• Anonym (Anony­m)
    Sat 17 Aug 2019 13:23
    626 visningar
    43 svar
    -1 +1
    43
    626

    Känner mig ivägen för hans barn

    Varit tillsammans med en kille i drygt 2 år och allt funkat bra. Han funkar med mitt barn och jag med hans. Men våra barn tillsammans blir inte bra. Inte bråk eller så, men min dotter som är 3 år yngre än hans och ser upp till henne vill gärna vara med henne mycket osv.

    Andra gången dom träffades ignorerade hans dotter min dotter totalt och var riktigt elak, detta pratade dom såklart om. Hon slutade med det men märker fortfarande att hon blir så less och irriterad minsta sak min dotter säger till henne.

    Låter jämt sur när hon svarar min dotter men glad mot andra i samma stund.

    Hans dotter blir glad när bara jag kommer. Under första året sågs vi utan barnen ihop men vi träffade varandras barn. Nu senaste året har vi setts mer med dom men jag känner mig helt klar med detta pga att det är såhär. Känner att vi är ivägen så fort hans dotter är hos han, har föreslagit att vi fortsätter som vanligt men undviker att ses med barnen om det går. Han blir galen och tycker att vi inte behöver ses alls då.

    Överdriver jag? Hade ni fortsatt setts med barnen och hoppats på förbättring? Tyckte om hans barn förut men vill spy när jag ser henne nu

  • Svar på tråden Känner mig ivägen för hans barn
  • Anonym (Svårt­)
    Sat 17 Aug 2019 14:00
    #1

    Det är svårt att råda..Jag förstår din känsla ❤️När det kommer till ens barn blir man en tigermamma Hur gammal är hans dotter och hur gammal är din? I en viss ålder kan en tre år yngre tjej vara " pest o pina" o sååå töntig ... Sedan betyder inte det att man får beté sig illa mot den som är yngre - vara snäsig och otrevlig jämt.. Också här lite olika hur mycket man kan kräva beroende på ålder men Din dotter ska inte behöva känna att hon är " i vägen" eller att hon är " ett småbarn" utan det är här ni som vuxna måste sätta upp regler för hur man beteer sig mot varandra och hur mannpå ett TREVLIGT sätt talar om att man vill vara ensam/ifred och inte har lust att leka just nu. Din dotter måste också lära sig att hanns dotter inte alltid vill vara med henne ( det måste finnas NÅgon sak de kan göra ihop också- spela ett spel,titta på film etc) och att hon måste acceptera detta och låta henne vara i fred Hur hans dotter beter sig påverkar hur din dotter mår när ni ses och det är HAN som måste prata med henne om detta..kan tänka mig att hon känner sig hotad av att din dotter kommer in och " tar" hennes pappa det är upp till Honom att visa henne att hon aöötid kommer vara hans dotter och att hans tid räcker till åt er alla ..har hon varit ensambarn länge och haft pappa för sig själv så ÄR det tufft att " dela med sig" av sin pappa och en viss grad av svartsjuka är helt normalt men detta är något hennes Pappa måste ta tag i och visa henne att han älskar henne lika mycket som förut att den kärleken aldrig kommer bli mindre bara för att han älskar och bryr sig om några mer ( nu säger inte jag att ni älskar varandras barn men jag förutsätter att ni båda har intentionen att man ska bry sig om varandras barn) Han kan junjämnföra med hur hon älskar sina far/morföräldrar tycker om ev kusiner och kompisar etc alla på olika sätt och hur inget förtar det andra

  • Anonym (lite salt)
    Sat 17 Aug 2019 14:18
    #2
    +1

    Mina barn kommer först. Om jag märkt att min dotter inte mått bra av en relation hade jag valt att inte fördjupa den. 

  • Anonym (A)
    Sat 17 Aug 2019 19:35
    #3
    Anonym (Svårt) skrev 2019-08-17 14:00:20 följande:
    Det är svårt att råda..Jag förstår din känsla ??När det kommer till ens barn blir man en tigermamma Hur gammal är hans dotter och hur gammal är din? I en viss ålder kan en tre år yngre tjej vara " pest o pina" o sååå töntig ... Sedan betyder inte det att man får beté sig illa mot den som är yngre - vara snäsig och otrevlig jämt.. Också här lite olika hur mycket man kan kräva beroende på ålder men Din dotter ska inte behöva känna att hon är " i vägen" eller att hon är " ett småbarn" utan det är här ni som vuxna måste sätta upp regler för hur man beteer sig mot varandra och hur mannpå ett TREVLIGT sätt talar om att man vill vara ensam/ifred och inte har lust att leka just nu. Din dotter måste också lära sig att hanns dotter inte alltid vill vara med henne ( det måste finnas NÅgon sak de kan göra ihop också- spela ett spel,titta på film etc) och att hon måste acceptera detta och låta henne vara i fred Hur hans dotter beter sig påverkar hur din dotter mår när ni ses och det är HAN som måste prata med henne om detta..kan tänka mig att hon känner sig hotad av att din dotter kommer in och " tar" hennes pappa det är upp till Honom att visa henne att hon aöötid kommer vara hans dotter och att hans tid räcker till åt er alla ..har hon varit ensambarn länge och haft pappa för sig själv så ÄR det tufft att " dela med sig" av sin pappa och en viss grad av svartsjuka är helt normalt men detta är något hennes Pappa måste ta tag i och visa henne att han älskar henne lika mycket som förut att den kärleken aldrig kommer bli mindre bara för att han älskar och bryr sig om några mer ( nu säger inte jag att ni älskar varandras barn men jag förutsätter att ni båda har intentionen att man ska bry sig om varandras barn) Han kan junjämnföra med hur hon älskar sina far/morföräldrar tycker om ev kusiner och kompisar etc alla på olika sätt och hur inget förtar det andra
    +1
  • Anonym (Anony­m) Trådstartaren
    Sat 17 Aug 2019 20:22
    #4
    Anonym (Svårt) skrev 2019-08-17 14:00:20 följande:

    Det är svårt att råda..Jag förstår din känsla ??När det kommer till ens barn blir man en tigermamma Hur gammal är hans dotter och hur gammal är din? I en viss ålder kan en tre år yngre tjej vara " pest o pina" o sååå töntig ... Sedan betyder inte det att man får beté sig illa mot den som är yngre - vara snäsig och otrevlig jämt.. Också här lite olika hur mycket man kan kräva beroende på ålder men Din dotter ska inte behöva känna att hon är " i vägen" eller att hon är " ett småbarn" utan det är här ni som vuxna måste sätta upp regler för hur man beteer sig mot varandra och hur mannpå ett TREVLIGT sätt talar om att man vill vara ensam/ifred och inte har lust att leka just nu. Din dotter måste också lära sig att hanns dotter inte alltid vill vara med henne ( det måste finnas NÅgon sak de kan göra ihop också- spela ett spel,titta på film etc) och att hon måste acceptera detta och låta henne vara i fred Hur hans dotter beter sig påverkar hur din dotter mår när ni ses och det är HAN som måste prata med henne om detta..kan tänka mig att hon känner sig hotad av att din dotter kommer in och " tar" hennes pappa det är upp till Honom att visa henne att hon aöötid kommer vara hans dotter och att hans tid räcker till åt er alla ..har hon varit ensambarn länge och haft pappa för sig själv så ÄR det tufft att " dela med sig" av sin pappa och en viss grad av svartsjuka är helt normalt men detta är något hennes Pappa måste ta tag i och visa henne att han älskar henne lika mycket som förut att den kärleken aldrig kommer bli mindre bara för att han älskar och bryr sig om några mer ( nu säger inte jag att ni älskar varandras barn men jag förutsätter att ni båda har intentionen att man ska bry sig om varandras barn) Han kan junjämnföra med hur hon älskar sina far/morföräldrar tycker om ev kusiner och kompisar etc alla på olika sätt och hur inget förtar det andra


    Hans dotter är 14 och min är 10. Jag förstår absolut att hon tycker att min dotter är jobbig och töntig etc. Men jag blir SÅ fruktansvärt arg när hon knappt svarar min dotter och sedan kan hon prata med mig/hennes pappa/kompisar glatt. Hon svarar min dotter oftast men det är liksom jämt med tonen att hon bara tycker att det är jobbigt att hon pratar med henne.

    Jag vet inte om min dotter mår dåligt över detta, hon försöker ständigt bli vän med henne och vill inget annat än att dom ska va vänner. Hur mycket jag säger till min dotter att låta henne vara så vill hon prata mycket med henne och så. Förstår absolut att det kan va jobbigt, samtidigt så tror jag inte att min dotter skulle va lika på ifall hans tjej bara gav henne lite tid och göra något med Henne. Men hon vill aldrig aldrig det och hon är aldrig den som börjar prata med min dotter.

    Min dotter har bättrat sig nu, efter att jag sagt till henne ett x antal gånger nu, att xx inte vill va med henne. Hon blir jätteledsen och undrar vad hon gör för fel, och varför hon så gärna leker med sina kusiner som är 3 och 4 år men inte med henne .

    Oavsett vad så känner jag nu, att det nått gränsen. Jag vill inte ens försöka mer för att jag jämt känner att vi är ivägen för hans dotter.

    Vad hade ni gjort i en sådan situation?
  • Sat 17 Aug 2019 20:31
    #5
    Anonym (Anonym) skrev 2019-08-17 20:22:59 följande:

    Hans dotter är 14 och min är 10. Jag förstår absolut att hon tycker att min dotter är jobbig och töntig etc. Men jag blir SÅ fruktansvärt arg när hon knappt svarar min dotter och sedan kan hon prata med mig/hennes pappa/kompisar glatt. Hon svarar min dotter oftast men det är liksom jämt med tonen att hon bara tycker att det är jobbigt att hon pratar med henne.

    Jag vet inte om min dotter mår dåligt över detta, hon försöker ständigt bli vän med henne och vill inget annat än att dom ska va vänner. Hur mycket jag säger till min dotter att låta henne vara så vill hon prata mycket med henne och så. Förstår absolut att det kan va jobbigt, samtidigt så tror jag inte att min dotter skulle va lika på ifall hans tjej bara gav henne lite tid och göra något med Henne. Men hon vill aldrig aldrig det och hon är aldrig den som börjar prata med min dotter.

    Min dotter har bättrat sig nu, efter att jag sagt till henne ett x antal gånger nu, att xx inte vill va med henne. Hon blir jätteledsen och undrar vad hon gör för fel, och varför hon så gärna leker med sina kusiner som är 3 och 4 år men inte med henne .

    Oavsett vad så känner jag nu, att det nått gränsen. Jag vill inte ens försöka mer för att jag jämt känner att vi är ivägen för hans dotter.

    Vad hade ni gjort i en sådan situation?


    Ja, inte hade jag blivit arg på tonåringen i alla fall. När din tioåring själv är fjorton kommer hon med stor säkerhet att känna på samma sätt. Dvs att det kan vara både mysigt, okej och roligt att vara med tre och fyraåringar men pest att umgås med tioåringar.

    Kolla med henne om hon kan tänka sig att passa ditt barn då och då mot betalning. På det viset får tioåringen vara med sin idol och tonåringen får pengar att göra något extra kul för.
  • Anonym (Alvis­)
    Sat 17 Aug 2019 20:39
    #6

    Som tonårsföräldrar vill jag också bara,säga,att just Fjortonårsåldern är speciell. När folk ibland frågar om jag inte är sugen på en sladdus säger jag att nej jag orkar inte med en fjortis en gång till... Jag säger inte att det är ok med taskig attityd men det finns nog knappt en fjortonåring alls som frivilligt skulle hänga med en tioåring. Och även mitt allra vänaste mjukaste barn. Fick liksom ett släng av attityd och självupptagenhet där i de tidiga tonåren. Nu är hon 16 och det börjar tack och lov ge med sig:) men med den erfarenheten skulle jag nog säga att det inte alls är säkert att din bonusdotter på något sätt är nåt annat än helt vanlig fjortis.

