Min man berättade idag att han mår dåligt och har ångest över tanken att ha sex med mig

?? Inga tankar kring mitt inlägg el vågar du inte ens tänka så....

Hur ofta har ni sex? Hur va de i början? Om du älskar din man - älsksr du inte känslan av att vara så nära det går på ett sätt som bara du kan?

De alternativ jag ser:

1. (Och det är det troligaste, om din man inte är över 45-50 år): han ljuger om att han inte har lust. Få yngre män tappar lusten bara så där, hur stressade de än är. Det finns EN sak som en man alltid orkar göra, hur utmattad han än är... I så fall har han antingen en älskarinna, eller så runkar han och fantiserar om andra, kollar på porr o.s.v. i hemlighet.

Anledningen är i så fall, tyvärr, att han har slutat tända på dig helt enkelt. Men han vill ändå inte lämna dig, så han älskar dig på andra sätt. Det är ju tyvärr så, att kärlek och attraktion inte alltid går hand i hand. Man kan fortsätta att känna tillgivenhet, gemenskap o.s.v med sin partner - men inte kunda tända på hans/hennes kropp, som den har blivit nu. Och män är när det gäller detta mer visuella än kvinnor, d.v.s. de får inte upp den om kvinnan inte kommer över vissa gränser när det gäller attraktivitet. Och när du nu har fött barn och dessutom blivit äldre, så kan det vara så att din kropp inte längre räcker till för att han ska tända.

Du kan försöka göra något åt kroppen (banta? träna? skönhetsoperation, typ fettsug på magen, bröstlyft?), eller så kan du acceptera att ni lever som bror och syster, eller så kan du initiera skilsmässa. Det är de val jag ser att du har.

2. Det andra alternativet är att det är sant att han har tappat lusten. Då bör han gå till läkare, för det handlar antagligen om att han behöver hormontillskott, även om motion, mindre stress och bättre kost också förbättrar lusten. Det kan i värsta fall vara så illa, att det är någon farlig grundsjukdom (typ en tumör som producerar kvinnligt hormon) som ligger bakom. Så han bör verkligen gå till läkare om det är sant att han tappat lusten helt, och för sin egen skull också. 

Skulle det sedan visa sig att han tappat lusten av någon extremt ovanlig men ofarlig och obehandlingsbar anledning (eller att han inte VILL behandla, och det kan man ju inte tvinga en människa till), så får du ju ta ställning till om du vill leva i celibat med honom eller försöka hitta någon ny. Bara du kan göra valet - det handlar ju om dina barn också, tänker jag. Ju större de får bli innan de måste börja åka mellan föräldrarna och kanske långa vägar till skola eller dagis varannan vecka, så desto bättre är det ju. 

Här skulle jag även väga in vilka möjligheter du har att träffa någon ny - som är tillräckligt attraktiv för dig - i din tur. Om det är så att du har tappat mycket i skönhet på senare år, så kanske det inte blir så lätt? Och då kanske det är bättre att ha kvar familjen intakt, än att sitta ensam i en 2:a någonstans?

Jag har ätit ute som du så vackert formulerar det. Det var fantastiskt att få bekräftelse på min sexualitet men jag saknar matlagning med samma person som jag äter med. Det är ingen hållbar lösning.

Jag har valt att stanna kvar i relationen, och vi lever som goda vänner och ibland blir det en kram eller en puss, men ingen kyss, ingen åtrå, inget sex.

Vem har sagt att livet är enkelt och strömlinjeformat?

Jag försöker fundera lite över vad som är grundproblemet här? Som jag förstår det vill han inte ha sex med dig, för att han känner alltför stor press. Tror du att han är ärlig när han säger det? För om han är ärlig kring det, är givetvis grundproblemet detta. Men varför vill han då inte ha kroppskontakt med dig? Jag kan tänka mig att det beror på att han inte vill p.g.a. risken att det leder till sex (som han inte klarar av).

Men när ni tidigare hade avtalat att sex var förbjudet i relationen - upplevde du/han någon skillnad i kroppskontakten? Om det fanns andra skäl till att ni inte hade så mycket kroppskontakt under den perioden, kanske ni skulle testa den vägen igen. Om det nu är så att sexuell press är hans grundproblem borde han tycka om detta förslag, och också kunna ha kroppskontakt med dig utan att känna några måsten.

Om han ändå inte vill ha kroppskontakt, eller tar avstånd under den tiden, kan inte problemet endast bestå av pressen att ha sex, utan då finns det andra faktorer. Kanske att hans attraktion till dig har försvunnit, eller andra typer av problem.

Något jag tycker är märkligt är din reaktion på hans känsla av press. Du skriver i din ts att du mådde dåligt när han var ärlig och berättade hur dåligt han mådde av att ha sex med dig p.g.a. den press han kände. Varifrån kom den känslan? Att han känner press att ha sex med dig, är ju knappast något som är relaterat till hur du är som person. Killar känner ofta stor press att ha sex med personer de både älskar, attraheras av och är väldigt kära i. Jag förstår inte hur och varför du kopplar det till din egen person. Om du har svårt med din självkänsla och att du kopplar bekräftelsen du får av sex med den, är kanske en del av lösningen att du jobbar med en bättre självkänsla vid sidan av relationen.

Jag tror också att din reaktion att ta det till dig personligen gör situationen ännu mer svår att lösa. Det enda sättet att komma tillrätta med problemen är att han är ärlig mot dig. Och om du tar det personligt och vill hämnas genom att säga att du inte vill ha sex med honom när han är ärlig, kommer ni bara ännu längre bort från en lösning.

Att han känner press att ha sex handlar inte om dig. Det handlar om en sexuell låsning, som är relativt vanlig. Lösningen innebär ofta att man tar ett steg tillbaka, utelämnar sexet och börjar inleda en kroppskontakt som inte baseras på prestation. Kroppskontakten och det kravlösa förhållningssättet brukar då ofta leda till att låsningen släpps, och då kan sexbiten börja fungera igen. Men detta görs bäst med en familjeterapeut/sexterapeut som har kunskap i att långsamt och försiktigt lotsa paret till dess att låsningarna släpper.

Mitt råd till dig är att:

1. Försök att inte ta illa vid dig av att din partner har en sexuell låsning. Det är inte p.g.a. dig så du behöver inte känna dig dålig eller misslyckad.

2. Fortsätt uppmuntra din partner att vara ärlig om, och prata om, hans upplevelser av press kring sex. 

3. Gör ytterligare försök med att ha en period där ni kontrakterar att utesluta sex, men tillåta kroppskontakt. Vill han inte ha kroppskontakt så prata om varför med honom.

4. Om ni inte kommer framåt själva, behöver du försöka övertala honom att söka hjälp utifrån. Läkarbesök eller att ni går till en familjeterapeut/sexterapeut el. liknande. Går han inte med på det, så berätta hur viktigt det är för er relation och dig att han går med på det. Erbjud dig att följa med som stöd (om han vill besöka läkare), eller boka tid och ordna det praktiska kring ett ev. besök hos en terapeut.

5. Om han ändå vägrar, har du verkligen gjort allt i din makt för att lösa problemet. Då råder jag dig till att separera, för även om du kan leva utan sex, är det svårt att leva med en person som inte vill försöka hitta lösningar. Det kan också tyda på att hans kärlek inte är tillräckligt stor för att få honom över tröskeln att söka hjälp. Och det borde den vara. Till systens och sist behöver man vara två personer som vill för att en förändring ska kunna ske.

Jag undrar hur du tänker när du inte vill initiera fler samtal? Känns det förnedrande eller har du tröttnat på att jämnt vara den som tar det initiativet? Den som inleder samtal som syftar till att förbättra relationen är relationens hjälte! Och om båda tänker att den andra ska ta initiativet kommer aldrig relationen att bli bättre.

Oavsett situation så är det jättebra om du har kraften att initiera samtal. Det är via kommunikation som ni kan komma vidare. Klarar du inte det och han inte gör det heller, får ni försöka med familjerådgivning eller separera.

Ni har alltså haft en diskussion och efter det upplever du att han blev kort och kall, och ville sova själv på sitt rum. Har du frågat honom om varför han är kort och kall, och varför han vill sova själv på sitt rum? Hur fungerar han i sådana här situationer? Kan det t.ex. vara så att han inte är sur, men att han blir kort och kall och drar sig undan för att han behöver bearbeta och tänka lite angående er diskussion?  

Det finns många män som behöver dra sig undan efter en sådan här diskussion om relationen och vara ensamma. Det är deras sätt att hantera svåra känslor. Efter att de tänkt en kväll är de kanske redo nästa dag att mötas i en fortsatt kommunikation (och berätta vad de kommit fram till). Om sådana män är tillsammans med kvinnor som vill lösa konflikter på en gång, blir det konflikt. Kvinnan känner sig övergiven av mannen som vill gå undan och uppfattar hans undandragande som att han inte bryr sig. Mannen tycker det är jobbigt med kvinnan som blir så "klängig" (ur hans perspektiv) när han behöver få lite lugn och ro att tänka. Det handlar då inte om att någon av parterna gör rätt eller fel, utan de har olika sätt att hantera konflikter och behöver därför båda lära sig att inte bli ledsna av den andres sätt att bearbeta känslorna.

Kanske kan ni komma överens om  när ni kan fortsätta diskussionen (d.v.s. exakt tidpunkt, exempelvis imorgon kväll), så att du får något att förhålla dig till i dessa situationer. Om han nästa kväll inte vill diskutera fast ni har bestämt det, ja, då har ni ett ytterligare problem, att han lovar saker som han inte håller. Det är i så fall något du behöver kräva en förändring kring.

