Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt

    Tis 13 aug 2019 09:08 Läst 0 gånger Totalt 92 svar
    Anonym (orkar inte mer)
    Visa endast
    Tis 13 aug 2019 09:08

    Hjälp mig att se snälla, jag känner mig förvirrad med viss del självhat.

    Min sambo vill inte prata känslor eller om våra problem, att jag vill prata leder bara till att han blir jättearg, börjar skrika och är inte det minsta lösningsfokuserad. Han har inget hopp om oss; vi bara bråkar och separation är det bästa.Han kan säga rätt så drastiska saker, som att jag inte är värd något, att jag är ett psykfall, att allting är mitt fel.

    Hans respnemang är att jag pressar honom på känslor. Jag börjar gråta lätt med honom (första ggn någonsin i en relation) känner mig så frustrerad o ledsen o det gör honom ännu argare.

    Grundproblemet är att vi inte har någon närhet o att han plötsligt kan bli kall hela kvällen för att jag exempelvis fyllt tvättmaskinen för mycket eller "segat" lite innsn jag duschst för kvällen. Jag är så utsvulten på närhet att den här kylan känns extra hård. På vardagarna vill jag att han sover där.uppe för han har sömnproblem o vår son väcker honom.annars, så.väl på helgen när vi sover ihop är det tungt att han är kall o.vänder sig utan minsta närhet eller ömhet.

    Exempel, i fredags kväll blev han arg för att jag var trött (städat huset inför kalas) och satt i sängen en stund innan jag duschade, han la sig på sin sida o delade inte ett ord hela kvällen. Lördag till söndag samma sak, han sov till 17 för han var trött, jag städade efter kalaset, handlade, lagade mat o slutet av matlagningen gav jag honom sonen. Han var så kall mot mig resten av kvällen (vet inte vrf eller vad jag gjort), i ren försvar stängde jag mig o va kall. Vi la oss, samma sak här, han lägger sig som.om jag inte finns. Jag frågar varför är du kall? Snälla kan du hålla om mig känner mig ensam..han.säget att han inte vet vad han ska göra och bråket är igåbg, han lägger sig i vardagsrummet jag ber honom lägga sig i sängen. Dagen efter kommer jag hem omkring 12 o försöker prata om allt o hitta en lösning. Han blir såååå arg, vill inte prata, jag pressar honom känslomässigt säger han. Jag vill verkligen bara hitta en lösning, om vad som gör honom kall, om vad han kan göra o vad jag kan ändra på. Han skriker, han vill inte leva med mig, han vill ha en paus, han ska flytta, kollar lgh, jag gråter och blir också ursinnig.

    Till slut ber jag om ursäkt säger att jag inte ska pressa honom . Frågar sent på kvällen om han menat allt han sagt, svaret är nej.

    Jag är förstörd, är allting mitt fel? Kan han verkligen älska mig?

  • Ons 14 aug 2019 00:53 #60

    Kära make,

    Jag minns dagen som vi sa "ja" till varandra. Det kändes som att det var vi mot världen. Jag har aldrig känt mig så trygg med någon som med dig.

    Jag vet att vi har bråkat mycket senaste tiden. Kanske har jag varit ovanligt grälsjuk, men jag har inte vetat hur vi ska kunna få det bra igen. Trots alla bråk så älskar jag dig fortfarande och det är därför jag skriver detta brev för att se om vi har något kvar att bygga på.

    Mitt förslag är enkelt. Vi glömmer det som har varit.

    Varje dag ger vi varandra 10 minuter att berätta om ens dag medan den andra lyssnar.

    Vi ger varandra minst 3 kramar per dag.

    Och absolut inga gräl, gråt eller skrik är tillåtna.

    1 gång per månad går vi ut på dejt. Xx kan vara barnvakt.

    Om 3 månader utvärderar vi om ovanstående har gjort något gott för vårt förhållande.

    /

    Och TS - det är inte fel att ta emot hjälp. Sök egen terapi, familjeterapi mm. Jag tror du behöver jobba på din självkänsla. Du behöver bli lite mer balanserad och välmående i dig själv. Löpträning och yoga kan hjälpa.

