• Anonym (Ester­)
    Thu 29 Aug 2019 21:12
    6641 visningar
    111 svar
    111
    6641

    Ska jag lämna denna bonusfamilj?

    Har bott i 1,5 år med min sambo och hans 2 tonårsbarn (16 och 13). När vi träffades var flickan 13 och pojken 10 år gamla och jag hade hört från vänner att de var fruktansvärt bortskämda. Därför tänkte jag inte blanda in dem så snabbt och valde särbolivet under 1,5 år. Men min sambo tjatade och tjatade så till slut flyttade jag in i deras hus.

    De hade haft pappan och även sin mamma för sig själva i 5 år sedan de skildes och var vana vid att få allt och att vara de enda för pappan. De gick alltid före allt. Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades. Därför var kemin dålig redan från start. Jag tänkte att med tiden kommer de acceptera mig mer, men än idag känns det inte så. Jag flyttade in och trodde att de då skulle få mer respekt och inse att pappa verkligen valt mig. Med dottern har jag fortfarande inte kunnat ha en normal konversation eftersom hon undviker mig och säger rakt ut att vi är för olika och att kemin inte stämmer. Jag kan hålla med henne men försöker verkligen. Pappan tycker att jag som den vuxna borde kämpa och ta initiativet, vilket jag har gjort nu i 3 år, men är trott på att inte få något tillbaka.

    Dottern har märkt mer och mer att jag istället på veckan hon är hos oss har försökt att ge pappan och henne egentid så jag brukar inte komma hem från jobb förrän vid 20 tiden på kvällen. Det gillar hon, för då är det hon som är nr 1. Men så på veckan hon ska vara hos mamman så känner jag att jag äntligen kan slappna av och komma hem direkt efter jobb och bara vara utan att anstränga mig inför henne och spela ett spel. Då har hon börjat komma mer och mer även på den veckan och säger att hon glömt saker etc. Jag har sagt till sambon att det känns jobbigt och att hon väl kan komma någon gång men säga till innan. Han höll med mig och sa till henne, men då säger hon att hos mamman kan hon komma hur hon vill och att hon isåfall inte känner sig älskad av pappan.

    Samma sak på sommarlovet. Vi skulle ha henne 3 veckor och mamman 3. Men så efter 1 veckan hos mamman så bara dök hon upp och sa att hon vill vara hos oss. Det blev bråk eftersom vi planerat sista semesterveckan ensamma utan barn. Hon vägrar förstå och tycker att vi har alldeles för mycket tid utan barn och att pappan istället borde ha mer tid för sina barn.

    Pojken som alltid var pappas bortskämde älskling valde redan i oktober, ett halvår efter att jag flyttat in att han ville bo mer hos sin mamma just pga mig. Nu hotar dottern att göra samma sak om inte hon kan komma och gå hur hon vill och vara med på alla våra resor.

    Jag har sagt att jag gärna reser 1 gång om året på resa med barnen, men resten med honom ensam. Detta tyckte även han, eftersom de även reser med sin mamma 1-2 ggr/år. Men så plötsligt har han ändrat sig och säger att nu ska vi resa alla resor med barnen, förutom någon kort weekendresa. Dessutom får barnen komma hur de vill.

    För det första avskyr dottern mig, och ändå ska hon vara mer hos oss och mindre hos mamman som är ensam. Förstår inte!!!

    Hursomhelst så blev jag galen och sa att vi nog behöver en paus på 2 veckor att tänka efter, eftersom jag känner att dottern tar över mer och mer och han börjar hålla med henne mer och mer. Han sa att så är det, barnen får komma hur de vill och jag måste acceptera det och även resorna. Jag måste acceptera att han har barn och de är alltid på heltid. Men när vi träffades och han bad mig flytta in så sa han åtskilliga gånger att han endast har barnen på halvtid och att vi har en hel veckan ensamma där vi kan njuta av varandra. Det lät bra. Men nu måste jag ta detta? Vad tycker ni? Måste man som bonusmamma acceptera allt med barnen??

