Är kort och mår dåligt av det

Hej!

Jag känner igen vad du skriver om, fast jag är lång då, en lång kvinna. Skolåren var vidriga, för alla barn var jämnlånga utom jag som stack upp, och skiljde mig från alla andra. Fick många dumma kommentarer, från släktingar, gamla tanter, grannar, dumma karlar, fyllon etc - ?oj vad lång du är?, ?när ska du sluta växa??, ?hur lång är du?? Osv.

Det gör jävligt ont att bli påmind om sitt utanförskap, och dessutom lät det som att folk trodde att jag hade valt det själv, eller kunde påverka det.

Själv skulle jag aldrig påpeka att någon har stor näsa, är fet, eller säga ?oj vad skallig du är? eller ?hur fick du sådär mycket rynkor i ansiktet?.

Hursomhelst, jag tycker man ska säga ifrån när folk inte kan uppföra sig. Säg saningen: ?Det är väldigt jobbigt när du säger sådär?, eller ?ja, man föds som man föds, jag kan inte hjälpa det?, ? eller ?vad ska jag svara på en sån kommentar tycker du??

Lycka till!