• Anonym (Ester)

    Ska jag lämna denna bonusfamilj?

    Har bott i 1,5 år med min sambo och hans 2 tonårsbarn (16 och 13). När vi träffades var flickan 13 och pojken 10 år gamla och jag hade hört från vänner att de var fruktansvärt bortskämda. Därför tänkte jag inte blanda in dem så snabbt och valde särbolivet under 1,5 år. Men min sambo tjatade och tjatade så till slut flyttade jag in i deras hus.

    De hade haft pappan och även sin mamma för sig själva i 5 år sedan de skildes och var vana vid att få allt och att vara de enda för pappan. De gick alltid före allt. Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades. Därför var kemin dålig redan från start. Jag tänkte att med tiden kommer de acceptera mig mer, men än idag känns det inte så. Jag flyttade in och trodde att de då skulle få mer respekt och inse att pappa verkligen valt mig. Med dottern har jag fortfarande inte kunnat ha en normal konversation eftersom hon undviker mig och säger rakt ut att vi är för olika och att kemin inte stämmer. Jag kan hålla med henne men försöker verkligen. Pappan tycker att jag som den vuxna borde kämpa och ta initiativet, vilket jag har gjort nu i 3 år, men är trott på att inte få något tillbaka.

    Dottern har märkt mer och mer att jag istället på veckan hon är hos oss har försökt att ge pappan och henne egentid så jag brukar inte komma hem från jobb förrän vid 20 tiden på kvällen. Det gillar hon, för då är det hon som är nr 1. Men så på veckan hon ska vara hos mamman så känner jag att jag äntligen kan slappna av och komma hem direkt efter jobb och bara vara utan att anstränga mig inför henne och spela ett spel. Då har hon börjat komma mer och mer även på den veckan och säger att hon glömt saker etc. Jag har sagt till sambon att det känns jobbigt och att hon väl kan komma någon gång men säga till innan. Han höll med mig och sa till henne, men då säger hon att hos mamman kan hon komma hur hon vill och att hon isåfall inte känner sig älskad av pappan.

    Samma sak på sommarlovet. Vi skulle ha henne 3 veckor och mamman 3. Men så efter 1 veckan hos mamman så bara dök hon upp och sa att hon vill vara hos oss. Det blev bråk eftersom vi planerat sista semesterveckan ensamma utan barn. Hon vägrar förstå och tycker att vi har alldeles för mycket tid utan barn och att pappan istället borde ha mer tid för sina barn.

    Pojken som alltid var pappas bortskämde älskling valde redan i oktober, ett halvår efter att jag flyttat in att han ville bo mer hos sin mamma just pga mig. Nu hotar dottern att göra samma sak om inte hon kan komma och gå hur hon vill och vara med på alla våra resor.

    Jag har sagt att jag gärna reser 1 gång om året på resa med barnen, men resten med honom ensam. Detta tyckte även han, eftersom de även reser med sin mamma 1-2 ggr/år. Men så plötsligt har han ändrat sig och säger att nu ska vi resa alla resor med barnen, förutom någon kort weekendresa. Dessutom får barnen komma hur de vill.

    För det första avskyr dottern mig, och ändå ska hon vara mer hos oss och mindre hos mamman som är ensam. Förstår inte!!!

    Hursomhelst så blev jag galen och sa att vi nog behöver en paus på 2 veckor att tänka efter, eftersom jag känner att dottern tar över mer och mer och han börjar hålla med henne mer och mer. Han sa att så är det, barnen får komma hur de vill och jag måste acceptera det och även resorna. Jag måste acceptera att han har barn och de är alltid på heltid. Men när vi träffades och han bad mig flytta in så sa han åtskilliga gånger att han endast har barnen på halvtid och att vi har en hel veckan ensamma där vi kan njuta av varandra. Det lät bra. Men nu måste jag ta detta? Vad tycker ni? Måste man som bonusmamma acceptera allt med barnen??

  • Svar på tråden Ska jag lämna denna bonusfamilj?
  • Zarch
    BurningDiamond skrev 2019-08-30 22:50:08 följande:

    Jag menar att TS påstår detta. Att TS ljuger är inte mitt ansvar.


    Du verkar sitta och märka ord som en bokstavstroende läser bibeln istället för att se helhetsbilden.

    Att barn inte ska fara illa i sina nya såkallade bonusfamiljer är en självklarhet. Men är det verkligen barn som har det dåligt som vi talar om här?