  • Svar på tråden Ska jag lämna denna bonusfamilj?
  • Tue 3 Sep 2019 17:18
    #81
    Anonym (Ester) skrev 2019-09-03 16:27:06 följande:

    Då min mamma är bortrest under längre perioder så bor jag nu i hennes lägenhet för att fundera i 2 veckor. Men min sambo sa i söndags och igår att han vill träffa mig öga mot öga och prata eftersom han saknar mig. Jag tvekade in i det sista, men han säger att hans dotter kommer imorgon och han vill inte att hon ska tro att det är problem. Så jag åkte dit och stannade över. Allt är bra för stunden, men jag vet ju att han sticker huvudet i sanden hela tiden, eftersom han inte vill förlora mig. Dottern märker ju att vi bråkar när hon är där, vilket är ännu värre.

    Jag har sökt en lägenhet som jag hoppas att jag får from 1 oktober.

    Sambon lever i en drömvärld där man ska vara en familj och älska varandra, medan dottern och jag vet båda att det bästa vore om jag flyttade. Men då säger han till dottern att barnen inte ska få förstöra ytterligare ett förhållande för honom. Han lider av att vara ensam och dottern har förstått att hon inte kan göra så mycket mer än att frysa ut mig utan att han ser. Till honom skulle hon aldrig säga något ont om mig, som jag gör om henne till honom. Därför tror han att jag är den onda hela tiden.

    Vi får se om ett par veckor vad som händer härnäst


    Det är inte dottern som förstört förhållandet det är han själv som inte lyckats ta tag i och reda ut situationen mellan er. Skyller han på barnen så är det ännu ett tecken på hur konflikträdd och svag han är.

    Sätt han på pottkanten och stanna på ditt håll dessa två veckor. Det är dags för honom att ta ett beslut.
  • Tue 3 Sep 2019 17:47
    #82

    [quote=79875857][quote-nick]Anonym (Ester) skrev 2019-09-03 16:27:06 följande:[/quote-nick]Då min mamma är bortrest under längre perioder så bor jag nu i hennes lägenhet för att fundera i 2 veckor. Men min sambo sa i söndags och igår att han vill träffa mig öga mot öga och prata eftersom han saknar mig. Jag tvekade in i det sista, men han säger att hans dotter kommer imorgon och han vill inte att hon ska tro att det är problem. Så jag åkte dit och stannade över. Allt är bra för stunden, men jag vet ju att han sticker huvudet i sanden hela tiden, eftersom han inte vill förlora mig. Dottern märker ju att vi bråkar när hon är där, vilket är ännu värre.

    Jag har sökt en lägenhet som jag hoppas att jag får from 1 oktober.

    Sambon lever i en drömvärld där man ska vara en familj och älska varandra, medan dottern och jag vet båda att det bästa vore om jag flyttade. Men då säger han till dottern att barnen inte ska få förstöra ytterligare ett förhållande för honom. Han lider av att vara ensam och dottern har förstått att hon inte kan göra så mycket mer än att frysa ut mig utan att han ser. Till honom skulle hon aldrig säga något ont om mig, som jag gör om henne till honom. Därför tror han att jag är den onda hela tiden.

    Vi får se om ett par veckor vad som händer härnäst[/]

    Fast vadå? Finns inga ursäkter till att inte lämna en 16-åring ensam hemma för att åka över till dig och prata ut i lugn och ro. Allt för att hålla skenet uppe, bara där ser du ju att han inte vill förändra ett smack.

    Sedan så tycker jag till skillnad från många andra här att en 16-åring inte är någon bebis utan hon är såpass stor så att det går att föra vettiga och ärliga konversationer med henne. Du ska givetvis inte sitta och hacka på henne och komma med skuld som hennes värdelösa farsa gör men du kan ärligt talat säga till henne att du är ledsen över att er kommunikation inte har fungerat bättre under åren. Oavsett om du väljer att vara kvar eller inte i den här relationen (hoppas på det sistnämnda) så tror jag att det är bra att du gör din egen röst hörd här för att komma till antingen en försoning eller ett avslut. Var rak, ärlig och respektfull.

