Ni som har eller haft en partner som mår dåligt eller har andra problem...

Har han provat att gå till läkare och psykolog? Antidepressiva kan göra underverk och särskilt i kombination med en kurator!

Tar han rätt medicin i rätt mängd så kommer du få en ordentlig avlastning. Värt att nämna är att sexlivet brukar crasha och du kan räkna med att han kanske inte är lika glad eller skrattar lika mycket då medicinerna tar bort både botten och toppen känslorna. Men som det låter så är det iaf bättre än som han har det idag.

Om du däremot har tappat känslor för honom eller vill något annat så kan du inte stanna bara pga att du känner skuld för honom. Hans liv är hans problem och om du vill något annat är det bara upp till dig eftersom ni inte har barn än.

Försöker han själv att göra något åt sitt mående, har han kontakt med psykiatrin eller dylikt?

Han har förut ätit antidepressiva men vill inte göra det igen (jag minns inte varför). Jag tror inte han själv tycker att problemet är tillräckligt stort för att söka hjälp för, han klarar ju av vardagen, att jobba osv. Det är mer hans allmänna negativitet, hans inställning att allt är tråkigt, jobbigt osv som börjar gå mig på nerverna. Jag börjar fundera på om det ens går att göra något åt eller om det helt enkelt är en del av hans personlighet. Han bär på en del jobbiga händelser, så kanske har det påverkat honom. Jag har föreslagit att han kanske borde prata med kurator eller liknande men han säger att han inte litar på dem...

Tyvärr börjar ju det förstöra mina känslor för honom. De dagar han är på bra humör och mer positiv känns allt perfekt, men sen kommer de här mörkare versionerna av honom och svärtar ner allt. Han däremot älskar mig oavsett vilken period han är i. Därmed känns det ju ännu jobbigare om jag skulle lämna honom.

Vadå inte litar på dem. Att de inte följer upp sin tystnadsplikt och springer som skvallerkärringar?

Det låter bara som en dum ursäkt antingen ur ekonomisk synvinkel eller att han som du säger helt enkelt inte förstår problemet själv.

Jag tycker du ska ge ett ultimatum och se hur han väjer att göra.

Nja, tror han mer menar deras sätt att samtala på. Han var hos någon för ett par år sedan och upplevde det som att denna pratade med honom på ett överlägset sätt och typ behandlade honom som om han var ett barn. Efter det tappade han förtroendet och tror väl att alla är likadana..

Jag har till viss del redan gett ett ultimatum, inte att jag sagt att han nödvändigtvis måste söka hjälp men att jag förklarat hur hans inställning osv påverkar mig. Han har tack och lov tagit det på allvar och lovat att på något sätt försöka förändra. Jag vet dock inte hur många chanser jag ska ge..

Okej. Försök övertyga honom att ge det en extra chans. Precis samma sak hände för mig och personkemin stämmer inte alltid. Jag bad om att få byta kurator och det var som skillnaden mellan natt och dag.

För resterande. Tror det bara är du själv som kan avgöra hur framtiden ska se ut för er två.

Han borde prova KBT om han inte gjort det.. han behöver lära om i sitt tankesätt för att sluta tänka så negativt och lära sig släppa saker som händer!

Att gå till kurator/psykolog/beteendeterapeut etc. handlar nog mycket om personkemi (som i alla mellanmänskliga relationer). Man klickar med vissa och med andra inte.

Har du berättat för honom hur detta påverkar dig och er relation? För honom har väl detta blivit normalt, och han är nog inte medveten om hur detta påverkar dig och hur du mår i relationen!

Jag lämnade. Kombinationen av ovilja att söka hjälp och oförmåga att se sina egna problem ledde till för mycket bråk. När det gick över gränsen till aggressivitet och våldstendenser så stämplade jag ut.