• Anonym (Hur klarar man detta)
    Wed 21 Aug 2019 21:29
    3022 visningar
    79 svar
    79
    3022

    Min man berättade idag att han mår dåligt och har ångest över tanken att ha sex med mig

    Tjejer, kvinnor, hade ni kunnat leva med detta?

    Efter lång tid med extremt lite sex (kanske 4 ggr på 1,5 år) berättar mannen att han mår dåligt varja dag över pressen att ha sex med mig.

    Ca 6 mån efter vi träffades avtog det, han skyllde på potensproblem, därefter trötthet, jag har försökt hitta tusen lösningar, bara kramas en period, ta initiativ, hålla mig undan etc.

    Det blev för mycket när han så konkret förklarade hur dåligt han mår över tanken av sex/pressen på sex med mig. Inte en lösning, inte en tanke kring vad han ska göra, ex söka hjälp.. ingenting.

    Förutom en grop i halsen, känsla av sorg i hela kroppen kände jag att jag inte vill ha sex med honom mer heller, han har sårat och skadat för mycket..så jag sa det, nu vill inte jag heller.

    Jag mår pyton, känner mig så låg, ful, äcklig... Hade ni stannat i relationen?

    Vi har två barn.......

  • Svar på tråden Min man berättade idag att han mår dåligt och har ångest över tanken att ha sex med mig
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Wed 21 Aug 2019 21:38
    #2
    Anonym (v) skrev 2019-08-21 21:35:19 följande:

    Min sambo vill inte heller ligga. Så jag förstår din frustration .

    Eftersom vi har barn så har jag valt att stanna. Jag försöker värdesätta det andra vi har.

    Jag gråter ibland och känner mig ensam. Men just nu vill jag ha min familj.


    Anonym (v) skrev 2019-08-21 21:35:19 följande:

    Min sambo vill inte heller ligga. Så jag förstår din frustration .

    Eftersom vi har barn så har jag valt att stanna. Jag försöker värdesätta det andra vi har.

    Jag gråter ibland och känner mig ensam. Men just nu vill jag ha min familj.


    Men gör det inte jätteont? Att veta att personen som ska stå en närmast i livet, som man ska dela allting med, mår dåligt av att ha sex med en. Jag känner mig så krossad av detta. Känner mig ful och motbjudande. Ska man stanns o stå ut? Dö litegrann inombords varje dag?
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Wed 21 Aug 2019 21:51
    #5
    MaryM skrev 2019-08-21 21:48:11 följande:

    Usch, det måste vara sjukt knäckande TS!

    Det är ju bra att han är ärlig. Men om han inte VILL vilja så är det ju svårt!

    TS, försök släppa destruktiva tankar om att du är äcklig. Det är du inte.

    Jag tycker du ska prata med honom igen, säg att du känner dig förkrossad och att du inte vill pressa honom men heller inte leva så här. Kramas ni och gosar och så?


    Tack för din medkänsla. Han försöker aldrig lösa det, bara jag! Känner mig så sjukt ensam. Nej, maximalt i bästa fall om jag ber om det en kram när han kommer hem. Har blivit helt domnad. Igår skulle han klappa sonen o kändr hans ben mot min rygg, kände hur starkt jag behöver närheten. Kvävs av detta. Aldrig känt mig så dålig.
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Wed 21 Aug 2019 21:52
    #7
    Anonym (Ann) skrev 2019-08-21 21:45:41 följande:

    Varför vill han inte ligga? Har han inget behov, eller är det just dig som han inte vill ligga med? (Ursäkta att jag låter så brysk, vet inte hur man kan ställa frågan på ett trevligare sätt).


    Enligt honom är det för laddat ämne, han känner press... jag tror inte han har något behov... när jag frågar hur de va med hans ex vill han inte svara.
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Wed 21 Aug 2019 21:55
    #8
    Anonym (qwer) skrev 2019-08-21 21:51:52 följande:

    Jag h¨åller nog med. Det bör väl ändå vara en liten tröst om det är så att han får ångest av tanken på sex med vem som helst och inte bara med TS, så jag skulle nog försöka på reda på hur det förhåller sig.

