Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt

    Tis 13 aug 2019 09:08 Läst 0 gånger Totalt 92 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (orkar inte mer) - Visa alla inlägg
    Anonym (orkar inte mer)
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 09:08

    Hjälp mig att se snälla, jag känner mig förvirrad med viss del självhat.

    Min sambo vill inte prata känslor eller om våra problem, att jag vill prata leder bara till att han blir jättearg, börjar skrika och är inte det minsta lösningsfokuserad. Han har inget hopp om oss; vi bara bråkar och separation är det bästa.Han kan säga rätt så drastiska saker, som att jag inte är värd något, att jag är ett psykfall, att allting är mitt fel.

    Hans respnemang är att jag pressar honom på känslor. Jag börjar gråta lätt med honom (första ggn någonsin i en relation) känner mig så frustrerad o ledsen o det gör honom ännu argare.

    Grundproblemet är att vi inte har någon närhet o att han plötsligt kan bli kall hela kvällen för att jag exempelvis fyllt tvättmaskinen för mycket eller "segat" lite innsn jag duschst för kvällen. Jag är så utsvulten på närhet att den här kylan känns extra hård. På vardagarna vill jag att han sover där.uppe för han har sömnproblem o vår son väcker honom.annars, så.väl på helgen när vi sover ihop är det tungt att han är kall o.vänder sig utan minsta närhet eller ömhet.

    Exempel, i fredags kväll blev han arg för att jag var trött (städat huset inför kalas) och satt i sängen en stund innan jag duschade, han la sig på sin sida o delade inte ett ord hela kvällen. Lördag till söndag samma sak, han sov till 17 för han var trött, jag städade efter kalaset, handlade, lagade mat o slutet av matlagningen gav jag honom sonen. Han var så kall mot mig resten av kvällen (vet inte vrf eller vad jag gjort), i ren försvar stängde jag mig o va kall. Vi la oss, samma sak här, han lägger sig som.om jag inte finns. Jag frågar varför är du kall? Snälla kan du hålla om mig känner mig ensam..han.säget att han inte vet vad han ska göra och bråket är igåbg, han lägger sig i vardagsrummet jag ber honom lägga sig i sängen. Dagen efter kommer jag hem omkring 12 o försöker prata om allt o hitta en lösning. Han blir såååå arg, vill inte prata, jag pressar honom känslomässigt säger han. Jag vill verkligen bara hitta en lösning, om vad som gör honom kall, om vad han kan göra o vad jag kan ändra på. Han skriker, han vill inte leva med mig, han vill ha en paus, han ska flytta, kollar lgh, jag gråter och blir också ursinnig.

    Till slut ber jag om ursäkt säger att jag inte ska pressa honom . Frågar sent på kvällen om han menat allt han sagt, svaret är nej.

    Jag är förstörd, är allting mitt fel? Kan han verkligen älska mig?

  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 09:30 #3
    Anonym (sara) skrev 2019-08-13 09:17:28 följande:

    Han kör ju med klassisk psykisk misshandel mot dig och får dig att känna att allt är ditt fel.

    Jag skulle lämnat en sån idiot genast. Du förtjänar att behandlas med omtanke och respekt. 


    Tycker du verkligen det? Men jag pressar ju honom att prata om känslor vilket han inte vill.. det värsta är när vi bråkar o jag frågar "men vill du va med mig eller inte" så svarar han inte, jag tänker inte svara på det säger han.

    Jag försöker tänka att han har problem med att prata om känslor o jag gör det svårt för att jag går på o vill reda ut o prata. han kan efter ett tag vända o vara jättegullig, motsatsen... vad ska jag göra, jag har en dotter sedan innan o vi har ett barn ihop.
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 09:59 #7
    Anonym (Louise) skrev 2019-08-13 09:54:12 följande:

    TS, ring till en kvinnojour. De kommer att känna igen allt du berättar om och kan stötta och råda dig.

    Vet inte var du bor men i Stockholm är telefonnumret 08 644 0920 till Alla Kvinnors Hus. Ring idag!

    Att du vill prata känslor är verkligen inte konstigt. Det gör och bör man göra i alla förhållanden. Att du vill prata om hur ni har det och hur han beter sig är inte konstigt utan vuxet och normalt.

    Han har såklart inte lust med det. Han vill inte stå till svars för hur han beter sig.

    Det är helt sjuka grejer han blir sur för och psykar dig för.


    Men om jag bara backade gav honom tid att sluta va kall? ....

    istället för att vilja prata om det?... nu har han tagit antidepp för han mår så dåligt av detta säger han
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 14:16 #21

    [quote=79828278][quote-nick]Anonym (huh) skrev 2019-08-13 14:02:19 följande:[/quote-nick]Jag skulle vara nervös hela tiden. Även när han är snäll. Det verkar kunna vända direkt utan att du gjort något. Han borde väl vara glad att du fixar och donar.