Jag tycker inte du ska lägga fokus på vem som initierar samtalet och tycker du lägger för stort negativt fokus på att han sover i egen säng, och är kort i tonen. Han vill att detta ska bli bra, det är ett positivt besked. Han vill kämpa! Bra. Och sedan behöver han gissningsvis tid att gå undan, vara otillgänglig för att tänka och fundera över diskussionen ni haft.

Jag tycker du ska fråga honom om hur han ser på er relation, om kärleken för dig finns kvar. Då får du svar och sedan får du lita på att han menar det han säger. Det kanske kan ge dig kraft att försöka vända relationen till något bra. Ni behöver börja mötas och få till en konstruktiv diskussion om hur ni löser era problem i relationen. Det betyder att ni behöver börja prata om relationens problem när ni inte är i affekt, utan på ett avslappnat och lugnt sätt utan onödiga anklagelser. 

Du behöver också lära dig att fråga honom direkt och sedan lita på det han säger, istället för att gå runt och tro saker. Är han sur, eller varför vill han sova i egen säng? Fråga. Är han kort mot dig för att han tycker du har gjort något fel? Fråga. Är han kvar i förhållandet endast p.g.a. bekvämlighet - fråga. Ha inställningen att ha tillit till det han säger. Tilliten är en grundpelare i en relation. Jag får intrycket av att du lätt misstolkar det han säger till det negativa. Försök att hålla tillbaka negativa misstankar och tro gott om honom tills du har klara bevis på motsatsen.

Ärlig och öppen kommunikation med respekt för den andre är lösningen till många av era problem. 

En fråga som jag tycker du skulle ställa honom, är varför han inte vill ha kroppskontakt med dig, och om det beror på att han är rädd att det leder vidare till sex. Du kan säga att du absolut vill att kroppskontakten ska leda till sex, men att om han inte önskar ha sex, nöjer du dig med bara kroppskontakt så länge. Om ni kunde börja få in daglig kroppskontakt i er relation skulle den ta ett steg i rätt riktning. Säg att det är viktigt för dig att få ha kroppskontakt och att det skapar trygghet och kärlek till honom hos dig. Ställ frågan som en önskan, som om han skulle göra dig en tjänst, och utforma den inte som ett krav eller ett tvång. 

Tack! Ja, det tror jag med. Hon kopplar sin bekräftelse som kvinna med sex. Och sen kanske den uteblivna fysiska kontakten i sig utgör en frustration för TS. Fysisk beröring gör att signalsubstansen oxytocin kommer ut i kroppen. Det gör att man blir mer tillfreds och känner samhörighet.

Jag tror att det är viktigt för TS att inse hur mäns prestation kring sex fungerar. När det inte fungerar sexuellt blir mannen mer orolig och börjar tänka på det varje gång vid sex. Och när han tänker på det mer, låser han sig ytterligare. Till slut kanske  hans hjärna börjar förknippa sex med prestationsångest. Och om det vill sig illa klarar han inte av att berätta för sin tjej hur han upplever det, så att de tillsammans kan jobba mot en lösning på problemet.

Tack, det är verkligen kul för mig att du tycker det!

Nej, jag är bara intresserad av relationer som hobby. Men jag har en fru som är psykoterapeut och jag har tjuvläst lite av hennes böcker, och har förstås diskuterat med henne om relationer och KBT och annat.

Skulle verkligen vara roligt att bli t.ex. familjeterapeut eller sexualrådgivare, men jag är lite för gammal kanske för att börja plugga igen. Men man vet ju aldrig!

Nu gav du mig något att fundera på... :)

Du är fantastisk som tar dig tiden och hjälper som du gör..Hur kan jag återgälda dig?

Igår var han kall, avtrubbad och bar på ilska gentemot mig. Sä samtalet i förrgår hade nog inte gått så bra som jag trodde. Han hakade upp sig på "ultimatumet eller hotet". Förklarade att han inte kan förvänta sig.att jag ska stanna utan närhet och kärlek och i massa bråk hur länge som helst. Igår blev det alltså en stor diskussion o jag sa att om han ska vara såhär mot mig fortsättningsvis kommer det inte gå och jag Kan inte fortsätta.

Det lugnade sig senare på kvällen, jag bröt ihop och han lovade att skriva listan o hjälpa mig känslomässigt.

Jag har fått flera fysiska symptom pga min psykisla hälsa som beror på relationen. Inget jah vill gå in på men det krävs mycket stress för att hamna där jag har gjort....

Längtar efter ett lugnt liv, kunna vara älskad...känna att den jag är med faktislt vill tillbringa tid med mig och vara med mig. Hans intresse är mest att spela spel o läsa, aldrig någon tid med mig....