Konflikt med svärmor
Ja, det här låter besvärligt och jobbigt.
Du tycker förstås att din man gjorde fel på din stora dag, och du blev ledsen av att inte bli grattad. Din känsla av besvikelse kan jag absolut relatera till där. Men sen kanske du var lite barnslig som inte ville reda upp det, utan smet iväg på middagen med din kompis och gjorde då, som jag förstår det, både din son och din sambo ledsna.
Men sedan löste ni ju den konflikten och blev sams igen. Bra så långt.
Att din svärmor ringer till dig och skäller ut dig och anklagar dig för att vara lat och att förstöra din sons liv är inte något en balanserad person gör. Jag är helt inne på ditt spår där, att hennes egentliga känslor handlade om att hon har mist mycket av den närhet som hon förut hade till sin son i och med att du kom in i bilden. Hennes starka ord och falska anklagelser måste ju härröra någonstans ifrån känslomässigt. Att du är gravid och att ni snart ska bli en upptagen familj med fokus på det lilla nya barnet, kan också spela in. Sådana förändringar i en familj kan ju upplevas som skrämmande, särskilt när svärmodern redan har upplevt att hennes älskade son har tagits ifrån henne till viss del.
Så vad ska ni göra åt det här?
Jag lutar åt att det bästa vore om du och svärmodern kunde kommunicera direkt med varandra. Du kan t.ex. skriva ett brev, besöka henne, eller ringa. Du ska förstås göra det när du är i ett lugnt tillstånd och inte arg på henne.
Du kan säga att du tycker att det känns tråkigt att er relation har blivit så förstörd i och med ert bråk, och att du gärna skulle vilja att ni kunde prata om det och kanske kunna komma på god fot med varandra igen. Du kan berätta att du inte håller med henne om hennes anklagelser men att du gärna är villig att lyssna på vad hon har att säga om det hon har sagt. Du kan också förklara att du och din sambo redan hade löst er konflikt och att du uppskattar att hon månar om sin son för det gör ju även du, men att det självklart ibland uppstår konflikter.
Om du säger det här i ett samtal så kan det förstås hända att hon börjar bråka och tjafsa igen. Då tror jag att du ska avsluta samtalet så snabbt som möjligt. Ditt försök att mäkla fred har då inte fungerat, och situationen är svårare att lösa än förväntat.
Men i bästa fall kanske hon ber om ursäkt, och ni kan starta om igen och lägga händelsen bakom sig. Ju vänligare, lugnare, ödmjukare och mer beredd att lyssna du är desto större chans har du att konflikten tar en positiv lösning.