    Det blir så klart jobbigt nog ändå men då är det kanske inte personligt.


    Han skyller på "min press" dvs att jag velat prata om o lösa det.

    Han var inte så alls i början, då va han väldigt intresserad av sex, sen grävde jag enligt honom för mycket i honom o han va ärlig (ex potensproblem) o drf skapas nu pressen, problemet är alltså jag.
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Wed 21 Aug 2019 22:24
    #9

    ??? någon??

  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 08:24
    #18

    ??? någon??


    Anonym (J) skrev 2019-08-22 07:32:10 följande:

    Så ni är kompisar som bor ihop. Ok snarare bekanta eftersom ni inte ens kan prata med varandra. Ser ingen annan lösning än att göra slut eller att din partner går i terapi. I ett förhållande så måste man kunna kommunicera.


    Gudarna må veta att jag försökt!

    Försökt prata, prata i "rätt situation"=leder till ilska

    Försökt ta initiativ = funkat ibland men jag gör allt

    Försökt under X antal veckor bara prata=leder inte till något!!!

    Försökt backa = händer ingenting.

    Det värsta är att närheten för övrigt är nästan obefintlig. Jag ber om en kram, någon gng kan han ge en minipuss när han kommer hem men THATS IT.

    Har investerat så mycket i detta. Han visade inte dessa sidor från början, var väldigt sexuell. Men jag tror det var "fejk" tack vare tabletter för att "få mig".

    Han runkar nog aldrig, påstår att han inte blir upphetsaf vanligtvis osv.

    Känner mig lurad. Trodde han var en person som skulle ha en VILJA att lösa vilka problem vi än skulle stöta på. Nu inser jag att han endast bekräftar problem och hur det påverkar honom utan minsta lösningsfokus. Det gör så ont men framförallt känner jag mig ARG. Arg för att jag inte betyder mer, arg för att han inte anstränger sig det minsta....
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 10:24
    #24
    Anonym (Sippo) skrev 2019-08-22 10:20:57 följande:

    Beklagar er situation ts!

    Det uppenbara problemet är ju er bristande kommunikation. Det har vi förstått.

    Vad kan ni göra åt den då?

    Du har testat flera olika vägar. Vad finns kvar? Skriftligt meddelande? Brev, sms?

    Terapi, sexolog.

    Hur länge orkar man? Hur länge ska man försöka?

    Vad beror den här bristande attraktionen på? Vad har förändrats sen han fångade dig så att säga? Är det sedan ni blev sambos? Vad tror du håller honom kvar?

    Tar han medicin mot något? Många mediciner tar bort lusten helt.

    Eftersom jag som kvinna har varit i samma sits som din karl, så vet jag att pressen tär sönder en. Allt tjat om att man måste prata om det. Jag orkade inte till sist. Vi särade på oss efter några år. Lusten kom när pressen försvann... :/


    Men hans lust försvann ju innan någon press?

    Hjälp mig snälla... hur får man pressen att försvinna?
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 10:28
    #25
    Anonym (Sippo) skrev 2019-08-22 10:20:57 följande:

    Beklagar er situation ts!

    Det uppenbara problemet är ju er bristande kommunikation. Det har vi förstått.

    Vad kan ni göra åt den då?

    Du har testat flera olika vägar. Vad finns kvar? Skriftligt meddelande? Brev, sms?

    Terapi, sexolog.

    Hur länge orkar man? Hur länge ska man försöka?

    Vad beror den här bristande attraktionen på? Vad har förändrats sen han fångade dig så att säga? Är det sedan ni blev sambos? Vad tror du håller honom kvar?

    Tar han medicin mot något? Många mediciner tar bort lusten helt.

