• Anonym (Båda sidor)
    Tue 13 Aug 2019 09:43
    3585 visningar
    92 svar
    -2
    92
    3585

    ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt

    Jag tror att ni som individer är två bra personer men tillsammans blir ni en farlig kombination.

    Ni ser inte varandras behov eller struntar i dom och går över varandras gränser hela tiden och för minsta lilla.

    Det hade varit jätte bra om ni båda kom till samma beslut. Kanske faktiskt provade på att separera. Ni lever ju redan separerade liv hemma. Ni har varandra kvar för att det är jobbigt att bryta upp. Det är sårande och ni har båda investerat så mycket i denna relationen.

    Fokusera istället på vad du skulle VINNA om ni delar på er?

  • Anonym (Båda sidor)
    Tue 13 Aug 2019 10:06
    #9
    -1
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 09:59:05 följande:

    Men om jag bara backade gav honom tid att sluta va kall? ....

    istället för att vilja prata om det?... nu har han tagit antidepp för han mår så dåligt av detta säger han


    Ni mår säkert dåligt av detta båda två. Jag känner igen det så väl i både mig själv och honom. Jag har varit på båda sidorna. Kan även tillägga att jag varit tillsammans med en psykopat i många år. Jag försökte ta mig därifrån men lyckades inte. HAN är den som hotar med att bryta upp. Han har sömnproblem. Han tar antidepp. Han har ju fått dom av en läkare?! Då har han ju vågat prata för att fö recept.

    Nu kanske kunde se er efter nya vägar att kommunicera? Har ni pratat om terapi tillsammans? Boka en akutsession. Finns även online.

    Trots att jag levt med en psykopat, blivit misshandlad, nedtryckt osv så vet jag att det faktiskt är väldigt få personer som är riktigt onda. De flesta provocerad av fel miljö och begår onda handlingar.
  • Anonym (Båda sidor)
    Tue 13 Aug 2019 10:26
    #11
    +1
    Anonym (Louise) skrev 2019-08-13 10:14:49 följande:

    Antingen är du rejält hjärntvättad eller så vill du jävlas med TS. Oavsett är det taskigt att du skriver så till en människa i nöd.

    Det sista stycket bara skriker victim blaming. Det är så kvinnomisshandlare resonerar: om inte hon gjort si eller så hade jag inte behövt slå henne. Det är hon som provocerar mig till att misshandla henne. Osv i all oändlighet.

    Var finns hans ansvar? Det är få killar som har det så bra som han. TS sköter hemmet och barnen. Han får tom sova på övervåningen så han ska få sova ostört på natten. (TS sömn då...?) Varför beter han sig inte vuxet? Varför psyka istället för att säga: jag önskar ha det si och så.

    Hoppas att du ska finna bra relationer i framtiden, Båda sidor.


    Jag är varken hjärntvättad (längre) eller vill jävlas.

    På familjeliv finns alltid bara en sida av myntet. Hur tror du att hans tråd hade sett ut?

    ?Min sambo pressar och tjatar om att jag måste prata känslor. Men jag kan inte. Jag får inte ro att fundera. Nu kan jag inte sova och jag är deprimerad och bara skäller på henne och orkar inte göra min del j hushållet eller vara en bra pappa. Jag ger snart upp och flyttar?

    Såklart att INGEN AV DOM MÅR BRA. Varför är det bara en av dom som ska rådas till hjälp? Det är pappan till hennes barn! Hon borde väl önska honom ett bra liv?
  • Anonym (Båda sidor)
    Tue 13 Aug 2019 10:44
    #13
    Anonym (Louise) skrev 2019-08-13 10:35:17 följande:

    Det är TS som har skrivit här. Vi har bara hennes ord att gå på. Det är hon som söker vår hjälp. Vi kan därför bara råda henne.

    Det är möjligt att han skulle skriva som du föreslog. Eller inte. Vi vet inte vad han tycker eller tänker. Inte ens TS vet det.