    En dejt behöver inte vara middag, utan det kan vara att klättra eller prova något nytt och spännande tillsammans.

  • Anonym (ggg)
    Visa endast
    Ons 14 aug 2019 05:23 #61
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 23:57:20 följande:
    Kan jag skicka honom detta?

    Det här blir mitt sista försök att försöka få dig att förstå, sedan kämpar jag inte själv mer.

    Utan en plattform för kommunikation kan vi inte fortsätta vår relation, den är viktig för att kunna ta sig igenom livet tillsammans. 

    Jag upplever att jag står helt själv och försöker hitta lösningar, anledningar och vägar framåt och servera dig dem - ge dig dem som förslag. Anledningen till att jag inte lyckas är - jag gör det helt själv men vi är två som ska interagera med varandra. 

    Är du inte villig att börja jobba på problemet, hitta lösningar tillsammans med mig, så kommer vi inte att kunna leva en bra framtid ihop. 

    Känner du dig osäker på oss - huruvida du vill fortsätta - huruvida du vill leva ditt liv med mig eller inte, då vill jag inte längre lägga min energi och tid på att kämpa själv. 

    Detta är helt och hållet ditt val, vill du börja jobba på problemen, kämpa för oss, bygga en framtid med mig, eller vill du att vi lämnar varandra. Du måste ta ställning. Du kan inte längre säga att du vill vara kvar, men inte jobba och kommunicera fram lösningar med mig.

    Vi behöver sätta oss ner och verkligen prata. Prata som i att förstå  varandra, vad som leder till vad, vad du behöver från mig och jag från dig. Verkligen Nå varandra. Vi behöver också aktivt jobba på vår intimitet - utan den skapas spänningar och distans. Jag vill inte längre leva utan den. 

    Är du villig att bygga på det här? 

    Då kommer det krävas av dig att börja kommunicera med mig utan att vara arg, väljer du att inte börja kommunicera med mig och jobba på problem som dyker upp - då vill jag inte längre ingå i den här relationen. 

    Jag vill gärna ha ett svar ifrån dig på detta. 

    Är svaret att du inte vill börja jobba på det, så gör vi det såhär enkelt, jag stannar hos min min pappa tills du hittar någonstans att bo. 

    Inga fler "separationsförslag", vill du göra det så gör vi det. Nu. 

    Kanske bäst att hålla just den här konversationen per mail.

    Inget svar tolkar jag som att du inte vill; och jag kommer då att gå vidare med mitt liv. Vore dock snällt att kommunicera det till mig.
    Bra skrivet. Klart o tydligt och det skulle då def. passa mig.

    Jag tycker du gör rätt; Ta det skriftligt. Heeelt rätt. Han kan bli obekväm med att ha dig ansikte mot ansikte och diskutera sånt här. Skriver du så går det fram allt du vill ha sagt och han kan dessutom läsa det igen.
    Då kommer vi onekligen till det andra viktiga; Pratar ni olika språk? Alltså, kan han behärska din typ av kommunikation? Kanske man kan öva sig till att prata djupt och om känslor? Kanske. Eller är det som att försöka göra om en kvinna till en man? En mörkhyad till en ljus? Du vet mer om honom.  (Jag råkar själv ha en del erfarenhet i ryggsäcken..)
    En mätbar skillnad som en ev. restart kan göra är att ni två har samtal med varandra en gång i veckan eller en gång varje dag. Stäng av TV. Lägg ungar och hundar. Sätt er ner och prata. Ansikte mot ansikte. DET kan vara en grej som kan visa på lusten hos hon/er att lösa detta. Om han är vrång till att sätta sig och TRÄNA på konsten att kommunicera så har du mer beslutsunderlag.

    Oavsett hur utgången blir så kan inte beskylla dig för att inte försökt. Du kan heller inte skuldbelägga dig själv och ingen annan heller. 
  • Anonym (Skit i honom)
    Visa endast
    Ons 14 aug 2019 09:10 #62

    Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Men jag måste verkligen ge dig cred över att du orkar. Han vill ju inte eller kan inte bete sig annorlunda och sålänge han inte vill/kan så är det ingen ide att du fortsätter ?tjata? på honom om att ni ska prata och vara intima.