    Däremot hade jag aldrig förväntat mig att nån frivilligt skulle hängt med mina tonåringar. Så att du absolut har rött att välja bort att ses med barn det tycker jag är givet. Tycker din respektive nåt annat ty mer jag du ska fundera över hur bra ni egentligen passar ihop.

  • Anonym (Anony­m) Trådstartaren
    Sat 17 Aug 2019 22:49
    #7

    Vi har andra barn på vår sida i släkten där barnen är mellan 11-15 år och när vi ses tycker alla dom att det är kul att ses och gör gärna saker med dom små barnen. Min dotter är inte släkt med dessa barn men dom finns i släkten. Ingen av dom är som henne. Hon är hos sin pappa de veckor jag inte har min tjej och tvärtom, så inte så att de får drass med varandra hela dagarna. De korta stunderna tycker jag att hon kunde försöka anstränga sig lite grann faktiskt. Men det verkar bara vara jag som tycker

  • Anonym (Anony­m) Trådstartaren
    Sat 17 Aug 2019 22:52
    #8
    Pope Joan II skrev 2019-08-17 20:31:21 följande:

    Ja, inte hade jag blivit arg på tonåringen i alla fall. När din tioåring själv är fjorton kommer hon med stor säkerhet att känna på samma sätt. Dvs att det kan vara både mysigt, okej och roligt att vara med tre och fyraåringar men pest att umgås med tioåringar.

    Kolla med henne om hon kan tänka sig att passa ditt barn då och då mot betalning. På det viset får tioåringen vara med sin idol och tonåringen får pengar att göra något extra kul för.


    Varför skulle jag låta henne vara barnvakt när hon inte tycker om mitt barn och knappt pratar med henne?
  • Anonym (mimmi­)
    Sat 17 Aug 2019 23:04
    #9
    Anonym (Anonym) skrev 2019-08-17 22:49:14 följande:

    Vi har andra barn på vår sida i släkten där barnen är mellan 11-15 år och när vi ses tycker alla dom att det är kul att ses och gör gärna saker med dom små barnen. Min dotter är inte släkt med dessa barn men dom finns i släkten. Ingen av dom är som henne. Hon är hos sin pappa de veckor jag inte har min tjej och tvärtom, så inte så att de får drass med varandra hela dagarna. De korta stunderna tycker jag att hon kunde försöka anstränga sig lite grann faktiskt. Men det verkar bara vara jag som tycker


    Vet inte hur mycket man kan förvänta sig av en 14-åring. De är små dramaqueens och är de missnöjda så är de.

    Har hon bestämt sig för att hon inte gillar din 10-åring så är det nog bara så och ingenting ni kan "tvinga" henne ur. Men det är säkert också någonting hon kan växa ur ganska snabbt.

    Man kan absolut kräva att hon inte ignorerar, himlar med ögonen, säga elaka saker etc men inte att hon ska bli bästa kompis med din dotter.

    Saker och ting är inte så enkelt. Tänk på att hon alltid varit yngst men nu ska hon plötsligt ge upp den rollen och bli någon annan. Tänker mig ändå att hon borde stärkas i sin nya roll som "storasyster" så att hon märker att det inte är så illa. Att det har fördelar att vara äldre också. Typ ge henne mer ansvar, beröm och frihet. Ett äldre syskon kan ju känna stolthet över att de är äldre, smartare och kan mer.
  • Anonym (mimmi­)
    Sat 17 Aug 2019 23:06
    #10
    Anonym (Anonym) skrev 2019-08-17 22:52:17 följande:

    Varför skulle jag låta henne vara barnvakt när hon inte tycker om mitt barn och knappt pratar med henne?


    Därför att hon skulle skolas in i en annan roll och växa in i den och få känna sig duktig på att vara storasyster. Ingen aning om det skulle funka men det är värt en tanke. Risken är att hon känner sig utnyttjad om ni inte pröjsar och får henne känna sig stor och viktig. Och risken för att hon mobbar ihjäl din dotter finns ju också.
Svar på tråden Känner mig ivägen för hans barn