Förälskad i annan

I mitt tidigare liv (innan nuvarande relation) har jG alltid varit "on top" i såna här lägen, tagit initiativ, varit rak och frågat rätt ut om känslor. Tagit för mig. Jag har inte möjlighet att göra det nu och tror det gör mig osäker. En stor del till att jag inte kan släppa allt detta tror jag har att göra med att jag inte har kontroll, och jag kommer antagligen aldrig få reda på hur han känner eftersom jag inte kan fråga. Har tex svårt att se hur han skulle kunna attraheras av mig när hans sambo är extremt snygg och klassisk blond skönhet. Så många hjärnspöken liksom. Vet att jag har utstrålning och är karismatisk men är ingen babe direkt efter X antal förlossningar och gravkilon. Samtidigt så kan jag ju nästan ta på känslan mellan oss. Finns ingen som har personlig erfarenhet?

Min bästa vän är gift med världens förmodligen bästa man. Han är snygg, intelligent, social, kan prata med alla, städar varje vecka, lagar mat veckans alla dagar OCH älskar sin fru gränslöst mycket. Han hämtar henne vart som helst, och tycker mycket om att umgås med henne! Han har egna vänner, egna intressen, men visar och berättar ständigt för henne hur lycklig han är över att vara gift...

Ändå blev hon för över 15 år sedan kär i en jobbarkompis, så kär att hon övervägde att lämna allt hon hade, och så kär att hon än idag rodnar hejdlöst när han passerar.

Som.tur var lämnade hon inte, för jag är rätt säker på att det hade blivit katastrof. Men ändå går den andre liksom aldrig helt ur hennes blodcirkulation.

Jag tycker också synd om, och jag tycker väldigt mycket om, hennes man, men nej - hon gick aldrig i säng med den andre. Båda var gifta sedan många år. Hon blev uppriktigt kär, inte enbart kåt eller förälskad - utan djupt kär.
Jag ser henne faktiskt inte som en slampa, utan någon som råkade korsa sin väg med någon annan hon också hade kunnat leva sitt liv med.
För min del väljer jag som vän att vara lyssnare och bollplank, ge henne en vidare syn, och aspekter ganska rakt. Inte att döma henne. 
Hon valde sin man, med öppna ögon. Men jag ser dagligen att den andre fortfarande påverkar henne innerst inne.

Jag vet inte riktigt vad jag skall svara dig mer än att det jag berättade är helt och hållet sant. Ingenting uppdiktat. Tyvärr, när du uttryckte dig så tvärsäkert....

Jag tycker också synd om, och jag tycker väldigt mycket om, hennes man, men nej - hon gick aldrig i säng med den andre. Båda var gifta sedan många år. Hon blev uppriktigt kär, inte enbart kåt eller förälskad - utan djupt kär.
Jag ser henne faktiskt inte som en slampa, utan någon som råkade korsa sin väg med någon annan hon också hade kunnat leva sitt liv med.
För min del väljer jag som vän att vara lyssnare och bollplank, ge henne en vidare syn, och aspekter ganska rakt. Inte att döma henne. 
Hon valde sin man, med öppna ögon. Men jag ser dagligen att den andre fortfarande påverkar henne innerst inne.

Som.observatör tänker jag att hon i verkligheten inte fick den hon ville ha, men som hon samtidigt aldrig levt ett vardagsliv med....

Men de pratade om allt i oändliga timmar, det gör hon inte med sin man. Det är något med personkemin, den sprakande karisman.

Nej, jag är sedan över 15 år hennes närmaste vän. Vi umgås också med familjerna, så jag känner hennes man rätt så väl - och jag tycker faktiskt uppriktigt att han är en fantastisk man. Själv är jag lesbisk, så att ingen inbillar sig att jag har en crush på honom. Men han är den bästa man jag träffat.

Jag tror inte att hon blivit lycklig med den andre mannen, av flera skäl. Har aldrig sagt så till henne, bara att jag stöttar henne "no matter what"