    Jag tror kanske att han menar allvar med att flytta. Men insåg att då får han fixa allt själv och så skulle han vara ensam. Kanske insåg han att du skulle klara dig bra och få en ny man direkt.

    Ska du tassa på tå under resten av ditt liv och aldrig få prata, om något som du vill prata om.

    Huh det skulle inte gå för mig för det känns skönt att kunna prata och ha kul med den man lever ihop med.

    Jag har inga råd att ge. Men jag hade pratat med honom sedan hade jag flyttat då det här verkar gått för långt utan återvändo. När är det meningen att du ska få vara du! När du är tyst? Nej allvarligt talat

    Det hela började med att han varken pussade eller kramade mig eller ville ha sex med mig. Jag försökte prata och prata o prata, försökte inte prata, döda min egeb lust, inget blev bättre. Bara bråk, sen kom kylan som jag upptäckte skapade sånt avstånd o fick mig att må otroligt dåligt.

    Han skulle trivas i en praktisk relation, utan sex, utan prat om känslor, då ksnske han hsde kunnat börja öppna sig. aldrig får jag höra något bra om mig själv.

    Sexet berodde på potensproblem.enl..honom, annan närhet var han inte van vid, komplimamger är han bara dålig på enligt sig själv, kritik e han mycket bättre på.

    i början var det massa komplimamger o sex, vad hände? var de mitt fel att de försvann???

    Jag är så nere, funderar tom på att de skulle va skönt att inte finnsd, barnen stoppar mig.????

  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 15:31 #24
    Qlöz skrev 2019-08-13 14:26:05 följande:

    Ser du inte själv vad er relation gör med er?

    Vad är det som håller dig kvar? Vad skulle hända om du packade väskorna (antingen dina eller hans) och sa att ja älskling, du har nog rätt. Vi borde kanske separera!


    Tänker att om jag backat mer, inte velat prata om saker, låtit tiden läka hade han kommit till mig, hållt sog lugn etc.... när han mår bra är han ju så snäll......snälla hjälp mig att "se verkligheten"
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 15:49 #27
    Qlöz skrev 2019-08-13 15:41:11 följande:

    Fokusera nu och strunta i vad du läst här.

    Är din kille våldsam? Är det så illa som folk har uppfattat det som? Det är du som känner honom, inte vi.

    Om din magkänsla säger att du hade mått bättre utan honom så är det nog så. Behöver du komma ifrån idag? Nu på studs?

    Eller kan vi sätta oss ner lite och resonera kring detta? Är det kärleksgnabb som blivit så stort att det inte längre går att hantera och lösa? Då är det en annan femma. Då kan vi börja råda dig.

    Det är viktigt att vi får veta hur pass allvarligt din killes ilska och humör är först.


    Han är inte våldsam, snäll när han mår bra. När han blir arg vänder han helt, jag kan aldrig prata känslor för då blir hsn automstiskt arg..... vet inte om han vill vara kvar eller inte. Jag kommer inte må bättre utan honom, hsn är ju mitt livs kärlek...
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 17:13 #36
    Anonym (Karin) skrev 2019-08-13 16:49:14 följande:

    Låter som min bipolära man när han är i en mani eller deprisson.


    Snälla skulle jag kunna komma i kontakt med dig på något sätt?......
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 17:29 #38
    Qlöz skrev 2019-08-13 17:15:16 följande:

    Och vilka känslor är det du vill prata om?


    Han vill aldrig prata om känslor, mest om sitt jobb. Han är kirurg.. Ibland nät han mår bra kan skriva sms att han älskar mig. aldrig krama mig o säga något känslomässigt.. aldrig säga att jag är fin eller kyssa mig passionerat. han är en person som behöver vara mycket för sig själv. När han väl mår bra är han vädigt glad o positiv o då blir jag väldigt lycklig, tills han blir irriterad o kall igen.

    Han kan inte säga vad han känner för mig, exempelvis att jag betyder mycket, han känner skuld o skam inför att öppna upp sig o förklara vad jag betyder. Sexet finns inte längre nästan, om jag tar initiativ o får honom hård, pga potensproblem så får jag inget "förspel" det är mest in o ut. Om de.väl händer 1 gng per halvår.
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 20:52 #44
    jrockyracoon skrev 2019-08-13 20:28:36 följande:

    Aha, visst var det du som skrev en tråd om att du inte fick sex från din man. Ni skickade sms till varandra, och att mannen var kall och jobbade som läkare?

    I den tråden fick du inte så mycket sympati som här. När du visat dina sms framkom det att ditt sätt att kommunicera innehöll väldigt många anklagelser.

