Gravida 20-24 år som har plussat!

Hejhej! :)

Hoppar också in här!

23 år gammal, likaså min sambo - plussade i slutet på juli och är nu i vecka 9 (8+4) vilket har varit värsta veckan hittills ????

Stort grattis till alla plus! Mysigt!

Grattis!! Som jag skrev ovan så plussade jag för en vecka sedan och det är fortfarande svårt att förstå, haha! Hur mår du? :)

Jag mår överlag väldigt bra! Är väldigt trött, lite molvärk av och till, humörsvängningar, mer flytningar och idag har jag varit lite illamående (får se om det fortsätter...). Hur mår du? :)

Väldigt samma som dig måste jag säga. Mår bra men väldigt trött, verkligen redo för att sova för natten vid kl 20 på kvällen även om jag sovit 10-11 timmar natten innan haha, molvärk, illamående har jag vart vid några enstaka tillfällen men aldrig något som hållt i sig thank god! Mer flytningar jag fått, även några ljusrosa, något du fått? Har googlat som en galning och det behöver inte vara något farligt men man nojar ju...

Grattis!! Ajdå, mycket illamående? Värk?

Ja, mycket illamående..extremt mycket. Samt väldigt känslig för vissa lukter..

värken var värst i vecka 6/7.

Det låter som vi har det precis likadant nästan! Är trött konstant, oavsett hur mycket jag sover... Jag har inte fått några ljusrosa flytningar men massa vita! Ja man googlar allting och oroar sig för allt. Kan inte förstår hur jag ska hålla mig i 6-7 veckor till innan man kan slappna av en smula, börjar på riktigt bli galen och mår verkligen dåligt av att inte veta hur det kommer gå...

Väldigt lika!

Ja, känner också att jag vill bara dit. Känns som allt kommer kännas lite verkligare då med. Har så svårt nu att känna något emotionellt till barnet i magen, jag är glad och ser framimot allt som komma skall, men jag svårt att förstå och känna total lycka. Tror det kan ha att göra med allt stigma runt om, berätta för folk - kommer det bli positiva reaktioner? Kommer det gå hela vägen osv? Och sen att jag framimot detta sen jag sj var typ ett barn och nu händer det så har jag svårt att ta in det.

Ja, när man väl drömde om barn och försökte blir gravid var det enda man ville att plussa. Jag hade inga tankar om hur det skulle vara mer än att det skulle va total lycka. Nu är man ju mer nojig än någonsin. Varenda sekund med mensvärk gör mig orolig och flytningar har jag i massor men tänker hela tiden att nu kommer det vara blod med. Vill inte berätta för någon för kan inte tillåta mig själv eller andra att bli glada innan det gått längre in i graviditet, även om jag är gravid nu så intalar jag mig själv att det bara är på låtsas typ fram till vecka 12. Min sambo får inte ens prata om framtiden med bebisen för jag tror knappt att det är verkligt. Hoppas det släpper snart för det är så jobbigt att gå runt och vara orolig och inte kunna glädjas... :/