Äntligen lämnade jag honom

Tack!

Tack! Jag fattar inte varför jag inte gjorde något tidigare. Alla signalerna var ju där och jag kom på honom gång efter gång efter gång med dessa tjejer. Vet inte vad jag var rädd för. Känna sig misslyckad? Fast de gjorde jag i relationen, nu känner jag mig lyckad. Tvärt emot vad jag trodde att de skulle bli. Känner mig fri, första gången på 5 år. Sluta grubbla på om han skriver med andra, kommer han vilja flytta med mig osv.

Uppdatering, nog mest för mig själv. Jag har inte gått tillbaka till honom trots många försök från hans sida. Inget kommer att bli bättre, bara för en stund för att sedan hamna i gamla spår. Hans meddelande är blir dock mindre frekvent och privata då jag svarar väldigt kallt med mycket tid mellan. Har uttryckligen sagt att jag aldrig kan lita på honom och vill inte ha någon relation. Kärleken tog du död på med dina lögner och svek. De verkar gå in långsamt. Har gått tillbaka en gång tidigare i samma situation för några år sedan, inte igen. Det får räcka nu med denna kille.

Man får ta vecka för vecka. Mitt ex har under hela denna tiden hört av sig med ett sms lite då och då trotts att jag ofta antigen ignorerar eller svarar kort och nästa elakt. Allt för att han ska sluta höra av sig till mig. Men för några dagar sedan fick jag banne mig mig nog. Fick säga till ordentligt. Sluta höra av dig, vill inte ha något sms, meddelande på messenger och absolut inget samtal från dig. Lämna mig i fred. Hoppas detta gick in i huvudet på honom, blir ju skitjobbigt att kunna gå vidare när han hör av sig då och då. Det har gått 3 veckor snart och känner verkligen att detta var rätt beslut ju mer tiden går.

Tack, det kommer jag nog vara. Jag har ju gått tillbaka en gång tidigare och vet vad jag får och vill inte hamna där igen. Jag har flyttat till Göteborg nu och han är kvar i Stockholm så avståndet är väldigt skönt. Jag har fullt upp nu med renovering, söka nytt jobb, träffa mina gamla vänner, återuppta hobbys, äntligen vara med min familj igen. Så jag har än så länge ingen saknad av just honom. Drömde att jag var på dejt och hånglade med honom. Vakande ur drömmen lite senare och ville bara somna för det kändes så bra :)

Hahahaha, nej jag drömde inte att jag vad på dejt med mitt ex. Oh va fel jag skrev. Drömde att jag var på dejt med en annan man såklart :D

Grattis, va roligt. Hoppas på något liknande för mig i framtiden :)

Det är bara att bestämma sig och göra det. Det gör ont, det känns hemskt. Jag grät under hela tiden jag packade mina saker. Var ju inte många grejer jag hade i hans bostad så allt fick plats i min bil. En packning som skulle ta 3 timmar tog mig 9. Allt var jobbigt att packa ner och känslorna och ångesten sköljde över mig. Men jag visste att han aldrig kommer bli bättre. Fick ringa många samtal med olika vänner som backade upp och gav mig stöd under packningen. Sedan kom den sköna känslan att vara fri.

Jag stannade också av bekvämlighet och av andra yttre faktorer. Men mår man inte bra i relationen blir situationen värre och till sist finns ingen energi kvar att kunna lämna.

Haha, denna tråd verkar bli "lämna sambo dagbok" som är offentlig. Känns dock bra att få skriva lite då och då och se hur jag tänkte och kände. Det är nu exakt fyra veckor sedan jag bestämde mig för att lämna honom. Igår fick jag en gråtattack, tror inte det handlade om att jag saknar honom och vill ha tillbaka relationen. Utan mer att jag är så arg, ledsen och besviken hur kan kunde behandla mig så illa och att jag accepterade allt. Hur han ljög för mig om allt och lovade mig guld och gröna skogar men fick ruttna sopsäckar istället. Men jag behövde gråta, tillåta mig bli ledsen och lätta på trycket. Idag mår jag mycket bättre och har sedan separationen kunnat fokuset på mitt. Har äntligen kunnat få igång träningen på riktigt utan att få gliringar "vill du att ändra killar ska kolla in dig". Någon som ser till att jag blir i soffan och äter fel. Ska äntligen få tillbaka min vältränade kropp som förtvinat under denna relation. Varför lämande jag inte honom tidigare kan man ju undra. Saknar honom fortfarande inte, ser dock fram emot att gå ut och träffa folk och något jag verkligen ser fram emot bör tiden är inne, att få flörta ;)

På det lilla jag hört från andra så mår han inte sådär jättebra. Han fortsätter och ljuger att han dumpade mig för jag var krävande. Pinsamt nog säger han det till personer som vet sanningen och suttit bredvid mig när han försökt att få tillbaka mig. Sett brevet han lämnade, rosorna och massa annat flosk. Trotts uppmaningar att lämna mig ifred, vänner har då också suttit bredvid och hört mig säga till honom i telefon. Detta är då gemensama vänner som tycker han beter sig patetiskt. En sa till och med "eh, fast det är ju inte sant. Det var ju hon som lämade dig för du var kroniskt otrogen och behandlade henne som en hushållerska". Så ja, han har nog inte tagit det så bra.

Ja de tror jag. Känner honom tillräckligt bra för att veta att han nog gjorde de. Han har grinat för mindre.

Nästan tre veckor sedan jag skrev här sist, så lite har jag tänkt på denna relation. Det har varit knäppt tyst från hans sida (självklart även från min) under denna tid. Varit väldigt skönt och jag har börjat bygga upp en ny vardag med bara mig. Känns skönt att mycket ångest har släppt och känner att jag blir en gladare människa med tiden. Livet som singel är mycket bättre än att vara i en dålig relation.