• Anonym (Suck)

    Otrohet, men från ett annat perspektiv

    Otrohetsdiskussioner finns det många. Men de handlar alltid mer eller mindre uteslutande om att otrogna är hemska för att de sviker sin partner/är inte hemska för det man inte vet lider man inte av. 


     


    Men det finns ju en annan komponent - utöver svek-komponenten - som är lika intressant, nämligen sex-komponenten. 


     


    Alltså, det är väl klart att man blir förtvivlad över *svek*-komponenten i otrohet - alltså att man blir förtvivlad över att ens partner har gått bakom ryggen på en - men jag tycker det är überkonstigt att man blir förtvivlad över *sex*-komponenten. Varför i hela världen skulle det spela nån roll att man har sex med andra? Så länge man skyddar sig osv förstås. 


     


    Notera att jag pratar alltså bara om sexdelen nu, inte om svekdelen - att svek är förkastligt, och kan ses som ett tecken på att man inte älskar sin partner kan jag absolut se (även om det kanske inte är fullt så enkelt alltid), men det har redan avhandlats i tusen andra trådar, så det är jag inte intresserad av här. 


     


    Vad jag undrar är alltså: hur blev otrohet överhuvudtaget en grej? *Varför* tycker man att det är så viktigt att ens partner inte har sex med andra? Och varför tycker man att man har rätt att begränsa just sex, när man aldrig någonsin skulle anse att man har rätt att begränsa sin partner på nåt annat sätt? Varför tycker man att man överhuvudtaget har rätt att sätta upp det som ett kriterium för ett förhållande? Om man till exempel har svårt att acceptera att partnern har andra vänner, eller en hobby som hen vill ägna sig åt några timmar i veckan så brukar man ju ändå inse att problemet ligger hos en själv, och därför kompromissa om det, och, om det är ett stort problem: jobba med sig själv för att komma över det. Man brukar ju inte säga sorry, vi kan inte ha ett förhållande, för jag tycker inte att det är ok att du har vänner/utövar en hobby etc, eller hur? Helt enkelt för att man inser att det är ju ett sjukt krav/kriterium. Så vad är det som gör sex annorlunda?


     


    Hoppas på lite konstruktiva, reflekterande svar, för jag är genuint nyfiken. 

  • Svar på tråden Otrohet, men från ett annat perspektiv
  • Anonym (Suck)
    jrockyracoon skrev 2019-08-15 04:37:02 följande:
    Tack för en intressant frågeställning!
    Tack själv! Superintressant svar du har skrivit!
    jrockyracoon skrev 2019-08-15 04:37:02 följande:
    Jag vill göra jämförelsen med sexuella övergrepp. Säg att ett barn, så litet som 1 - 2 år får vara med om ett sexuellt övergrepp. (Ursäkta om jag framkallar kräkkänslor, men jag tycker jämförelsen är intressent och relevant även om den är fruktansvärd). Även om den sexuella handlingen inte är våldsam i sig, är det ganska välkänt i psykolog-kretsar att detta skadar barnet oerhört i dess kommande liv. Folk går i terapi och förstår inte varför deras liv är så förstört, innan en bra terapeut får dem att komma i kontakt med sina kroppsliga minnen. Kroppen minns, även om inte hjärnan gör det. Den sexuella handlingen har satt spår som förstört personens liv utan att hen själv medvetet förstått att det ägt rum.