    Att vänner säger att mannens barn är fruktansvärt bortskämda plus att sonen flyttar hem till sin mamma på heltid pga att han blir ombedd att hjälpa till (?) kanske är saker som triggar igång dina tårkanaler men för en annan så indikerar det på en gravt dysfunktionell familj, där har den stackars TS hamnat (som borde fattat detta för längesedan och inte gett sig in i det) och även den bäste människan skulle aldrig stå ut. Inte ens du och dina likasinnade kan jag tala om.
  • Tappadstekspade
    Anonym (T) skrev 2019-08-30 22:40:26 följande:

    Jag ser inget problem med att vv-barn kommer och går som de vill när de blir äldre. Jag gick själv ofta hem till pappa efter skolan på mamma-veckorna och tvärtom. Och om jag och barnens pappa skulle skilja oss skulle barnen självklart alltid vara välkomna hemma hos mig då jag inte slutar vara deras mamma bara för att det är pappans vecka. Den tanken är bara absurd.


    I första exemplet var du alltså barnet, i andra exemplet är du föräldern. Inte konstigt du "inte ser något problem".
  • Anonym (Ö)

    Bli särbo. På pappans barnfria veckor är han hos dig. Då kan hon inte ränna där hur som helst.

    Givetvis gör man barnfria resor, det gör alla föräldrar. Då hade jag rest med en vän istället.

  • Anonym (T)
    Tappadstekspade skrev 2019-08-31 01:09:00 följande:

    I första exemplet var du alltså barnet, i andra exemplet är du föräldern. Inte konstigt du "inte ser något problem".


    Åsikten antecknad.
  • Ess

    Att bli nedknuffad från piedestalen är nog aldrig populärt, och sen dessutom få dela rampljuset med någon annan. Men hade pappan redan från början pratat med sina barn om hur verkligheten funkar, att han kommer få dela tid och uppmärksamhet på fler om han hittar en kvinna han gillar och vill dela sitt liv med, så hade han kunnat hänvisa till det nu och prata med dem igen.

  • Ess

    Vissa ensamstående föräldrar verkar ha en rätt underlig verklighetsuppfattning. Pappan här i tråden verkar tro att det är hans barn som bestämmer i deras hem.
    När jag flyttade ihop med maken så fick jag en vuxenroll där jag hade lika mycket att säga till om som han hade. Han kollade av med mig så att det var ok vid förändringar i umgänget. Var det så att jag var ensam hemma så var det också jag som hade beslutsrätten huruvida det var ok att de kom eller ej.

  • Anonym (Ester)

    Probelemet är väl inte att han har barn i sig, uitan att dottern och jag inte trivs ihop, eftersom hon tycker att jag är "annorlunda" och stör sig på allt. Jag är på spänn hela tiden med henne eftersom hon har den där översittar fasonen där jag känner att allt jag säger är fel. Och ha då i åtanke att jag är en mycket livlig, pratsam och självsäker personlighet. Sedan ovanpå detta att jag hela tiden måste tänka på vad jag säger så måste jag även vara trevlig mot henne, anstränga mig att prata med henne etc...eftersom pappan och hon säger att jag är den vuxna och borde kämpa mer än hon! DÄRFÖR behöver jag varannan vecka ledig för att samla kraft och få vara "mig själv":: Har sagt exakt allt detta till dottern och pappan, men hon vill inte höra. Hon säger att det är hennes hus och hon kommer när hon vill.

    Hon är inte som en vanlig 16 åring som vill gå ut och träffa vänner eller som tar hem någon vän, vill festa, ha aktiviteter etc. Hon vill bara vara hemma alltid och ha kontrollen över huset, äta 20-30 gånger om dagen. Detta gör mig tokig! Jag vill att vi äter 3 större måltider om dagen tillsammans som en familj, men hon vill inte äta med oss utan vill småäta hela dagen, pga ätstörningar.

    Pappan vägrar se att hon är något problem, eftersom det är hans kött och blod.

    Han säger om och om igen till dottern när hon ber om att han ska resa ensam med henne och sonen, att han har rest ensam med dem i 6 år och han har fått nog av att vara ensam utan kärleken vid sin sida. Hon måste förstå att han nu även vill resa med den han älskar. Hon vill inte se!! Hon vill att det skall vara som innan! Men då var de små barn, nu är hon i gymnasie åldern och borde vilja befria sig från sina föräldrar. Hon vill tvärtom planera hela sitt liv kring dem och pratar redan om att hon vill att pappan ska köpa en boende utomlands där de ska bo efter gymnasiet och att hon ska bo i stugan bredvid hans hus i sverige. hon tror på något sätt att han är hennes framtida man. Det är riktigt skrämmande.

  • Zarch
    Anonym (Ester) skrev 2019-08-31 09:59:40 följande:

    Probelemet är väl inte att han har barn i sig, uitan att dottern och jag inte trivs ihop, eftersom hon tycker att jag är "annorlunda" och stör sig på allt. Jag är på spänn hela tiden med henne eftersom hon har den där översittar fasonen där jag känner att allt jag säger är fel. Och ha då i åtanke att jag är en mycket livlig, pratsam och självsäker personlighet. Sedan ovanpå detta att jag hela tiden måste tänka på vad jag säger så måste jag även vara trevlig mot henne, anstränga mig att prata med henne etc...eftersom pappan och hon säger att jag är den vuxna och borde kämpa mer än hon! DÄRFÖR behöver jag varannan vecka ledig för att samla kraft och få vara "mig själv":: Har sagt exakt allt detta till dottern och pappan, men hon vill inte höra. Hon säger att det är hennes hus och hon kommer när hon vill.

    Hon är inte som en vanlig 16 åring som vill gå ut och träffa vänner eller som tar hem någon vän, vill festa, ha aktiviteter etc. Hon vill bara vara hemma alltid och ha kontrollen över huset, äta 20-30 gånger om dagen. Detta gör mig tokig! Jag vill att vi äter 3 större måltider om dagen tillsammans som en familj, men hon vill inte äta med oss utan vill småäta hela dagen, pga ätstörningar.

    Pappan vägrar se att hon är något problem, eftersom det är hans kött och blod.

    Han säger om och om igen till dottern när hon ber om att han ska resa ensam med henne och sonen, att han har rest ensam med dem i 6 år och han har fått nog av att vara ensam utan kärleken vid sin sida. Hon måste förstå att han nu även vill resa med den han älskar. Hon vill inte se!! Hon vill att det skall vara som innan! Men då var de små barn, nu är hon i gymnasie åldern och borde vilja befria sig från sina föräldrar. Hon vill tvärtom planera hela sitt liv kring dem och pratar redan om att hon vill att pappan ska köpa en boende utomlands där de ska bo efter gymnasiet och att hon ska bo i stugan bredvid hans hus i sverige. hon tror på något sätt att han är hennes framtida man. Det är riktigt skrämmande.


    Hur beter hon sig mot jämnåriga kamrater egentligen? Är hon lika dryg mot alla människor som hon inte bildar en ?vådlig kemi? med?

    Tillskillnad från andra här på forumet som verkar slita sitt hår i detta ämne så anser jag att det låter väldigt osunt att barn i könsmogen ålder inte har släppt drömmen om att gifta sig med mamma eller pappa. Jag tror att det är lika bra att du gör slut och letar efter någon som har koll över sitt familjeliv istället.

    Han ska leva ett liv som singel själv med sina barn och det måste han själv inse, ingen vettig kvinna skulle stå ut med det här. Eller så kan du hooka upp honom med någon vänlig själ här i tråden som har förfärat sig över hur barnen har farit illa vetja, det hade varit ett roligt experiment kan jag tycka. In i oidipuskomplex-soppan och njut!
  • Anonym (Flytta!!)

    Det låter inte klokt, famför allt pappans beteende!!

    Jag tycker att du ska flytta, du ska inte behöva ha det så och har det fortsatt så i tre år och har tom blivit sämre så lär det inte bli bättre

    Jag skulle ha gjort slut faktiskt, jag tror helt på att man alltid är förälder på heltid och barn har rätt till fri tillgång till sina föräldrar, men i detta fall så handlar det om att försura livet för dig och det är inte ok någonstans. Om pappan vill ha enpartner så får han ta sitt föräldraansvar och säga till att alla mår bra och trivs i familjen. Att förvänta sig att du ska ta hela skiten är att ta den enkla vägen och strunta i sin egen del av problemet. Dessutom borde man kunna ställa vissa krav på en 16åring som är vuxen snart och har absolut ingen utrustning för vuxenlivet

    Fortsätter du i detta förhållande så har du valt själv att fortsätta i en familj du inte är en del av, bo i ett hus du har ingen inflytande i och snart ha en vuxen människa som är damen av hushållet och du en ovälkomnat permanent gäst som hon är tvungen att se i sitt hem för pappa måste ha någon att ligga med

    Det är inget värdigt liv, du förtjänar bättre!

Svar på tråden Ska jag lämna denna bonusfamilj?