    Eftersom jag som kvinna har varit i samma sits som din karl, så vet jag att pressen tär sönder en. Allt tjat om att man måste prata om det. Jag orkade inte till sist. Vi särade på oss efter några år. Lusten kom när pressen försvann... :/


    Jag tror skillnaden är att han inte har något sexbehov eller någon lust. Han behöver inte ens runka liksom, på ett halvår!! Jag är rädd att jag ska göra allt för att få bort pressen o till slut har han bara vunnit tid o jag är vilseledd...

    jag har faktiskt tappar lusten med honom själv också. Sa det också, det är en sorg för mig men kanske en lättnad för honom.
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 10:29
    #26
    Anonym (broken) skrev 2019-08-22 09:35:21 följande:

    Är i motsvarande situation. Min sambo slutade ta initiativ får många år sedan, sade en del sårande saker så nu har vi inte haft sex sedan 2013. Är nu så nedbruten att jag inte ser någon poäng med att lämna, för jag skulle ändå inte våga träffa någon ny och behöva skämmas för hur värdelös jag är.


    Åh nej stackars... låter fruktansvärt, sååå.länge... Vad skyller han på? Press han också?
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 10:45
    #28
    Anonym (Sippo) skrev 2019-08-22 10:35:01 följande:

    Klart att du könner dig vilseledd och kanske lite förd bakom ljuset? Han fångade dig med bravur. Och visade sig vara någon annan..

    Frågan ni ska ställa er är vad ni har kvar om ni skippar all närhet och lust. Ni kan ju inte kommunicera, så vad ska ni ha varandra till? En status grej på sociala medier? Förstå mig rätt. Jag menar inget illa. Vill bara få dig att haja till lite.


    En annan aspekt, pressar jag för mycket? Borde jag vara tyst om sex o inte ta upp det alls, säg 3-6 månader?
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 12:05
    #37
    Anonym (Sippo) skrev 2019-08-22 11:55:04 följande:

    Jag förstår att detta är skit jobbigt! Verkligen.

    Men nästa gång han säger något. Varför inte stanna? Skit i om att ser dig gråta. Det är dina könslor inför situationen. De är inte fel. Hans känslor är inte heller fel. Men vad jag tolkar det som så försöker din man tala in för dig vad som gör att han tappat attraktionen. Jag förstår att du inte vill höra kritik. Det får dig bara att må sämre. Men om du vågar möta dina rädslor så kan du lära dig att bemöta dom istället för att fly och gräva ner dig i självömkan där du intalar dig att du inte duger.

    Bli stark igen!


    Jag är en väldigt öppen, känslomässig, kärleksfull person.. har gråtit så många ggr och öppnat upp mig fullständigt, blottat mig.. det har gjort honom arg, han blir arg när jag gråter vilket jag gör automatiskt när vi pratar om det för det gör såååå ont.

    Jag hade ett bra jobb innan honom, hade en pojke sedan innan. Jobbade som tusan för att bygga en bra framtid o kom från ett dåligt misshandelsförhållande sedan innan. Jag var på banan, hade ett stort kapital, jobbet befordrade mig, mådde bra med min tillvaro. Träffade honom o han vände upp o ner på mig (positivt), ville ex inte ha barn någonsin mer men skaffade med honom, kom ifrån jobbet pga föräldraledighet, alla mina pengar gick till större bostad. jag investerade verkligen allt, trodde ju på den sidan han visade då. Känner mig så arg.

    Investetat i hans intresse, försökt köpa vitaminer till hnm, pratat om problemet så myckrt, sökt så mycket, grävt så mycket.

    Jag inser nu att jag står helt själv IGEN!!!! Hur ska jag ta mig igenom detta?
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 15:53
    #45
    Anonym (b) skrev 2019-08-22 14:24:06 följande:

    TS, jag känner med dig. Det kan inte vara lätt att leva så som du gör. Samtidigt undrar jag vad du vill ha ut av de trådar du startar? Du får ju ganska samstämmiga svar på din fråga (som oftast lyder "Är detta normalt? Gör era män så här? Hade ni kunnat leva så här?").

    Du måste börja ta tag i din situation. Du kan inte ändra på honom eller få honom att ändra på sig, du kan bara välja att fortsätta leva så eller att ta dig ur förhållandet. Beklagar


    Jag kanske inte har någon annan att prata med. Kanske är helt ensam. förvirrad och nära att gå under, på riktigt.
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 17:18
    #49
    Presens skrev 2019-08-22 16:55:17 följande:

    Jag har ett antal gånger läst sex/relationsrådgivare ge just det rådet i er situation, att någon i förhållandet tappat lusten alltså, att ingå ett avtal- en tidsrymd man inte FÅR ha se inom för att spärren och stressen ska släppa och man förhoppningsvis ska våga vara nära i andra former, när det inte finns risk för att det ses som en invit till sex.