    Om vi godtar ovanstående, kan vi då rimligen tro att det är barnets inlärda beteende som har fått det att må dåligt över det sexuella övergreppet. Knappast, eller hur. 1 - 2 - åringar har inte tillräckligt utvecklad hjärna för att bli påverkade av en sådan inlärning hur nu denna skulle kunna tänkas äga rum. Slutsatsen jag drar att det finns inbyggt i oss att sex är något intimt, och att vi skadas av att bli ofrivilligt utsatta för våldtäkter.
    Alltså, jag kan bara hålla med fullt ut om detta. Men jag har aldrig sagt att sex inte är nåt intimt eller känsloladdat. Det är klart att det är! Bara att ha sex när man inte är på humör är ganska otrevligt, och att bli tvingad till det som i en våldtäkt är ju obeskrivligt vidrigt. Detta tror jag absolut finns inbyggt hos oss, det tror jag inte är ett inlärt beteende som man kan jobba bort. Vad jag inte riktigt fattar är varför det faktum att sex är intimt och känsloladdat skulle innebära att man bara kan dela det med en enda person. Det är *där* det blir konstigt för mig. Det är *den* fixa idén jag menar är ett inlärt beteende som man kan jobba med. Är du med på skillnaden?
    jrockyracoon skrev 2019-08-15 04:37:02 följande:
    Nu till min tro:

    Jag tror att vår kropp är något vi behöver vara rädda om, och inte dela ut till vem som helst. Det är också svårt att skilja mellan kropp, själ och känslor. De går ihop. 

    Det betyder att det för en människa med normal uppväxt, inte gärna har sex med vem som helst. Det skadar oss. Den som har sex med kreti och pleti vårdar inte sin kropp, och det är ett slags självskadebeteende.
    Ok, först blev jag ärligt talat ganska provocerad av detta. "Normal uppväxt"? "Det skadar oss"? "Självskadebeteende"? Jag har haft en extremt normal svensson-uppväxt, men jag har en hög sexdrift, och jag anser ärligt talat inte vare sig att jag skadats av att ha (haft) många sexuella relationer, eller att det är ett självskadebeteende. Sen såg jag att du skrev "sex med vem som helst". Ok, där kan jag kanske hålla med dig. Om man ständigt ränner på krogen och drar hem en massa ons som man inte vet namnet på nästa dag så kanske. Jag har själv aldrig levt så, och jag kan därför inte uttala mig om hur man mår om man lever så men ok, jag kan väl tänka mig att det kan vara som du säger där. Men oavsett vilket var det ju inte det vi pratade om här, utan enbart om situationen där man har sex med andra än sin partner. Att automatiskt tolka det som att knulla runt hej vilt utan att nånsin titta i backspegeln tycker jag är lite drastiskt. 
    jrockyracoon skrev 2019-08-15 04:37:02 följande:
    I en nära relation är sex och kärlek intimt förknippat med varandra. När man rör varandra uppstår kärlek och känslor och när man har kärlek och känslor vill man ha sex. 
    Ja, så kan det förstås vara, men jag kan inte se att det är det enda möjliga scenariot. Alltså, som sagt, *känslor* uppstår så klart alltid, det är nog svårt att komma ifrån, men de känslor som uppstår när man har sex med den man verkligen älskar är ju annorlunda mot de som uppstår när man inte älskar den man har sex med.
    jrockyracoon skrev 2019-08-15 04:37:02 följande:
    Om då personen går iväg och har sex med andra är det dels ett biologiskt hot, men också ett hot/svek mot den kärlek som personen har byggt upp med den andra. 
    Och det är just det jag inte förstår. Med mindre än att man inte *kan* ha sex utan att älska den andre förstås, och det är väl där pudelns kärna ligger. Du anser att man inte kan det, och med den utgångspunkten kan jag förstå att det kan upplevas som ett hot, även om jag tycker att det ändå är ett konstigt argument med tanke på att det även finns många som faktiskt är polyamorösa, och som *inte* upplever det som ett hot att man har flera kärlekspartner (återkommer till detta nedan)
    jrockyracoon skrev 2019-08-15 04:37:02 följande:
    Det polyamorösa förhållandet passar för vissa människor, ja. Men varför passar det vissa men inte andra? Det är nog svårt att ge ett enda svar på det, men jag kan tänka mig att det finns genetiska såväl som känslomässiga svar på det. Har man tidigt lärt sig att koppla bort ens kropp från ens känslor, kan det vara en orsak varför ett polyamorös liv fungerar friktionsfritt. Eller om man har en viss genetisk disposition som ger detta som en konsekvens.