    Du har 3 val enligt mig.

    1. Ge det 6 månader då du helt slutar prata om er relation. Va mot honom såsom du önskar vara i en relation men förvänta dig INGET tillbaka. Låt honom vara en mansbebis och tjura, sucka och vara kall. Bry dig inte. Kanske kanske ger det honom en fristad att må bättre (om han nu mår så dåligt som han säger). Detta sätt har du ju inte provat innan, kanske något positivt kommer ut det? Skit i honom, hitta en hobby, spendera tid med kompisar. Lev ditt liv och var glad. Om inget förändrats efter 6 månader så får du ta ett nytt beslut över vad du ska göra.

    2. Ställa ett ultimatum. Följer han det inte så är det över.

    3. Lämna honom.

    Och snälla fina du. Du kommer utplåna dig själv om du fortsätter tro och kämpa för att han ska ändra sig. Det kommer inte hända. Ta hand om dig och sluta tro att din enda lycka i livet är att bli älskad av din man som beter Sig som en trotsig 5-åring.

  • Anonym (Båda sidor)
    Visa endast
    Ons 14 aug 2019 09:20 #63 -1
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 23:57:20 följande:

    Kan jag skicka honom detta?

    Det här blir mitt sista försök att försöka få dig att förstå, sedan kämpar jag inte själv mer.

    Utan en plattform för kommunikation kan vi inte fortsätta vår relation, den är viktig för att kunna ta sig igenom livet tillsammans. 

    Jag upplever att jag står helt själv och försöker hitta lösningar, anledningar och vägar framåt och servera dig dem - ge dig dem som förslag. Anledningen till att jag inte lyckas är - jag gör det helt själv men vi är två som ska interagera med varandra. 

    Är du inte villig att börja jobba på problemet, hitta lösningar tillsammans med mig, så kommer vi inte att kunna leva en bra framtid ihop. 

    Känner du dig osäker på oss - huruvida du vill fortsätta - huruvida du vill leva ditt liv med mig eller inte, då vill jag inte längre lägga min energi och tid på att kämpa själv. 

    Detta är helt och hållet ditt val, vill du börja jobba på problemen, kämpa för oss, bygga en framtid med mig, eller vill du att vi lämnar varandra. Du måste ta ställning. Du kan inte längre säga att du vill vara kvar, men inte jobba och kommunicera fram lösningar med mig.

    Vi behöver sätta oss ner och verkligen prata. Prata som i att förstå  varandra, vad som leder till vad, vad du behöver från mig och jag från dig. Verkligen Nå varandra. Vi behöver också aktivt jobba på vår intimitet - utan den skapas spänningar och distans. Jag vill inte längre leva utan den. 

    Är du villig att bygga på det här? 

    Då kommer det krävas av dig att börja kommunicera med mig utan att vara arg, väljer du att inte börja kommunicera med mig och jobba på problem som dyker upp - då vill jag inte längre ingå i den här relationen. 

    Jag vill gärna ha ett svar ifrån dig på detta. 

    Är svaret att du inte vill börja jobba på det, så gör vi det såhär enkelt, jag stannar hos min min pappa tills du hittar någonstans att bo. 

    Inga fler "separationsförslag", vill du göra det så gör vi det. Nu. 

    Kanske bäst att hålla just den här konversationen per mail.

    Inget svar tolkar jag som att du inte vill; och jag kommer då att gå vidare med mitt liv. Vore dock snällt att kommunicera det till mig.


    Det var ett fint brev men kanske för avancerat för en man? Han kommer tappa tråden flera gånger och kanske tappa humöret?

    Sen avslutar du med att skriva ett bra scenarie om hur det blir om nu separerar. Det lät mer frestande än att tvingas vara kvar och behlva göra just det han fasar över och inte vill. Du ställer indirekt ett ultimatum. Kom hen och acceptera mina villkor annars flyttar jag. Varför inte kompromissa? Skriv att du vill sitta ner med honlm ich kompromissa om vissa punkter.

