Äntligen lämnade jag honom

Jag stannade också av bekvämlighet och av andra yttre faktorer. Men mår man inte bra i relationen blir situationen värre och till sist finns ingen energi kvar att kunna lämna.

Haha, denna tråd verkar bli "lämna sambo dagbok" som är offentlig. Känns dock bra att få skriva lite då och då och se hur jag tänkte och kände. Det är nu exakt fyra veckor sedan jag bestämde mig för att lämna honom. Igår fick jag en gråtattack, tror inte det handlade om att jag saknar honom och vill ha tillbaka relationen. Utan mer att jag är så arg, ledsen och besviken hur kan kunde behandla mig så illa och att jag accepterade allt. Hur han ljög för mig om allt och lovade mig guld och gröna skogar men fick ruttna sopsäckar istället. Men jag behövde gråta, tillåta mig bli ledsen och lätta på trycket. Idag mår jag mycket bättre och har sedan separationen kunnat fokuset på mitt. Har äntligen kunnat få igång träningen på riktigt utan att få gliringar "vill du att ändra killar ska kolla in dig". Någon som ser till att jag blir i soffan och äter fel. Ska äntligen få tillbaka min vältränade kropp som förtvinat under denna relation. Varför lämande jag inte honom tidigare kan man ju undra. Saknar honom fortfarande inte, ser dock fram emot att gå ut och träffa folk och något jag verkligen ser fram emot bör tiden är inne, att få flörta ;)

Hur reagerade han?

På det lilla jag hört från andra så mår han inte sådär jättebra. Han fortsätter och ljuger att han dumpade mig för jag var krävande. Pinsamt nog säger han det till personer som vet sanningen och suttit bredvid mig när han försökt att få tillbaka mig. Sett brevet han lämnade, rosorna och massa annat flosk. Trotts uppmaningar att lämna mig ifred, vänner har då också suttit bredvid och hört mig säga till honom i telefon. Detta är då gemensama vänner som tycker han beter sig patetiskt. En sa till och med "eh, fast det är ju inte sant. Det var ju hon som lämade dig för du var kroniskt otrogen och behandlade henne som en hushållerska". Så ja, han har nog inte tagit det så bra.

Grinade han?

Ja de tror jag. Känner honom tillräckligt bra för att veta att han nog gjorde de. Han har grinat för mindre.

Nästan tre veckor sedan jag skrev här sist, så lite har jag tänkt på denna relation. Det har varit knäppt tyst från hans sida (självklart även från min) under denna tid. Varit väldigt skönt och jag har börjat bygga upp en ny vardag med bara mig. Känns skönt att mycket ångest har släppt och känner att jag blir en gladare människa med tiden. Livet som singel är mycket bättre än att vara i en dålig relation.

Yes. Ännu ett förhållande som gått i kras. Life is goooooooooooooood.

Grattis, verkligen. Är glad för din skull!

Är i en sits där jag också blivit sviken fast på andra sätt. Han har ljugit mig rakt upp i ansiktet flera gånger. Jag gjorde slut för några dagar sen (för typ 2a-3dje gången under vårt förhållande...) men pendlar i hur jag känner. En stor del av mig vill få tillbaka honom. Älskar honom så himla mycket och vill verkligen dela livet med honom. Samtidigt så känner jag någonstans att det vore självplågeri och att jag borde hålla fast vid mitt beslut. Han har svikit mig så mycket och all tillit är borta. Vi höll på att rädda förhållandet och bygga min tillit under ett helt år- så förstör han det. Kommer aldrig kunna lita på honom igen. Dagdrömmer om att han ska komma med en jävligt bra förklaring för sitt beteende och att allt ska bli bra igen. Men inser rationellt att det finns ingen bra förklaring. 

Så jävla jobbigt. Pendlar mellan ilska, ledsenhet och besvikelse. Vet inte hur jag ska göra. Tror jag bara ska vara själv i några veckor och känna efter. Se hur han för sig/agerar efter det här. Se hur jag mår då. Känns som att jag ska dö nästan, tror jag är i chock. Lever dag för dag. Älskar ju den jävla idioten så... Som tur är bor vi inte ihop än.  

önskar jag kunde lämna oxå. Nästan två år har jag slösat åt denna lögnaktiga människan. Raggar på nätet hela tiden...nu säger han att han ångrar sig o kommer aldrig göra så mer. Men så har han ju sagt innan oxå så jag tror inte på de. Samtidigt klagar på att jag inte är kåt på honom. Nä jag är så förbannat sårad så de känns som jag aldrig kommer bli kåt nånsin igen

Vill typ aldrig ligga längre.

Rädd att bli ensam oxå. Usch allt är så jobbigt

Härligt!

Jag kände exakt den känslan du beskriver när jag blev fri från mitt psykopat till ex. Befrielsen när papperna på försäljningen från huset var påskrivet var underbar. Jag satte mig i bilen och skrek så tårarna rann. Var så lycklig.

Hade redan då träffat en ny underbar man som väntade hemma med finaste buketten och champagne!