Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (orkar inte mer)
    Tue 13 Aug 2019 09:08
    3652 visningar
    92 svar
    92
    3652

    ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt

    Hjälp mig att se snälla, jag känner mig förvirrad med viss del självhat.

    Min sambo vill inte prata känslor eller om våra problem, att jag vill prata leder bara till att han blir jättearg, börjar skrika och är inte det minsta lösningsfokuserad. Han har inget hopp om oss; vi bara bråkar och separation är det bästa.Han kan säga rätt så drastiska saker, som att jag inte är värd något, att jag är ett psykfall, att allting är mitt fel.

    Hans respnemang är att jag pressar honom på känslor. Jag börjar gråta lätt med honom (första ggn någonsin i en relation) känner mig så frustrerad o ledsen o det gör honom ännu argare.

    Grundproblemet är att vi inte har någon närhet o att han plötsligt kan bli kall hela kvällen för att jag exempelvis fyllt tvättmaskinen för mycket eller "segat" lite innsn jag duschst för kvällen. Jag är så utsvulten på närhet att den här kylan känns extra hård. På vardagarna vill jag att han sover där.uppe för han har sömnproblem o vår son väcker honom.annars, så.väl på helgen när vi sover ihop är det tungt att han är kall o.vänder sig utan minsta närhet eller ömhet.

    Exempel, i fredags kväll blev han arg för att jag var trött (städat huset inför kalas) och satt i sängen en stund innan jag duschade, han la sig på sin sida o delade inte ett ord hela kvällen. Lördag till söndag samma sak, han sov till 17 för han var trött, jag städade efter kalaset, handlade, lagade mat o slutet av matlagningen gav jag honom sonen. Han var så kall mot mig resten av kvällen (vet inte vrf eller vad jag gjort), i ren försvar stängde jag mig o va kall. Vi la oss, samma sak här, han lägger sig som.om jag inte finns. Jag frågar varför är du kall? Snälla kan du hålla om mig känner mig ensam..han.säget att han inte vet vad han ska göra och bråket är igåbg, han lägger sig i vardagsrummet jag ber honom lägga sig i sängen. Dagen efter kommer jag hem omkring 12 o försöker prata om allt o hitta en lösning. Han blir såååå arg, vill inte prata, jag pressar honom känslomässigt säger han. Jag vill verkligen bara hitta en lösning, om vad som gör honom kall, om vad han kan göra o vad jag kan ändra på. Han skriker, han vill inte leva med mig, han vill ha en paus, han ska flytta, kollar lgh, jag gråter och blir också ursinnig.

    Till slut ber jag om ursäkt säger att jag inte ska pressa honom . Frågar sent på kvällen om han menat allt han sagt, svaret är nej.

    Jag är förstörd, är allting mitt fel? Kan han verkligen älska mig?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt
  • Anonym (sara)
    Wed 14 Aug 2019 15:05
    #70
    Gena skrev 2019-08-14 14:17:11 följande:

    Jag tycker det verkar väldigt läskigt att vara ihop med någon som straffar en genom att vara kall och ignorera en, bara för att man enligt den personen packat tvättmaskinen fel eller duschat vid fel tidpunkt. Det låter som väldigt skumt beteende. Jag vet inte om det ens är möjligt att ha ett normalt förhållande med en person som beter sig så.


    Jag håller med. Det verkar både skumt och sjukt. 
  • Anonym (Blåme­sen)
    Wed 14 Aug 2019 16:51
    #71
    +1

    Låter som en stor mansbabys.

    Psykar dig.

    Går nog inte att ändra på denne.

    Lämna och börja på nytt

  • Anonym (-)
    Wed 14 Aug 2019 17:06
    #72
    Gena skrev 2019-08-14 14:17:11 följande:

    Jag tycker det verkar väldigt läskigt att vara ihop med någon som straffar en genom att vara kall och ignorera en, bara för att man enligt den personen packat tvättmaskinen fel eller duschat vid fel tidpunkt. Det låter som väldigt skumt beteende. Jag vet inte om det ens är möjligt att ha ett normalt förhållande med en person som beter sig så.


    Håller med, tycker ts ska lämna, nu
  • Anonym (-)
    Wed 14 Aug 2019 17:09
    #73
    +4
    Anonym (Båda sidor) skrev 2019-08-14 09:20:30 följande:
    Det var ett fint brev men kanske för avancerat för en man? Han kommer tappa tråden flera gånger och kanske tappa humöret?
    Men snälla sluta dumförklara män, att en liten grupp män är idioter är en sak men vi måste sluta dalta och curla män
  • jrocky­racoon
    Wed 14 Aug 2019 21:00
    #74
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 23:57:20 följande:
    Kan jag skicka honom detta?