    Jag skrev nyligen en lista med min sambo. Vissa saker som jag absolut inte ville göra fick det att vända sig i magen. Han har aldrig ställt krav på mig men jag ställer massor pp honom som är mot hans vilja. Klart att det är jobbigt för båda partner. Dig för att du aldrig får svar eller gehör och han för att du pressar och tjatar och låter honom inte ens ha sitt hem som fristad.

    Brevet kommer leda till seperation så det är positivt.
  • Ons 14 aug 2019 09:24 #64
    Anonym (Båda sidor) skrev 2019-08-14 09:20:30 följande:
    Det var ett fint brev men kanske för avancerat för en man? Han kommer tappa tråden flera gånger och kanske tappa humöret?

    Sen avslutar du med att skriva ett bra scenarie om hur det blir om nu separerar. Det lät mer frestande än att tvingas vara kvar och behlva göra just det han fasar över och inte vill. Du ställer indirekt ett ultimatum. Kom hen och acceptera mina villkor annars flyttar jag. Varför inte kompromissa? Skriv att du vill sitta ner med honlm ich kompromissa om vissa punkter.

    Jag skrev nyligen en lista med min sambo. Vissa saker som jag absolut inte ville göra fick det att vända sig i magen. Han har aldrig ställt krav på mig men jag ställer massor pp honom som är mot hans vilja. Klart att det är jobbigt för båda partner. Dig för att du aldrig får svar eller gehör och han för att du pressar och tjatar och låter honom inte ens ha sitt hem som fristad.

    Brevet kommer leda till seperation så det är positivt.
    Vad märkligt att vilja vara tillsammans med någon som tydligen är så obegåvad. Matchar ni varandra?
  • Ons 14 aug 2019 09:27 #65
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 23:57:20 följande:
    Kan jag skicka honom detta?

    Det här blir mitt sista försök att försöka få dig att förstå, sedan kämpar jag inte själv mer.

    Utan en plattform för kommunikation kan vi inte fortsätta vår relation, den är viktig för att kunna ta sig igenom livet tillsammans. 

    Jag upplever att jag står helt själv och försöker hitta lösningar, anledningar och vägar framåt och servera dig dem - ge dig dem som förslag. Anledningen till att jag inte lyckas är - jag gör det helt själv men vi är två som ska interagera med varandra. 

    Är du inte villig att börja jobba på problemet, hitta lösningar tillsammans med mig, så kommer vi inte att kunna leva en bra framtid ihop. 

    Känner du dig osäker på oss - huruvida du vill fortsätta - huruvida du vill leva ditt liv med mig eller inte, då vill jag inte längre lägga min energi och tid på att kämpa själv. 

    Detta är helt och hållet ditt val, vill du börja jobba på problemen, kämpa för oss, bygga en framtid med mig, eller vill du att vi lämnar varandra. Du måste ta ställning. Du kan inte längre säga att du vill vara kvar, men inte jobba och kommunicera fram lösningar med mig.

    Vi behöver sätta oss ner och verkligen prata. Prata som i att förstå  varandra, vad som leder till vad, vad du behöver från mig och jag från dig. Verkligen Nå varandra. Vi behöver också aktivt jobba på vår intimitet - utan den skapas spänningar och distans. Jag vill inte längre leva utan den. 

    Är du villig att bygga på det här? 

    Då kommer det krävas av dig att börja kommunicera med mig utan att vara arg, väljer du att inte börja kommunicera med mig och jobba på problem som dyker upp - då vill jag inte längre ingå i den här relationen. 

    Jag vill gärna ha ett svar ifrån dig på detta. 

    Är svaret att du inte vill börja jobba på det, så gör vi det såhär enkelt, jag stannar hos min min pappa tills du hittar någonstans att bo. 

    Inga fler "separationsförslag", vill du göra det så gör vi det. Nu. 

    Kanske bäst att hålla just den här konversationen per mail.

    Inget svar tolkar jag som att du inte vill; och jag kommer då att gå vidare med mitt liv. Vore dock snällt att kommunicera det till mig.
    Ja, där är du på rätt väg. Det finns ju inget mer som du kan göra, dvs. du behöver ha ett svar ifrån honom nu. Och tyvärr, så som det har gått hittills, så är det inte osannolikt att han inte kommer att ta något positivt initiativ nu heller. 

