När VILL barn sova i egna sängar?

Rätt eller fel, ja jag kan inte säga att jag har rätt men vi ser nog på det här på lite olika sätt.

För det första så tror jag inte att kommentarerna hade varit lika ?blödiga? ifall det hade varit en pappa som var trådstartaren med samma problematik. Det är liksom något vackert med en öm moder som delar allt med sitt barn.

För det andra så får vi anta att hon startade tråden just för att den här sovsituationen har blivit ett problem. Att ens barn är nummer ett på alla pallplatser man kan vinna på när det kommer till känslospektrumet kan alla föräldrar skriva under på men innebär det att våra barn för den sakens skull behöver vara vår ständiga sängpartner?

För det tredje så har trådskaparen själv valt att inleda en kärleksrelation med en man och med det kommer också ett visst ansvar gentemot den personen och dennes väl och ve. Kan inte tänka mig att denne kille finner situationen på något annat sätt än rätt jobbig faktiskt. Inte mig emot att folk har sina barn i säng hela livet ut om det är något som alla parter vill men då kan man ju också se till att spendera sitt liv som singel och ge sig ut på marknaden när barnen flytt boet.

Nu vill jag poängtera att jag talar inte om mörkrädda eller sjuka barn som smyger in och vill sova hos sina föräldrar med jämna mellanrum men i TS fall där dottern delar moderns bädd på heltid så har ju uppenbarligen problem uppstått. Då kanske det är dags att bryta detta mönster innan flickan växer upp och utvecklar verkliga neuroser och egenheter som hon tar med sig in i vuxenlivet och i sina framtida relationer.

1. Ja sovsituationen är ett problem, jag skrev ju förslag på lösning i mitt inlägg.

2. Varför gör du ett könsproblem av detta, ingen har skrivit något om att TS hade fått andra svar om hon varit man.

3. Du överdriver friskt, ha barn i sängen livet ut och att barnet utvecklar neuroser av att sova med en förälder?!? Vad är det för skitsnack? Länka gärna till vetenskapliga fakta som stöder dina åsikter!

Som sagt har jag två söner som har haft fri tillgång till min säng, jag lovar dig att de är helt normala och väldigt självständiga nu vid 11 och 13 år. De väljer sin egen säng alla dagar i veckan och inte har de några neuroser heller

Dina barn väljer ju sin egen säng alla dagar i veckan så du har ju inga problem tillskillnad från trådskaparen.

Jag säger inte att flickan kommer att få problem men det är hög tid att ta itu med sovsituationen nu istället för sedan, ta aldrig för givet att allt löser sig av sig självt.

Sedan tror jag att det här är ett rätt vanligt fenomen från singelföräldrar, det ställs mot sin spets när en ny partner kommer in i bilden.

I TS rubrik ställs frågan: När VILL barn sova i egna sängar?

Svaret är: när de är mogna för det vilket är högst individuellt.

Ett normalutvecklat barn utan diagnoser eller annan problematik väljer att sova själv senast när de kommer in i puberteten, då blir det ointressant att dela säng med morsan eller farsan.

Min särbo gör likadant med sina kids, de är något yngre än mina och det funkar alldeles utmärkt!

Förstår faktiskt inte problemet, tids nog kan man sova tillsammans med sin partner på heltid.

Bra! Du och särbon är båda nöjda och glada så ni kan alla fortsätta på det spåret men än en gång så är du inte trådskaparen som uppenbarligen har fått problem.

Men men, hon får väl förvisa karln ut på sofflocket i några år till och hoppas på att puberteten vilar runt hörnet och att han väntar tålmodigt tills dess. Problem solved!