    Det är inget fel på att vara polyamorös, men jag vill ändå påstå att det åtminstone ibland finns bakomliggande problem till varför dessa personer blir polyamorösa.
    Jag tror att du har missuppfattat lite vad det innebär att vara polyamorös. Är man polyamorös har man förmågan (och behovet!) att *älska* många. Inte bara ha sex med många. Men det är inte polyamori jag pratar om i den här tråden. Jag pratar om dem som inte är polyamorösa, men som vill ha sex med andra *utanför* en kärleksrelation. Ditt resonemang om att koppla isär känslor och sex håller möjligtvis för den senare kategorin, men inte för polyamorösa. 
    jrockyracoon skrev 2019-08-15 04:37:02 följande:
    Jag tvekar också lite kring det här med biologin, för det finns ju vissa kulturer där man har sex med flera (d.v.s. inlärt beteende), men & andra sidan finns det ju kulturer där det ingår element som skadar människor i andra sammanhang också.
    Jag är inte hundra på att jag fattar dig rätt här, men jag tror att detta är exakt min poäng :)

    Tack för ett jättebra inlägg! Vi har ju tydligt väldigt olika syn, men du har bara uttryckt dig alltigenom respektfullt och trevligt. Stor eloge!!
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hanna) skrev 2019-08-15 06:18:51 följande:

    Folk som inte anser att det är problematiskt att partnern har sex med andra har öppna förhållanden. Då är det inte otrohet när man har sex med andra.

    Det du undrar egentligen är varför inte alla har öppna förhållanden. Varfär sexuell monogami är normen?


    Ah men precis. Fast det är ändå en otrohetsdiskussion eftersom det är detta som *leder* till otrohet. 
    Anonym (Hanna) skrev 2019-08-15 06:18:51 följande:

    Den största anledningen till det är nog graviditeter. Det har varit vuktigt för människor att veta vem som är förälder till ett barn. Det har varit viktigt med tydliga ekonomiska enheter och vem som ansvarar för dessa. 

    Sen har ju sex också varit otroligt viktigt inom kristendomen (och andra religioner) där tvåsamheten propagerats för och sex på andra sätt än mellan två personer av motsatt kön inom äktenskapet länge fördömdes.


    Och det är exakt detta som är min poäng. Det finns inga rationella anledningar. Ok, det där med att veta vem som är förälder var kanske rationellt förr, men inte längre. Så det är bara ett inlärt beteende, en social konstruktion.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hanna) skrev 2019-08-15 06:18:51 följande:

    Folk som inte anser att det är problematiskt att partnern har sex med andra har öppna förhållanden. Då är det inte otrohet när man har sex med andra.

    Det du undrar egentligen är varför inte alla har öppna förhållanden. Varfär sexuell monogami är normen?

    Den största anledningen till det är nog graviditeter. Det har varit vuktigt för människor att veta vem som är förälder till ett barn. Det har varit viktigt med tydliga ekonomiska enheter och vem som ansvarar för dessa.

    Sen har ju sex också varit otroligt viktigt inom kristendomen (och andra religioner) där tvåsamheten propagerats för och sex på andra sätt än mellan två personer av motsatt kön inom äktenskapet länge fördömdes.


    Och tack för reflekterande trevligt svar!
  • Anonym (Suck)
    Anonym (BBW) skrev 2019-08-15 06:36:05 följande:

    Man får ofta från personer som tycker att otrohet är helt förkastligt och ett helt oförlåtligt höra argument av typen att borde ha berättat redan innan man inledde ett förhållande att man inte var monogam.

    Finns en stor brist i detta resonemang. Man kan självklart inte berätta något som man själv inte vet om sig själv.

