Låg AMH värde

Precis, jag väljer ju ett barn framför pengar alla gånger.

Jag läste igenom tråden nu och såg att ni diskuterat vad barnet kommer känna. Ni har säkert rätt. Adoption måste vara mer traumatiskt för barnet. Det är svåra frågor, jag vet inte vad jag känner.

Äggdonation kommer säkert bli vanligare. Det är bra att det är lagligt i Sverige numera, underlättar såklart för att få omgivningens acceptans. Jag bryr mig så sjukt (onödigt) mycket om vad andra säger... Särskilt familjen. Jag undrar vad mamma kommer säga... Och sambons familj, nej, det ser jag inte fram emot att berätta om för dem. Jag vet inte om de kommer acceptera. Kanske på sikt, men jag vet inte. Sambons första reaktion var att vi isf inte skulle säga nått till dem... Men det går ju inte!

Nu ringde gyn med provsvaren också. Han sa att östrogenet var okej, men fsh var inte bra (15). Han sa att det visar att ägsstockarna är på väg att ge upp. Det kan hända imorgon, om ett halvår eller år. Det visste han inte. Jag frågade om det var möjligt att ändå testa ivf med egna ägg, han tyckte inte det men skulle fråga en kollega och återkomm. Jag vill så gärna få testa! Finns det inget hopp om de säger nej? Kan man fråga utlandet om de vill försöka? Nu känner jag i magen att nått är på gång. Så har jag känt flera ggr. Sekretet ändrar sig också och blir rikligare, lite blött och trådigt. Hatar att känna så om det ändå inte blir något av det. Räknar man från sista mensen (om det nu inte bara var en mellanblödning) är jag på CD 12 idag men också bara ca 3veckor från att jag fick positivt ägglossningstest senast. Denna frustration, jag blir knäpp.

De punkterade follikeln på äggplocket då de trodde det var en follikel men det kom bara blod. Sedan sa läkaren på SU senare att hon avråder mig starkt att någon nånsin får sticka in i den om den är så lite. Risken för infektioner och allt annat ökar då mycket. Vet att Olga gärna punkterar sånt t.ex. Ur läkarperspektiv så känner jag att man kanske kan lyckas även utan massa med mediciner med en äggdonation. Så som i många andra länder. Jag tvekar till att man måste utsätta sig för så mycket läkemedel så som man får på Olga. Men det verkar också varierar så jag väntar nyfiken på samtalet imorgon (gud, är detta redan imorgon?).

Nej, livmodern ser fint ut. En perfekt livmoder skulle jag säga. Inga polyper, ingen myom och alltid en tjock fin slemhinna. Perfekt för tvillingar. Apropå, Prag sa också direkt att de inte sätter in 2 embryos. Gillade att de resonerar så. Men man får ångest, man läser för mycket här. Men jag tänker ibland så här. De som är kvar här är ju inte sällan de som tyvärr har komplexa situationer. Många som har fått barn lämnar facebookgrupperna och forumet tyvärr. Så man kanske blir lite präglad av alla problem. Och av sin egen dålig erfarenhet.

Första ÄD blir ändå igen som ett experiment, precis som första IVF. Så där kommer vi ha höga förväntningar igen eftersom det är något nytt.

Helst hade jag velat använda direkt spermadonation. Först tänkte jag ffa pga ekonomiska anledningar. Men nu hoppas vi att vi får bekräftat att även vi skulle få förösk nr 2 gratis om det inte blir en befruktning med hans spermier. Sedan vet jag inte hur många försök jag orkar mer. Men denna gång plockas inte mina ägg och jag tar bara lite östrogen (och av det mår man i regel mycket bra och blir bara lite sexsugen (finns värre saker)). Blir det ingen brfruktning har jag inte ens varit i Prag. Jag är inte inne i processen (plus att det denna gång inte är mitt fel). Klart, det kommer göra lika ont till slut.

Så precis har jag även bokat in ett möte med Finland, Helsingfors i slutet av oktober. Spännande allt det där. Snart jag har full koll på alla.

Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

Hur mår du förresten? Hur mår magen?

Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

Hur mår du förresten? Hur mår magen?

Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

Hur mår du förresten? Hur mår magen?

Men så fint och att din pappa just öppnade sig så, jättefint :) Tror man har en annan förståelse för beslut om donation om man fått kämpa. Så spännande, vad glada och överraskade de måste bli! Ska ni bara berätta det rakt uppochner eller ska ni göra någon rolig grej?

Okej. Det är väl kanske om fsh är normalt som man kan ha egen ägglossning antar jag. Det är verkligen en hel vetenskap. Kroppen kan bäst själv bevisligen, även om det tog tid.