    Det här blir mitt sista försök att försöka få dig att förstå, sedan kämpar jag inte själv mer.

    Utan en plattform för kommunikation kan vi inte fortsätta vår relation, den är viktig för att kunna ta sig igenom livet tillsammans. 

    Jag upplever att jag står helt själv och försöker hitta lösningar, anledningar och vägar framåt och servera dig dem - ge dig dem som förslag. Anledningen till att jag inte lyckas är - jag gör det helt själv men vi är två som ska interagera med varandra. 

    Är du inte villig att börja jobba på problemet, hitta lösningar tillsammans med mig, så kommer vi inte att kunna leva en bra framtid ihop. 

    Känner du dig osäker på oss - huruvida du vill fortsätta - huruvida du vill leva ditt liv med mig eller inte, då vill jag inte längre lägga min energi och tid på att kämpa själv. 

    Detta är helt och hållet ditt val, vill du börja jobba på problemen, kämpa för oss, bygga en framtid med mig, eller vill du att vi lämnar varandra. Du måste ta ställning. Du kan inte längre säga att du vill vara kvar, men inte jobba och kommunicera fram lösningar med mig.

    Vi behöver sätta oss ner och verkligen prata. Prata som i att förstå  varandra, vad som leder till vad, vad du behöver från mig och jag från dig. Verkligen Nå varandra. Vi behöver också aktivt jobba på vår intimitet - utan den skapas spänningar och distans. Jag vill inte längre leva utan den. 

    Är du villig att bygga på det här? 

    Då kommer det krävas av dig att börja kommunicera med mig utan att vara arg, väljer du att inte börja kommunicera med mig och jobba på problem som dyker upp - då vill jag inte längre ingå i den här relationen. 

    Jag vill gärna ha ett svar ifrån dig på detta. 

    Är svaret att du inte vill börja jobba på det, så gör vi det såhär enkelt, jag stannar hos min min pappa tills du hittar någonstans att bo. 

    Inga fler "separationsförslag", vill du göra det så gör vi det. Nu. 

    Kanske bäst att hålla just den här konversationen per mail.

    Inget svar tolkar jag som att du inte vill; och jag kommer då att gå vidare med mitt liv. Vore dock snällt att kommunicera det till mig.
    Jag tror att han kommer reagera negativt på det här brevet. Du fokuserar väldigt mycket på skilsmässa och lite på konkreta lösningar. Du säger lite om vad du vill uppnå med relationen. Jag tänker att det är strategiskt smart att ge en mer positiv bild.

    Om jag skulle skriva brevet skulle det låta såhär:

    Jag gör här ett försök att kommunicera med dig via mail. Jag tror att vi kanske kan komma framåt i det här.

    Jag har funderat mycket på vår situation. Jag ser det som att vi har ett kommunikationsproblem. Jag vill prata om mina känslor när jag inte mår bra i relationen och du verkar vilja gå ifrån och blir otillgänglig. Det går jag igång på och blir kanske ännu mer på. Och då drar du dig undan ännu mer, upplever jag.

    Men jag ser stora kvalitéer hos dig. Jag beundrar dig för din hängivenhet för ditt jobb, exempelvis. Och jag känner att jag fortfarande älskar dig. Jag vill försöka komma fram till en lösning på våra problem. Och allt mynnar i att vi behöver en plattform för att kommunicera. Lyckas vi nå varandra bättre i kommunikationen kommer vi kanske kunna lösa problemen. Gör vi inte det, tror jag faktiskt att vi behöver göra slut.

    Är du villig att börja jobba på problemet, hitta lösningar tillsammans med mig och  leva en bra framtid tillsammans?

    Vi behöver sätta oss ner och verkligen prata. Prata som i att förstå  varandra, vad som leder till vad, vad du behöver från mig och jag från dig. Verkligen Nå varandra. Vi behöver också aktivt jobba på vår intimitet - vi kan börja lite försiktigt med att kramas en gång i veckan. Vi kan göra något bara vi två, och prata och lyssna på varandra.

    Jag älskar dig!

    Som du märker är jag tydlig med konsekvenserna om han inte vill samarbeta, men det genomsyrar inte brevets anda. Jag tror inte att du behöver fråga honom mer om han vill satsa på relationen - det har han ju redan sagt att han vill. Och nu är det dags för honom att visa det i handling. Genom att fullfölja det som står i brevet, att kämpa med kommunikationen.