    När jag träffade min man var jag helt övertygad om att vi skulle ha ett lång lyckligt och monogamt liv tillsammans.

    Saker händer på resans gång och människor förändras, får nya perspektiv, önskemål och drömmar.

    Sex är ett basbehov, kärlek och trygghet är andra behov. I början av en relation är dessa för de flesta rätt starkt sammanflätade men för vissa av oss blir den bindningen med åren svagare.

    Kan då tyckas att man borde var öppen och ärlig med detta mot sin partner men det är inte alltid så lätt som vissa tycks tro. Det finns många förklaringar till att man inte är ärlig utan man väljer att smyga.

    I mitt fall handlade faktiskt om att jag älskar min man och på grund av orsaker som jag inte tänker gå in på här så är han periodvis väldigt skör så jag valde att smyga tills tiden var mogen och han var i en fas där vi kunde ta det jobbiga samtalet som man i en drömvärld skulle ha haft långt tidigare.

    Vi lever tyvärr inte i någon utopisk drömvärld så ibland hamnar man i rätt omöjliga sitsar där man får välja det minst dåliga alternativet för sig och sin partner.


    Så många +1 på denna!!!
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Örjan) skrev 2019-08-15 07:30:17 följande:

    Egentligen är det rätt märkligt att en så naturlig del av människors liv blir så extremt känsloladdat emedan andra former av svek och brutna löften lätt slätas över.

    Mitt ex var otrogen vid ett par tillfällen och jag misstänker att det var vid fler tillfällen än vad jag vet om. Just då kändes det rätt jävligt men i efterhand när man fått rannsaka sig själv och hur man var under vår relation känns hennes agerande som en rätt självklar reaktion på mitt beteende där jag svek henne och våra barn för att göra det jag tyckte var kul.

    På en julfest så blev hon uppvaktad av en av mina kollegor och rätt naturligt så med lite alkohol och en man som såg henne som kvinna och inte som piga så gick det som det gick.

    Vi skilde oss några år senare men inte på grund av otroheten utan för att jag helt enkelt var omöjlig att leva med på den tiden.

    Jag har för läge sedan förlåtit otroheten det gjorde jag redan när vi var gifta och vi kunde säkert gått vidare om jag skärpt till mig och börjat ta ansvar får vårt gemensamma.

    Det jag aldrig kan förlåta är mig själv och hur jag var under dessa år.

    Tycker att det ofta blir en märklig fokusering på otrohet och sex när man talar om relationer trots att det egentligen är en rätt liten del av vad en relation är och det finns mycket större svek man kan göra sig skyldig till mot sin partner än lite flås i sänghalmen med någon annan än den man är gift med.


    Anonym (W47) skrev 2019-08-15 08:28:16 följande:

    [quote=79832677][quote-nick]Anonym (Örjan) skrev 2019-08-15 07:30:17 följande:[/quote-nick]Egentligen är det rätt märkligt att en så naturlig del av människors liv blir så extremt känsloladdat emedan andra former av svek och brutna löften lätt slätas över.

    Tycker att det ofta blir en märklig fokusering på otrohet och sex när man talar om relationer trots att det egentligen är en rätt liten del av vad en relation är och det finns mycket större svek man kan göra sig skyldig till mot sin partner än lite flås i sänghalmen med någon annan än den man är gift med.[/

    Håller med dig i ovanstående funderingar. Bra skrivet. Kanske frågorna har uppstått pga otroheten och ditt agerande till den och din vilja att förändra dig? Lever du i en ny relation idag? Och om ja? Vid otrohet, skulle du kunna förlåta lika ?lätt? idag?


    Anonym (Örjan) skrev 2019-08-15 08:44:45 följande:
    Har ingen ny relation, har haft några korta intensiva relationer sedan skilsmässan.

    Skulle rätt lätt kunna förlåta en rent sexuell otrohet och om det blir aktuellt med en seriös relation skulle det bli någon form av öppen relation, kanske inte helt öppet men gärna någon form av swing där man gör det tillsamman.

    Som någon annan skrev i någon liknande tråd så har jag med stigande ålder fått in fler nyanser i vad som är rätt och fel.

    Om man skall vara riktigt ärlig så när jag träffade min då blivande fru var jag extremt monogam i min uppfattning vilket till stor del berodde på att jag var ung, väldigt osäker i mig själv och på ett helt sjukt sätt såg henne som min bara min och ingen annan skulle få njuta av henne och hon skulle inte få njuta av någon annan.

    Jag var som sagt inget annat än ett stort barn på den tiden och är förhoppningsvis mognare nu och har en större färgpalett att jobba med rent känslomässigt.
    Anonym (W47) skrev 2019-08-15 08:59:15 följande:
    Jag håller med dig, allt eftersom jag åldras så får jag andra värderingar. Är lyckligt gift med min man och jag kan idag säga att: skulle min man vilja ha sex med nån annan och är öppen om det så okej från min sida. (Jag skulle väl helst vilja vara med på ett hörn. )Denna åsikt har jag haft egentligen sen vi fick barn. Känner att jag inte är lika förstående eller förlåtande om han vänder sig till nån annan och delar: drömmar, tankar , problem och funderingar om sig själv, oss och familjen. Själv klart får han ventilera dem med andra men vi är ju gifta och funderingarna ska vara ute inom parförhållandet oxå. Skulle känna mig otroligt sviken om problem skulle komma till min kännedom från något annat håll. Som par ska vi ju dela allt..
    Anonym (Örjan) skrev 2019-08-15 09:14:38 följande:
    Är helt på samma linje.

    Hur lätt eller svårt det är att förlåta och komma vidare beror mycket på omständigheter runt det hela. En rent sexuell otrohet är för mig mycket lättare att acceptera än om det är en lägre relation där man haft massa kuddsnak om känslor och relationer och kanske haft en älskare eller älskarinna som kombinerat sexuellt nöje och samtalsterapeut.

    Umgås nu med en del swingers och jag älskar den livsstilen. Man skiljer på sex och kärlek och man unnar varandra att njuta och i många fall delar man starka upplevelser.

    Man skall passa sig för att generalisera men när man ser sig omkring bland vanliga vänner och swingersvänner så upplever jag att lite friare relationer och personer som inte har en stark koppling mellen sex och kärlek oftast är mer harmoniska och lyckliga med sig själva och sina relationer.
    Alltså... blir alldeles varm av att läsa detta!! Vilken storslagen människa du verkar vara Örjan! Och jag kan bara instämma fullständigt i allt ni båda två skriver :)




  • Anonym (Suck)
    LauraPalmer skrev 2019-08-15 10:10:15 följande:
    Jag tror inte att jag har fel. På samma sätt känner jag kring att jag är barnfri. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv ens haft ett ögonblick där jag varit osäker på den punkten. Jag vet vad jag vill ha i mitt liv och inte. Skulle min man säga att han har ett behov av att ligga med andra så skulle mina känslor för honom dö. Det skulle inte finnas något att jobba på för min del. Jag ser det inte som att det skulle vara jag som hindrade ett fortsatt förhållande. Det hindret skulle han stå för helt själv då han helt plötsligt skulle ändra villkoren för vårt förhållande. Att han vill ligga med andra och samtidigt fortsätta leva med mig är hans problem, inte mitt. 

    Att jämföra att vara monogam med drogmissbruk och psykisk ohälsa visar bara att du inte har någon som helst förståelse för vad det handlar om. Gör du samma liknelse när det kommer till att jag inte vill ha barn? Om man man helt plötsligt skulle vilja skaffa barn så ska jag jobba bort att jag inte vill ha barn för hans skull? Med ditt resonemang så skulle det ju vara bäst om man inte hade någon identitet alls då den kan ställa till med hinder. 

    Vad är ok att göra till sin identitet? 

    Din frågeställning borde vara: Varför är inte alla polyamorösa? 
    Svar: För att alla är olika. 
    Ok, ja, vi tycker och tror olika helt enkelt. Ganska egocentrerad åsikt att det skulle vara bara den ena parten som hindrade ett förhållande dock - det måste väl för 17 vara båda två som hindrar?? Och då får man komma fram till vem det är som rimligen bör ändra sig om man tycker att förhållandet är värt besväret. När det gäller att inte vilja ha barn är det ju en helt annan sak, eftersom det innebär ett otroligt, otroligt stort åtagande, som påverkar ditt liv på precis *alla* punkter (att din partner har sex med nån annan emellanåt påverkar ju däremot inte ditt liv öht annat än i ditt huvud). Dessutom involverar det andra helt oskyldiga människor (nämligen barnen), som skulle få en mamma som inte egentligen ville ha dem. Tycker ärligt talat att liknelsen är helt absurd (vilket du uppenbarligen tycker om min liknelse också). När det gäller vad som är ok att göra till sin identitet menade jag inte att du är dum eller elak eller moraliskt förkastlig som gör det till din identitet. Jag menade att jag tycker att det är sorgligt och tragiskt att du ska behöva se det så, på samma sätt som jag tycker att det är sorgligt med t.ex. en missbrukare som inte ser att hen inte *är* sitt missbruk. Å andra sidan verkar du ju inte lida av det, och då är det ju ok antar jag. Slutligen: min frågeställning borde definitivt inte vara "varför är inte alla polyamorösa", eftersom det inte alls är det jag undrar över. Du verkar också ha missförstått vad polyamori är. Läs gärna #81, stycket efter näst sista citatet.
  • LauraPalmer
    Anonym (Suck) skrev 2019-08-15 10:56:18 följande:
    Ok, ja, vi tycker och tror olika helt enkelt. Ganska egocentrerad åsikt att det skulle vara bara den ena parten som hindrade ett förhållande dock - det måste väl för 17 vara båda två som hindrar?? Och då får man komma fram till vem det är som rimligen bör ändra sig om man tycker att förhållandet är värt besväret. När det gäller att inte vilja ha barn är det ju en helt annan sak, eftersom det innebär ett otroligt, otroligt stort åtagande, som påverkar ditt liv på precis *alla* punkter (att din partner har sex med nån annan emellanåt påverkar ju däremot inte ditt liv öht annat än i ditt huvud). Dessutom involverar det andra helt oskyldiga människor (nämligen barnen), som skulle få en mamma som inte egentligen ville ha dem. Tycker ärligt talat att liknelsen är helt absurd (vilket du uppenbarligen tycker om min liknelse också). När det gäller vad som är ok att göra till sin identitet menade jag inte att du är dum eller elak eller moraliskt förkastlig som gör det till din identitet. Jag menade att jag tycker att det är sorgligt och tragiskt att du ska behöva se det så, på samma sätt som jag tycker att det är sorgligt med t.ex. en missbrukare som inte ser att hen inte *är* sitt missbruk. Å andra sidan verkar du ju inte lida av det, och då är det ju ok antar jag. Slutligen: min frågeställning borde definitivt inte vara "varför är inte alla polyamorösa", eftersom det inte alls är det jag undrar över. Du verkar också ha missförstått vad polyamori är. Läs gärna #81, stycket efter näst sista citatet.
    Grejen är ju att förhållandet skulle inte vara värt besväret längre i en sån situation för mig. Min man skulle inte vara samma person för mig längre och även ifall han skulle backa och säga sig vilja jobba bort sina behov så skulle det inte intressera mig. Jag skulle inte vilja leva med någon som måste bearbeta och komma över sina viktiga behov för att jag skulle må bra och trivas i relationen. Det är inte egocentriskt att vilja leva i en relation på sina egna villkor. Det är inte egocentriskt att inte acceptera något som får en att må dåligt. Jag skulle inte känna någon som helst skuld över att förhållandet tog slut då det inte är jag som kräver en fundamental förändring hos min partner. Han sätter nya villkor och får räkna med att jag inte går med på dessa. 

