Hans tonårsbarn hatar mig!!

Nu är ni två revirpissare på samma revir.
Unna dig själv att må bra. Skaffa dig en egen bostad. Där kan din kille bo de veckor han är barnfri.

Min sambo LOVADE mig när jag flyttade in att barnen är MAX hos honom varannan vecka!! Jag ville inte flytta in, men han insisterade och lovade detta. När nu dottern plötsligt vill komma även på mammans vecka så måste väl alla förstå att det känns olustigt!

Pappan bestämmer och det är HANS hus. Han säger detta till henne; att nu bor här en annan person som också har en vilja och måste bestämma,  men då gråter hon och säger att hon inte känner sig välkommen i SITT eget hus!! Han har försökt att tala med henne, jag har försökt, men hon går till psykolog och mår dåligt, har ätstörningar och ser mig som en konkurrent, ett hot. Därför gör hon allt för att han ska lämna mig!!

Det var ju ett jäkla dumt löfte. Är du säker på att du vill vara ihop med någon som lovar att skita i sina barn?

Det har han inte lovar, hur läser du?

Tjejen mår dåligt nog att ha ätstörningar men du pratar som att hon var en bortskämd snorunge?

Ett barn har alltid rätt till sitt hem, ett barn som mår så pass dåligt får man självfallet göra ännu mera efterskänkningar kring.

Sedan, jag ger inte detta rådet ofta men dumpa honom och hitta en man utan barn så blir ni alla lyckligare.

Men jag förstår inte varför det gör något att hon är hemma hos sin pappa varje dag? Vad stör det dig? Hon är ju tonåring och kan rå om sig själv, knappast så att du måste vara "barnvakt."
Barnfri känns som ett löjligt ord att använda när det gäller tonåringar. Inte så att du och pappan måste ändra några planer bara för att hon kommer.

Det är ju det som är att inte välkomna sitt barn hem. 

Ja barn måste alltid under alla omständigheter känna sig välkomna i sitt eget hem. Står man inte ut med det som styvförälder så får man bli särbos.

Pappan var tydlig från början att barnen inte ska få förstöra ytterligare ett förhållande för honom. De vill nämligen ha pappan för sig själv.

Flickan är snart vuxen och han vill inte stå där ensam utan kärleken i sitt liv pga hennes avundsjuka beteende. 

men jag antar att ni som skriver här inte är bonusmammor. tror att alla som tvingas leva med "andras barn" som ignorerar en och är otrevliga längtar efter lite tid ensamma med den de älskar i huset. hon tar så mycket energi.

Man är alltid 100% förälder. Skulle du själv vilja bli bannlyst från ditt hem vissa dagar i månaden? Skulle du själv acceptera att inte få träffa din sambo när ni längtade efter varandra för att det enligt schema var sambofri tid?

För de flesta föräldrar är det sorgligt att mista 50% av uppväxten vid varannan veckasboende. Och extratid som dyker upp är en bonus inte en börda. De vill träffas, och det kan du inte ha nån åsikt om överhuvudtaget. Inleder man en relation med en förälder måste man fatta att förälder är man 100% av tiden, Gillar man inte det måste man skaffa nån utan barn.