    Det är dags att dom här barnen får lite inputs från vettiga vuxna i sin omgivning nu när deras biologiska mamma och pappa verkar ha misslyckats fullständigt.

  • Anonym (epw)
    Fri 6 Sep 2019 18:10
    #83

    Hur går det ts?

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Fri 6 Sep 2019 21:48
    #84

    Jag förstår inte honom! Han säger att ?jag? måste ge och anpassa mig till barnen och denna familj medan jag står fast vid att barnen också bör ha respekt för vuxna och pappas sambo och käresta! Han håller inte med!

    Jag pratade med dottern att jag behöver några dagar med min dotter! Så nu sitter sambon där ensam med sina barn torsdag till söndag! Han lider och tycker att jag överger honom! Jag tycker att han kan passa på att umgås med sina barn och slipper ?häxan?!

    Ändå fortsätter han att säga att jag borde anstränga mig mer för hans stackars söta dotter ! Han tycker absolut inte att en snart 17 åring vet vad hon gör och därför borde jag anstränga mig mer! Såå tröttsamt! Jag säger att alla måste ge o ta i denna familj. Han tycker bara att jag ska ge som kom in i familjen! Ändå var det han som bad o bönade mig in i denna familj ! Konstigt

  • Anonym (Z)
    Fri 6 Sep 2019 23:07
    #85

    Familjen låter rätt vrickad TS. Sonen flyttar för att han är rädd att han ska förstöra ännu ett av pappans förhållanden (man undrar ju vad pappan sagt tilll honom..?). Dottern är en gränslös Drama Queen och har ätstörningar som ingen tar tag i.

    Pappan verkat inte vara någon vidare superfarsa, om man säger så. Och han anser alltså att du ska fixa till relationen med drama queen dottern.

    Du borde nog stämpla ut från det där kaoset.

  • Ess
    Sat 7 Sep 2019 09:16
    #86
    Anonym (fick vinna?) skrev 2019-09-01 10:09:29 följande:
    Jag tycker inte man är så stor när man är 13 respektive 16 år. Men som jag skrev verkar pappan ha problem med gränssättning och TS riktar all sin frustration mot dottern istället för den mesiga sambon, vilket jag tycker är omoget. Då kan jag inte låta bli att stå på dotterns sida. 

    Och sen fortsätter tråden med folk som förfasar sig över dagens 16-åringar och så får TS mer ved på sin brasa om att dottern är problemet och TS tycker hon är "onormal" bara för att hon inte gör det som TS tycker är normalt för 16-åringar... Det låter rätt oskönt om du frågar mig.

    Men om vi nu riktar in oss på TS välbefinnande hade jag ställt ett ultimatum och sen flyttat om jag var hon. Om man får 2 styvbarn tillsammans med en man, så borde mannen åtminstone kunna sätta gränser.
    I den åldern så är man själv ansvarig för sitt beteende och fullt kapabel att inse att som man bemöter andra blir man själv bemött.
    Jag tycker det är en naturlig reaktion att härskna till på personen som bär sig illa åt, sen är det upp till pappan också att styra upp om han verkligen vill ha dem i sitt liv. För som det är nu så kommer de alla försvinna från honom.

    Kommer dottern över när ts är ensam så tycker jag att ts ska säga åt henne att gå och komma tillbaks när hennes pappa är hemma. Jag hade sagt rakt på sak att jag inte ville ha henne där eftersom hon bär sig illa åt och jag tycker direkt illa om henne.
    Man får nog inse att pappan misslyckats och inte klarar av att få ihop både barn och partner i sitt liv. Det är nog försent att försöka rätta upp situationen nu.
  • Ess
    Sat 7 Sep 2019 09:18
    #87
    Anonym (Ester) skrev 2019-09-06 21:48:50 följande:

    Jag förstår inte honom! Han säger att ?jag? måste ge och anpassa mig till barnen och denna familj medan jag står fast vid att barnen också bör ha respekt för vuxna och pappas sambo och käresta! Han håller inte med!

    Jag pratade med dottern att jag behöver några dagar med min dotter! Så nu sitter sambon där ensam med sina barn torsdag till söndag! Han lider och tycker att jag överger honom! Jag tycker att han kan passa på att umgås med sina barn och slipper ?häxan?!

