Ska jag lämna denna bonusfamilj?

Då min mamma är bortrest under längre perioder så bor jag nu i hennes lägenhet för att fundera i 2 veckor. Men min sambo sa i söndags och igår att han vill träffa mig öga mot öga och prata eftersom han saknar mig. Jag tvekade in i det sista, men han säger att hans dotter kommer imorgon och han vill inte att hon ska tro att det är problem. Så jag åkte dit och stannade över. Allt är bra för stunden, men jag vet ju att han sticker huvudet i sanden hela tiden, eftersom han inte vill förlora mig. Dottern märker ju att vi bråkar när hon är där, vilket är ännu värre.

Jag har sökt en lägenhet som jag hoppas att jag får from 1 oktober.

Sambon lever i en drömvärld där man ska vara en familj och älska varandra, medan dottern och jag vet båda att det bästa vore om jag flyttade. Men då säger han till dottern att barnen inte ska få förstöra ytterligare ett förhållande för honom. Han lider av att vara ensam och dottern har förstått att hon inte kan göra så mycket mer än att frysa ut mig utan att han ser. Till honom skulle hon aldrig säga något ont om mig, som jag gör om henne till honom. Därför tror han att jag är den onda hela tiden.

Vi får se om ett par veckor vad som händer härnäst

Nu har hans son uttryckt att han har ångest att komma till oss varannan helg för att jag och sambon en gång för 2 år sedan drack för myket på en fest och blev fulla. Sedan gillar han inte att jag då och då tar ett glas vin framför honom. Sedan sa han att han inte vill sova över för att han för 2 år sedan hörde en gång när vi hade sex i rummet på natten. Pojken är 13 år och håller på så. Tycker inte det är normalt. Att ha sex är normalt och att ta ett glas vin som vuxen då och då är också normalt. Nu säger sambon att jag inte får dricka vin framför pojken när han är där och inte heller någon sex när barnen är där.

I denna familjen har barnen helt och hållet tagit över kommandot. De styr och ställer och vi måste anpassa oss. Är det jag som är konstig?