Äntligen lämnade jag honom
Åh va skönt att jag faktiskt gjorde de. Efter 5 år tog jag steget och bort från honom. Hela relationen var byggt på lögner. Jag vet exakt vad jag vill och fråga gång på gång om han också vill samma ska. Skaffa hus, barn, ja det där. Självklart svarade han ja hela tiden.
Relationen har dock inte varit end dans, trampade på många törnen som gjorde extremt ont. Han har under hela relationen chattat med andra tjejer. Kommigt på honom gång på gång. Lämade jag? Ne, då får jag skylla mig själv.
Men igår kom allt på samma gång
- Pressade honom och KRÄVDE ett svar, vill du ha barn? Ett lågt gny, "vet inte".
- Varför söker du jobb i Stockholm när vi ska flytta till GÖTEBOR "tror inte jag vill dit"
- sexchattar du med andra tjejer "ne". PLING sa det i hans mobil och jag tittade automatisk "Hihi, nu rodnar jag, tycker du verkligen jag är sexig ;)
- Svärmor tar honom i försvar och skyller på mig.
NU ÄR DET BRA! Brast jag ut igår. Tog mina saker och stack, äntligen efter 5 år. Oävad ångrar jag, det klassiska. Varför lämande jag inte tidigare? Har lidigt i 5 år och allt har varit mitt fel i relationen.
Ni andra som velar fram och tillbaks, gör slut. Det kommer inte bli bättre. Alla stenar, smärta, allt försvann. Det känns helt otroligt bra, för de var inte jag som var felet, det var han och jag kan inget göra. Så skön känslan.