    Det är bra att du skriver brev till honom. Men jag vill också trycka på att ni har ännu större chanser att få en bättre relation genom familjeterapi. Fundera över den möjligheten. Om inte din partner vill gå, kan du faktiskt gå själv utan honom!
  • Anonym (--)
    Thu 15 Aug 2019 00:56
    #75

    Jag tycker nog den här mannen hargått lite för långt i sitt betende, om han måste få det förklarat i ett brev för att skärpa till sig är nog risken stor att han kommer återgå till det betendet

    Men chansen är ju störst att han inte kommer bry sig om ts brev alls, eller bli förbannad

    Jag råder också till att lämna, han låter instabil

  • jrocky­racoon
    Thu 15 Aug 2019 01:43
    #76
    +1
    Anonym (--) skrev 2019-08-15 00:56:22 följande:

    Jag tycker nog den här mannen hargått lite för långt i sitt betende, om han måste få det förklarat i ett brev för att skärpa till sig är nog risken stor att han kommer återgå till det betendet

    Men chansen är ju störst att han inte kommer bry sig om ts brev alls, eller bli förbannad

    Jag råder också till att lämna, han låter instabil


    Den här tråden visar hur folk på FL lätt drar felaktiga slutsatser utifrån en partsinlaga. I en annan tråd av TS, har folk större sympati för TS man efter att ha tagit del av deras konversation och fått bättre inblick i deras kommunikationsproblem. I den här tråden har folk hakat upp sig på att TS man är det största problemet, och att ingen kan leva med en sådan person, tycks ni mena.

    Jag kan förstå TS frustration när hon inte får känslomässig och fysisk närhet från mannen, men jag kan också förstå mannen som antagligen känner sig som att han hamnar i ett slagfält i diskussionerna med TS, och antagligen omedvetet blir kall och avståndstagande.

    Det är så trist att två fina människor faktiskt kan tala helt förbi varandra, trots goda intentioner från båda. Det är lite så jag ser det i detta fallet.

    Dock kan man ge TS extra kredit för att hon är öppen för att hitta lösningar, och ändra sitt beteende. Hennes man verkar vara mer innesluten och mindre lösningsorienterad. Jag tror att han känner prestationsångest för att sexet inte fungerar och känner en väldig press från TS att få igång sexlivet. Han blir låst och känner sig kanske anklagad varje gång TS tar upp sitt krav på närhet och intimitet. Han har dessutom svårt att sätta ord på sina känslor. Han behöver lära sig att bli bättre på att kommunicera sina känslor och tankar.

    Jag upplever TS som en känslomänniska. Det gör att hon blir extremt kärleksfull och kan ge mycket värme och närhet. Men vid bråk får hon, som jag uppfattar det snabbt starka känslor av övergivenhet och desperation. TS behöver försöka hålla tillbaka sitt behov av att omedelbart få bekräftelse vid konflikter. Hon behöver lära sig att härbärgera sina känslor en del. Hon kan antagligen upplevas som väldigt på och klängig när hon direkt vid konflikter vill börja diskutera och reda ut. Hennes man fungerar sannolikt tvärtom och behöver få gå undan och bearbeta lite själv innan han är beredd att prata mer om det och lösa konflikten.

    Så uppfattar iaf jag det, TS, kan säkert dementera eller bekräfta.

    Därtill tycker jag att du gör fel som förkastar skriftlig kommunikation som en väg framåt. Ibland kan sådan kommunikation fungera väldigt bra i relationer. Det är en bra approach av TS att försöka med det. Kanhända den kommunikation fungerar bättre än öga mot öga  då sådana diskussioner dem emellan lätt tycks sluta med bråk, då de pratar förbi varandra och provocerar varandra.
  • Anonym (--)
    Thu 15 Aug 2019 01:51
    #77
    jrockyracoon skrev 2019-08-15 01:43:51 följande:
    Den här tråden visar hur folk på FL lätt drar felaktiga slutsatser utifrån en partsinlaga. I en annan tråd av TS, har folk större sympati för TS man efter att ha tagit del av deras konversation och fått bättre inblick i deras kommunikationsproblem. I den här tråden har folk hakat upp sig på att TS man är det största problemet, och att ingen kan leva med en sådan person, tycks ni mena.

    Jag kan förstå TS frustration när hon inte får känslomässig och fysisk närhet från mannen, men jag kan också förstå mannen som antagligen känner sig som att han hamnar i ett slagfält i diskussionerna med TS, och antagligen omedvetet blir kall och avståndstagande.