    Parallellen med barn handlar mer om att vissa saker kan man bara inte ändra på med sig själv. Att vissa saker är för stora helt enkelt. Var gränsen går är upp till var och en. 

    Jag har inget som helt problem att förstå att en del människor vill ha öppna förhållanden och mår bra av det. Jag ser inget fel med det heller. Jag anser inte att deras sett att se på relationer är sorgliga eller konstiga på något sätt. Allt handlar bara om att människor ska leva sina liv och ha den typen av relationer som dom mår bra av. Du är inte så intresserad av att ta del och förstå hur andra tänker. Du är mest intresserad av att hävda att alla som inte lever och tänker som du tänker och känner fel, är egoistiska och att deras känslor är fix idéer som bör arbetas bort för deras eget bästa.  
  • Anonym (BBW)
    LauraPalmer skrev 2019-08-15 11:25:58 följande:

    Grejen är ju att förhållandet skulle inte vara värt besväret längre i en sån situation för mig. Min man skulle inte vara samma person för mig längre och även ifall han skulle backa och säga sig vilja jobba bort sina behov så skulle det inte intressera mig. Jag skulle inte vilja leva med någon som måste bearbeta och komma över sina viktiga behov för att jag skulle må bra och trivas i relationen. Det är inte egocentriskt att vilja leva i en relation på sina egna villkor. Det är inte egocentriskt att inte acceptera något som får en att må dåligt. Jag skulle inte känna någon som helst skuld över att förhållandet tog slut då det inte är jag som kräver en fundamental förändring hos min partner. Han sätter nya villkor och får räkna med att jag inte går med på dessa. 

    Parallellen med barn handlar mer om att vissa saker kan man bara inte ändra på med sig själv. Att vissa saker är för stora helt enkelt. Var gränsen går är upp till var och en. 

    Jag har inget som helt problem att förstå att en del människor vill ha öppna förhållanden och mår bra av det. Jag ser inget fel med det heller. Jag anser inte att deras sett att se på relationer är sorgliga eller konstiga på något sätt. Allt handlar bara om att människor ska leva sina liv och ha den typen av relationer som dom mår bra av. Du är inte så intresserad av att ta del och förstå hur andra tänker. Du är mest intresserad av att hävda att alla som inte lever och tänker som du tänker och känner fel, är egoistiska och att deras känslor är fix idéer som bör arbetas bort för deras eget bästa.  


    Förstår och acceptera helt hur du tänker och känner.

    Tyvärr öppnar det dock upp för smygande och lögner.

    Om vi leker med tanken att din man nu skulle bli sugen att att ha lite sex vid sidan om så känner han dig förmodligen så väl att han vet att det finns inget att vinna på att vara öppen och ärlig om detta.

    Inte jättekonstigt om han i så fall väljer det som många kallar den fega vägen och går bakom ryggen.

    Se det inte som att jag vill att du skall ändra dig men mer som en förklaring till varför folk ibland väljer att gå bakom ryggen.

    Man bör också vara klar över att folk förändras och får nya fantasier, önskemål och värderingar hela tiden och ibland tycker man helt enkelt att det är värt risken för att tillgodo se sina behov trots att en partner ser helt annorlunda på saken.

    Nu hoppas jag innerligt att du inte blir utsatt för något men om det händer så är självklart en regid hållning en del av förklaringen till att det smyga och smusslas.
  • LauraPalmer
    Anonym (BBW) skrev 2019-08-15 11:42:28 följande:
    Förstår och acceptera helt hur du tänker och känner.

    Tyvärr öppnar det dock upp för smygande och lögner.

