Usch, det måste vara sjukt knäckande TS!
Det är ju bra att han är ärlig. Men om han inte VILL vilja så är det ju svårt!
TS, försök släppa destruktiva tankar om att du är äcklig. Det är du inte.
Jag tycker du ska prata med honom igen, säg att du känner dig förkrossad och att du inte vill pressa honom men heller inte leva så här. Kramas ni och gosar och så?
Jag undrar hur du tänker när du inte vill initiera fler samtal? Känns det förnedrande eller har du tröttnat på att jämnt vara den som tar det initiativet? Den som inleder samtal som syftar till att förbättra relationen är relationens hjälte! Och om båda tänker att den andra ska ta initiativet kommer aldrig relationen att bli bättre.
Oavsett situation så är det jättebra om du har kraften att initiera samtal. Det är via kommunikation som ni kan komma vidare. Klarar du inte det och han inte gör det heller, får ni försöka med familjerådgivning eller separera.
Ni har alltså haft en diskussion och efter det upplever du att han blev kort och kall, och ville sova själv på sitt rum. Har du frågat honom om varför han är kort och kall, och varför han vill sova själv på sitt rum? Hur fungerar han i sådana här situationer? Kan det t.ex. vara så att han inte är sur, men att han blir kort och kall och drar sig undan för att han behöver bearbeta och tänka lite angående er diskussion?
Det finns många män som behöver dra sig undan efter en sådan här diskussion om relationen och vara ensamma. Det är deras sätt att hantera svåra känslor. Efter att de tänkt en kväll är de kanske redo nästa dag att mötas i en fortsatt kommunikation (och berätta vad de kommit fram till). Om sådana män är tillsammans med kvinnor som vill lösa konflikter på en gång, blir det konflikt. Kvinnan känner sig övergiven av mannen som vill gå undan och uppfattar hans undandragande som att han inte bryr sig. Mannen tycker det är jobbigt med kvinnan som blir så "klängig" (ur hans perspektiv) när han behöver få lite lugn och ro att tänka. Det handlar då inte om att någon av parterna gör rätt eller fel, utan de har olika sätt att hantera konflikter och behöver därför båda lära sig att inte bli ledsna av den andres sätt att bearbeta känslorna.
Kanske kan ni komma överens om när ni kan fortsätta diskussionen (d.v.s. exakt tidpunkt, exempelvis imorgon kväll), så att du får något att förhålla dig till i dessa situationer. Om han nästa kväll inte vill diskutera fast ni har bestämt det, ja, då har ni ett ytterligare problem, att han lovar saker som han inte håller. Det är i så fall något du behöver kräva en förändring kring.
Jag tycker inte du ska lägga fokus på vem som initierar samtalet och tycker du lägger för stort negativt fokus på att han sover i egen säng, och är kort i tonen. Han vill att detta ska bli bra, det är ett positivt besked. Han vill kämpa! Bra. Och sedan behöver han gissningsvis tid att gå undan, vara otillgänglig för att tänka och fundera över diskussionen ni haft.
Jag tycker du ska fråga honom om hur han ser på er relation, om kärleken för dig finns kvar. Då får du svar och sedan får du lita på att han menar det han säger. Det kanske kan ge dig kraft att försöka vända relationen till något bra. Ni behöver börja mötas och få till en konstruktiv diskussion om hur ni löser era problem i relationen. Det betyder att ni behöver börja prata om relationens problem när ni inte är i affekt, utan på ett avslappnat och lugnt sätt utan onödiga anklagelser.
Du behöver också lära dig att fråga honom direkt och sedan lita på det han säger, istället för att gå runt och tro saker. Är han sur, eller varför vill han sova i egen säng? Fråga. Är han kort mot dig för att han tycker du har gjort något fel? Fråga. Är han kvar i förhållandet endast p.g.a. bekvämlighet - fråga. Ha inställningen att ha tillit till det han säger. Tilliten är en grundpelare i en relation. Jag får intrycket av att du lätt misstolkar det han säger till det negativa. Försök att hålla tillbaka negativa misstankar och tro gott om honom tills du har klara bevis på motsatsen.
Ärlig och öppen kommunikation med respekt för den andre är lösningen till många av era problem.
En fråga som jag tycker du skulle ställa honom, är varför han inte vill ha kroppskontakt med dig, och om det beror på att han är rädd att det leder vidare till sex. Du kan säga att du absolut vill att kroppskontakten ska leda till sex, men att om han inte önskar ha sex, nöjer du dig med bara kroppskontakt så länge. Om ni kunde börja få in daglig kroppskontakt i er relation skulle den ta ett steg i rätt riktning. Säg att det är viktigt för dig att få ha kroppskontakt och att det skapar trygghet och kärlek till honom hos dig. Ställ frågan som en önskan, som om han skulle göra dig en tjänst, och utforma den inte som ett krav eller ett tvång.