    Vi kan bara råda TS att rädda sig själv och barnen. När hon skriver lyser det starkt mellan raderna att detta är en person som mår mycket dåligt. Som är knäckt. Hon måste ta hand om sig och barnen först och främst. Hon kan inte vara killens mamma och psykolog. Man kan inte rädda någon som inte vill bli räddad. Han har ett ansvar för hur han beter sig.


    Om vi utgår från ts så verkar det vara hon som bett honom att sova i annat rum (på annan våning), det är hon som ber om ursäkt och vill höra att hans ord om att lämna bara var tomma hot. Hon vill inte skiljas. Hur vet vi om killen pratar eller ej. Han är ju arg. Han kallar henne saker. Han är verbal. Alltså uttrycker han mängder med känslor. Men ts lyssnar bara på det negativa, inte faktum att han faktiskt uttrycker känslor (om än negativa.)

    Om du läser mina inlägg så ser du att jag oxå tror att en separation hade varit bäst. Men innan dess, för att båda ska känna sig överens och verkligen känt att de provat allt innan allt det de har investerat går upp i minnet, så måste de vara överens. En utomstående terapeut kan hjälpa till. Det går att vända negativt till positivt om båda vill.
  • Anonym (Båda sidor)
    Tue 13 Aug 2019 15:57
    #30
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 15:49:11 följande:

    Han är inte våldsam, snäll när han mår bra. När han blir arg vänder han helt, jag kan aldrig prata känslor för då blir hsn automstiskt arg..... vet inte om han vill vara kvar eller inte. Jag kommer inte må bättre utan honom, hsn är ju mitt livs kärlek...


    När en individ utsätts för långvarig stress och press så ändras hormonbalansen i kroppen. Kortisolet höjs bla. När det sker så blir man trött och loj. Man blir lätt arg, tappar sexlusten, kan gå upp i vikt, kvällsmänniska och kan få svårt att komma igång. Oftast är man som piggast på kvällen.

    Detta lider nog många av, framförallt kvinnor som i regel har mer press hemmavid.

    Om dun kille har varit pressad länge så kan hans beteende förklaras av detta.

    Det kan även förklara hur du mår? Du gråter skriver du.
  • Anonym (Båda sidor)
    Tue 13 Aug 2019 16:02
    #32
    AndreaBD skrev 2019-08-13 15:53:37 följande:

    Vi behöver inte hans version. Om det stämmer det som TS skriver, så beter han sig på ett sätt som man helt enkelt inte kan göra, om man vill ha en fungerande relation. Dvs. oavsett vad hon har gjort, så gör HAN fel. Och jag och alla vettiga människor som jag känner skulle aldrig göra så - oavsett vad någon annan gör mot en. Det hänger inte på det - vad någon annan gör. Man beter sig helt enkelt inte så.


    Samtidigt som han skriker att han inte vill så ska han tvingas göra saker han inte är bekväm med?

    Han mår ju skitdåligt, det ser vem som helst.

    Ts tvingar ju fram svar på frågor som hon egentligen inte ens är säker på att hon vill veta svaren på. Är då svaret att han vill separera så gråter hon och vill att han ska ta tillbaka det han sa. VEM blir inte frustrerad och irriterad då?

    Jag tycker att dom är helt fel för varandra. Ts förtjänar en man som vill vara med henne och ser vilken underbar kvinna hon är. Samtidigt som sambon förtjänar att träffa en likasinnad där båda har möjlighet till enorm personlig sfär.

    Det är ingen ond person, det är en vilsen kille.
  • Anonym (Båda sidor)
    Wed 14 Aug 2019 09:20
    #63
    -1
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 23:57:20 följande:

    Kan jag skicka honom detta?

    Det här blir mitt sista försök att försöka få dig att förstå, sedan kämpar jag inte själv mer.

    Utan en plattform för kommunikation kan vi inte fortsätta vår relation, den är viktig för att kunna ta sig igenom livet tillsammans. 

    Jag upplever att jag står helt själv och försöker hitta lösningar, anledningar och vägar framåt och servera dig dem - ge dig dem som förslag. Anledningen till att jag inte lyckas är - jag gör det helt själv men vi är två som ska interagera med varandra. 

