Hur ska jag sluta känna så här?

Jag blev bonusmamma när jag var 23år. Dottern var 3år. Jag ville inte ha barn. Tyckte inte om barn och kunde inget om dom. Kändes obekvämt och alla varnade mig för att barnet alltid kommer att gå först. Men jag gav det en chans. Och jag blev hennes riktiga mamma. Hon sa alltid att ?dna gör ingen familj?. Hennes biomamma hade inte särskilt god kontakt med henne men de sågs varannan helg o på loven. Med åren så blev vår kontakt både kompis och mamma relation. Jag var ju ung mamma och kunde hänga med på killsnack på ett annat vis. Hon fick förtroende för mig och vi hade skitroligt ihop. Men hennes pappa och jag gick inte ihop alls. Jag stannade för hennes skull. I allt för många år. När hon var nästan myndig så orkade vi inte mer. Och hon förstod. Vi skulle hålla kontakten och gjorde till en början men sen förbjöd hennes far kontakten och hon vågade inte trotsa honom. Jag saknar henne varje dag och hoppas att hon hör av sig när hon är redo.

Njut av det du har och är delaktig i. Det kanske kommer en dag då ni särar på er men förhoppningsvis är din sambo mognare än vad mitt ex var. Lycka till