Otrohet, men från ett annat perspektiv

Det finns inget sätt han skulle kunna vinna något i en sån situation. Skulle han vara ärlig så skulle det ta slut. Skulle han inte vara det så skulle det ta slut direkt som det kommer fram. Enda skillnaden är att jag inte skulle tappa hans respekt om han var ärlig. Men relationen skulle vara över oavsett. 

Att en relation tar slut är inte det värsta som kan hända. Det kan hända av en massa olika orsaker. Det viktiga för mig är att relationerna jag har är bra, att jag är lycklig och trivs. 

Vad jag undrar är alltså: hur blev otrohet överhuvudtaget en grej? *Varför* tycker man att det är så viktigt att ens partner inte har sex med andra? Och varför tycker man att man har rätt att begränsa just sex, när man aldrig någonsin skulle anse att man har rätt att begränsa sin partner på nåt annat sätt? Varför tycker man att man överhuvudtaget har rätt att sätta upp det som ett kriterium för ett förhållande? Om man till exempel har svårt att acceptera att partnern har andra vänner, eller en hobby som hen vill ägna sig åt några timmar i veckan så brukar man ju ändå inse att problemet ligger hos en själv, och därför kompromissa om det, och, om det är ett stort problem: jobba med sig själv för att komma över det. Man brukar ju inte säga sorry, vi kan inte ha ett förhållande, för jag tycker inte att det är ok att du har vänner/utövar en hobby etc, eller hur? Helt enkelt för att man inser att det är ju ett sjukt krav/kriterium. Så vad är det som gör sex annorlunda?

Hoppas på lite konstruktiva, reflekterande svar, för jag är genuint nyfiken. 

Och när jag skrev att jag absolut köper detta menade jag att din känsla av att han inte är samma person. Jag tror stenhårt på att man kan förändras och att inlärda beteenden kan förändras, så jag tycker inte att det behöver vara nåt konstigt i att man går från att vara monogam till att inte vara det (vilket ju liksom är hela min poäng i hela tråden). Däremot kan jag köpa din känsla av att han plötsligt är en annan person, med andra värderingar, och att det skulle skapa en otrygghet.

Jaha, ok då fattar jag hur du menar. Så det du menade var inte att det är pga risken att man ska förlora sin partner som man inte vill att den ska ha sex med andra, utan att man inte vill hamna i en situation där det *känns* som att man ska förlora den.Fast det är det resonemanget jag inte förstår. Det är ju bara en enda ynka aspekt av allting man kan ha gemensamt. Bara för att man ser olika på just den biten innebär ju inte att man är olika i övrigt... jag förstår inte hur den detaljen kan tillåtas bli så stor att man anser att det överskuggar allt annat.Fast det finns många saker man väljer att göra med människor man älskar väldigt mycket, utan att det innebär att man inte kan göra dem med andra också. Om det du menar är att människor väljer att ha sex *enbart* med människor de älskar väldigt mycket kan jag däremot hålla med om att det är ett relevant argument. Eller rättare sagt, det hade varit relevant om det hade varit sant, men det är det ju inte, och det tror jag väl ändå inte att det är speciellt många som hävdar heller. Att kärlek leder till sexuell åtrå är det ju inget snack om, men återigen, detta argument är ju bara relevant om det hade varit det enda som ledde till sexuell åtrå, vilket det ju, återigen, definitivt inte är.Fast minst lika viktigt i det här sammanhanget är ju att vi ser till att para oss med så många som möjligt för att säkra artens fortlevnad, så det här var kanske inte det starkaste argumentet till monogamins fördel :)Ah, just det där med nakenheten kan jag faktiskt köpa lite grann. Man är ju mer utlämnad när man är naken, vilket i sin tur leder till att man på nåt sätt blir tajtare med den man har sex med. Men det finns ju psykisk nakenhet också, som man kan ha med nära vänner, men det ifrågasätts so sagt sällan. Skillnaden mellan sex och hobby köper jag, men när det gäller nära vänskap ser jag verkligen ingen skillnad.

Jag pratar inte om vänskaplig kärlek utan om "romantisk kärlek" (Den kärlek som gör att man längtar efter varandra, vill vara nära, vill dela saker, vill ha fysisk närhet, det som avgör när relationen inte bara är vänskaplig) När människor träffar någon de är kär uppstår oftast en längtan efter sex. Ja, man kan ha sex utan kärlek, men romantisk kärlek innehåller oftast sexuella känslor och jag tror att bra sex ofta gör att man vill träffas igen, och igen, och igen, och när det då sker binder de flesta särskilda känslomässiga band till den personen.