    Om vi leker med tanken att din man nu skulle bli sugen att att ha lite sex vid sidan om så känner han dig förmodligen så väl att han vet att det finns inget att vinna på att vara öppen och ärlig om detta.

    Inte jättekonstigt om han i så fall väljer det som många kallar den fega vägen och går bakom ryggen.

    Se det inte som att jag vill att du skall ändra dig men mer som en förklaring till varför folk ibland väljer att gå bakom ryggen.

    Man bör också vara klar över att folk förändras och får nya fantasier, önskemål och värderingar hela tiden och ibland tycker man helt enkelt att det är värt risken för att tillgodo se sina behov trots att en partner ser helt annorlunda på saken.

    Nu hoppas jag innerligt att du inte blir utsatt för något men om det händer så är självklart en regid hållning en del av förklaringen till att det smyga och smusslas.
    Det finns inget sätt han skulle kunna vinna något i en sån situation. Skulle han vara ärlig så skulle det ta slut. Skulle han inte vara det så skulle det ta slut direkt som det kommer fram. Enda skillnaden är att jag inte skulle tappa hans respekt om han var ärlig. Men relationen skulle vara över oavsett. 

    Att en relation tar slut är inte det värsta som kan hända. Det kan hända av en massa olika orsaker. Det viktiga för mig är att relationerna jag har är bra, att jag är lycklig och trivs. 
  • Anonym (JH)

    För att börja med det mer uppenbara så leder inte vänner eller hobbies till t ex könssjukdomar eller oönskade graviditeter. Man kan självklart skydda sig men som bekant är det aldrig helt tillförlitligt och det finns även statistik på att människor som är otrogna i högre grad slarvar med detta. Sen är det två relativt skilda företeelser att t ex skruva med bilar några gånger i veckan eller att träffas för att ha sex med någon annan än sin partner. Bilmekandet har med all sannolikhet noll inverkan på den emotionella och sexuella dimensionen av förhållandet. Sex med någon annan däremot kan leda till känslor för denne och i längden ha en väldigt negativ inverkan på förhållandet.

    Möjligen kan man ifrågasätta mer varför det är ok att ha vänner då det i större grad liknar den typ av relation man har till sin partner och ibland också kan utvecklas till känslor. Här skulle jag dock svara med att det är en väldigt stor skillnad i hur begränsad man faktiskt blir. Att inte vilja att ens partner har sex med andra hindrar inte denne från att ha ett socialt liv med vänner och arbetskollegor. Sex är ju trots allt bara en sak bland hundratals andra man kan göra tillsammans med en annan människa. Att däremot inte vilja att ens partner ska ha några vänner alls skulle innebära en enorm begränsning av deras liv där de i princip blir helt beroende av sin partner för alla typer av sociala interaktioner, kan få svårigheter att samarbeta och fungera på arbetsplatsen med övriga kollegor osv. Det är helt enkelt orimligt på en helt annan skala och såväl vänner som hobbies blir ganska svaga jämförelser i sammanhanget.

    Utan att gå in i detalj på hur jag själv tänker kring det (då inlägget redan börjar bli väldigt långt) skulle jag säga att monogami är en preferens. Precis som du verkar tycka att du får mer ut av att ha sex med många tycker jag att jag får mer ut av tvåsamhet och att ha sex med en enda person. Jag gissar också att även du har dina begränsningar för vad du tycker är ok att din partner gör eller hur denne beter sig och det är heller inget fel i det. Man kan inte tvinga eller förbjuda en annan människa men samtidigt kan de heller inte kräva att man själv ska stanna kvar i förhållandet oavsett vad de gör. Att du inte verkar kunna se att monogami kan vara så pass viktigt för en del att förhållandet skulle ta slut om partnern var otrogen visar snarare på att din förståelse av andra människors tankesätt är begränsad.

Svar på tråden Otrohet, men från ett annat perspektiv