Min dotter vill inte gå på förskolan-vad göra?

Och allt det där gör man inte om man själv har hand om sitt barn?

Ts ber om råd när något fattas hennes barn. Hin skriver svart på vitt vad dottern önskar, är det då konstruktivt att ge råd om helt andra saker så att ingen ska bli ledsen i ögat?

Det är svårare eftersom så få är hemmafruar numera. Den där dagliga kontakten med flera andra familjer är svårare att få till jämfört med på tex 60-talet då många mammor var hemma och kunde träffas ute, ta hand om varandras barn mm.

Vi som har barn på förskola där det sociala fungerar vet hur kul och lärorikt det kan vara där. Mitt barn var i en liknande situation som TS dotter och personalen löste det på de sätt jag tipsade TS om i mitt första inlägg. Nu trivs hon, har flera kompisar och har roligt. Hade vi tagit hem henne hade hon fått mindre social träning (ngt hon verkligen behöver) och dessutom missat sina tre bästa kompisar.

Man kan inte alltid ge barnen vad de önskar (rätt ofta vore det direkt olämpligt).

Era förväntningar på förskolan är skrattretande. Ni kanske bor i en annan kommun än min. Men i min kommun har pedagogerna för 3-5 barnen 7,5 barn var. Utöver barnen så ska det dukas, planeras, tas rast och annat. Oftast är det ett eller flera barn med diagnoser i gruppen som inte sällan behöver konstant övervakning. Det hinns ofta inte med att ta 2-3 barn och göra gruppaktiviteter med endast dem. De gör nog sitt bästa ska ni se och sliter säkert varje dag och vänder ut och in på sig själva för att få det att fungera och bli så bra som möjligt för alla. 

Era förväntningar på förskolan är skrattretande. Ni kanske bor i en annan kommun än min. Men i min kommun har pedagogerna för 3-5 barnen 7,5 barn var. Utöver barnen så ska det dukas, planeras, tas rast och annat. Oftast är det ett eller flera barn med diagnoser i gruppen som inte sällan behöver konstant övervakning. Det hinns ofta inte med att ta 2-3 barn och göra gruppaktiviteter med endast dem. De gör nog sitt bästa ska ni se och sliter säkert varje dag och vänder ut och in på sig själva för att få det att fungera och bli så bra som möjligt för alla. 

Har det inte blivit bättre efter en längre tid hade jag försökt byta grupp. Det är kanske inte optimal lösning men det viktigaste är att ditt barn mår bra. 

Verkar det vara förskolan i sig eller att hon inte leker med andra som är problemet? Hur var det på förra förskolan? 

Hur är det när ni är med vänner som har barn i samma ålder? Brukar hon leka med andra barn då? Kan du se i vilka situationer hon söker kontakt med andra barn? 

Det finns i deras styrdokument att alla barn ska inkluderas. Att de ska arbeta för detta. De har utbildning, fortbildning och även specialpedagoger till sitt förfogande. Det ska kunna lösas för detta barn.

Det är så enkelt.

Går att läsa i läroplanen på nätet, med en snabb googling hittar du att läsa själv.

Personalen behöver göra mer. De kan dela in barnen i lekgrupper, ha aktiviteter där barnen jobbar två och två eller tre och tre, arrangera grupplekar, ta med två eller tre barn för att göra ngt (där ditt barn nästan alltid är en av dem som får gå iväg). Kort sagt, personalen behöver styra upp leken.

Sen kanske personalen jobbar stenhårt med att inkludera flickan men att hon inte vill. Personalen kan inte trolla. Jag har mött flera barn som hur man än försöker locka, peppa och allt ändå bara säger nej eller drar sig undan. Klart de ska fortsätta försöka men folk måste ändå ha förståelse för att barn har en egen vilja.

Sen kanske personalen jobbar stenhårt med att inkludera flickan men att hon inte vill. Personalen kan inte trolla. Jag har mött flera barn som hur man än försöker locka, peppa och allt ändå bara säger nej eller drar sig undan. Klart de ska fortsätta försöka men folk måste ändå ha förståelse för att barn har en egen vilja.Bra tips om man har massa personal och få barn. Verkligheten ser dock sällan ut så. Grupplekar kan man ju dock göra fast ofta då i större grupper.

Ja sedan kan du prova att ta bort alla doktorer och ha kvar en skjutsköterska och sätta krav på att hon ska operera 2 patienter samtidigt. Det spelar ingen roll hur mycket dokument det står om att hon SKA göra det. Finns det inte resurser går det inte. Man får göra det bästa av situationen. 

Om du sätter dig in lite i frågan så kan du snabbt se att kraven på förskolan har ökat medan resurserna blir sämre och sämre. 

Era förväntningar på förskolan är skrattretande. Ni kanske bor i en annan kommun än min. Men i min kommun har pedagogerna för 3-5 barnen 7,5 barn var. Utöver barnen så ska det dukas, planeras, tas rast och annat. Oftast är det ett eller flera barn med diagnoser i gruppen som inte sällan behöver konstant övervakning. Det hinns ofta inte med att ta 2-3 barn och göra gruppaktiviteter med endast dem. De gör nog sitt bästa ska ni se och sliter säkert varje dag och vänder ut och in på sig själva för att få det att fungera och bli så bra som möjligt för alla. 

Har det inte blivit bättre efter en längre tid hade jag försökt byta grupp. Det är kanske inte optimal lösning men det viktigaste är att ditt barn mår bra. 

Verkar det vara förskolan i sig eller att hon inte leker med andra som är problemet? Hur var det på förra förskolan? 

Hur är det när ni är med vänner som har barn i samma ålder? Brukar hon leka med andra barn då? Kan du se i vilka situationer hon söker kontakt med andra barn? 

Det finns i deras styrdokument att alla barn ska inkluderas. Att de ska arbeta för detta. De har utbildning, fortbildning och även specialpedagoger till sitt förfogande. Det ska kunna lösas för detta barn.

Det är så enkelt.

Går att läsa i läroplanen på nätet, med en snabb googling hittar du att läsa själv.