    Men detta förutsätter att det finns en gemensam vilja att arbeta med situationen. I ert fall verkar den saknas. Har ni sökt rådgivning i någon form? Att ni inte har sex är enbart ett av era problem och oavsett hur det går med ert förhållande ska ni fortsätta vara föräldrar.

    Hur ställer han sig till rådgivning/parsamtal ?


    Redan provat att ingå i avtal om att inte ha sex, tror de va 3 veckor (hans förslag).. dey intressanta är att av olika skäl blev de inte ens något mys ellet umgänge i sängen mer än 1 dag under denna tid......
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 19:33
    #54
    Anonym (Mjo) skrev 2019-08-22 18:18:58 följande:

    Jag är lite som din man. Har ingen sexlust alls och får ångest av hela situationen. Men jag tycker inte att min man är ful eller äcklig. Det ligger helt hos mig. Jag älskar honom mer än allt annat på jorden. Om det kan vara någon tröst tror jag att det kan vara så för honom också.


    Hur ofta har ni sex? Hur va de i början? Om du älskar din man - älsksr du inte känslan av att vara så nära det går på ett sätt som bara du kan?
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Thu 22 Aug 2019 19:37
    #55
    Miss Skywalker skrev 2019-08-22 18:26:34 följande:

    Det är en milsvid skillnad på om han mår dåligt över pressen för att han har potensproblem eller för att han blir äcklad.


    Jag har verkligen ingen aning!..... Om jag bara visste, några svar får jag inte! idag skicksfr han sms o frågade om allting är OK med mig. Ville inte ens svara, hade bara flippat ur. Hittade på att jag glömt telefonen hemma. Han kom hem väldigt sur o kall...

    Det blir liksom fel vad jag än gör. Tror verkligen inte att han älskar mig eller ens skulle reagera om jag lämnade honom. Känner mig som ett störningsmoment.
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Sat 24 Aug 2019 09:30
    #68
    jrockyracoon skrev 2019-08-23 15:36:19 följande:

    Jag försöker fundera lite över vad som är grundproblemet här? Som jag förstår det vill han inte ha sex med dig, för att han känner alltför stor press. Tror du att han är ärlig när han säger det? För om han är ärlig kring det, är givetvis grundproblemet detta. Men varför vill han då inte ha kroppskontakt med dig? Jag kan tänka mig att det beror på att han inte vill p.g.a. risken att det leder till sex (som han inte klarar av).

    Men när ni tidigare hade avtalat att sex var förbjudet i relationen - upplevde du/han någon skillnad i kroppskontakten? Om det fanns andra skäl till att ni inte hade så mycket kroppskontakt under den perioden, kanske ni skulle testa den vägen igen. Om det nu är så att sexuell press är hans grundproblem borde han tycka om detta förslag, och också kunna ha kroppskontakt med dig utan att känna några måsten.

    Om han ändå inte vill ha kroppskontakt, eller tar avstånd under den tiden, kan inte problemet endast bestå av pressen att ha sex, utan då finns det andra faktorer. Kanske att hans attraktion till dig har försvunnit, eller andra typer av problem.

    Något jag tycker är märkligt är din reaktion på hans känsla av press. Du skriver i din ts att du mådde dåligt när han var ärlig och berättade hur dåligt han mådde av att ha sex med dig p.g.a. den press han kände. Varifrån kom den känslan? Att han känner press att ha sex med dig, är ju knappast något som är relaterat till hur du är som person. Killar känner ofta stor press att ha sex med personer de både älskar, attraheras av och är väldigt kära i. Jag förstår inte hur och varför du kopplar det till din egen person. Om du har svårt med din självkänsla och att du kopplar bekräftelsen du får av sex med den, är kanske en del av lösningen att du jobbar med en bättre självkänsla vid sidan av relationen.

