Otrohet, men från ett annat perspektiv

Jaha, så uppfattade du det. Jag håller inte heller med i ditt resonemang, men jag har förstått att det är något som händer. Uttryck som att gräset inte är grönare på andra sidan bygger ju på det tex, att människor har en tendens att tro att bara de fick något som ligger utom räckhåll blir allt perfekt. Förstår du hur jag menar?

Men nu pratade vi om risken att bli lämnad, inte om vad som är jobbigt för en, så här skrev jag:Ditt svar:handlar inte riktigt om den frågeställningen. Det handlade inte om huruvida det är smärtsamt att utsättas för, det handlade om vad jag uppfattade som en rädsla för att bli överträffad och lämnad, och där tror jag att fantasier/drömmar/önskningar om en otillåten person kan bli så påträngande att en person lämnar, i större utsträckning än jag tror att någon lämnar för hett sex med en kk.

Därför att är man i ett förhållande så hör sex och kärlek ihop. Ha man valt en person att ha ett förhållande med så är det ju bara den personen man ska vilja ha sex med helt enkelt, annars är man ju med fel person.

I några år. Hur bestämde du det? Vi lever fortfarande i samma relation, men den är bättre nu, på fler sätt än bara sexuellt.

Menar du när någon blir riktigt kär i en annan person? Jag har alltid älskat fler personer, men inte haft eller velat ha sexuella relationer med dem. Naturligtvis handlar vårt val om att slippa skiljas! Vem vill lämna en person som en lever ett gott liv med, är bästa vän med och älskar? Och vem vill leva olycklig ens med den personen?

Jag fattar inte riktigt vad du menar här. Det var ju du som tog upp detta som ett argument? Du sa att en av anledningarna till att man inte vill att ens partner ska ha sex med nån annan är att risken då finns att man blir lämnad. Jag svarade då att den risken finns ju alltid, oavsett om man är exklusiv eller inte. Det sa jag alltså för att visa att detta inte är ett argument för varför man absolut vill vara exklusiv. 

Otrohetsdiskussioner finns det många. Men de handlar alltid mer eller mindre uteslutande om att otrogna är hemska för att de sviker sin partner/är inte hemska för det man inte vet lider man inte av. 

Men det finns ju en annan komponent - utöver svek-komponenten - som är lika intressant, nämligen sex-komponenten. 

Alltså, det är väl klart att man blir förtvivlad över *svek*-komponenten i otrohet - alltså att man blir förtvivlad över att ens partner har gått bakom ryggen på en - men jag tycker det är überkonstigt att man blir förtvivlad över *sex*-komponenten. Varför i hela världen skulle det spela nån roll att man har sex med andra? Så länge man skyddar sig osv förstås. 

Notera att jag pratar alltså bara om sexdelen nu, inte om svekdelen - att svek är förkastligt, och kan ses som ett tecken på att man inte älskar sin partner kan jag absolut se (även om det kanske inte är fullt så enkelt alltid), men det har redan avhandlats i tusen andra trådar, så det är jag inte intresserad av här. 

Vad jag undrar är alltså: hur blev otrohet överhuvudtaget en grej? *Varför* tycker man att det är så viktigt att ens partner inte har sex med andra? Och varför tycker man att man har rätt att begränsa just sex, när man aldrig någonsin skulle anse att man har rätt att begränsa sin partner på nåt annat sätt? Varför tycker man att man överhuvudtaget har rätt att sätta upp det som ett kriterium för ett förhållande? Om man till exempel har svårt att acceptera att partnern har andra vänner, eller en hobby som hen vill ägna sig åt några timmar i veckan så brukar man ju ändå inse att problemet ligger hos en själv, och därför kompromissa om det, och, om det är ett stort problem: jobba med sig själv för att komma över det. Man brukar ju inte säga sorry, vi kan inte ha ett förhållande, för jag tycker inte att det är ok att du har vänner/utövar en hobby etc, eller hur? Helt enkelt för att man inser att det är ju ett sjukt krav/kriterium. Så vad är det som gör sex annorlunda?

Hoppas på lite konstruktiva, reflekterande svar, för jag är genuint nyfiken.