Hans tonårsbarn hatar mig!!

Ta det lugnt jag vände mig mot dom som inte tagit med den aspekten

Debattnivån är låg som den är utan att vi behöver bidra, speciellt när vi i sak har samma åsikt

Håller med

Ja, barnen har alltid rätt att komma hem. Ni är ju en familj nu, och det där är era barn (om än dina bonusbarn). Barnen måste alltid vara välkomna i hemmet annars är något väldigt fel. Hade min mamma eller pappa (som är skilda) sagt till mig när jag var liten att jag inte var välkommen hem varannan vecka så hade jag inte önskat vidare kontakt med den föräldern. Jag hade varit vansinnigt ledsen.

Vad säger din sambo om situationen? En stor del av ansvaret ligger ju på honom. Hela "de ska inte få förstöra en till relation"-grejen låter mycket märklig. Om barnen konsekvent försöker förstöra hans relationer är det ju något som är fel och som måste lösas i deras relation och barnens mående. Det är något han borde fokusera mycket på. Gör han det? Och i så fall, hur? 

Men generellt gäller att de är barn och du är vuxen. Du får vara med och uppfostra, men du är den som ska ha tålamod och visa kärlek även i perioder då barnen mår dåligt, uppför sig odrägligt och är otacksamma.

Det låter som att du ogillade dem redan tidigt dock, eftersom du vägrade flytta in om han inte lovade och svor att de bara skulle vara där varannan vecka. Hur kommer det sig, egentligen? Om de inte typ satt eld på din hund så förstår jag inte den starka avskyn. Tonåringar - särskilt tonåringar som mår dåligt - är ju ofta dryga. Varför tar du det så personligt?

Hur som helst, din sambo måste komma med en handlingsplan för att förbättra barnens mående, deras relation och relationen mellan dem och dig. Och gör han inte det så antar jag att du blir tvungen att lämna eller åtminstone bo någon annanstans. Att ta ut frustrationen på barnen eller porta dem från hemmet är dock ingen lösning. 

Det är de aldrig då allt bygger på att spela ut föräldrarna mot varann.

Hur hade du känt om en främling kom och tog den du älskar mest? Hur hade du känt för att tvingas bo med en främling som du dessutom hatar? Hur hade du känt om allt tagits ifrån dig och du inte kunnat göra något åt det?

Vet inte varför du hackar på mig, vi är  ju nästan överens? Huvudproblemet är ju inte var tjejen bor eller om hon dyker upp "barnfria" (som förälder är man aldrig barnfri) veckor, utan det faktum att hon mobbar och trakasserar TS. Jag är övertygad om att när TS gick in i relationen var hon helt inställd på att få en fungerande relation till bonusbarnen, annars hade hon aldrig gått in i den relationen. Men barnen var inte alls med på det utan satsade på att jaga bort TS, som de gjort med pappans tidigare flickvänner. Givetvis blir TS besviken och arg över att bli mobbad och inte blir det bättre av att pappan är tämligen oduglig som förälder och gränssättare.

Pappan vil inte "slippa" dottern som du påstår och dottern tycks föredra pappan före mamman - eller om det bara är för att få jävlas med TS? Så att porta dottern under begränsad tid är ett straff både för den elaka dottern och den mesiga curlingpappan. Och du vill ju att dottern ska straffas...

Dessutom kallar du en äldre tonåring för "barn" precis som om hon vore en åttaåring som inte begriper bättre. Hon är faktiskt 17 år och vet precis hur man ska uppföra sig, hon vill bara inte. Hon behöver tydliga gränser och det är föräldrarnas ansvar, inte TS.

Det får tonåringen kritisera sin farsa och morsa för. Det var de som valde att gå isär. Tonåringen ska inte bete sig som en satunge mot den som hennes pappa valt att dela livet med. Hon får bete sig artigt. Tough luck att hon är skilsmässobarn, men alla har vi våra bördor i livet och vi får ta ansvar för våra liv och känslor. Sluta nu med detta skitsnack om att allt hänger på ts och att allt är ts fel.

Wow.... Hoppas inte att du har några barn runt dig. "Tough luck" att få sitt liv förstört?! Det säger du om ett BARN!

Det är inte ts som har förstört tonåringens liv. Det är i så fall mamman och pappan som har gjort det.

Och jag har en bonusdotter som gudskelov inte behandlar mig som skit och som jag har en ypperligt bra relation till, jag älskar henne och hon älskar mig. Hon är världens bästa unge. Vi har ett barn på väg också och bonusdottern är överlycklig. ;)

Jag raderade det långa utlägget med "förklaring" av TS Om du valde att läsa mitt svar så har jag aldrig förnekat att den inte finns.

Sedan så går vi vidare.. Jag har ALDRIG hävdat att pappan vill slippa dottern, som du hävdar, (läs om gör rätt) i min text. Du har ju citerat hela mitt inlägg och ändå sitter du och far fram med _direkt osanning_ om vad jag har skrivit i min text.

Jag citerade DIG och kommenterade DINA ord som DU hade skrivit DINA inlägg #34 och #43.

Du skrev i ditt inlägg #34 följande, jag citera DIG och DINA ord:(slutcitat.)

Det var DU som hävdade att dottern skulle förverka sin rätt att bo där om hon inte uppförde sig.

Nu skriver du i detta inlägg(#76) att  man skall temporärt porta barnet till sitt egna hem. Ja det räknas som barnets HEM det också då hennes pappa bor där och de har gemensam vårdnad över barnet.
Det krävs gemensam vårdnad för att kunna få igenom varannan vecka boende.
Slarvat när du läst TS övriga inlägg i tråden? Barnet är 16år  inte 17år. 

Ja och HÄR bevisade du, HELT, att du valt att ignorera att läsa vad jag faktiskt har skrivit egentligen. Du har väl valt att ignorera resterande stycket.

Jag citerar hela stycket jag skrev i svaret TILL DIG på DINA ord.

Jag citera mig själv från inlägg #59:

"Nej jag säger INTE, att tonåringen beter sig rätt. Självklart skall hon få straffas för det, och det är både mammans och pappans gemensamma jobb att se till att tonåringen slutar upp med att bete sig så som hon gör. Ja även pappans plikt. Han skall inte belönas med att slippa ta ansvar för sitt barn bara för att barnet beter sig väldigt dumt."
(slut citat)

Så du far igen med osanning om att jag skulle ha "precis som om att hon var åtta år och inte begripit något". 

Om du läser så anser jag ju att dottern straffas och det är dotterns PAPPA och dotterns biologiska mammas GEMENSAMMA jobb att TONÅRINGEN slutar upp med att bete sig som hon gör.

Juridiskt sett även om det är en äldre tonåring, så räknas det som ett barn rent juridiskt, fram till att barnet fyller 18år.
Det skriver även så i lagtexterna barnet. Skall jag ta fram några lagtexter så du kan se för dig själv att det är så?