    Är du inte villig att börja jobba på problemet, hitta lösningar tillsammans med mig, så kommer vi inte att kunna leva en bra framtid ihop. 

    Känner du dig osäker på oss - huruvida du vill fortsätta - huruvida du vill leva ditt liv med mig eller inte, då vill jag inte längre lägga min energi och tid på att kämpa själv. 

    Detta är helt och hållet ditt val, vill du börja jobba på problemen, kämpa för oss, bygga en framtid med mig, eller vill du att vi lämnar varandra. Du måste ta ställning. Du kan inte längre säga att du vill vara kvar, men inte jobba och kommunicera fram lösningar med mig.

    Vi behöver sätta oss ner och verkligen prata. Prata som i att förstå  varandra, vad som leder till vad, vad du behöver från mig och jag från dig. Verkligen Nå varandra. Vi behöver också aktivt jobba på vår intimitet - utan den skapas spänningar och distans. Jag vill inte längre leva utan den. 

    Är du villig att bygga på det här? 

    Då kommer det krävas av dig att börja kommunicera med mig utan att vara arg, väljer du att inte börja kommunicera med mig och jobba på problem som dyker upp - då vill jag inte längre ingå i den här relationen. 

    Jag vill gärna ha ett svar ifrån dig på detta. 

    Är svaret att du inte vill börja jobba på det, så gör vi det såhär enkelt, jag stannar hos min min pappa tills du hittar någonstans att bo. 

    Inga fler "separationsförslag", vill du göra det så gör vi det. Nu. 

    Kanske bäst att hålla just den här konversationen per mail.

    Inget svar tolkar jag som att du inte vill; och jag kommer då att gå vidare med mitt liv. Vore dock snällt att kommunicera det till mig.


    Det var ett fint brev men kanske för avancerat för en man? Han kommer tappa tråden flera gånger och kanske tappa humöret?

    Sen avslutar du med att skriva ett bra scenarie om hur det blir om nu separerar. Det lät mer frestande än att tvingas vara kvar och behlva göra just det han fasar över och inte vill. Du ställer indirekt ett ultimatum. Kom hen och acceptera mina villkor annars flyttar jag. Varför inte kompromissa? Skriv att du vill sitta ner med honlm ich kompromissa om vissa punkter.

    Jag skrev nyligen en lista med min sambo. Vissa saker som jag absolut inte ville göra fick det att vända sig i magen. Han har aldrig ställt krav på mig men jag ställer massor pp honom som är mot hans vilja. Klart att det är jobbigt för båda partner. Dig för att du aldrig får svar eller gehör och han för att du pressar och tjatar och låter honom inte ens ha sitt hem som fristad.

    Brevet kommer leda till seperation så det är positivt.
  • Anonym (Båda sidor)
    Wed 14 Aug 2019 09:32
    #66
    -1
    Pope Joan II skrev 2019-08-14 09:24:00 följande:

    Vad märkligt att vilja vara tillsammans med någon som tydligen är så obegåvad. Matchar ni varandra?


    Ska bli intressant att höra DITT råd för en gångs skull istället för nån klyscha som du alltid drar. Totalt intetsägande är du.
  • Anonym (Båda sidor)
    Thu 15 Aug 2019 09:40
    #81
    Pope Joan II skrev 2019-08-15 09:06:10 följande:

    Du får naturligtvis tycka vad du vill om mig, det bryr jag mig inte om. Här reagerade jag på en helt fantastiskt felaktig generalisering rörande halva befolkningen. Jag har personligen aldrig varit tillsammans med, känt eller varit så mycket som ytligt bekant med en man som inte klarat av en text som den ts postade. Så det du påstår måste rimligen handla om ditt eget umgänge. 


    Det ska vara rak och enkel kommunikation. Det är Min erfarenhet med män. Och det var så jag menade. Ber om ursäkt om du och andra tog illa upp. Brevet verkade vara för invecklat för ts man. Om han redan nu tycker att hon tjatar så är det rätt dumt att älta det i ett brev OXÅ!

    Jag väntar fortfarande på ditt råd till ts.
Svar på tråden ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt