Jag var iväg till Rättvik på retreat, St Davidsgården. Det var en retreat i total tystnad. Inget prat, Inga klockor, ingen radio, ingen tv, mobilförbud överallt utom på egna rummet. Följde rytmen som finns på gården med mat, bön, gudstjänst etc och som helt sköttes av de boende. Jag bara flöt med. Så underbart avkopplande och helande.

Det var mycket lättare än jag trodde. Det fanns äntligen tid för att bara vara. Inga krav, ingen press. Att sitta framför den öppna brasan med en kopp kaffe och bara glo var så skönt och avkopplande. Bläddra på måfå bland deras böcker. Ta promenader i skogen omkring.

Jag var inte ens sugen på att använda mobilen och surfa. Jag tog massa bilder med mobilen men inget annat.

Första gången jag var på retreat men är inte obekant med fenomenet, många av mina vänner åker iväg så jag visste vad som väntade. Blev rekommenderad att åka just dit och valde en helg som passade mitt schema.

Jag blev faktiskt lite ledsen och besviken när tystnaden bröts strax före jag skulle åka hem. När jag fick prata igen och tog adjö så kändes det så sorgset.