Cm och Kg - samma siffra. Gått för långt för att kunna göra något

Tyvärr kommer du aldrig komma ngnstanns om du inte tar av dig offeroverallen. Det genomsyrar hela din text, du skyller på sjukdomar och mediciner och du orkar inte. Med den inställningen så kommer du ingen vart!

Sjukdomar och mediciner gör dig inte fet. Det kanske ökar aptiten eller får dig att samla vätska, men medicinerna får dig inte att stoppa ngt i munnen.

Låter på dig som att en operation skulle lösa allt. Men för att det ska ge resultat så måste du ha viljestyrkan att bryta vanan att mula in saker i munnen, visa att du kan.

Titta lite på 600lbs life så förstår du vad jag menar. Börja tråna sittandes.

Egentligen spelar det ingen roll om du rör på dig eller ej, så du behöver inte skylla ifrån dig på ditt funktionshinder. Allt handlar om vad du äter.. Köp inte hem skit så äter du inte skit. Försök få lite jävlar anamma i dig och göm dig inte bakom dina sjukdomar. Äter du annorlunda så kommer du garanterat se skillnad på vågen.

Vad för funktionshinder?

Men då får du ta tag i detta med maten.

Punkt!

Skit i träningen tillsvidare, väg allt du stoppar i dig och räkna kalorierna. Men du måste se detta som en övning på 3-5 år och verkligen hålla fast vid det.

Vad är det för funktionshinder? All form av rörelse hjälper, bara som att sitta i soffan och lyfta upp benen eller ta en pet-flaska med vatten och lyft den över huvudet. Man behöver inte gå på gym eller ut och springa för att få motion.

Börja med att sluta skylla på omständigheterna och ta ansvar för din situation. Ta tag i maten först och främst, det är viktigare än motionen. 

Som de andra säger - det är dags att ta av offerkoftan. Du kommer inte komma någon vart med den där attityden.

Har du funderat på att gå och prata med någon? Du skriver ju själv att du äter för att dämpa tomrummet, så kanske smart att börja där?

Har dessutom hört att viktnedgång är 80% kost och 20% träning, så släpp träningen just nu.

Dessutom är gastric bypass (antar att du menar det när du pratar om operation) inte guld och gröna skogar. Ofta förstörs kroppen mer eller mindre, och man kan inte äta normalt efteråt. Inget någon bör sträva efter.

Oj, vad många läste för snabbt/tolkade texten fel.

Jag har ingen offerkofta - jag konstaterar hur det ligger till.

Jag skyller inte på sjukdomarna utan säger att de är en bidragande orsak, vilka de är! Men ni verkar ha missat den delen där jag skriver att jag själv tuggat mig till alltihopa?

Någon tolkar det som att jag tror att en operation löser allt? Det har jag inte heller skrivit utan konstaterat att jag inte kommer att få någon operation, det är inte riktigt samma sak.
De flesta av er verkar lida brist på empati och förståelse. OBS! Förväxla inte empati med sympati, vilket är ett vanligt fel på forumet, jag är inte ute efter sympati.

Det är skillnad på att väga 10-20 kg för mycket för att man är lite för glad i skräpmat då ett råd om att stänga munnen och börja träna sådär lite burdust kan funka, men ni kanske kan förstå att problemet är så mycket mer komplext när man har kommit så långt att man väger 100 kg för mycket?  Det handlar inte ett dugg om att man är lite för lat eller att man älskar pizza och chip lite för mycket och hatar grönsaker. Råd som att man ska sluta äta godis och börja röra på sig är helt meningslösa. Tror ni på allvar att man liksom inte vet det? På riktigt?

Problemet ligger ju mer i att man inte klarar av det trots att man vet vad som krävs och anledningarna till att man inte klarar av det. 

Om inget annat hjalper:
www.expressen.se/halsoliv/galen-bantning-syr-fast-plastbit-pa-tungan/