    Någonstans är det också så att om man accepterar för mycket, om man står ut för länge i en egentligen orimlig situation, så lär partnern luta sig tillbaka och tycka att hen inte behöver göra något situationen. Samtidigt smyger det sig på att han också bli mer och mer otrevlig, för att du ju är så tålmodig och han behöver bli av med sitt missnöje någonstans. Människan fungerar så. 
  • Anonym (Båda sidor)
    Visa endast
    Ons 14 aug 2019 09:32 #66 -1
    Pope Joan II skrev 2019-08-14 09:24:00 följande:

    Vad märkligt att vilja vara tillsammans med någon som tydligen är så obegåvad. Matchar ni varandra?


    Ska bli intressant att höra DITT råd för en gångs skull istället för nån klyscha som du alltid drar. Totalt intetsägande är du.
  • Ons 14 aug 2019 12:17 #67
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 23:57:20 följande:
    Kan jag skicka honom detta?

    Det här blir mitt sista försök att försöka få dig att förstå, sedan kämpar jag inte själv mer.

    Utan en plattform för kommunikation kan vi inte fortsätta vår relation, den är viktig för att kunna ta sig igenom livet tillsammans. 

    Jag upplever att jag står helt själv och försöker hitta lösningar, anledningar och vägar framåt och servera dig dem - ge dig dem som förslag. Anledningen till att jag inte lyckas är - jag gör det helt själv men vi är två som ska interagera med varandra. 

    Är du inte villig att börja jobba på problemet, hitta lösningar tillsammans med mig, så kommer vi inte att kunna leva en bra framtid ihop. 

    Känner du dig osäker på oss - huruvida du vill fortsätta - huruvida du vill leva ditt liv med mig eller inte, då vill jag inte längre lägga min energi och tid på att kämpa själv. 

    Detta är helt och hållet ditt val, vill du börja jobba på problemen, kämpa för oss, bygga en framtid med mig, eller vill du att vi lämnar varandra. Du måste ta ställning. Du kan inte längre säga att du vill vara kvar, men inte jobba och kommunicera fram lösningar med mig.

    Vi behöver sätta oss ner och verkligen prata. Prata som i att förstå  varandra, vad som leder till vad, vad du behöver från mig och jag från dig. Verkligen Nå varandra. Vi behöver också aktivt jobba på vår intimitet - utan den skapas spänningar och distans. Jag vill inte längre leva utan den. 

    Är du villig att bygga på det här? 

    Då kommer det krävas av dig att börja kommunicera med mig utan att vara arg, väljer du att inte börja kommunicera med mig och jobba på problem som dyker upp - då vill jag inte längre ingå i den här relationen. 

    Jag vill gärna ha ett svar ifrån dig på detta. 

    Är svaret att du inte vill börja jobba på det, så gör vi det såhär enkelt, jag stannar hos min min pappa tills du hittar någonstans att bo. 

    Inga fler "separationsförslag", vill du göra det så gör vi det. Nu. 

    Kanske bäst att hålla just den här konversationen per mail.

    Inget svar tolkar jag som att du inte vill; och jag kommer då att gå vidare med mitt liv. Vore dock snällt att kommunicera det till mig.
    Jag tycker det var fint skrivet. Jag tycker absolut att du kan skicka det till honom.
    Kanske är det lättare för honom att kommunicera skriftligt än mellan fyra ögon?
    Berätta gärna hur det gick sen,vilken respons du fick av honom osv.
  • Anonym (...)
    Visa endast
    Ons 14 aug 2019 13:32 #68

    Bra brev.

  • Ons 14 aug 2019 14:17 #69 +2

    Jag tycker det verkar väldigt läskigt att vara ihop med någon som straffar en genom att vara kall och ignorera en, bara för att man enligt den personen packat tvättmaskinen fel eller duschat vid fel tidpunkt. Det låter som väldigt skumt beteende. Jag vet inte om det ens är möjligt att ha ett normalt förhållande med en person som beter sig så.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll