Vill inte lämna bort min dotter till barnvakter

Poängen var att det inte handlar om att gå och oroa sig för saker hela tiden, utan om att vara riskmedveten och att inte lägga alla ägg i en korg. Jag menar, jag har t.ex. kört MC på bana och tävlat. Jag oroade mig inte för att skadas ifall jag skulle köra omkull men är ändå rätt glad att de alltid har en ambulans på plats, utifall att. Att låta ens barn vänja sig vid andra människor och att klara sig själv lite grann känns som sunt beteende med låg risk och som dessutom gör att de skulle klara sig bättre OM något, mot förmodan, skulle hända er. Low risk, high reward.

Jag sätter på mig säkerhetsbälte när jag åker bil. Är det att låta onödiga rädslor styra mitt liv? Jag menar, jag har aldrig varit i en trafikolycka på 20 års bilkörande, så det borde vara totalt onödigt, eller hur?

Varför ska barn vara trygga med andra? Menar du att det skulle vara något dåligt? Var är anledningen att nån av er alltid är med?

Hejsan alla föräldrar jag är mamma till en dotter på 1 år och är gravid igen med en pojke denna gången som kommer om knappt två månader. Jag vill bara veta hur ni resonerar över att lämna era barn till barnvakter såsom moster,faster , mormor och farmor o.s.v. jag har inte lämnat min dotter mer än 2 timmar d0 jag gjorde ett prov och jag grät när jag lämnade henne med min mamma men det gick ju jättebra men nu är det så att min sambos familj har börjat hackat på min uppfostran då dem tycker att jag förstör min dotter för att jag inte lämnar bort henne. Men jag känner att jag vill inte och har inte haft behov att lämna henne. Så jag hör bara mer o mer klagande o jag blir så ledsen o känner mig så påtvingad att lämna min dotter bär det verkligen är det sista jag vill. Ska man verkligen bli tvingad att lämna sitt barn när man inte vill o kan det skada min dotter att jag inte gör det . Jag känner att denna första tid med henne och hennes lillebror är tiden jag och min sambo vill ha och när dem sedan börjar dagis så lär det ju bli annorlunda och då är det klart att dem kan vara barnvakter men att sitta o trycka ner mig bara pga min dotter har blivit väldigt mammig så är det ett problem . Hur hade ni gjort och hur tänker ni kring detta ?

Ursäkta, jag trodde att ett diskussionsforum var till för att diskutera, men det var tydligen fel. 

Generellt sett är de till för att diskutera frågan/frågorna i trådstarten. Om du läser tillbaka lite så det du att trådstarten inte handlade om mitt liv och mina val, dvs inte det som ska diskuteras i den här tråden.

Men om du vill så kan vi istället diskutera ditt behov av att lägga dig i hur främlingar lever och ordnar sina liv.

Mina barn har haft jättemycket glädje och känt trygghet av att vara med mormor å farmor tex, utan oss. Att de vet att de har en större familj de kan lita på är ju bara skönt. Själv hade jag en väldigt liten släkt och tyckte det var lite tråkigt som barn... och om nåt skulle hända.

Sen har det varit jättenyttigt ibland att få en paus från varandra och mina barn har fått nya infallsvinklar i livet av att vara med andra människor, blivit ännu tryggare.. utvecklande liksom

Men återigen, hur ofta tror du det händer att båda föräldrarna plötsligt avlider eller hamnar på sjukhus samtidigt? Varför ska man låta en massa orimliga rädslor styra ens liv? Lever du med såna rädslor eller?

Varför bör små barn vara trygga med andra? Risken är ju väldigt liten att de behöver bli bortlämnade till någon under tiden de är väldigt små, så jag tycker att det är ett väldigt svagt argument.

Det kan hända den ene föräldern något eller det ena barnet.

Skulle det hända den ene föräldern något, som en sjukhusvistelse på ett par veckor.

Skulle den andre föräldern då strunta i att besöka sjuklingen. Ta med små barn till sjukhus funkar dåligt. Små barn sitter inte tysta, de vill förhoppningsvis leka och springa runt. De blir griniga när de har tråkigt, är trötta eller hungriga.

De andra sjuka vill ha lugn omkring sig och personal skulle sätta stopp för det.

Sen är det synd om barn som aldrig lämnats utan mamma och pappa, de kommer få en chock den dagen de börjar förskolan eller om de inte kommer gå till någon förskola, så blir det väldigt jobbigt när de 6 år gamla ska börja förskoleklass.