    Ändå fortsätter han att säga att jag borde anstränga mig mer för hans stackars söta dotter ! Han tycker absolut inte att en snart 17 åring vet vad hon gör och därför borde jag anstränga mig mer! Såå tröttsamt! Jag säger att alla måste ge o ta i denna familj. Han tycker bara att jag ska ge som kom in i familjen! Ändå var det han som bad o bönade mig in i denna familj ! Konstigt


    Be honom ta sina ungar och hoppa åt helvete!

  • Sat 7 Sep 2019 09:30
    #88
    Anonym (Ester) skrev 2019-09-06 21:48:50 följande:

    Jag förstår inte honom! Han säger att ?jag? måste ge och anpassa mig till barnen och denna familj medan jag står fast vid att barnen också bör ha respekt för vuxna och pappas sambo och käresta! Han håller inte med!

    Jag pratade med dottern att jag behöver några dagar med min dotter! Så nu sitter sambon där ensam med sina barn torsdag till söndag! Han lider och tycker att jag överger honom! Jag tycker att han kan passa på att umgås med sina barn och slipper ?häxan?!

    Ändå fortsätter han att säga att jag borde anstränga mig mer för hans stackars söta dotter ! Han tycker absolut inte att en snart 17 åring vet vad hon gör och därför borde jag anstränga mig mer! Såå tröttsamt! Jag säger att alla måste ge o ta i denna familj. Han tycker bara att jag ska ge som kom in i familjen! Ändå var det han som bad o bönade mig in i denna familj ! Konstigt


    Åh han är needy och saknar dig, vad fint. Samtidigt förringar han och skiter helt i dina känslor och åsikter. Det är inte konstigt att ungarna är helt tappade TS, äpplet faller sällan långt från trädet och dom har att brås på om man säger så.

    Passar mig för att skriva saker som dumpa men på riktigt, lämna denna inavlade apfamilj och det nu.
  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Sat 7 Sep 2019 09:56
    #89

    Ja, ändå fortsätterr sambon säga åt mig att vi är vuxna och de är barn. Vi måste ta initativ och vara trevliga mot dem. Jag står fast vid att vuxna bestämmer och lär barn så att de blir bra vuxna. Det skär sig helt. Hade han varit man nog så hade han pratat med dem ifrån start när jag flyttade in och sagt att han älskar mig och att pappa älskar dem över allt annat på ett sätt man älskar sina barn, medan han älskar mig som partner och någon som finns vid hans sida coh som en käresta. Han sa istället till dem att jag bor där på prov första halvåret. Självklart gjorde barnen allt för att jag inte skulel trivas när det var på prov. De ville ju få bort mig. Exakt när et halvåret var slut och jag fortfarande bodde kvar så flyttade sonen till mamman. I min värld ganska uppenbart och demonstrativt, medan pappan skyller på mig och säger att det är mitt fel och att om jag inte skärper mig så kommer även flickan flytta ! Jag är alltid trevlig mot barnen, men kan när pappan och jag är ensamma säga hur jag tycker angående flickan och att hon alltid bara är hemma och saknar vänner eller att hon har ätstörningar och bara äter var 20 minut. Då får han utbrott och bråket är igång. Jag har lovat honom och mig själv att inte längre säga något om flickan, men svårt när hon alltid är hemma och reser med oss. 

  • Ess
    Sat 7 Sep 2019 10:07
    #90
    +1

    Har du hört något mer om lägenheten?

    Så länge du behöver bo kvar hos honom så tycker jag att du ska släppa allt och totalt skita i dottern. Kommer hon när bara du är hemma så släng ut henne och säg som det är att du inte vill se henne för så illa tycker du om henne.
    Ska du och mannen åka någonstans och det visar sig att dottern ska med, skit då i att följa med. Försök bara att ta dig igenom tiden tills du får en egen bostad.
    Jag håller fullt med ovanstående som beskrev dem som en inavlad apfamilj!!

Svar på tråden Ska jag lämna denna bonusfamilj?