    Jag tror också att din reaktion att ta det till dig personligen gör situationen ännu mer svår att lösa. Det enda sättet att komma tillrätta med problemen är att han är ärlig mot dig. Och om du tar det personligt och vill hämnas genom att säga att du inte vill ha sex med honom när han är ärlig, kommer ni bara ännu längre bort från en lösning.

    Att han känner press att ha sex handlar inte om dig. Det handlar om en sexuell låsning, som är relativt vanlig. Lösningen innebär ofta att man tar ett steg tillbaka, utelämnar sexet och börjar inleda en kroppskontakt som inte baseras på prestation. Kroppskontakten och det kravlösa förhållningssättet brukar då ofta leda till att låsningen släpps, och då kan sexbiten börja fungera igen. Men detta görs bäst med en familjeterapeut/sexterapeut som har kunskap i att långsamt och försiktigt lotsa paret till dess att låsningarna släpper.

    Mitt råd till dig är att:

    1. Försök att inte ta illa vid dig av att din partner har en sexuell låsning. Det är inte p.g.a. dig så du behöver inte känna dig dålig eller misslyckad.

    2. Fortsätt uppmuntra din partner att vara ärlig om, och prata om, hans upplevelser av press kring sex. 

    3. Gör ytterligare försök med att ha en period där ni kontrakterar att utesluta sex, men tillåta kroppskontakt. Vill han inte ha kroppskontakt så prata om varför med honom.

    4. Om ni inte kommer framåt själva, behöver du försöka övertala honom att söka hjälp utifrån. Läkarbesök eller att ni går till en familjeterapeut/sexterapeut el. liknande. Går han inte med på det, så berätta hur viktigt det är för er relation och dig att han går med på det. Erbjud dig att följa med som stöd (om han vill besöka läkare), eller boka tid och ordna det praktiska kring ett ev. besök hos en terapeut.

    5. Om han ändå vägrar, har du verkligen gjort allt i din makt för att lösa problemet. Då råder jag dig till att separera, för även om du kan leva utan sex, är det svårt att leva med en person som inte vill försöka hitta lösningar. Det kan också tyda på att hans kärlek inte är tillräckligt stor för att få honom över tröskeln att söka hjälp. Och det borde den vara. Till systens och sist behöver man vara två personer som vill för att en förändring ska kunna ske.


    Har läst allting som du har skrivit väldigr noggrant, flera gånger. Vill du ge mig ett konkret exempel på hur jag kan hantera nuvarande situation "rätt". Efter senaste diskussionen är han jättekall, kort och sover på ovanvåningen. Idag ska vi ha hans vänner på besök. Hur ska jag hantera detta för ett bättre utfall? Känns så oreparerbart när han sovet i annat rum och vi knappt.pratar.. Att sova i olika rum var något han inte tyckte om tidigare. Igår.när han skulle lägga sig vid 20.på.kvällen, så frågade jag "vill du att detta ska bli bra"? Han sa jo men nedstämd ton, men vill inte prata nu, kan vi låta allt lägga sig o lugna ner sig.

    Tror dock inte han kommer ta upp de, och initiera fler samtal från min sida har jag ingen lust med.

    Vet du vad jag ocksä tror? Han är inte rädd att förlora mig, allt har urartat och jag är kvar. Trots jag många ggr gått iväg för någon dag eller sagt att jag ska gå. Men ska kärlek bero på.om personen är.rädd att förlora en?snälla svara... tack så mycket...
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Sun 25 Aug 2019 08:55
    #73
    jrockyracoon skrev 2019-08-24 20:03:11 följande:

    Tack! Ja, det tror jag med. Hon kopplar sin bekräftelse som kvinna med sex. Och sen kanske den uteblivna fysiska kontakten i sig utgör en frustration för TS. Fysisk beröring gör att signalsubstansen oxytocin kommer ut i kroppen. Det gör att man blir mer tillfreds och känner samhörighet.

