• Anonym (Ester­)
    Thu 29 Aug 2019 21:12
    6637 visningar
    111 svar
    111
    6637

    Ska jag lämna denna bonusfamilj?

    Har bott i 1,5 år med min sambo och hans 2 tonårsbarn (16 och 13). När vi träffades var flickan 13 och pojken 10 år gamla och jag hade hört från vänner att de var fruktansvärt bortskämda. Därför tänkte jag inte blanda in dem så snabbt och valde särbolivet under 1,5 år. Men min sambo tjatade och tjatade så till slut flyttade jag in i deras hus.

    De hade haft pappan och även sin mamma för sig själva i 5 år sedan de skildes och var vana vid att få allt och att vara de enda för pappan. De gick alltid före allt. Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades. Därför var kemin dålig redan från start. Jag tänkte att med tiden kommer de acceptera mig mer, men än idag känns det inte så. Jag flyttade in och trodde att de då skulle få mer respekt och inse att pappa verkligen valt mig. Med dottern har jag fortfarande inte kunnat ha en normal konversation eftersom hon undviker mig och säger rakt ut att vi är för olika och att kemin inte stämmer. Jag kan hålla med henne men försöker verkligen. Pappan tycker att jag som den vuxna borde kämpa och ta initiativet, vilket jag har gjort nu i 3 år, men är trott på att inte få något tillbaka.

    Dottern har märkt mer och mer att jag istället på veckan hon är hos oss har försökt att ge pappan och henne egentid så jag brukar inte komma hem från jobb förrän vid 20 tiden på kvällen. Det gillar hon, för då är det hon som är nr 1. Men så på veckan hon ska vara hos mamman så känner jag att jag äntligen kan slappna av och komma hem direkt efter jobb och bara vara utan att anstränga mig inför henne och spela ett spel. Då har hon börjat komma mer och mer även på den veckan och säger att hon glömt saker etc. Jag har sagt till sambon att det känns jobbigt och att hon väl kan komma någon gång men säga till innan. Han höll med mig och sa till henne, men då säger hon att hos mamman kan hon komma hur hon vill och att hon isåfall inte känner sig älskad av pappan.

    Samma sak på sommarlovet. Vi skulle ha henne 3 veckor och mamman 3. Men så efter 1 veckan hos mamman så bara dök hon upp och sa att hon vill vara hos oss. Det blev bråk eftersom vi planerat sista semesterveckan ensamma utan barn. Hon vägrar förstå och tycker att vi har alldeles för mycket tid utan barn och att pappan istället borde ha mer tid för sina barn.

    Pojken som alltid var pappas bortskämde älskling valde redan i oktober, ett halvår efter att jag flyttat in att han ville bo mer hos sin mamma just pga mig. Nu hotar dottern att göra samma sak om inte hon kan komma och gå hur hon vill och vara med på alla våra resor.

    Jag har sagt att jag gärna reser 1 gång om året på resa med barnen, men resten med honom ensam. Detta tyckte även han, eftersom de även reser med sin mamma 1-2 ggr/år. Men så plötsligt har han ändrat sig och säger att nu ska vi resa alla resor med barnen, förutom någon kort weekendresa. Dessutom får barnen komma hur de vill.

    För det första avskyr dottern mig, och ändå ska hon vara mer hos oss och mindre hos mamman som är ensam. Förstår inte!!!

    Hursomhelst så blev jag galen och sa att vi nog behöver en paus på 2 veckor att tänka efter, eftersom jag känner att dottern tar över mer och mer och han börjar hålla med henne mer och mer. Han sa att så är det, barnen får komma hur de vill och jag måste acceptera det och även resorna. Jag måste acceptera att han har barn och de är alltid på heltid. Men när vi träffades och han bad mig flytta in så sa han åtskilliga gånger att han endast har barnen på halvtid och att vi har en hel veckan ensamma där vi kan njuta av varandra. Det lät bra. Men nu måste jag ta detta? Vad tycker ni? Måste man som bonusmamma acceptera allt med barnen??

