BF mars 2020 - stannar på FL
Jag tänkte att vi kan ha en egen tråd för oss som inte vill vara med i någon grupp på Facebook, här kan vi följas åt under denna resa!
-
-
Svar på tråden BF mars 2020 - stannar på FL
-
Hoppar in här! Är gravid med första barnet här, 26 år gammal o har bf 27/3
Vore kul o lära känna fler, bor på Lidingö i Stockholm :) -
Jag går på gravpenning i slutet av månaden. Hoppas tiden går fort för det börjar bli tungt. Jag har samma tankar som du, för mig blev det av någon anledning ?på riktigt? när vi köpte babyskyddet?! Att jag ska klämma ut en unge som ska ligga där haha. Men jag längtar så galet mycket efter den lilla grisen som bökar runt där inne!!malinmyra skrev 2020-01-03 20:03:27 följande:
Hej allihopa, hoppas ni haft en fin jul och nyår :)
Jag har precis gått på ledighet nu, tog semester över jul och nyår och from 10e jan så får jag grav. penning från f.kassan. Känns helt rätt nu att jag ansökte, då ryggen började krångla väldigt mkt sista tiden på jobbet, men sen jag blivit ledig har jag inte känt ngt alls. Då har jag ju ett jobb med väldigt många lyft också och sitter sällan och aldrig ner.
Men nu när jag gått på ledigt och jul/nyår börjar lida mot sitt slut, så börjar allt helt plötsligt kännas så verkligt! Herregud, är jag redo att krysta ut en bebis? Hur ska jag klara en förlossning? Och hur tar man hand om en bebis efteråt? Tänk om ngt går fel? Oj, vad mkt tid man har att tänka nu! Hur känns det för er andra?
-
Välkommen :)Vevoz skrev 2020-01-03 21:17:30 följande:
Hoppar in här! Är gravid med första barnet här, 26 år gammal o har bf 27/3
Vore kul o lära känna fler, bor på Lidingö i Stockholm :)
-
Jag hoppar in här, hoppas det är okej:)
Är gravid i vecka 33 (32+0).
Jag har funderat på att åka till Seychellerna i nån vecka eller två. Har kollat med flygbolaget och man får flyga med till o med vecka 35 om man har intyg från barnmorskan på att graviditeten har varit "normal". Jag har även pratat med barnmorskan och hon sa att hon kan fixa intyg utan problem då jag haft en normal graviditet hittills. Jag undrar lite: har någon annan varit i Seychellerna gravid? Eller nån annanstans utanför EU i slutet av graviditeten? Har ni tips på vad man ska ha med o va man inte behöver packa med?
Jag har ingen försäkring och vill skaffa en sådan inför resan, vad ska man välja för försäkring och vad täcker den/ vad ingår? Vad händer om man skulle föda för tidigt och befinna sig utomlands? Finns det någon gravid-rese försäkring eller ska man ha hemförsäkring eller barnförsäkring?
Hoppas någon kan ge lite tips och svar.
Mvh Anna:) -
Ja, nu när vagn och babyskydd är står här och väntar nu så känns det så nära.. hur känner ni inför förlossningen? jag har tidigare varit extremt rädd och velat göra snitt, men på senare tid när jag blev gravid och graviditeten har fortgått har det känts självklart med vaginalt. Jag är dock fortfarande orolig och känner mig spänd.. jag gillar inte sjukhusmiljön och tänker på komplikationer. Dock försöker jag tänka att detta är den mest naturliga händelsen för en kvinna och att jag kommer klara det. Folk föder ju barn hela tiden. Jag vet att inställningen påverkar mycket och jag hoppas verkligen på en positiv förlossningsupplevelse. Längtar så till att ha honom på mitt bröst.<3
-
Jag känner precis som du! Är rädd men längtat tills han är här. Är så nervös inför komplikationer, att vistas på sjukhus o att skadas. Har länge velat snittas men tänker att vaginalt är bättre (om det går rätt till o ingen skadas)Anonym3323 skrev 2020-01-04 19:32:03 följande:
Ja, nu när vagn och babyskydd är står här och väntar nu så känns det så nära.. hur känner ni inför förlossningen? jag har tidigare varit extremt rädd och velat göra snitt, men på senare tid när jag blev gravid och graviditeten har fortgått har det känts självklart med vaginalt. Jag är dock fortfarande orolig och känner mig spänd.. jag gillar inte sjukhusmiljön och tänker på komplikationer. Dock försöker jag tänka att detta är den mest naturliga händelsen för en kvinna och att jag kommer klara det. Folk föder ju barn hela tiden. Jag vet att inställningen påverkar mycket och jag hoppas verkligen på en positiv förlossningsupplevelse. Längtar så till att ha honom på mitt bröst.<3
-
Jag håller med er bägge. Har alltid haft förlossningsskräck och velat snittas, men har också ju längre in i graviditeten jag kommit, bara tagit det för givet att nu måste jag faktiskt föda på riktigt. Det blir inget snitt, så länge inget går fel. Jag ska göra det här nu, trots att det känns så himla overkligt. Är nog mest orolig för komplikationer, att ngt ska gå dåligt med bebisen. Men tänker att ju mindre jag tänker på det, desto bättre. Ta det som det kommer liksom, jag kan ju inte påverka det nu. Men funderar dock på bästa sätt att förbereda sig, hur ska ni förbereda er?Vevoz skrev 2020-01-04 22:04:32 följande:
Jag känner precis som du! Är rädd men längtat tills han är här. Är så nervös inför komplikationer, att vistas på sjukhus o att skadas. Har länge velat snittas men tänker att vaginalt är bättre (om det går rätt till o ingen skadas)
Jag kommer inte gå profylax kurs, då den är jättedyrt och min sambo jobbar borta under veckorna, så jag måste gå själv. Men kanske ska börja träna meditation hemma, samt lättare mag- och bäckenbottenövningar? Vad tror ni man kan träna på?
Även boken Föda utan rädsla ska jag börja lyssna på nästa vecka. -
Men oj vad det kan skilja sig! Jag och sambon har bokat sex olika kurser via vår barnmorskemottagning helt gratis! Plus en extra föreläsning och visning av förlossningsavdelningen på sjukhuset.malinmyra skrev 2020-01-05 00:47:27 följande:
Jag håller med er bägge. Har alltid haft förlossningsskräck och velat snittas, men har också ju längre in i graviditeten jag kommit, bara tagit det för givet att nu måste jag faktiskt föda på riktigt. Det blir inget snitt, så länge inget går fel. Jag ska göra det här nu, trots att det känns så himla overkligt. Är nog mest orolig för komplikationer, att ngt ska gå dåligt med bebisen. Men tänker att ju mindre jag tänker på det, desto bättre. Ta det som det kommer liksom, jag kan ju inte påverka det nu. Men funderar dock på bästa sätt att förbereda sig, hur ska ni förbereda er?
Jag kommer inte gå profylax kurs, då den är jättedyrt och min sambo jobbar borta under veckorna, så jag måste gå själv. Men kanske ska börja träna meditation hemma, samt lättare mag- och bäckenbottenövningar? Vad tror ni man kan träna på?
Även boken Föda utan rädsla ska jag börja lyssna på nästa vecka.
-
Håller med dig malinmyra, ju mindre jag tänker på det ju lugnare är jag. Efter att jag läst en bok vi fick av barnmorskan (vänta barn) så blev jag alldeles kallsvettig som jag alltid blir. Men efteråt känner jag bara nu att, det här ska bli en häftig upplevelse som inte går att jämföra med något annat. Förmodligen kommer det finnas ett helt team runt mig som ändå hjälper till och stöttar. Alla har samma mål - att barnet ska ut. Det kommer göra ont, men vad jag förstår är det oftast tuffast innan barnet har börjat tränga sig ut. Därför hoppas man väl på ett ganska snabbt förlopp, men inte för snabbt så man inte får välja vilken bedövning man vill ha.Mageric skrev 2020-01-06 01:16:16 följande:Men oj vad det kan skilja sig! Jag och sambon har bokat sex olika kurser via vår barnmorskemottagning helt gratis! Plus en extra föreläsning och visning av förlossningsavdelningen på sjukhuset.
Märkligt att man inte får samma utbud av utbildningar, i min stad verkar det heller inte längre finnas någon föräldragrupp som träffas innan barnet kommer. Tycker det är dåligt, kan vara skönt att träffa andra som är i ens egen sits. Jag antar att vi också måste bekosta profylax själva, jag har kollat en helgkurs i februari i sthlm som kostade runt 1200kr. Kanske är värt att gå, har svårt att avgöra på förhand om det kan vara till nytta eller inte.. jag ska försöka börja med avslappning, och så fort jag blir frisk från min förkylning tänkte jag försöka gå på yoga och gå på avslappning..
Men som sagt, i det stora hela nu så kommer jag nog bara följa med i allt som händer. Det har ju börjat kännas lite annorlunda nu (v 30 nu) och lite sammandragningar har man nog börjat få även om jag inte vet exakt hur det ska kännas. Allt kommer starta och jag ska helt enkelt ta mig igenom det. Skulle rädslan skölja över en så kommer jag kolla om man får besöka BB och se om det känns bättre då.. -
Har idag blivit diagnostiserad med vena cava-syndrom. Och blev sjukskriven fram till förlossningen. Beroende på hur jag och barnet mår av detta så kanske jag blir igångsatt v 37-38.
V 31 nu.
Jag orkar inte skriva vad detta innebär men bindor googla om ni vill. Kort sagt så är livmodern så tung nu så den trycker på stora kroppspulsådern som gör att man får plötsliga svimningsanfall och ibland så får inte bebis tillräckligt med syre pga strypt tillförsel via moderkakan. Men de har koll på oss så jag försöker chilla. Ska på TUL nästa vecka.