Har du varit så sjuk att du behövt hjälp med personlig hygien, mat osv?

Ja efter en dykolycka i Thailand låg jag fastspänd i en säng med slangar i mun och näsa samt dropp. De klädde av nig alla kläder och baddade hela min kropp med is och tvättlappar då jag till på köpet fick lunginflammation med skyhög feber. Hemsk upplevelse men jag var så döende så jag brydde mig inte om att skämmas..

Sjukhuspersonal är vad vid detta och betydligt "värre" saker. Är man sjuk så är man. Har legat inne och blivit tvättad för jag fick ju inte gå upp sängen så.

Både vart så sjuk samt tagit hand om många så sjuka då jag jobbar själv i vården. Visst är det jobbigt att vara så hjälplös men kan lova att personalen inte på nåt vis ser ner på en. Om de är proffsiga nog dvs.

Ja, några gånger. Bara ta, är man sjuk eller skadad så är man ju.

Ja, det har jag, personalen var fantastiska.

Ja men tack och lov minns jag inte ett smack. Låg inne för hjärnhinneinflammation och var fullpumpad av morfin.

Jodå, några gånger. Första gången var jag runt 20 år, tror jag.

Vad var din orsak?

Varför vid 20?

Förlamad i ett ben p.g.a ryggskott, inlagd på hjärtövervakning, fått barn via katastrofsnitt.

Opererad vid 30 års ålder med stort snitt över hela magen. Vaknade med eda som inte hade tagit, typ helt utan smärtlindring. Var totalt hjälplös och vansinnigt ont innan de satte en ny eda som funkade. Men med droppställning, kateter, och extremt lågt blodtryck, så var de tvungna att gå med mig i korridoren (för att man så fort som möjligt måste upp och röra sig efter operationen), typ hålla under armen så jag inte föll. Behövde hjälp 1a dygnet att duscha. Dock ryckte min man in och fixade detta tack och lov.

Men väldigt skumt att ha någon hålla på och kolla under skjortan på såret, och sen när klarerarn skulle bort, inte kul. Fick säga till att den manliga undersköterskan skulle gå ut.

klarerarn = katetern

En enkel titthålsoperation, men det visade sig att jag inte riktigt tålde narkosen. Jag fick ligga kvar på sjukhuset några dagar.

Har också fått barn med urakut snitt, då var jag på benen så fort jag vaknat. Var inte du det? Är väl inte riktigt samma som ts menar?

Nej, jag var sannerligen inte på benen så fort jag vaknat! Operationen tog 2 timmar, jag förlorade 2 liter blod, hade vrålont, hade fått Fentanyl, mådde PEST och kunde inte gå upp på 2 dygn. Varför ska det vara så svårt att acceptera att jag inte kunde det? Man får rätt ont när livmodern spruckit! Om det inte räcker att ha kateter, ligga i sängen och bli omhändertagen så får ts skriva ännu mer om det nu är medvetslöshet som krävs!

Ja, efter en operation av hjärtat.

Det är okej att få vara svag ibland.