    Det är så trist att två fina människor faktiskt kan tala helt förbi varandra, trots goda intentioner från båda. Det är lite så jag ser det i detta fallet.

    Dock kan man ge TS extra kredit för att hon är öppen för att hitta lösningar, och ändra sitt beteende. Hennes man verkar vara mer innesluten och mindre lösningsorienterad. Jag tror att han känner prestationsångest för att sexet inte fungerar och känner en väldig press från TS att få igång sexlivet. Han blir låst och känner sig kanske anklagad varje gång TS tar upp sitt krav på närhet och intimitet. Han har dessutom svårt att sätta ord på sina känslor. Han behöver lära sig att bli bättre på att kommunicera sina känslor och tankar.

    Jag upplever TS som en känslomänniska. Det gör att hon blir extremt kärleksfull och kan ge mycket värme och närhet. Men vid bråk får hon, som jag uppfattar det snabbt starka känslor av övergivenhet och desperation. TS behöver försöka hålla tillbaka sitt behov av att omedelbart få bekräftelse vid konflikter. Hon behöver lära sig att härbärgera sina känslor en del. Hon kan antagligen upplevas som väldigt på och klängig när hon direkt vid konflikter vill börja diskutera och reda ut. Hennes man fungerar sannolikt tvärtom och behöver få gå undan och bearbeta lite själv innan han är beredd att prata mer om det och lösa konflikten.

    Så uppfattar iaf jag det, TS, kan säkert dementera eller bekräfta.

    Därtill tycker jag att du gör fel som förkastar skriftlig kommunikation som en väg framåt. Ibland kan sådan kommunikation fungera väldigt bra i relationer. Det är en bra approach av TS att försöka med det. Kanhända den kommunikation fungerar bättre än öga mot öga  då sådana diskussioner dem emellan lätt tycks sluta med bråk, då de pratar förbi varandra och provocerar varandra.
    Du läs det som står nedaför, det spelar ingen roll om det är kvinnan eller mannen som beter sig så för det är inte normalt beteende utan ett sjukligt


    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 09:08:21 följande:

    han plötsligt kan bli kall hela kvällen för att jag exempelvis fyllt tvättmaskinen för mycket eller "segat" lite innsn jag duschst för kvällen. Jag är så utsvulten på närhet att den här kylan känns extra hård. På vardagarna vill jag att han sover där.uppe för han har sömnproblem o vår son väcker honom.annars, så.väl på helgen när vi sover ihop är det tungt att han är kall o.vänder sig utan minsta närhet eller ömhet.

    Exempel, i fredags kväll blev han arg för att jag var trött (städat huset inför kalas) och satt i sängen en stund innan jag duschade, han la sig på sin sida o delade inte ett ord hela kvällen. Lördag till söndag samma sak, han sov till 17 för han var trött, jag städade efter kalaset, handlade, lagade mat o slutet av matlagningen gav jag honom sonen. Han var så kall mot mig resten av kvällen (vet inte vrf eller vad jag gjort), i ren försvar stängde jag mig o va kall. Vi la oss, samma sak här, han lägger sig som.om jag inte finns. Jag frågar varför är du kall? Snälla kan du hålla om mig känner mig ensam..han.säget att han inte vet vad han ska göra och bråket är igåbg, han lägger sig i vardagsrummet jag ber honom lägga sig i sängen. Dagen efter kommer jag hem omkring 12 o försöker prata om allt o hitta en lösning. Han blir såååå arg, vill inte prata, jag pressar honom känslomässigt säger han. Jag vill verkligen bara hitta en lösning, om vad som gör honom kall, om vad han kan göra o vad jag kan ändra på. Han skriker, han vill inte leva med mig, han vill ha en paus, han ska flytta, kollar lgh, jag gråter och blir också ursinnig.


    Beter man sig som han och vägrar prata så tror du att ett brev hjälper? Ja du det låter ju normalt om han först då skulle förstå och klara av att komunicera och varför ska ts dalta honom? var är hans ansvar?
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 09:08:21 följande:

    Han kan säga rätt så drastiska saker, som att jag inte är värd något, att jag är ett psykfall, att allting är mitt fel.