    Jag tror att det är viktigt för TS att inse hur mäns prestation kring sex fungerar. När det inte fungerar sexuellt blir mannen mer orolig och börjar tänka på det varje gång vid sex. Och när han tänker på det mer, låser han sig ytterligare. Till slut kanske  hans hjärna börjar förknippa sex med prestationsångest. Och om det vill sig illa klarar han inte av att berätta för sin tjej hur han upplever det, så att de tillsammans kan jobba mot en lösning på problemet.


    Nu har vi pratat! Efter att gästerna begett sig kände jag mig väldigt säker på att jag hellre lämnar honom än att må så dåligt. Var väldigt hård och tydlig, förklarade att antingen pratar vi på Riktigt eller så kommer jag att lämna dig, menadet det verkligen och jag tror han förstod det. Tråkigt o tragiskt att han plötsligt kan kommunicera av rädslan att förlora mig, men inte annars. Under hela samtalet höll jag ett högt självförtroende och var väldigt tydligt med mitt eget värde och vad jag inte längre tolererar. Att jag upplever ett maktspel och att den icke existerande närheten inte är något jag vill leva i längre. Fick liksom "boosta" mig själv genom att förklara att jag är intelligent och ingen idiot som fortsätter "acceptera" samma dåliga behandling. Jag krävde att han tar tag i sitt problem så fort som möjligt och förklarade att han inte kan ha kakan o äta den samtidigt. Förklarade att du kan inte neka mig sex och begära att jag inte ska ha det med andra, eller vill du ha öppet förhållande? Det ville han inte. Han ville ta tag i saken, påstod att han hat sexlust, men annat kommer i vägen för hans attraktion till mig (psykologiska låsningar tror jag). han tror att vi har samma lust egentligen.

    Frågade om hans tidigare förhållande och det kom fram att liknande problem funnits där i perioder o i slutet inget sex alls, men han beskyllde relationen för intimitetsbristen och inte tvärtom.

    Det kom också fram att han inte vågar säga saker pga rädsla för hur jag kommer reagera, något jag måste jobba på.

    Idag skulle han göra en lista på saker han behöver från mig för att ha förutsättningarna att ta tag i sitt problem.

    Ett stort misstag jag gjort innan är att ha varit så rädd att förlora honom, det har lyst igenom. Är inte rädd på samma sätt längre vilket känns bra...
  • Anonym (Hur klarar man detta) Trådstartaren
    Mon 26 Aug 2019 07:45
    #77
    jrockyracoon skrev 2019-08-25 19:21:22 följande:

    Tack, det är verkligen kul för mig att du tycker det!

    Nej, jag är bara intresserad av relationer som hobby. Men jag har en fru som är psykoterapeut och jag har tjuvläst lite av hennes böcker, och har förstås diskuterat med henne om relationer och KBT och annat.

    Skulle verkligen vara roligt att bli t.ex. familjeterapeut eller sexualrådgivare, men jag är lite för gammal kanske för att börja plugga igen. Men man vet ju aldrig!

    Nu gav du mig något att fundera på... :)


    Du är fantastisk som tar dig tiden och hjälper som du gör..Hur kan jag återgälda dig?

    Igår var han kall, avtrubbad och bar på ilska gentemot mig. Sä samtalet i förrgår hade nog inte gått så bra som jag trodde. Han hakade upp sig på "ultimatumet eller hotet". Förklarade att han inte kan förvänta sig.att jag ska stanna utan närhet och kärlek och i massa bråk hur länge som helst. Igår blev det alltså en stor diskussion o jag sa att om han ska vara såhär mot mig fortsättningsvis kommer det inte gå och jag Kan inte fortsätta.

    Det lugnade sig senare på kvällen, jag bröt ihop och han lovade att skriva listan o hjälpa mig känslomässigt.

    Jag har fått flera fysiska symptom pga min psykisla hälsa som beror på relationen. Inget jah vill gå in på men det krävs mycket stress för att hamna där jag har gjort....

    Längtar efter ett lugnt liv, kunna vara älskad...känna att den jag är med faktislt vill tillbringa tid med mig och vara med mig. Hans intresse är mest att spela spel o läsa, aldrig någon tid med mig....
Svar på tråden Min man berättade idag att han mår dåligt och har ångest över tanken att ha sex med mig