Låg AMH värde

Ja, det spelar absolut roll. Vissa prover ska tas på vissa dagar. Amh ska tas på CD3. Det är samma sak med Progesteronprov tex, det ska man alltid ta EFTER ägglossning. Det är helt meningslöst att ta det provet före ägglossning. Men tyvärr är en hel del kliniker/mottagningar jättedåliga på detta.

Jag har själv fått ta Progesteronprov FÖRE ägglossningen på en svensk klinik, och de sa, att du har för låg progesteronhalt, ja sa jag, det är ju för att ni tog progesteronprovet före ägglossningen, då ska progesteronet vara lågt ! Det är efter ägglossning det stiger.

Så du måste vara din egen läkare när det gäller detta och läsa på själv massor, lita inte på att vården vet.

Hej! Jag ska läsa igenom hela tråden när jag orkar psykiskt, men just nu så vågar jag inte. Knäppt kanske. Men just nu måste jag landa lite. I fredags fick jag beskedet att min amh-värde är 0.2. Jag har alltid vetat att nått är fel på mig. Jag har haft oregelbunden mens hela livet, i omgångar har jag också haft blödningar som hållt sig i i flera veckor i streck. När jag åt p-piller slutade i princip blödningarna. Nu har jag varit utan p-piller i ganska många år. Jag är 34 år nu, 35 nästa år. Min sambo och jag har försökt skaffa barn i drygt ett år. Jag fick Provera utskrivet i höstas då jag blödde ihållande. Jag hade en tjock slemhinna som inte pallade med sin egen vikt, varför jag blödde hela tiden enligt gynekologen. Östrogendominans sa hon. Körde Provera några månader, fick en slags regelbundenhet i mensen på grund av den. Fick positiva ägglossningstest och hoppades innerligt. Men så slutade jag med Proveran för att "se vad händer". Blödningarna blev inte regelbundna, positiva ägglossningstest kunde utebli och även om jag fick positiva ägglossningstest så kom inte mens. Men inte heller någon graviditet. Under sommaren nu har det varit en del blödningar och väldigt oregelbundet. Jag har aldrig varit gravid men som så många andra här, är det min högsta önskan. Så i helgen har jag mest gråtit. Jag var på Ica och när tjejer i min ålder går bredvid tänker jag bara på äggreserver. Jag ska försöka landa i detta nu och tänkte hänga med i den här gruppen. Gynekologen tog några fler tester i fredags, för att kolla östrogen och progesteron tror jag. Han tittade också med vul och sa att han inte kunde se så många äggblåsor, kanske en på varje sida. Mitt amh mättes på dag 3 med blödning. Men jag hade då bara varit blödningsfri i fyra dagar. Jag hade alltså mens 26/8-1/9. Därefter fick jag ny blödning 7/9-11/9. Den 9/9 togs amh provet. Kan amh-provet ändå vara rättvisande? Någon som vet? Jag är rädd för att det egentligen är ännu sämre men hade hoppats på att jag åtminstone kunde få testa ivf med egna ägg. Det blev en lång text att läsa, ville skriva av mig lite och vill gärna prata med andra i liknande situation. Hoppas på det bästa för alla som kämpar!

Tack! :) Det har känts helt överväldigande de senaste dagarna och jag gråter då och då. Skönt att det finns sådana här grupper där man kan prata med andra i liknande situation.

Tack så mycket för ditt svar och alla tips! Jag ska läsa på och fundera igenom allt!!! Jag önskar inte min värsta fiende det här och den resan ni alla håller med låter så lång och onödig för något som borde vara självklart.

Gynekologen sa att våra chanser med ivf nog var väldigt små, han uttryckte sig inte i procent eller så dock. Men han skickade remiss till Sahlgrenska (jag bor också i Gbg). Han sa att väntetiden var lång och att kliniken där jag går erbjuder privat ivf. Om jag kan få testa det kommer vi nog betala för ett försök. Men gynekologen trodde inte att jag skulle kunna få fram så många ägg och då var det ingen idé sa han. Jag ställde nog inte rätt frågor heller, jag var så upprörd över beskedet att jag inte riktigt tänkte klart. Men äggdonation kunde gå sa han.