Jo, du har rätt. Gynekologen och jag tror väl iofs att det kommer misslyckas, men jag vill ändå pröva. Tror jag. Jag ska börja läsa på vad äggdonation eg innebär.

Skönt ändå att illamåendet är lite bättre! Tröttheten är ju ändå ett bra tecken också som du kan känna förtröstan till. Jag hoppas att allt ser fint ut på måndag! Barnmorskan har säkert rätt, jag tror ni kommer får se lilla kotten sprattla runt där inne. Jag hoppas det! Får man svaren med en gång på kuben? De mest kritiska veckorna är snart gjorda, hoppas du kan känna ett mer lugn snart!

Så fint att berätta nått så privat för ens barn! Jättefint!

Så kul! Roligt att göra en liten grej av det :) Förstår att allt känns overkligt. Även om jag velat ha barn så länge jag kan minnas har jag ändå haft svårt att föreställa mig ett liv med barn.

Ja. Jag tänker att jag eg. behöver gå ner lite i vikt dock. Gynekologen sa att det inte är så farligt, men det måste ju påverka. Kan du nått om det?

Skönt att du får svaren direkt. Hoppas på ett fint resultat!

Jag kan berätta lite om IVF framgång och vikt.

Statistiskt sett har man noterat sämre IVF resultat vid BMI över 30. Själv har jag alltid haft en BMI på 25-26, alltså nästan normalviktig. Men under 2018 gick jag upp 18kg!!! (Nej, jag var inte gravid och jag mådde psykiskt bra, det var innan vår kamp började).

Så jag gick ner 10 kg innan IVF nr 1 i maj. Ändrade ffa kosten, ingen diet. Sedan blev det en del träning igen. Sedan gick jag ner 9 kg till fram tills IVF nr 2 i augusti. Så nu har jag samma vikt som jade brukade har och har en BMI på 26. IVF funkade ändå inte men... detta är en multifaktoriell sak. Och jag tänker så här. Hela IVF karussellen är ett pokerspel. Men kan jag påverka nåt så ville jag göra det. Det är för dyrt, både ekonomiskt och psykiskt, att inte ha testat allt annat innan.

Sedan har man större chans att bibehålla en ev graviditet med BMI under 27 också.

Hormonbalansen förbättras betydligt också när man går ner i vikt då östrogennivån sjunker i kroppen.

Satsa på viktnedgång, det kan ha många positiva effekter.

Jag fortsätter med det och har ett mål till att gå ner 7kg till innan äggdonation. Men just nu står vågen stilla. Men ibland får det vara så.

Sedan kan du ta kosttillskott innan IVF. Vänta helst 3 månader innan du börjar med IVF då det tar så långt tid att påverka äggkvaliten. Läs också boken it starts with the egg. Där får du all info med. Testa Q10, 400mg dagligen, E vitamin och multivitamin samt Magnesium.

Hihi, jo det är detaljer man nog inte vill veta om sina föräldrar men i situationen ni var så var det ju såklart skönt att höra att de hade förståelse för era känslor!

Skönt att få resultaten direkt! Hoppas det går bra!

Jag förstår ju att normalviktig är bäst att vara. Jag har varit överviktig hela livet. När jag vägde som minst var mitt bmi nog 25-26, men jag såg smal ut då. Nu är mitt bmi 28, så jag borde ju gå ner i vikt. Jag har tänkt och försökt göra det i över ett år, men det här med oron över att inte bli gravid har tagit överhand. Det är inte en ursäkt såklart, men orken har inte funnits där.

Tror allt att du kommer bli en fin och bra mamma! Barnet är ju otroligt efterlängtat. Man växer säkert in i rollen, men jag fattar panikkänslan ;) Så otroligt magiskt ändå!

Önskar att det hade varit tvärtom för mig också, men tyvärr! Härligt att det ändå blev nått positivt av det negativa och att du kom i ditt livs form! Jag förstår tanken. Jag tror det är viktigt att ha något vid sidan av att fokusera sin energi på. Jag älskar att fotografera och vill lära mig mer, funderar på att gå en kurs. Bara för att ha nått att göra. Promenader känns väl annars som okej träning? Skönt att bara komma ut!

Förstår det! Snart kommer du dock inte komma ihåg hur livet var utan barn ;) Och inom några veckor ska du se att magen syns också och det kommer nog övertyga dig mer! Sen tror jag nog att det är först när du har en skrikandes, lite klibbig bebis på ditt bröst som du verkligen kommer fatta :) Hoppas det går bra imorgon, håller alla tummar och tår!