• Anonym (TS)

    Bonusbarnen vet inte om deras pappa (min sambo) älskar dem...

    Jag är en väldigt känslomässig människa. Som liten växte jag upp med föräldrar som hade väldigt svårt att visa känslor och kärlek. Inte en gång under hela mitt liv har jag hört dem säga att de älskar mig. När jag fick barn blev det mitt motto. Att mitt barn aldrig ska undra om jag älskar denne. Jag säger det varje dag. På morgonen, när jag lämnar på skolan, vid nattning och under dagen när vi myser med varandra.

    Mitt barn kommer alltid först. Jag prioriterar denne över ALLT. Jag strider för hens rättigheter. Jag tar kontakt med skola om det krävs. Sjukvård om det krävs. Jag säger ifrån om jag tycker någon behandlar hen fel.

    Sambon säger aldrig att han älskar sina barn till dem om inte de säger det till honom.

    Vid flera tillfällen har det äldre barnet frågat varför jag säger det så ofta till mitt barn och jag har svarat att jag tycker det är viktigt att hen vet det. Har då fått som svar att hen inte vet om pappa älskar hen men antar det efter det är hans barn.

    Vi körde en liten frågegrej häromdagen där det var frågor som "Vad gör pappa lycklig?", "Hur vet du att pappa älskar dig?" etc. Bytte ut det till mamma för mitt barn. Mitt barn svarade att jag blir lycklig av att få vara med hen, att hen vet att jag älskar henom för att jag säger det hela tiden osv. När sambons barn skulle svara på frågorna blev det "Jag vet inte.", "Ingen aning" etc. Det känns tråkigt.

    Jag blev väldigt ledsen inombords över detta. Vad gör man!?

  • Svar på tråden Bonusbarnen vet inte om deras pappa (min sambo) älskar dem...
  • Anonym (Sandra)

    Känns ju konstigt att du som är så känslosam väljer en sådan man att bo med. Säger han aldrig det till dig heller?

    Sedan tänker jag att vissa människor inte är bekväma med den sortens känslouttryck, att de visar i handling att de älskar sina barn, dvs de gör sådant som du också gör (tar det till sjukvården, kontaktar skolan om något är fel osv) samt att de umgås och kramas med sina barn.

  • Anonym (Sandra)
    Anonym (TS) skrev 2019-09-04 13:00:27 följande:

    Jag är en väldigt känslomässig människa. Som liten växte jag upp med föräldrar som hade väldigt svårt att visa känslor och kärlek. Inte en gång under hela mitt liv har jag hört dem säga att de älskar mig. När jag fick barn blev det mitt motto. Att mitt barn aldrig ska undra om jag älskar denne. Jag säger det varje dag. På morgonen, när jag lämnar på skolan, vid nattning och under dagen när vi myser med varandra.

    Mitt barn kommer alltid först. Jag prioriterar denne över ALLT. Jag strider för hens rättigheter. Jag tar kontakt med skola om det krävs. Sjukvård om det krävs. Jag säger ifrån om jag tycker någon behandlar hen fel.

    Sambon säger aldrig att han älskar sina barn till dem om inte de säger det till honom.

    Vid flera tillfällen har det äldre barnet frågat varför jag säger det så ofta till mitt barn och jag har svarat att jag tycker det är viktigt att hen vet det. Har då fått som svar att hen inte vet om pappa älskar hen men antar det efter det är hans barn.

    Vi körde en liten frågegrej häromdagen där det var frågor som "Vad gör pappa lycklig?", "Hur vet du att pappa älskar dig?" etc. Bytte ut det till mamma för mitt barn. Mitt barn svarade att jag blir lycklig av att få vara med hen, att hen vet att jag älskar henom för att jag säger det hela tiden osv. När sambons barn skulle svara på frågorna blev det "Jag vet inte.", "Ingen aning" etc. Det känns tråkigt.

    Jag blev väldigt ledsen inombords över detta. Vad gör man!?


    Varför gör man så? Känns taskigt mot hans barn.
  • Mrs Moneybags

    Jag tror du läser in lite för mycket i ditt bonusbarns svar. Bara för att bonusbarnet och hens pappa inte har samma verbala kommunikation som du och ditt barn betyder inte det att de älskar varandra mindre. Det är nästan som om du ville tvinga fram en jämförelse mellan barnen när du körde den där leken. Inte direkt rättvist.

    Kärlek är så mycket mer än ord. Det finns människor i mitt liv som aldrig har sagt "jag älskar dig" till mig, men jag vet ändå med 100% säkerhet att de känner så. 

    Du uttrycker det så väl - du tyckte att det var tråkigt när bonusbarnet svarade som hen gjorde. Men nu är det ju inte dig det handlar om, eller hur? 

  • Pope Joan II
    Anonym (TS) skrev 2019-09-04 13:00:27 följande:

    Jag är en väldigt känslomässig människa. Som liten växte jag upp med föräldrar som hade väldigt svårt att visa känslor och kärlek. Inte en gång under hela mitt liv har jag hört dem säga att de älskar mig. När jag fick barn blev det mitt motto. Att mitt barn aldrig ska undra om jag älskar denne. Jag säger det varje dag. På morgonen, när jag lämnar på skolan, vid nattning och under dagen när vi myser med varandra.

    Mitt barn kommer alltid först. Jag prioriterar denne över ALLT. Jag strider för hens rättigheter. Jag tar kontakt med skola om det krävs. Sjukvård om det krävs. Jag säger ifrån om jag tycker någon behandlar hen fel.

    Sambon säger aldrig att han älskar sina barn till dem om inte de säger det till honom.

    Vid flera tillfällen har det äldre barnet frågat varför jag säger det så ofta till mitt barn och jag har svarat att jag tycker det är viktigt att hen vet det. Har då fått som svar att hen inte vet om pappa älskar hen men antar det efter det är hans barn.

    Vi körde en liten frågegrej häromdagen där det var frågor som "Vad gör pappa lycklig?", "Hur vet du att pappa älskar dig?" etc. Bytte ut det till mamma för mitt barn. Mitt barn svarade att jag blir lycklig av att få vara med hen, att hen vet att jag älskar henom för att jag säger det hela tiden osv. När sambons barn skulle svara på frågorna blev det "Jag vet inte.", "Ingen aning" etc. Det känns tråkigt.

    Jag blev väldigt ledsen inombords över detta. Vad gör man!?


    Det är olyckligt att du förklarade ditt beteende på det sätt du gjorde. Du kunde ha sagt att det är viktigt för dig att inte bara känna att du älskar dem du älskar utan att du också vill säga det och att du vill göra det ofta för det mår du bra av. Det du i stället sade lät förstå att det är fel att inte göra som du och att det därför är synd om ditt bonusbarn, och det är en tyngande sak att lägga över på ett barn. 
  • Anonym (wtf)

    Du kan ha uppfunnit det sjukaste "spelet" jag har hört talas om. Det är ju som gjort för att leda till sådana här situationer.
    Vem fan gör det? Till vilken nytta?

    Mina föräldrar har aldrig sagt att de älskar mig sedan jag kan komma ihåg. Samma åt andra hållet. Det är inte det sättet vi har gjort. Men trots det vet jag att de gör det.

  • Zarch

    Jag tycker att du är lite oschysst här, inte bara mot din sambo utan dessutom mot hans barn.

    Vad ska barnen göra med den här informationen? Bli ledsna över att deras pappa kanske inte gafflar de ?tre magiska orden? lika ofta som du gör? Du är så himla fantastisk men inte han. Luktar bekräftelsemänniska här.

    Sedan så tycker jag givetvis att barn behöver mycket kärleksbetygelser i både ord och handling men jag får en känsla av att du faktiskt njuter av att klämma åt din betydligt mer introverta partner.

    Nej skärpning!

  • Anonym (S)

    Vilken dumhet!

    Det kan ju lätt bli så att du tjatar om det till dina barn så mycket att det tills slut blir svårt att tro på och att det enda sättet de vet om att du älskar dom är för att du tjatar om det men de glömmer se tecken på att du Visar det!

    Mina mamma har sagt en gång under hela min uppväxt att hon älskar mig, pappa har aldrig sagt det. Men jag har alltid kännt att dom gör det för jag har vetat att de finns för mig och ställer upp osv..

    Så döm inte din sambo, lär dina bonusbarn att det finns andra sätt än ord att visa sin kärlek på!

  • IceKitten

    Vad är det för "lek"? Hur kom du ens på att ni skulle köra något så meningslöst och sårande...

    Det finns fler sätt än ditt att visa kärlek på (kramar, tid, presenter osv osv, du kan googla det) så mitt råd är att släpper det hela och slutar trycka ner hans barn.

    Jag hade blivit vansinnig om någon kört den "leken" med mitt barn.

  • Limajo

    Jag hoppas verkligen pappan var med i den så kallade leken så han kunde fånga upp frågan och inte barnet blev sittandes där med ts medlidsamma blick på sig.

    Men av vad ts skriver misstänker att det inte var så. :(

  • FuckGoggleAskMe

    Det låter som om du skapar problem där inga fanns. Tvinga inte på andra att säga som du, tolka detta som du etc. och projektera inte. Och nu är det största problem att du är ledsen?

Svar på tråden Bonusbarnen vet inte om deras pappa (min sambo) älskar dem...