    Orden ovan är ord från en person som manipulerar och håller på med psykisk misshandel, jag vägrar att försvara en sådan människa bara för att det råkar vara ett visst kön

    Ts och mannen bör inte leva ihop

    Varför känner du ett behov att försvara ett dåligt beteende baserat på vilket kön det är?
  • Anonym (Blåme­sen)
    Thu 15 Aug 2019 02:20
    #78

    Någonstans är det också så att om man accepterar för mycket, om man står ut för länge i en egentligen orimlig situation, så lär partnern luta sig tillbaka och tycka att hen inte behöver göra något situationen. Samtidigt smyger det sig på att han också bli mer och mer otrevlig, för att du ju är så tålmodig och han behöver bli av med sitt missnöje någonstans. Människan fungerar så. [/quote]

    Hade en relation där partnern betedde sig som ett svin och det blev bara värre efter hand. Jag var ett psykiskt vrak efteråt. Trodde inte människor kunde vara så elaka...

  • jrocky­racoon
    Thu 15 Aug 2019 02:48
    #79
    Anonym (--) skrev 2019-08-15 01:51:31 följande:
    Du läs det som står nedaför, det spelar ingen roll om det är kvinnan eller mannen som beter sig så för det är inte normalt beteende utan ett sjukligt


    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 09:08:21 följande:

    han plötsligt kan bli kall hela kvällen för att jag exempelvis fyllt tvättmaskinen för mycket eller "segat" lite innsn jag duschst för kvällen. Jag är så utsvulten på närhet att den här kylan känns extra hård. På vardagarna vill jag att han sover där.uppe för han har sömnproblem o vår son väcker honom.annars, så.väl på helgen när vi sover ihop är det tungt att han är kall o.vänder sig utan minsta närhet eller ömhet.

    Exempel, i fredags kväll blev han arg för att jag var trött (städat huset inför kalas) och satt i sängen en stund innan jag duschade, han la sig på sin sida o delade inte ett ord hela kvällen. Lördag till söndag samma sak, han sov till 17 för han var trött, jag städade efter kalaset, handlade, lagade mat o slutet av matlagningen gav jag honom sonen. Han var så kall mot mig resten av kvällen (vet inte vrf eller vad jag gjort), i ren försvar stängde jag mig o va kall. Vi la oss, samma sak här, han lägger sig som.om jag inte finns. Jag frågar varför är du kall? Snälla kan du hålla om mig känner mig ensam..han.säget att han inte vet vad han ska göra och bråket är igåbg, han lägger sig i vardagsrummet jag ber honom lägga sig i sängen. Dagen efter kommer jag hem omkring 12 o försöker prata om allt o hitta en lösning. Han blir såååå arg, vill inte prata, jag pressar honom känslomässigt säger han. Jag vill verkligen bara hitta en lösning, om vad som gör honom kall, om vad han kan göra o vad jag kan ändra på. Han skriker, han vill inte leva med mig, han vill ha en paus, han ska flytta, kollar lgh, jag gråter och blir också ursinnig.


    Beter man sig som han och vägrar prata så tror du att ett brev hjälper? Ja du det låter ju normalt om han först då skulle förstå och klara av att komunicera och varför ska ts dalta honom? var är hans ansvar?
    Orden ovan är ord från en person som manipulerar och håller på med psykisk misshandel, jag vägrar att försvara en sådan människa bara för att det råkar vara ett visst kön

    Ts och mannen bör inte leva ihop

    Varför känner du ett behov att försvara ett dåligt beteende baserat på vilket kön det är?
    Du har rätt i att det är förkastligt att säga att en person inte är värd något. Men det är svårt att ens veta vad han menade med det, och i vilken kontext det sades, när man får det lösryckt. Kanske TS kan hjälpa oss och fylla i luckorna där.

    I den här andra tråden, kallade mannen TS beteende för motbjudande, men hon tolkade det som att han menade att hon var motbjudande. Det var alltså ett missförstånd i kommunikationen. Så blir det ibland, eller också kanske man slänger ur sig något elakt i ett bråk. Det är mänskligt, och kan inte med automatik kallas för psykisk misshandel eller manipulation. Men visst, händer det regelbundet och är ensidigt och oprovocerat så är det absolut en form av psykisk misshandel. 

    www.familjeliv.se/forum/thread/79776594-hade-ni-kunnat-leva-med-er-man-om-han-kallade-er-motbjudande/3

    Jag råder dig att läsa den andra tråden, så kanske du får en mer nyanserad bild. 

    Jag försvarar inte ett dåligt beteende. Däremot så tycker jag mig se att de främst har ett kommunikationsproblem som de båda har ansvar för att lösa.

    Jag bryr mig inte om vilket kön det är på dem. De har problem och jag ger tips om hur de kan lösa dem efter bästa förmåga.
Svara i tråden
Svar på tråden ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies