Skärmtid (spelande) och andras obegränsade skärmtid

Som indirekt påpekats i tråden så får du förbjuda dina barn att umgås med vänner som spelar tv-spel, då man måste vara direkt värdelös som spelar tv-spel. Hitta vänner till dem med intressen som är objektivt bättre, vilket allt är kontra tv-spel.

Sen förbjuder du även spelandet hemma, en timme är alldeles för mycket om du inte vill att de ska bli förlorare som inte har riktiga intressen. Ännu värre så kan dina barn bli introverta, och det vill du verkligen inte.

Precis som med bullar hos mormor eller sen läggtid hos farfar är andra rutiner rörande speltid hos en kompis något som barn normalt kan hantera och som vare sig är skadligt eller behöver störa de hemmarutinerna. Så länge han inte hänger hos kompisen varje dag och inte gör något annat skulle inte jag se det som ett problem. Att det blir en maktkamp är ju något du skapat för du visar ditt missnöje.

Barn kan ju också ofta välja kompisar lite efter vad de vill göra, i alla fall funkar min son så. Är det fint väder och han har spring i benen ringer han Kalle och de drar ihop några till och spelar fotboll. En trist regnig dag ringer han Pelle och så spelar de minecraft. Det kan visserligen bli många timmar en sån dag men de tränar så mycket problemlösning, kreativitet, engelska, matte osv att jag inte ser det som något negativt. Som någon skrev ovan så är det klokt att lära sig om vad barnen faktiskt gör framför skärmen, alla aktiviteter är inte jämförbara.

Fast det ÄR varje dag. Ska man uppmuntra sitt barn till stillasittande uppemot 7-8 tim (?) varje dag? Mer om de själva fick bestänma? Så vill inte jag ha det. Det kommer en vardag snart med läxor och normal läggning för att orka skola och fritids med läxor och ev aktivitet efteråt *iaf en gång per vecka. Varför inte sätta nån slags gräns nu?

Min ena dotter spelar mest iPad och där har jag satt skärmtid. Så oavsett var hon är tar den ju slut. En kompis vill gärna sitta med sin telefon hos oss även när dottern inte får spela men nu har jag börjar be henne lägga ifrån sig den. Ibland accepterar hon och ibland går hon hem (hon bor 10 meter ifrån så hon behöver inte ha telefonen för att vara nåbar hemifrån)

Några av sönernas kompisar har både andra regler för vilka spel de får spela och hur mycket. Vilka spel de spelar har jag inte lagt mig i men i de lägen då de uppenbart gått till kompisen bara för att spela mer när vi satt stopp har jag gått förbi efter 20 min. Frågat vad de gjort och har de spelar har jag plockat hem mitt barn med motiveringen att han redan förbrukat dagens speltid.

Jag kan inte styra över andras regler eller andras barn men däremot mina egna.

Självklart ska man inte uppmuntra till enbart stillasittande dag ut och dag in. Det var inte det jag skrev. Däremot tycker jag inte att man ska gå i taket över enstaka dagar med mycket spelande så länge det finns en balans med andra aktiviteter.

Men du skrev också att han lekte med andra kompisar men det stämde alltså inte, inte så ofta alltså? Jag blir förvånad över att du har en sjuåring som är borta hemifrån på sommarlovet 7-8 timmar per dag? Gör ni inte saker tillsammans som familj? (Om vi tar senaste veckan har mina barn varit med kompisar två dagar, resten av tiden har vi umgåtts, det är ju semester.)

Jag har i princip fri skärmtid för min 6åring och han umgås med en vän som har oerhört strikta regler, typ 1h varje lördag. Den ungen är som besatt när hon väl får möjlighet att se på något medan mitt barn är den som driver att de ska leka annat/hoppa studsmatta. Förbud har ofta ovanan att få motsatt effekt, både vad gäller förbud mot godis och skärmtid framförallt när de kommer upp i åldrarna och vi inte praktiskt kan hindra dem på samma vis. Då är risken stor att ungen som aldrig fick godis kommer bränna hela sin veckopeng på enbart godis medans barn som haft fri tillgång till sötsaker inte tycker att det är något märkvärdigt.

En annan tanke om skärmtid är att den minsta generationen som växer upp nu antagligen bokstavligt talat kommer ha ett chip direkt i hjärnan eller motsvarande och tillgång till teknologi och uppkoppling vi inte ens kan föreställa oss idag. Att tro att en timme mer eller mindre tid med plattan en period skulle göra till eller från vad som väntar dom som vuxna skulle man kunna kalla naivt.

Ett tredje sätt att tänka kring spel (nu glöder pennan haha) från en som själv är spelintresserad är att många spel har ett antal effektiva speltimmar innan man "klarat" det. Säg 15h som exempel, så kan man låta barnet spela det här nya spelet som de hittat och tycker är roligt en hel helg och sen är de färdiga med det, eller så har man jättestrikta regler om 30min per dag, så kommer samma spel ta 30 dagar att spela igenom istället för en helg, plus all frustration och tjat som det innebär att avsluta efter 30min varje dag utan att känna sig färdig.

Med det sagt så absolut det finns de som fastnar i minecraft eller fortnite och kan spela det i oändlighet utan att tröttna, det finns de som har lättare att fastna eller missbruka saker, låta det gå ut över övriga livet på ett negativt sätt, men utgå inte från att alla inte klarar att berika livet med ett roligt spel i lagom mängd. Och testa spela med era barn! Wall of text slut

Jag tycker att diskutionen om andra föräldrars obegränsade skärmtid är lite löjlig. Ofta ses det som att barn som gillar att spela försummas och att föräldrar som tillåter detta inte klarar sätta gränser och att ALLT annat är bättre än spel!

Dessutom verkar folk övertygade om att samma typ av begränsningar passar alla barn och alla åldrar.

Vi har genom åren haft både begränsad speltid i form av viss tid varje dag, en spelpott att använda under veckan, generella regler kring hur man mår bra och sköter om sig själv trots att man sitter och spelar en stor del vissa dygn!

En timme speltid per dag är oerhört lite på sommarlovet om spelintresse finns. Även om man bara är 7.

Vi som har en 12åring som älskar att spela har avsatt två veckor då det finns tid att spela och hjälpte till att fixa ett litet miniLAN första veckan. Andra veckan har inte hänt än, men barnet ser fram emot den otroligt mycket.

Jag går regelbundet förbi och kollar på barnets spelande och vi styrke och konditionstränar tillsammans för att hålla kroppen skall få lite ordentlig träning eftersom barnet vill göra som E-sportarna. Vi tänker också på ergonomi och han har rätt bra koll på hur man skall sitta och spela.

Eftersom det är lätt att tappa bort sig gällande regelbunden mat är både jag och maken hårda gällande att man måste hålla regelbundna mattider trots att man sitter hemma och spelar.

Självklart gör familjen och barnet annat också, men spelande är ett stort intresse hos barnet. Jag tycker snarare att utmaningen handlar om vilka spel som passar vilka åldrar och vad man tycker är ok. Tycker att äldre syskon till kompisar kan vara en utmaning för oss med spelglada barn!

Du argumenterar med en frammande 7-aring? Prova sag ?nej, nu far ni leka har med nat annat. Nej, (mitt barn) far inte ga hem till dig mer iidag?.

Jo det är klart jag säger och har sagt så, slutdisskuterat liksom. Det är när det börjas med slingringar som "Vi ska inte spela hemma hos mig, vi ska leka kull/spela fotboll" (uppenbart ljug) som jag tycker det blir löjligt. Jag vill ju inte säga "Lägg av, jag vet att du/ni hittar på och kommer spela ändå", utan det blir mer ett argumenterande att de ska vara hemma hos oss (och då inte spela).

Håller med Tow2Mater, det är inte ens frågan om en diskussion i det läget. Du säger att så här är det, punkt.

Ungen kanske slingrar, ljuger osv men det behöver du inte ens gå in i, du har bestämt att det får vara nog med umgänge för dagen eller du har bestämt att ditt barn ska vara hemma nu men att den andra gärna kan stanna en stund till, och INTE spela. Om den besökande tjafsar säger du antingen att nej, mitt barn har redan fyllt sin skärmkvot för dagen eller att om det är så att de inte kan hantera det får du plocka bort handkontrollerna.

Förmiddagarna = hemma utan skärm,
efter lunch är det ok att gå hem till kompisen
Kvällsmat äts hemma
Då blir det inte så många timmar per dygn. Utan att du sätter regler för andras barn.

Sen kan du locka med något efter lunch med, typ - ska ni med och bada ett tag? Så kan ni leka efter badet?

Om de umgås jämt hade jag nog försökt styra mot andra vänner. Om de träffas ibland och han inte spelar hos alla andra vänner så hade jag nog låtit det vara. Kanske se till att de inte leker hela dagar från morgon till kväll.