    Iaf. Ni verkar ha problemet att ni har olika temperament och läggning. Han verkar vara ganska undvikande - stel, formell och visar inte så mycket känslor fysiskt. Du verkar tvärtom vara i ett stort behov av fysisk närhet och få mycket bekräftelse.

    Det här gör att ni krockar, även om ni båda kanske faktiskt älskar varandra och försöker visa det på ert sätt. Han drar sig undan när det krisar och blir kylig, det är hans sätt att hantera en kris. Du däremot blir rädd när han drar sig undan och blir ännu mer på och kräver att han ska visa mer känslor, vilket då får honom att dra sig undan ännu mer, o.s.v.

    Det handlar givetvis om ert sätt att kommunicera. Utan kommunikation kommer ni aldrig att kunna hantera era olikheter. Och det handlar då om att ni behöver lära er att prata utifrån era egna behov, och önskningar utan att börja anklaga den andre. Båda behöver försöka säga saker som: "Jag skulle vilja...", "Jag känner att" eller "Jag upplever att" istället för: "Du ska jämnt..." eller "Typiskt dig som ..."

    Jag tänker att ni har två realistiska val. Antingen går ni i familjeterapi och bestämmer er för att kämpa er igenom det här, eller så väljer ni att separera. Ibland är faktiskt separation ett bra alternativ. Det möjliggör för er båda att hitta någon som ni är mer kompatibla med - särskilt kommunikationsmässigt.

    Att gå i familjeterapi är också väldigt givande, och det kan man göra även om man väljer skilsmässa för att reda ut sina känslor och få ett bra avslut.


    Säg mig en sak bara, snälla!

    Hur gör jag när jag blir ledsen o frustrerad och vill prata om mina känslor? Vi vet att det blir bråk om jag uttrycker mig - så hur gör jag?

    Om vi tänker positivt - kan vi vända på detta till något bra?
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 21:09 #46
    Anonym (MC) skrev 2019-08-13 21:04:57 följande:

    Du ska inte vara med honom och han ska inte vara med någon alls


    Varför ska han inte det tycker du?
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 22:24 #54
    Anonym (huh) skrev 2019-08-13 22:00:38 följande:

    Det kan hända att jag är cynisk. Men om mannen är läkare. En kirurg tjänar minst ca 80000-100000 kr/månad. Kan det vara därför ts inte vill bryta upp. Hon kanske inte tjänar så mycket själv. Kanske en vanlig lön bara. Ekonomi och status kan vara en stark drivkraft att stanna kvar trots ett uppenbarligen nästan dött förhållande. Bara undrar.


    Jag tjänar mer än honom.
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 22:30 #55
    Anonym (ggg) skrev 2019-08-13 22:19:00 följande:

    han skuldbelägger dig. Taskigt tycker jag. Du ska nog ställa dig frågan om du tror det blir bättre om typ 1-2 år. Orkar du med hans sätt? Tror du att han är i en depp-fas eller är det hans sanna läggning som du ser? Är det den typ av partner du ska leva med resten av ditt liv ? 

    Som jag ser det ska du ha en partner som är lika bra på att prata känslor som du. Parnern ska vara mer samspelt med dig.  

    Din karl kanske har sina bra sidor men hans dåliga verkar dra ner dig och de dåliga sidorna tar eventuellt överhand på sikt. Det är som att hyvla ost. Till sist är kärleken borta pga allt skit som sägs och händer.

    Var rädd om de år du har...


    Vet inte om jag kommer att orka.... Först va de ingen närhet, det blev bråk när vi skulle prata om det. Sen var det att prata om att han blir kall, går ibte heller att prata om det. Om vi sätter oss i hans skor - hur kommer man åt en sånhär person? En sak jag reagerade på var; när jag frågade honom, jag vill.kämpa för det här, vill du det också? så säger han"jag vill också me jag tycker inte om att säga sånt här, känns pinsamt o käbner skuld, som om jag ska böna o be att jag vill vara med dig".. det fick mig att undra, hur ser hans tankebana ut egentligen??...
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 22:35 #56
    Anonym (huh) skrev 2019-08-13 22:00:38 följande:

    Det kan hända att jag är cynisk. Men om mannen är läkare. En kirurg tjänar minst ca 80000-100000 kr/månad. Kan det vara därför ts inte vill bryta upp. Hon kanske inte tjänar så mycket själv. Kanske en vanlig lön bara. Ekonomi och status kan vara en stark drivkraft att stanna kvar trots ett uppenbarligen nästan dött förhållande. Bara undrar.


