Ibland finns det en poäng att orosanmäla till hans vårdcentral och socialtjänsten ang. drickandet.

Kanske kan det vara lättare att ta emot hjälp om du säger till honom att du är orolig och att du kommer att informera vårdcentralen och socialtjänsten om hans drickande. Ibland tar folk faktiskt emot stöd

I övrigt är det ju också så att man inte kan kontrollera och stötta sina föräldrar, hur mycket de än behöver det.

Naturligtvis kan du bjuda på hälsosam mat när ni träffas och göra något lagom fysiskt tillsammans, men att träna pappsen och sätta honom på diet kan vara svårt!

När inte hjärtat har kapacitet är det svårt att träna. Det handlar ju inte om "bara vilja". Han får träna det han orkar! Klarar han gå runt kvarteret, försök gå runt kvarteret och några meter till.

Fast till vem ska hon anmäla oro om hans vikt? Socialtjänsten har möjligheten att erbjuda missbruksvård och är även ansvariga för den icke frivilliga missbruksvården.

Utifrån TS beskrivning kan inte jag säga vad som är huvudproblemet, utan det verkar som att det är flera delar.

Jag säger inte att TS behöver anmäla oro, jag säger att det i vissa fall kan vara lättare att ta emot hjälp om anhöriga hör av sig till professionella.

Det kan ju också vara depressionen som är grundproblemet!

Jag hoppas att TS får lite tips om att det är svårt att hjälpa en svårt sjuk människa, men det finns lite olika ingångar beroende på situationen. Till viss del kan det vara sunt att "ge upp", och till viss del räddar faktiskt oroliga anhöriga människor med ohälsa genom att stötta!