Otrohet, men från ett annat perspektiv

Nej, eftersom det ena begränsar en annan människa, medan det andra inte gör det. Simple as that. Eller som jag precis skrev i #110:

Nja, jag är intresserad av att få relevanta argument för varför det *inte* skulle vara en fix idé som man kan må bra av att jobba med om den ställer till problem. Självklart anser jag att jag har rätt, precis som alla människor anser att de har rätt i det de anser att de har rätt i, det blir liksom konstigt att säga att man aldrig skulle få anse att man har rätt angående nånting. Och självklart anser jag att motsatsen till det jag tror (nämligen att monogamt tänk *inte* skulle vara en fix idé osv) är fel, det hade ju varit konstigt annars. Du säger att jag bara är intresserad av att hävda att alla som inte lever och tänker som jag har fel, men där har du tagit miste. När jag bemöter de argument jag får så är det inte för att slå mina åsikter i huvet på andra, utan det är för att det är mitt sätt att utvärdera de argument jag får, mitt sätt att se om de håller eller inte. Om nån kan ge mig övertygande argument så kan jag absolut ändra åsikt. Det är bara det att hittills är det ingen som har gjort det. Eller, förresten, det var inte sant, för det var nån som tog upp oönskade graviditeter och sjukdomar, och *det* kan jag hålla med om är rationella anledningar till att inte vilja att partnern ska ha sex med andra, men det är ju ändå anledningar som är hyfsat lätt att kontrollera. Alla andra argument som har kommit upp har haft att göra med "hur det känns", vilket bara stärker min poäng att det bara sitter i huvet.

Det beror på vad du menar med lätt. Det är lätt att göra vad man kan för att skydda sig och minimera riskerna men de finns ju fortfarande där. Blir kvinnan t ex gravid och inte vill genomgå en abort kan det få väldigt stor inverkan på en rad människors liv.

Det verkar också finnas en smått naiv inställning bland många som lever i öppna förhållanden att sex enbart är sex. Mycket av den forskning som görs däremot indikerar, inte helt oväntat, att det finns en tydlig koppling mellan sex och känslor i människan. Bland annat aktiveras samma delar av hjärnan vid såväl sexuell åtrå som kärlek och man har även sett att det leder till ett relationsbyggande beteende gentemot subjektet. Alltså finns anledning att tvivla på att människor faktiskt kan särskilja sex och känslor till den grad vissa påstår sig kunna. Man behöver heller inte vara raketforskare för att förstå att finns där någon slags grund så ökar risken för att känslor uppstår ju mer och intimare umgänge man har. Det är av förklarliga skäl sällan en önskvärd utveckling att ens partner får känslor för andra.

Jag tror inte att någon kommer kunna ge dig en mängd rationella anledningar för naturligtvis sitter mycket i huvudet oavsett om det gäller monogami eller polygami. Däremot ser jag minst ett par stycken för att vara emot att ens partner har sex med andra och mycket litet att vinna annat än att ens partner blir nöjd om det är en önskan de har. Man kan likväl fråga efter rationella argument till att vilja ha sex med många eller varför inte människor som tänker på det sättet kan jobba med sig själva och anpassa sig så att förhållandet fungerar.

Mycket bra inlägg

"Gibboner lever i monogama parförhållanden som varar i ett flertal år. En familjegrupp består av två vuxna individer och 1?3 ännu inte vuxna ungar."

Ingen frågar vilket rationellt skäl gibbonerna har. De lever enligt sina instinkter. Synd att det inte syns på oss människor vilka som vill leva som dvärgchimpanser resp gibboner.

När vi levde som nomader kanske alla försörjde alla. Men många barn överlevde inte, eftersom en mor inte kunde bära mer än ett barn. En del nyfödda avlivades alltså.

När vi övergick till jordbruk kunde fler barn överleva. Dels mer mat, dels betyder varje barn någon som kan bidra med att arbeta i jordbruket. Då om inte förr blev det viktigt för mannen att veta vilka barn som var hans. Skulle han slita för andras barn? Man kan alltså se att det varit rationellt med monogami i 5.000 till 10.000 år. Det är först de senaste 50 åren det kan anses vara lika rationellt att leva polygamt. 

Harem är ju inte bra för någon utom för haremsägaren. Inte för kvinnorna i haremet, inte för de män som i stället blir utan kvinnor, inte för barnen (alltför många med en och samma far).

Såväl otrohet som polygami är motsatsen till trogna monogama förhållanden (sådana som vissa människor föredrar liksom gibboner, svanar, storkar etc). När den allmänna moralen, religionen, juridiken etc påbjuder monogrami, då väljer en del otrohet. 

När man gifter sig så lovar man att vara trogen. Det är helt enkelt ett avtal. Ingen tvingas nuförtiden att ingå sådana avtal, alltså är det löjligt att kalla det för att "begränsa" maken. 

De som ingår samboförhållanden förutsätter att samma villkor gäller. Alltså är det den som inte tänker vara monogam som har skyldighet att förklara att detta avtal inte gäller.

Monogami kan förstås vara inlärt och då kan man avlära sig det. Men om det tvärtom känns som medfött, varför ska man tvinga sig att bli polygam? Om man anser att ett långvarigt förhållande är något önskvärt (t ex för barnens skull), då är varje annan sexuell förbindelse ett potentiellt hot mot förhållandet.

p

Vi utgår från att ett romantiskt förhållande innebär sex. Ingen kan tänka sig romantisk kärlek utan sex. På samma sätt kan varje sexuellt förhållande leda till kärlek.

Om den ene parten har en massa förbindelser utanför förhållandet medan den andra inte har det, blir det automatiskt ojämlikt. Den som inte har några extra sexpartners (för att den är obotligt monogam eller inte hittat några), den hamnar i underläge.