Jag har några funderingar faktiskt. Vet inte om du kan svara men jag frågar ändå :) Får man inte mediciner (Letrozole/provera eller dylikt) för att kunna få ha egen ägglossning om man har lågt amh? Jag fick inte det sa gynekologen, för det var ingen idé.

Får ni andra som har lågt amh positivt på ägglossningstest men ingen ägglossning?

I vintras hade jag vad jag trodde var ägglossningssmärtor, fick även ägglossningssekret, utslag på tester och onda bröstvårtor. Då åt jag Provera så kan inte säga om det faktiskt var en ägglossning. Kan man ha alla symptom på ägglossning men aldrig få det? Finns det inget man kan göra för att försöka framkalla egen ägglossning även med få ägg?

Tack än en gång!

Fyra år är en lång tid och jag förstår att det är energikrävande. Hur gammal är du? Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas, mina vänner har alla barn och de väntar på mig; "Men nu när ni köpt hus är det väl ändå dags...?". Mina systrar tjatar också. En lillasyster har 3 barn nu, den yngsta är bara bebis och jag älskar dem så sjukt mkt. För min syster har allt gått så smidigt, hon har blivit gravid alla gångerna på första eller tredje försöket. Så det känns väldigt orättvist även om jag självklart inte önskar att hon hade behövt kämpa ens litegrann. Men så är det ju, livet är inte helt rättvist. Det är ju skönt att höra att det finns hopp och att man kan plocka fram oanade styrkor så som du gjort! Jag hejar på dig! Jag antar att du och din man finner tröst i varandra också?! Min första tanke när jag fick beskedet var att jag borde göra slut med sambon så han kan hitta en riktig tjej och leva sin dröm. Han säger helt rätt saker när jag för det på tal (det har bara gått några dagar men jag har ältat det mesta 1000 ggr redan), men känslan finns där. Varför ska jag dra ner honom i skiten också. Men jag förstår ju att det måste finnas ett otroligt starkt förhållande i botten för att gå igenom det som ni gjort. Det är ju positivt!

Jag känner mig lost, kan inget om detta... Men gynekologen skickade en remiss för såväl ivf som äggdonation. Bör jag också göra det alltså?

Jag har sett någon nämna dessa poddar innan. Jag ska absolut börja lyssna på dem! Allt stöd är välkommet känner jag!

Okej, men då hade du ägglossning? Fick du någon förklaring till varför det inte gick ändå?

Så ni kör ivf i Ryssland nu då med egna ägg? Jag tycker det är anmärkningsvärt vilken annan inställning andra länder har i dessa frågor...

Men åh, grattis! Sicken glädje :) Hoppas innerligt att det går bra och att den lille/lilla tittar ut i april! Hela resan ni gjort måste vara värt det nu. Så fint att allt har stärkt förhållandet. Det måste ju såklart vara en rejäl utmaning när man bara varit tillsammans i 1.5 år.

Jag är väldigt rädd för att inte få några svar på varför inte saker funkar. Jag är en kontrollmänniska uti fingerspetsarna och har svårt att hantera avsaknad av svar ;)

Vad kostar en sånt erbjudande? 80 % tillbaka är väl ganska bra!? Jag undrar över de där priserna jag läst... Vår gynekolog tipsade om Ava kliniken i Riga. Läste att äggdonation med egna spermier skulle kosta runt 65 000 kr. Men betyder det att man får ett enda ägg? Det här är ju en hel vetenskap. Jag går bara runt med en klump i magen. Inser att jag borde släppa detta en stund, men det går inte. Vill bara ha några ramar uppritade för mig själv så jag kan ha nått att utgå från liksom.

Det är verkligen stort! Kanske skönt att ha alla de där symptomen trött och illamående, alltså som en bekräftelse på att det är sant. I alla fall de första veckorna. Så fint att ni fått höra både hjärtslag och se den sprattla runt! Jag håller alla tummarna för att det går bra! Hoppas du kan glädjas och njuta fullt ut snart också!