    Varför är det dött? för att vi hamnat i en uppebar kris (inte helt ovanlig) och jag inte vill ge upp mitt livs kätlek o pappa till mitt barn så enkelt? Det är inte bara att avsluta, vi har en son, vi gjorde ett val, vi valde varandra även då vi hafe en del bråk, för att körleken skulle hjälpa oss. Nu sitter vi fast, sla jag bara ge upp? nej vill se alla möjliga tänkbara sätt för MIG att ändras positivt så att det kansle smittar hnm. har ett gammalt äktenskap o bagaget - detta vill jag ska hålla. Behöver bara hjälp att i STUNDEN då jag kännrr frustration o sorg iställrt för att ta upp det, låta det VA!!! HUR?!
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 13 aug 2019 23:57 #59
    AndreaBD skrev 2019-08-13 23:16:05 följande:

    Du försöker tyvärr lösa något som inte går att lösa. Om han vore beredd att jobba på relationen, så hade han redan gjort det. 

    Inte ovanligt? Må hända att det förekommer ganska ofta, men dessa par går isär också. Det du berättar tyder på att kommunikationen aldrig har fungerat hos er och att han har ett problem med närhet och inte alls är beredd att göra något åt det. Visst, DU skulle göra en massa, men han verkar inte vara lika villig. Tyvärr, det gäller verkligen att hitta rätt partner, det går inte att ändra på honom.


    Kan jag skicka honom detta?

    Det här blir mitt sista försök att försöka få dig att förstå, sedan kämpar jag inte själv mer.

    Utan en plattform för kommunikation kan vi inte fortsätta vår relation, den är viktig för att kunna ta sig igenom livet tillsammans. 

    Jag upplever att jag står helt själv och försöker hitta lösningar, anledningar och vägar framåt och servera dig dem - ge dig dem som förslag. Anledningen till att jag inte lyckas är - jag gör det helt själv men vi är två som ska interagera med varandra. 

    Är du inte villig att börja jobba på problemet, hitta lösningar tillsammans med mig, så kommer vi inte att kunna leva en bra framtid ihop. 

    Känner du dig osäker på oss - huruvida du vill fortsätta - huruvida du vill leva ditt liv med mig eller inte, då vill jag inte längre lägga min energi och tid på att kämpa själv. 

    Detta är helt och hållet ditt val, vill du börja jobba på problemen, kämpa för oss, bygga en framtid med mig, eller vill du att vi lämnar varandra. Du måste ta ställning. Du kan inte längre säga att du vill vara kvar, men inte jobba och kommunicera fram lösningar med mig.

    Vi behöver sätta oss ner och verkligen prata. Prata som i att förstå  varandra, vad som leder till vad, vad du behöver från mig och jag från dig. Verkligen Nå varandra. Vi behöver också aktivt jobba på vår intimitet - utan den skapas spänningar och distans. Jag vill inte längre leva utan den. 

    Är du villig att bygga på det här? 

    Då kommer det krävas av dig att börja kommunicera med mig utan att vara arg, väljer du att inte börja kommunicera med mig och jobba på problem som dyker upp - då vill jag inte längre ingå i den här relationen. 

    Jag vill gärna ha ett svar ifrån dig på detta. 

    Är svaret att du inte vill börja jobba på det, så gör vi det såhär enkelt, jag stannar hos min min pappa tills du hittar någonstans att bo. 

    Inga fler "separationsförslag", vill du göra det så gör vi det. Nu. 

    Kanske bäst att hålla just den här konversationen per mail.

    Inget svar tolkar jag som att du inte vill; och jag kommer då att gå vidare med mitt liv. Vore dock snällt att kommunicera det till mig.
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 15 aug 2019 10:34 #83
    Pope Joan II skrev 2019-08-15 09:51:09 följande:

    Jag ids faktiskt inte ge ts något råd. Jag hade inte kommenterat i tråden alls efter att ha sett vad den handlade om, om det inte varit för att ögonen föll på din orättvisa generalisering. 

    Anledningen till att jag inte har lust att ge några råd här är att det är ytterst osannolikt att hon skulle följa dem. 


    Det funkade, ÄNTLIGEN!

    Han började till och med komma med konstruktiva förslag igår. Ibland funkar det att försöka alla vägar innan man ger upp!

    Han är ingen som ger upp när han väl FÖRSTÅR, hans komplicerade hjärna behöver ibland bara vägledas. Jag ger aldrig upp, vi kommer att lösa det här tillsammans. Många av er kanske undrar hur jag orkar - då har ni kansle aldrig älskat eller blivit älskade på riktigt - då orkar man, man ger sitt ALLT innan man ger upp - mitt allt är mycket. tack alla för fina råd och stöttning! Härifrån känns allt mycket bättre.

    Jrockyracoon - du har verkligen uppfattat allting rätt och kunnat hjälpa mig bara genom dina svar.
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 19 aug 2019 20:24 #89
    Anonym (Mia) skrev 2019-08-19 17:53:00 följande:

    Hur har det gått, TS?


    So far so good!! Än så länge går allting bra! ???? Tack för all er hjälp!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll