Ångest över rul!

Själv har jag fått 2 dödfödda barn och har inga levande så är du besviken över en eventuell pojke så kan jag gärna adoptera

Oj beklagar verkligen men det kanske inte är rätt tråd att ta ut din sorg över en annan mammas (vanliga) önskan.

Till TS det är jättevanligt det du känner. Tabubelagt att ta upp men så vanligt. Jag tror att du mår bättre efter RUL oavsett vilket kön det är för då VET du och kan gå vidare därifrån.

Det har du absolut rätt i och meningen är inte att ta ut min sorg utan mer påminna om att vara lycklig glad och uppskatta det man har/får. Barn är ingen rättighet och Malin Wollin skrev nyss en rätt så vettig artikel i Aftonbladet som jag uppmanar till att läsa, den ligger igen på nätet i dagens tidning.

Den handlar just om föräldrar som är missnöjda/inte fick igenom en önskan av ens barn sexualitet/kön bland annat.

Kan hända. Hoppas på det.

Jag beklagar också sorgen men som sagt det va inte riktigt det rådet jag va ute efter och känner inte riktigt att jag vill bli nertryckt. Som jag skrev i inlägget jag vet även att det finns folk som inte ens kan få barn och dom lider jag verkligen med. Och jag blir säkert glad när det lilla livet föds men längtan kommer alltid att finnas. Nu när detta är min sista graviditet så har jag fått ångest över min längtan efter en flicka. Min svägerska fick en flicka i lördags. Jag är sjukt avundsjuk och blir ledsen bara jag tänker på det men ändå glad för hennes skull.

Känslor kan man inte riktigt rå för så givetvis har du all rätt i världen att känna som du gör, ventilera och vädra de ?fula? tankarna du har iallafall för stunden.

Men efter regn så måste det logiska tänket vinna, alla vi som startar den verkstaden vet att det är 50/50 ungefär på vad det blir för kön så gräva ner sig kan man inte göra. Krasst men sant så är det som så att är det extremt viktigt för en att ens barn har snippa eller snopp så är det bättre att åka utomlands där det går att inseminera sig med könsbestämda spermier, lite så är det. Då får man punga ut pengar eller gilla läget.

Oavsett vad det blir så grattis!

Grattis till barnet!

Det finns väl inte direkt några tips att ge. Du vet och vi vet att det är 50% chans att det är en pojke. 

Som du säkert vet redan nu så är inte alla pojkar likadana, även om du hade fått 10 pojkar i följd. Vad exakt är det du vill göra med en flicka som du inte kan göra med en pojke? Frisyrer? Kläder? För allt annat är ju individuellt. 

jag förstår precis hur du känner men tyvär är det ju otroligt stor tabu att känna så. Jag har även fött ett döfött barn i v23 så kan relatera till det med. Jag har 5 barn(varav 1 änglabarn) jag är givetvis otroligt tacksam över alla mina barn och älskar dom precis lika mycket oavsett kön. Men jag kände precis som dig inför mitt sista barn. Jag har bara flickor och jag ville så gärna ha en pojke innan vi avslutade bebis verkstan, alla runt mig fick pojkar osv just då. Vilket gjorde saken ännu jobbigare. Än idag kan jag känna en liten sorg över att jag aldrig fick någon pojke.

Man kan inte förbjuda tankar och man känner som man gör.

Jag visste inte ens att jag ville ha en flicka. Jag förväntade mig bara på något konstigt vis att eftersom alla omkring oss fått flickor att vår också var en flicka, vilket visades tydligt på rul att så inte var fallet. Jag blev besviken. Glad att han levde och mådde bra, men hans kön var ju fel.

Vi hade två förlorade barn innan honom och den sorgen handlar om något helt annat. Förlusten av ett barn är fruktansvärd. Man förlorar ett helt liv och bör det med sig för resten av sitt eget liv.

Att barnet inte har det kön man önskat handlar inte om någon förlust. Du har aldrig varit gravid med ett barn av det könet, alltså har du aldrig förlorat något då du aldrig haft det från första början. För mig var det skönt att veta redan vid rul då jag därefter kunde kalla invånaren i magen för han och bygga en relation till honom redan innan han var född. På förlossningen när han föddes hade jag blivit besviken om han visat sig vara en flicka.

Nu är det så självklart att han är en pojke. Det har han ju alltid varit. Han var meningen till oss.

Ja det är ju lite det sen är det att det blir mer förhoppningsvis samma intressen kanske inte alla men en del. Det är ju alltid annorlunda med mor och dotter relation. Mina pojkar förutom den allra yngsta är så hårdhänta stort intresse för vålds spel fotboll osv. Har inget direkt intresse för det så man blir ju lite utanför då dom har starkare relation till sin pappa än mig. Sen hade det varit underbart att få köpa alla dessa kläder man ser som man skulle vilja köpa nu som man inte kan.