  • Svar på tråden Ska jag lämna denna bonusfamilj?
  • Siden
    Fri 30 Aug 2019 12:56
    #31
    +1

    Herregud, jag hade aldrig stått ut. Har du inte kunnat ha en riktig konversation med dottern på tre år? Hon låter extremt bortskämd. Även om kemin inte stämmer så bör man bete sig respektfullt mot en vuxen person i hushållet. Precis som du såklart ska bete dig respektfullt mot henne. Hur kan du trivas i hemmet när hon är där? Eller, det låter som om du inte gör det. Vore jag du så skulle jag flytta ut bums. Din kille är en mes som drivs av dåligt samvete och inte klarar av sin roll i bonusfamiljen, det är hans uppgift att överbrygga just såna här konflikter.

  • Fri 30 Aug 2019 16:47
    #32
    -4 +2
    BurningDiamond skrev 2019-08-30 10:32:00 följande:

    Du håller ju med min poäng. Karln är kass.


    Jo att karln är kass håller jag med om men sedan flög du iväg åt ett hysteriskt håll där jag inte håller med dig.

    Att han har slutat älska sina barn och lägger full fokus på sin kvinna håller jag däremot inte alls med dig om. Han älskar såklart sina barn men det bekommer honom inte alls att han inte för över positiva egenskaper som tex social kompetens (om omgivningen talar om ens barn som väldigt bortskämda så indikerar det starkt på att folk tycker att dom beter sig retarderat) eller andra charmerande personlighetsdrag som man som förälder kan projicera över på sina barn om du frågar mig.

    Och på vilket sätt tycker du att han visar så mycket kärlek och omtanke till trådstartaren om jag får fråga? Han har ju snarare kastat henne helt framför bussen om du frågar mig så är väldigt intresserad av vad du ser som är så himla kärleksfullt?

    Att sedan barn ska få komma och gå som dom behagar är givetvis en självklarhet men stå inte där och begär att trådstartaren ska jubla av glädje över att ha sin sura banneman hemma på heltid. Det är att begära för mycket faktiskt.
  • Fri 30 Aug 2019 18:21
    #33
    -1 +4
    Zarch skrev 2019-08-30 16:47:39 följande:
    Att han har slutat älska sina barn och lägger full fokus på sin kvinna håller jag däremot inte alls med dig om.

    Och på vilket sätt tycker du att han visar så mycket kärlek och omtanke till trådstartaren om jag får fråga?
    Låt mig citera TS...
    Anonym (Ester) skrev 2019-08-29 21:12:07 följande:

    Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades.


    Om vi inte ska TS på hennes ord så kan vi bortse från hela TS inlägg och bara hitta på lite vad vi vill.
  • Fri 30 Aug 2019 20:06
    #34
    -3 +3
    BurningDiamond skrev 2019-08-30 18:21:57 följande:

    Låt mig citera TS...Om vi inte ska TS på hennes ord så kan vi bortse från hela TS inlägg och bara hitta på lite vad vi vill.


    Ja det var väl en formulering som som du ordagrant slukade med hull och hår.

    Att karln blev förälskad och nypilsk i trådstartaren med allt vad det innebär säger jag inte emot men att den skulle in på samma revir som kärleken han har till sina barn förstår jag faktiskt inte? Är det så det fungerar när ensamstående träffar någon?

    Och personligen så är jag kanske lite plump nu men blir smått bedrövad över att vi har 16 åringar därute i stugorna som istället för att vara sådär härligt rebelliska med allt vad det innebär istället har förvandlats till små knypplande tanter o farbröder som sitter hemma och bara har pappa och mamma i skallen.
  • Fri 30 Aug 2019 21:20
    #35
    -3 +1
    "Anonym (Ester) skrev 2019-08-29 21:12:07 följande:

    Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades."