Förstår att man lär sig mycket om sig själv och sin partner vid så stora utmaningar. Grymma är ni som fixade allt detta! Det är väl ett ordentligt bevis på att ni har hittat rätt i livet!

Oj! Det är så dyrt... Men det är ju skönt att stor del betalas tillbaka om man måste fortsätta försöka. Jag ska googla! Förstår hur ni tänkte med att välja garanti framför hemmaförsöken.

Jag känner mig lugnare idag, men det känns som att jag vill ge upp bara. En riktig bergochdalbana har det varit de här senaste dagarna...

Det förstår jag. Om det inte tar sig på tre försök vill man ju såklart att nått justeras. Pengar är bara pengar, jag förstår det också :)

Ena stunden känns det okej med äggdonation, men i nästa känns det inte rätt. Vad ska barnet säga? Vad ska folk säga? Hur ska jag tackla att någon som inte vet eller någon som vet säger att man "tycker att barnet är likt mig", eller "Så gjorde du också när du var liten"... Tror inte heller att sambons familj tycker att det skulle vara okej med donation. Men men, jag vet inte. Ska låta tankarna snurra på och hoppas de lägger sig till rätta.

Tack för dina svar!

Update: Igår hade vi ett skypesamtal med en läkare i Prag, UNICA. Koordinatorn tolkade. Hon pratade bra engelska men det kändes att det missades lite info. Men det var inte så farligt eftersom jag känner mig redan så bra informerad.

Vi spelade också in samtalet. Han undrade varför vi inte kör ett försök till med egna ägg. Ja, det kan man fråga sig. Men både SU och Livio sa ju nej och även Huddinge satt oss i donationskö. Så mina tanker blev direkt: ah, är det rätt beslut att ge upp efter 2 misslyckade försök.

Men skulle vi klara ett försök till? Det är i så fall hos Olga men jag vet inte om jag orkar allt runt om kring. Det tar ju så lång tid med allt hos Olga. Måste ta så mycket ledig, höga kostnader för läkemedel osv. Och detta med ganska låga chanser att lyckas.

För äggdonation hade Prag varit perfekt. Bra rykte, vi får 2 blastos (kostar antingen 5300 eller 6300euro) och blir det inte 2 blastos, så får man nästa omgång med 50% rabatt och där garanteras man igen 2 blastos. Vi får använda sambons spermier men de kan inte garantera att detta kommer funka men vi ska ha en spermadonator som backup i frysen Det kändes ju bra. Och han tyckte det var en bra ide att använda 50% av sambons spermier och 50% av donatorn. Eller om sambons spermier är dåliga samma dag, så tar vi enbart donator. Sedan sa han att många par inte vill veta vems spermier det var till slut.

Lätt att ta sig till Prag. Sambon åker dit för att lämna spermier när hon tar ut äggen. Jag åker dit dag 5 (och han får också följa med).

De vill förbereda mig med ppiller då min cykel inte är super exakt. (26-34 dagar). Sedan östrogen i 2 v och 1-2 ultraljud och efter insättning blir det Progesteron vaginalt. Låter lätt eller hur Det är bara att köra. Det känns såååå overkligt kan jag säga. Vi skulle kunna börja behandlingen om 3 veckor när mensen kommer. Men vi väntar minst till december, strax innan jul. Insättning blir då 5-7 dagar innan jul. Är orolig att detta kommer ruinera julen (stor chans för det finns). Fördelen är att man är ledig och behöver inte stressa sig på jobbet. Slipper bära osv. Jobbar fysiskt tungt nämligen.

På fredag har jag tid med Alena på Olga. Får se om man blir förosäkrad efter samtalet. Hon kommer nog säga andra saker igen och där står man då.

Till helgen gör vi en sammanställning med pro och cons för Olga, UNICA, Finland och Huddinge eller Malmö. Så får vi se var vi landar. Låter det sjunker in sedan lite i några veckor. Gud, vilket jobb det är att hämta in info. Men jag är en kontrollfreak (inte minst när det kommer till så mycket pengar).

