Missfallsrisken skapar otrolig oro, hur orkar man?!

Jag förstår din oro. Jag var likadan med mitt första barn. Veckorna gick så otroligt långsamt. Tror att runt 20 % av alla graviditeter slutar i missfall innan vecka 12. Saken är den att man inte slutar oroa sig för att man kommer till vecka 12. Inte jag iaf. Var orolig hela min graviditet. Sedan hela spädbarnstiden. Men mitt andra barn var jag också inställd på missfall. Varför skulle jag få två lyckade graviditeter på raken liksom? Man får liksom försöka intala sig att allt sker utom ens egen kontroll. Man kan inte påverka huruvida man får ett missfall eller inte. Och om du får missfall kommer du bli lika ledsen oavsett om du har gått och oroat dig eller inte. Du är gravid och du väntar barn, inte missfall. Så försök att njuta istället för att bara tänka på det värsta (även om det är svårt jag vet!!). Lycka till!

Man accepterar oron. Från att man plussar oroar man sig resten av sitt liv och låter man oron ta över blir man knäpp. Sen kommer du oroa dig för förlossningen, plötslig spädbarnsdöd, att barnet ska sätta i halsen, springa ut på en väg och bli påkörd, ramla ner från klätterställningen, bli mobbad, börja knarka osv i all oändlighet. Får du mf är det ingenting du kan påverka, då är det något fel med embryot. Jag har själv fått två mf och det är jättejobbigt men man kommer över det. Jag sörjer båda de barnen som jag skulle ha fått samtidigt som jag så här i efterhand är tacksam för dem för utan dem hade jag inte fått två av de tre barnen jag. Och ett liv utan dem är otänkbart! Tittar på en av dem just nu som ligger och snusar bredvid mig i soffan, fyra veckor gammal. Innan jag blev gravid med honom fick jag mf. En av mina bästa vänner var beräknad två veckor innan mig och när jag fick mf var det såklart jättejobbigt att umgås med henne men jag var ärlig mot henne och poängterade även att jag var otroligt glad för hennes skull. När månaden kom då vi båda var beräknade gick hon över tiden två veckor och hon födde sin dotter samma datum som jag hade haft bf. Så hennes lilla flicka kommer alltid påminna mig om barnet jag inte fick. Men det är inget som är jobbigt nu när jag har min lilla skatt hos mig. <3 Nu är du gravid, njut av det! Du kommer inte bli mindre ledsen om du får mf bara för att du har gått och oroat dig och förberett dig/ställt in dig på det. Får du mf kommer du må skit oavsett. Men nu är du som sagt gravid! Så stort grattis!

Förstår din oro, jag är själv likadan. Detta är min fjärde graviditet, gravid v 11 nu. Har två barn och ett ma i bagaget. Jag oroar mig hela tiden, för missfall, ma, fel på bebisen osv.. har redan vart på tre(!) ultraljud pågrund av blödningar och andra orsaker. Det lugnar lite när man får se den lilla och hjärtat som slår men av erfarenhet vet jag att allt ändå kan hända. Fick ma i v 13, bebisen hade dött i v 11+2. Det va hemskt! Var första gången jag va gravid och graviditeterna efter har färgats av det. Tyvärr gårman ju aldrig säker, allt kan hända. Vet en som förlorat två barn i v 24+. Och jag oroar mig ständigt för mina två tillsynes friska och välmående barn.

Jag tror man måste föröska att tänka att de som händer kan man oftast inte påverka. Livet lämnar inga garantier, aldrig. Men man måste våga leva.

Jag var oxå beräknad samtidigt som min kompis, vi hade samma bf. För henne gick det bra. När jag fick mitt ma, så bröt jag med henne och en kompis som precis fått barn. Jag orkade helt enkelt inte bli påmind. Den ena va sur och tyckte jag va hemsk som gjorde så medens den andre förstod och sa att jag finns kvar när du vill ses igen. Idag är jag kompis med båda igen.

Blev långt och lite rörigt.

Jag har haft samma i båda mina graviditeter.

När jag gått över dom 13 verkorna så släppte oron. Tyvörr blev jag sjuk i havandrskapsförgiftning och min bebis kom 3 månader för tidigt och en vikt på 600g. Hade en kompis som skulle få 8 veckor innan. Jag fick 5 veckor innan henne.

Inget blev som tänkt och jag kände mig så dum som räknat veckor, planerat och försökt bli gravid. Klarar inte av att ses osv

Vill inte oroa dig men tyvärr så är det svårt att planera något man inte kan styra. Försök att hitta någon glädj2 för det tar på krafterna att vara orolig. Men det är lätt att säga, var ju själv en som aldrig vågade hoppas, glädjas eller tro

När jag väntade mitt första barn då var jag på totalt 1 vul och 3 ul, bara för att jag oroade mig så för missfall då jag haft ett innan. Men efter rul släppte oron speciellt när man började känna rörelser och sparkar.. Men kan säga att jag hade en hel del sjukdagar på jobbet i början då jag även hade lite små blödningar som gjorde mig fruktansvärt orolig.. Men ut kom en frisk perfekt pojke. Så tyvärr är det bara att härda ut och ta ett ul eller så om du vill försäkra dig att allt är bra.

Lycka till! :)

Jag har också oroat mig väldigt mycket under mina graviditeter. Har haft två missfall, det första när jag var 19 år, i vecka 7-8.

Sen fick jag två barn, men fick missfall igen när jag var 24 år. Tror det var i vecka 10, om jag inte minns fel.

Sen fick jag mina två yngsta barn när jag var 38 respektive 39 år.

Jag har haft jättesvårt att glädjas de första 13 veckorna, det har mest varit oro.

Risken för missfall är ungefär 20-25%.

Jag har endometrios, och den risken är på 30%.. att ens jag blev gravid är ett under. Är i vecka 24 nu och oroar mig också hela tiden, helt enkelt av det man inte kan styra.. man vill bara att allt ska gå bra. Så jag tror att det spelar ingen roll i vilken vecka man är, som dem andra skrivit, man får försöka njuta här o nu bara! Lycka till och grattis till Graviditeten :)!

Åh vad jag känner igen mig i din oro. Den här sidan lugnade mig så mycket. Hoppas du får lika mycket lugn av den som jag fick: datayze.com/miscarriage-chart.php

Hej, här är en till som är precis lika orolig som du. Jag är i V.16 ock trodde det skulle kännas bättre när man kommit förbi de första 12 veckorna, det gjorde det i ungefär två dagar. Sen trodde jag de skulle kännas lugnt efter KUB om det visade bra resultat, det kändes lugnt i ungefär 1 vecka efteråt. Nu inbillar jag mig att de kommer kännas lugnt efter RUL i slutet av augusti, men förmodligen kommer jag vara lika orolig igen några dagar senare :) försöker försonas med oron men det är svårt, vet att jag inte kan göra något för att påverka och det är kanske därför man oroar sig så. Men tänk att du blivit gravid nu, de allra flesta missfallen sker innan man ens vet att man är gravid, och varje dag minskar risken lite :) jag tror absolut du kommer ha en bebis i början av nästa år att snosa på <3