BF mars 2020 - stannar på FL
Jag tänkte att vi kan ha en egen tråd för oss som inte vill vara med i någon grupp på Facebook, här kan vi följas åt under denna resa!
Jag tänkte att vi kan ha en egen tråd för oss som inte vill vara med i någon grupp på Facebook, här kan vi följas åt under denna resa!
Vilken vecka är du i? Jag är i 8+2 och mår så jävla ruttet alltså. Kryper i hela kroppen så vidrigt obehagligt är det. Var hos läkaren för vul i onsdags och han sa att v 9 är den värsta veckan tydligen. Hcg skjuter i höjden för att sen sjunka igen och hålla en mer jämn nivå, kan säga att jag längtar dit!! Ska till kreta om två veckor med familjen och ber till gud att jag inte ska må såhär då... :-/
I övrigt, jag döden dör.. Jag är så fruktansvärt trött och illamående att jag har problem att klara av mitt jobb. Önskar veckorna kunde flyga förbi lite snabbare så jag kan må bättre. Nu ska jag lyckas slänga ihop lite middag före jag somnar sittande, ska försöka att inte ta en tupplur så jag kan somna tidigt ikväll istället.
Förlåt 8+5 är jag.
Vilken vecka är du i? Jag är i 8+2 och mår så jävla ruttet alltså. Kryper i hela kroppen så vidrigt obehagligt är det. Var hos läkaren för vul i onsdags och han sa att v 9 är den värsta veckan tydligen. Hcg skjuter i höjden för att sen sjunka igen och hålla en mer jämn nivå, kan säga att jag längtar dit!! Ska till kreta om två veckor med familjen och ber till gud att jag inte ska må såhär då... :-/
Vilken vecka är du i? Jag är i 8+2 och mår så jävla ruttet alltså. Kryper i hela kroppen så vidrigt obehagligt är det. Var hos läkaren för vul i onsdags och han sa att v 9 är den värsta veckan tydligen. Hcg skjuter i höjden för att sen sjunka igen och hålla en mer jämn nivå, kan säga att jag längtar dit!! Ska till kreta om två veckor med familjen och ber till gud att jag inte ska må såhär då... :-/
Å vecka 9 värst alltså, jag är 7+1 (v 8) och känner mig mer levande än död. Försöker också tänka positivt men ibland är det svårt :S. Har semester nästa vecka också och har redan än smygande ångest hur jag ska klara att gå upp megatidigt till jobbet. Håller tummarna för att du känner dig piggare på Kreta. Låter urhärligt iaf. Längtar till mitt VUL och berätta för familj och vänner. Någon som har berättat för familj och vänner än?
Jag berättade precis när vi plussade i v 4 kände inte för att det skulle vara hemligt. Det är vårt tredje barn.
Å vecka 9 värst alltså, jag är 7+1 (v 8) och känner mig mer levande än död. Försöker också tänka positivt men ibland är det svårt :S. Har semester nästa vecka också och har redan än smygande ångest hur jag ska klara att gå upp megatidigt till jobbet. Håller tummarna för att du känner dig piggare på Kreta. Låter urhärligt iaf. Längtar till mitt VUL och berätta för familj och vänner. Någon som har berättat för familj och vänner än?
Vilken vecka är du i? Jag är i 8+2 och mår så jävla ruttet alltså. Kryper i hela kroppen så vidrigt obehagligt är det. Var hos läkaren för vul i onsdags och han sa att v 9 är den värsta veckan tydligen. Hcg skjuter i höjden för att sen sjunka igen och hålla en mer jämn nivå, kan säga att jag längtar dit!! Ska till kreta om två veckor med familjen och ber till gud att jag inte ska må såhär då... :-/
Nej barnmorskan var nog erfaren enligt henne själv, äldre dam. Hon pratade väldigt mycket kost och pratade om hur stort problemet är med gravida som går upp aaalldes för mycket. Jag är ganska känslig för sånt där just för att jag haft ätstörningar som yngre och tänker fortfarande på både vad jag äter och träning. Så hade gärna lagt fokus på mitt mående och graviditeten än att få den där dåliga lektionen om något jag redan lever efter. Vill inte ens tänka på hur hon beter sig mot dem som har ett BMI högre än det normala. Vi klickade som sagt inte, så tur att man har en annan barnmorska :D
För övrigt är du inte ensam med ditt mående, jobbet denna vecka är precis vad jag klarat av.
Mår konstant illa i stort sätt, känner mig yr och vimsig. Avbokade middagsbjudning imorgon då jag känner att det blir för mycket, behöver ledig tid till att bara ta igen mig under helgen känner jag.
Har även fått en blandning av konstant inombordsrap/halsbränna liknande också som gör mig galen. Gör så ont i bröstet.. och hicka från ingenstans? Nu har jag klagat tillräckligt känner jag, haha. Såklart är det bästa att tänka positivt, men just nu är det lite tufft och man är lite extra känslig. :)
Var också på första samtalet, hälsosamtalet för en vecka sedan. Klickade inte heller med barnmorskan, hon var inte alls intresserad av att lyssna utan bara att få informera om sitt. Informationen hade jag hellre läst mig till än att bara sitta där på en föreläsning. Hursom, nästa gång får jag träffa en annan bm och sedan får jag välja vem av dem jag fortsätter hos.
Mitt BMI är högt från början (31 nu, 29 innan jag blev gravid) så jag ska helst inte gå upp mer än 6 kg. Då sa jag faktiskt att det är svårt att låta bli att äta när det är det enda som hjälper mot illamåendet. Samtidigt tänker jag att förra gången jag var gravid så var det väldigt mycket vätska i kroppen, dessutom gick jag ner mina gravidkilon när jag ammade. Fast det finns såklart inte någon garanti att det blir likadant denna gången. Illamåendet är inte kul men jag hoppas den lilla därinne mår bra och att vi får behålla hen denna gången.
Jag äter också mer än jag troligen bör, just för att kontrollera illamåendet. När jag väl mår bra ska jag tänka mer på kosten och försöka röra mer på mig men nu får det vara som det är. Gick också upp 30kg med första och 25kg med andra. Gick lite bättre med tredje, typ 15kg kanske.
Jag förstår att det är bättre att gå upp lagom men jag tycker man ska sluta få kvinnor att må dåligt för att man gått upp "För mycket". Jag tror man gör så gott man kan!
Jag har inte träffat min bm än, gick till en annan med de två senaste men det ligger 2 mil bort och förut jobbade jag åt det hållet. Min första bm med första barnet bytte jag, det va den äldre kvinna som påstod att jag troligen hade klamydia när jag va orolig för att jag hade bruna flytningar i början. Hade inget förtroende alls för henne efter det.
Jag har berättat för mina två närmsta vänner och för mannens bror som vi står väldigt nära. Resten ska få veta nästa vecka om allt är som det ska.
Hej tjejer!
Gravid med första barnet. Gick in i v.10 (9+1) igår enligt preglife.
Mår sådär, haft tuffa veckor med trötthet och illamående. Börjat kräkas lite nu med.. vill bara att detta ska gå över :)
Första besöket är i september och v.13.... Jobbigt och behöva vänta så länge! Vi ska även göra KUB då med.
Är det någon som äter några tabletter för illamående? Vilka rekommenderar ni isf? :)