Alltså det är en kort kö, 2-3 månader till nybesök och sedan ca 2-3 månader till donation. Så det är tidigast februari, senast i april. Ganska snart. Men man måste tydligen dela på äggen när det blir mer än 10, då får man bara 5 ägg. Detta är ju hopplöst men sambons spermier. Och sedan bara 1 försök på Huddinge. Så egentligen är det bara ett halvt försök kan man säga. Sedan har man 2 försök enligt lagen kvar men inte på Huddinge utom man har en egen donator (och det har vi). Men tveksamt att detta är bra då vi inte skulle vela dela äggen igen. Sedan skulle vi kunna göra så att vi vänder oss till Finland och får de övriga försöken betalt via försäkringskassan. Vi vet dock inte ännu om de betalar mer än 1 försök utomlands.

Just nu står vi både på SU och på Huddinge i kön. Men vi måste bestämma oss varifrån vi tar bort oss. Står vi i Huddinge i kön kommer FK inte betala ett försök i Finland just nu innan vi har provat då väntetidne är så kort där. Men är vi bara på SU så skulle vi kunna åka till Finland direkt (men de har ca 5 månader väntetid där med).

1) Hade FK betalat 3 försök utomlands hade vi stod kvar på SU i kön och gjort nu ett försök i Prag och sedan 3 betalda försök i Finland. Svårt dock att veta exakt om FK kommer betala alla 3 försök.

2) Annan alternativ är att göra ett försök för 70000kr nu i Prag och sedan 1 försök i Huddinge och funkar det inte gör vi 1 försök till i Huddinge med egen donator eller direkt 1-2 försök i Finland med pengar från FK (då är det inget problem)

3) ett till alternativ: Står i kön i Malmö (bästa deal där med 3 donationsförsök och man behåller alla ägg, väntetid 1 år). Och kö under 1 år Olga i väntan. Funkar det så är vi över 300000kr fattigare. Funkar det inte så har vi betalt ca 80000kr till henne men har 3 gratis försök i Malmö kvar.

Jag förstår att ingen fattar. Men det ger en ungefär bild hur krångligt allt är.

Mycket bra tanke. Skönt att kunna bolla så i detalj med dig (hoppas andra är också intresserade).

Precis, det är bra att räkna med hur många försök man behöver. Man kanske lyckas efter 1 eller 2 omgång och då är det bara 80000-160000. Vi har precis köpt bostad och har redan lånat en massa! Men som tur kan vi får ett lån (så där behöver vi inte oroar oss).

Vi är rädda att det inte heller blir någon befruktning med sambos spermier, trots en ung donator. Han är 41 och har tidigare haft 2 missfall och inte heller blivit gravid med en annan kvinna. Så jag tror det finns även nåt med hans spermier mer än att de är slöa. Men det är bara min känsla. Men fördelen i Prag är det: Om vi inte får någon befruktning alls, då får vi nästa försök gratis och betalar då bara spermadonatorn plus lm till den nya donatorn och hennes ersättning (runt 20000kr). Då vet vi sedan att vi t.ex. inte ens behöver försöka till våren på Huddinge (där de inte ha ännu någon spermadonator, det tar över 1 år). Då kunde vi sedan vända oss till Finland direkt.

Jag älskar så klart Olgas babygaranti men när jag läser allt i facebookgruppen finns det även saker som gör mig fundersamt. Det är inte alltid den bästa responsen från sjuksköterskan och koordinatorn och några verkar lätt missförstå saker. Det är ganska många dagar de vill att man är där och omkostnader är mycket högre där. Jag kollade på eggdonationsfriends och då har Olga sämre resultat än Prag t.ex. Jag tror det är dock relativt det hela. Vi vet ju inte ännu om min livmoder är mottaglig. Och det är klart, Tjeckien kommer sedan inte utreda mig vidare och Sverige inte heller i fall ett embyro inte vill fästa eller inte stanna.

På 1 donation ligger chansen på 60% att lyckas med dubbeldonation i Prague. Sjukt eller hur? Men då har de ju inte kollat med ultrlajud på mig utan får göra det här i Sverige.

Men nu har jag fått en cysta efter sista IVF-behandlingen, den är blodfylld. Ska få försöka boka en tid till en gynekolog och hoppas jag får det betalt via landstinget att kolla upp detta.