    Man kan förstås inte tolka detta bokstavligt utan snarare som "tar över en del av hans kärlek och uppmärksamhet..."

  • Fri 30 Aug 2019 21:54
    #36
    -1 +4
    Zarch skrev 2019-08-30 20:06:53 följande:
    Ja det var väl en formulering som som du ordagrant slukade med hull och hår.

    Att karln blev förälskad och nypilsk i trådstartaren med allt vad det innebär säger jag inte emot men att den skulle in på samma revir som kärleken han har till sina barn förstår jag faktiskt inte? Är det så det fungerar när ensamstående träffar någon?

    Och personligen så är jag kanske lite plump nu men blir smått bedrövad över att vi har 16 åringar därute i stugorna som istället för att vara sådär härligt rebelliska med allt vad det innebär istället har förvandlats till små knypplande tanter o farbröder som sitter hemma och bara har pappa och mamma i skallen.
    Xenia skrev 2019-08-30 21:20:53 följande:
    "Anonym (Ester) skrev 2019-08-29 21:12:07 följande:

    Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades."

    Man kan förstås inte tolka detta bokstavligt utan snarare som "tar över en del av hans kärlek och uppmärksamhet..."


    Ja, gud förbjude att vi tror på vad TS skriver, eller håller diskussionen till TS egna ord och inte våra egna tolkningar.

  • Fri 30 Aug 2019 22:28
    #37
    -2 +3
    BurningDiamond skrev 2019-08-30 21:54:32 följande:

    Ja, gud förbjude att vi tror på vad TS skriver, eller håller diskussionen till TS egna ord och inte våra egna tolkningar.


    Så du menar alltså att pappan har slutat älska sina barn för att istället lägga den på sin kvinna istället? Du tror på den själv eller?
  • Anonym (T)
    Fri 30 Aug 2019 22:40
    #38
    -1 +1
    Anonym (Ester) skrev 2019-08-29 21:12:07 följande:

    Har bott i 1,5 år med min sambo och hans 2 tonårsbarn (16 och 13). När vi träffades var flickan 13 och pojken 10 år gamla och jag hade hört från vänner att de var fruktansvärt bortskämda. Därför tänkte jag inte blanda in dem så snabbt och valde särbolivet under 1,5 år. Men min sambo tjatade och tjatade så till slut flyttade jag in i deras hus.

    De hade haft pappan och även sin mamma för sig själva i 5 år sedan de skildes och var vana vid att få allt och att vara de enda för pappan. De gick alltid före allt. Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades. Därför var kemin dålig redan från start. Jag tänkte att med tiden kommer de acceptera mig mer, men än idag känns det inte så. Jag flyttade in och trodde att de då skulle få mer respekt och inse att pappa verkligen valt mig. Med dottern har jag fortfarande inte kunnat ha en normal konversation eftersom hon undviker mig och säger rakt ut att vi är för olika och att kemin inte stämmer. Jag kan hålla med henne men försöker verkligen. Pappan tycker att jag som den vuxna borde kämpa och ta initiativet, vilket jag har gjort nu i 3 år, men är trott på att inte få något tillbaka.

    Dottern har märkt mer och mer att jag istället på veckan hon är hos oss har försökt att ge pappan och henne egentid så jag brukar inte komma hem från jobb förrän vid 20 tiden på kvällen. Det gillar hon, för då är det hon som är nr 1. Men så på veckan hon ska vara hos mamman så känner jag att jag äntligen kan slappna av och komma hem direkt efter jobb och bara vara utan att anstränga mig inför henne och spela ett spel. Då har hon börjat komma mer och mer även på den veckan och säger att hon glömt saker etc. Jag har sagt till sambon att det känns jobbigt och att hon väl kan komma någon gång men säga till innan. Han höll med mig och sa till henne, men då säger hon att hos mamman kan hon komma hur hon vill och att hon isåfall inte känner sig älskad av pappan.

    Samma sak på sommarlovet. Vi skulle ha henne 3 veckor och mamman 3. Men så efter 1 veckan hos mamman så bara dök hon upp och sa att hon vill vara hos oss. Det blev bråk eftersom vi planerat sista semesterveckan ensamma utan barn. Hon vägrar förstå och tycker att vi har alldeles för mycket tid utan barn och att pappan istället borde ha mer tid för sina barn.

    Pojken som alltid var pappas bortskämde älskling valde redan i oktober, ett halvår efter att jag flyttat in att han ville bo mer hos sin mamma just pga mig. Nu hotar dottern att göra samma sak om inte hon kan komma och gå hur hon vill och vara med på alla våra resor.

    Jag har sagt att jag gärna reser 1 gång om året på resa med barnen, men resten med honom ensam. Detta tyckte även han, eftersom de även reser med sin mamma 1-2 ggr/år. Men så plötsligt har han ändrat sig och säger att nu ska vi resa alla resor med barnen, förutom någon kort weekendresa. Dessutom får barnen komma hur de vill.

    För det första avskyr dottern mig, och ändå ska hon vara mer hos oss och mindre hos mamman som är ensam. Förstår inte!!!

    Hursomhelst så blev jag galen och sa att vi nog behöver en paus på 2 veckor att tänka efter, eftersom jag känner att dottern tar över mer och mer och han börjar hålla med henne mer och mer. Han sa att så är det, barnen får komma hur de vill och jag måste acceptera det och även resorna. Jag måste acceptera att han har barn och de är alltid på heltid. Men när vi träffades och han bad mig flytta in så sa han åtskilliga gånger att han endast har barnen på halvtid och att vi har en hel veckan ensamma där vi kan njuta av varandra. Det lät bra. Men nu måste jag ta detta? Vad tycker ni? Måste man som bonusmamma acceptera allt med barnen??


    Jag ser inget problem med att vv-barn kommer och går som de vill när de blir äldre. Jag gick själv ofta hem till pappa efter skolan på mamma-veckorna och tvärtom. Och om jag och barnens pappa skulle skilja oss skulle barnen självklart alltid vara välkomna hemma hos mig då jag inte slutar vara deras mamma bara för att det är pappans vecka. Den tanken är bara absurd.

    Däremot måste ju 13-åringen kunna bete sig hyggligt mot dig. Sättet hon beter sig på nu är oacceptabelt, och det är hennes far som måste sätta ner foten. Det är snarare där problemet.
  • Fri 30 Aug 2019 22:50
    #39
    -2 +3
    Zarch skrev 2019-08-30 22:28:40 följande:
    Så du menar alltså att pappan har slutat älska sina barn för att istället lägga den på sin kvinna istället? Du tror på den själv eller?
    Jag menar att TS påstår detta. Att TS ljuger är inte mitt ansvar.
  • Sat 31 Aug 2019 00:09
    #40
    -4 +1
    BurningDiamond skrev 2019-08-30 21:54:32 följande:
    Xenia skrev 2019-08-30 21:20:53 följande:
    "Anonym (Ester) skrev 2019-08-29 21:12:07 följande:

    Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades."

    Man kan förstås inte tolka detta bokstavligt utan snarare som "tar över en del av hans kärlek och uppmärksamhet..."


    Ja, gud förbjude att vi tror på vad TS skriver, eller håller diskussionen till TS egna ord och inte våra egna tolkningar.

    Bokstavstolkar du mycket? Du kan inte tänka dig att någon glömmer att skriva exakt?

    Om TS sambo verkligen slutat älska sina barn för att han började älska TS så hade det varit totalt orimligt. Då hade f ö inte TS haft så stora problem med styvdottern som sambon nu låter bestämma allt.
Svar på tråden Ska jag lämna denna bonusfamilj?