Sonen är utanför

Har en son på 10 år. Vi flyttade till nytt område för 4 år sedan och han har aldrig fått en ordentlig kompis. När han var yngre hjälpte vi honom mycket med att hitta kompisar. Fick bra kontakt med en mamma i klassen för 3 år sedan och hennes son var lugn och trevlig. Vi bjöd ofta hem honom, ca 1 gång i v, men han blev tillbaka bjuden kanske 2 ggr/termin. Men för drygt 1 år sedan skär det sig där. Pojke kunde säga på morgonen att de skulle leka på rasten, men sen sprang han iväg och spelade fotboll utan att säga till, började vara dryg mot sonen för att verka tuff inför grabbarna son spelade fotboll. Sonen vill ej vara med på fotbollen då det är 1-2 pojkar som styr där. De slåss och har några hackkycklingar som de är riktigt dumma mot. Och detta råkade sonen ut för några ggr och valde istället att inte vara med för att slippa detta. (Sonens "kompis" är nu den som blir beskylld för allt på fotbollsplanen och han gråter ofta berättar sonen men han väljer ändå vara med där, men det är en annan historia)

Vid jul hittade han 4 nya grabbar att vara med. Dock en mkt bråkig skara men de var snälla mot varandra, spelade själva fotboll och respekterade varandra. Men nu när han gått 3 dagar i 4an har stämningen där förändrats. Sonen är mycket längre och större än de andra (går hos dr då han är tidig i sin pubertet). Nu har de börjat vara tuffa mot varandra men även börjat slåss. Leker de något och en slås ut, så är det mycket munhugg och elakheter säger sonen men slår sonen ut en av de andra går de fram och slår honom. Jag kan tänka mig att han säkert ofta vinner över de andra då han är duktig i idrott och sen är ett huvud längre än de andra och betydligt starkare. Idag kom han hem ledsen då det var så mycket varje rast. Han gick själv en av rasterna för att slippa detta. En av de som han helst lekt med verkar haft en jobbig sommar, gråtit på lektionerna och så. Vi vet ej vad som skett. Sonen har försökt vara snäll mot honom, att de ska spela över nätet men han verkar ej orka detta. Sagt till sonen är detta handlar ju ej om honom, men idag började denna pojke vara uppkäftig mot sonen. Säkert ett försvar för att orka sin dag. Men jobbigt för sonen ändå. Han har annars en kompis som bor utanför stan, de spelar dagligen över nätet och sedan har han karate 3 dagar i veckan som han alltid är glad att gå till och glad efteråt, men inga där som han umgås med privat.

Jag vet inte hur vi ska gå vidare med detta. Tänka att det lugnar sig? Sonen så idag att han försöker skratta när de ibland slår honom på rumpan eller likande då han inte vill bli helt utanför. Mamma hjärtat känner sig mycket ledsen och vet ej vad som är det bästa.