Jag älskar inte mitt barn så som man ska, någon som känner igen sig och i så fall hur gick det?

Jag har en pojke som var kraftigt tillväxthämmad och var tvungen att komma ut alldeles förtidigt. Graviditeten var komplicerad redan från start och min lilla kille var nära döden ett par gånger de första månaderna. Han vårdades på neo och det kändes inte riktigt som att han var min, det kändes som att han tillhörde sjukhuset mer än mig och min man.

Det tog mig ca tio månader innan jag fick den där riktigt starka moderskärleken för honom. De första månaderna kände jag ett stort ansvar för att han skulle ha det bra och oändligt med ömhet men inte i närheten av den starka kärlek jag känner nu. Lustigt nog kom min kärlek för honom samtidigt som jag slutade amma. Vet inte om hormonerna spelade in eller om det bara var en tillfällighet.