Mitt bror är ett riktigt fetto

Din bror är ju älskad av dig och sina föräldrar. Den sortens övervikt i unga år medför ju en stor hälsorisk och påverkar många sociala faktorer.

Ni behöver absolut ta kontakt med vården. Era vuxna föräldrar har ju ännu vårdnadsansvar för omyndiga barn och i det ansvaret ligger ju att se till att ingen mår dåligt.

Hur har er familj hanterat detta? Och vad tror du din bror tänker innerst inne? Har ni bra förhållande behöver ni ju prata och stötta honom avseende det här hälsoproblemet.

Ska jag vara ärlig så tror jag att innerst inne, innanför fettet, tänker han nog bara på BigMac! Vi hanterar det så att vi ger honom mat så är han tyst, han äter säkert åtta till tolv gånger per dag. Kan va allt från en toast till en plusmeny. Om vi inte gör det börjar han skrika och kasta grejer tills han får som han vill. Helt sjukt, jag vet.

Egentligen tror jag att problemet till allra största del ligger i våra föräldrar. Farsan väger minst lika mycket och morsan kommer knappt ur sängen. Trots detta är familjebanden starka och det är bara konflikträdslan från morsan och farsan som låter honom fortsätta.

Vi har varit hos en dietist men hon sa att hela familjen (förutom jag då) var "bortom all räddning" och att vi aldrig skulle komma tillbaka.

Jag förstår din oro och vilja att din bror ska vara hälsosam. Mat kan faktisk bli ett missbruk och jag tror att din bror är där. Att äta blir ett sätt för många att hantera känslor så som ånger eller trauman. Många skulle nog säga "men hur svårt kan det va? Sluta åk till McDonalds och köp bara hem nyttig mat. " men så enkelt är det inte utan familjen blir ofta medberoende och går med på att köpa skit för husefridens skull.

Det finns en serie som heter my 600 lb life och den har gett mig en förståelse varför folk blir så tjocka. Jag tror att din bror behöver prata med någon professionell. Han måste vilja förändra annars kommer det aldrig att gå. Det kan vara svårt som anhörig att nå fram. Är det så att han äter för att dämpa känslor finns risken att det kommer bli värre om man bara tar bort den mat han är beroende av.

Jag tycker att du ska prata med dina föräldrar om din oro och tankar. Försöka få dem till att ta din bror till en psykolog. Just nu bär dem ansvaret för honom och beroende på hur de agerar nu kommer det att vara avgörande för hans framtid.

Ja, men an är så ofantligt fet. Han vägrar! 

Det handlar inte bara om maten, utan att det är tröstätande. Han äter för att han mår bra då. Han behöver dietist, men framförallt en terapeut som kommer åt det underliggande. Ätandet är bara symptom.

Hans föräldrar måste agera!

Jag tycker du ska läsa och skriva mycket mera innan du försöker dig på att trolla igen, nu blev det mest pannkaka av det hela. Endast genom övning blir du en bra skribent som kan trolla trovärdigt.

Så sant! Aldrig att en dietist skulle säga att familjen var körd.

va? jag skulle aldrig ha mage att skämta eller under några former göra narr av fetma. Det är vidrigt att skämta om något så hemskt. 

Vadå "stora haha"? Sämsta trolltråden ever. Om några år kommer du posta sanna inlägg och undra varför du är oskuld. För att du är så dålig på social interaktion. Din omognad är uppenbar.

Där föll det.

Jag vet inte vad du vill för att jag ska bevisa detta. Men tror du verkligen att jag skulle lägga ner all denna tiden för något så töntigt som att "trolla". Jag är orolig för min bror men vill du inte respektera detta så tycker jag du kan lämna min tråd för jag söker hjälp! 

Idé 1: Publicera bild på din enorma bror, det skulle fungera som bevis.

Själv tror jag på dig, har själv haft samma problem i familjen. Fast i mitt fall gick det för långt, kattfan exploderade.

Idé 2: Innan katten exploderade i vardagsrummet så kom vi på ett sätt att få katten att gå ner i vikt, vi satte fast en pinne på huvudet med mat längst fram, detta fick då katten att springa för första gången sen Vietnam. (Kattversionen) 

Min idé är då alltså att man placerar en big mac längst ut på pinnen, detta kommer få bror din att springa som Dzjigalova, ukrainsk olympisk löpare. 

Hoppas detta kan vara till hjälp, lycka till, kram Pelle

Men för oss vuxna är det mycket svårt att tänka sig att en dietist verkligen uttryckte sig så och avfärdade hjälpsökandanden, ävne om vi vet att vård & omsorg har stora kvalitiativa ojämnheter...

Är du säker på att dietisten säger så och bara slutar behandla en familj med matmissburk? En familj som verkligen behöver hjälp av dietisten?

Jag förstår att du är ung och kan missta dig. Vi är många här som visst kan ha tålamod och ta dig på allvar om bekymren är som du skriver att de är.