Konflikt med svärmor

Är nu i vecka 30 och fick igår ett samtal från min svärmor som jag mår väldigt dåligt över. Jag har svårt att koncentrera mig och vill bra gråta. Hon verkar dock inte tycka att hon gjort något fel och nu känns det som jag är i ett vacuum med en helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om. Jag vet att jag är full i hormoner men tror att jag kanske skulle kunna reagerat på samma sätt om jag inte var gravid.

För en vecka sedan fyllde jag 40 år. Eftersom jag är i 7:e månaden orkade jag inte ställa till med något stort utan bjöd de närmsta vännerna med familj vilket ändå blev 20 personer. Då jag fyllde år på en fredag så valde jag att ha festen på lördag för att hinna förbereda. När jag vaknar på min födelsedag på fredagen blir jag inte uppvaktad av min sambo och vår son. Jag är van att man får en liten sång och kanske framdukad frukost och en present. Så har vi alltid gjort i min familj och så har jag alltid firat min sambo och vår son. När jag kommer på jobbet frågar i princip alla hur jag blivit uppvaktad på morgonen. De som ringer och grattar mig frågar samma sak. Tillslut börjar jag gråta då börjar känna mig bortglömd då vi firade min sambo jättestort i två dagar när han 40 år.  Till slut bryter jag ihop och åker hem och gråter. Jag ringer min kompis som  och min sambo som båda fick höra hur ledsen jag var över att inte bli firad på min stora dag. Min sambo säger ?men du ville ju inte göra någon stor sak?. Nä jag ville inte bjuda in 50-60 personer men det betyder väl inte att jag inte vill bli uppvaktad av min familj och få en present?  

För att trösta min så bjuder min kompis ut mig på middag på kvällen eftersom min sambo inte planerat något för kvällen heller. Min sambo erbjuder därefter samma sak men jag var för ledsen och besviken på honom vid det här laget att jag valde att gå ut med min vän istället.  Under dagen hade min svärmor försökt nå mig men jag hade antingen varit på jobbet eller hemma och gråtit så jag hade inte svarat. Istället fick hon under tiden jag var ute och åt med min vän fått tag i min sambo. Han är då jätteledsen och berättar att jag valt att inte spendera kvällen med honom och min son. Detta lämnade vi dock bakom oss och hade en trevlig fest på lördagen.

Igår ringer som sagt min svärmor mig och skäller i över 10 min. Hon säger saker som ?hur länge ska XX stå ut med dig?. Att jag förstör hennes son och vårt barn med mitt temperament. Hon menar på att han gör allt hemma och jag gör inget. Att alla andra ser hur jag är men jag verkar inte fatta hur jag är. Hon refererande till att min sambos pappa och hans syster ska tycka samma sak. Jag ringde såklart båda två och svärfar som blev jätteupprörd då han menar på att han tycker jättemycket om mig och att han inte pratat med svärmor på två månader (de är skilda).

Min sambo friade till mig i aug och säger att han älskar mig mer och mer för varje dag. Han har aldrig sagt till mig eller HENNE att han tycker att jag kör med honom eller är missnöjd med mig, förutom när han var ledsen på min födelsedag. Det jag kan förstå kan ha provocerat henne är att jag i somras bad honom göra mycket då jag hade en utsliten axel så jag fick absolut inte bära något tyngre än ett kilo. Jag sa; kan du lyfta det, kan du snälla packa in den här i bilen etc.

 

Jag mår jättedåligt av det här. Vet inte hur jag ska förhålla mig till den nyuppkomna situationen eller göra. Jag vet att min sambo älskar sin mamma och vill inte komma emellan dem. Som de känns nu så kommer jag aldrig kunna vara naturlig runt henne eller tycka att det är kul att åka 120 mil för att hälsa på. Hur tänker ni? Är jag överkänslig för att jag är gravid?  Borde jag ta till mig hennes ?feedback? för att bli  en bättre människa och acceptera att bli utskälld.

Har aldrig någonsin skrivit att svärmor ska ha frikort till att bete sig hur som helst. Ordet frikort är ett av dina drastiska uttryck. Det är ett väldigt tjat om härskartekniker från din sida. 

Jag ber verkligen om ursäkt över att du blir så kränkt över att du kritiseras för dina svartvita råd. Och du kan inte förstå varför dessa dina råd inte är konstruktiva för någon. Det får jag helt acceptera.

Jag har försökt få honom att ringa men han har varit bestämd med att han vill ta det öga mot öga då han ändå hade en resa ner till hemstaden. Var inte så glad då det var en vecka bort och jag ville få svar helst på en gång. Nu är det i morgon så bara vänta och se.

Håller med, det ska komma från henne så vi har ingen intention att be henne be om ursäkt. Det vi båda vill veta och förstå är vad hon ville med samtalet. Vad var hennes syfte med att ringa mig och säga allt det där. Mim sambo har aldrig klagat på mig inför henne och sagt att jag kör med honom. Ville hon hjälpa honom på något sätt? Hon pratade till mig som om han var åtta år och jag en mobbare. Så kändes det. Inte en enda fråga till mig eller omtanke. 10 min skäll och förminskande. I motion ska han prata med henne. Blir väldigt intressant att härs varför hon valde att störa bort mig. För det måste hon förstå att hon gjort.

Oj, vad jag skulle vilja träffa era alla. Ni är så bra och har så bra input till mig. Han är verkligen den bästa (enligt mig), kanske lite självupptagen ibland där han missar att uppvakta mig och såna saker. Han har däremot ett hjärta av guld och har inte problem att säga förlåt, inse sina fel och vilja bättra sig. Jag brukar säga till svärmor att hon gjort ett fantastiskt jobb med honom och att jag önskar att mina söner ska bli lika trygga, snälla och godhjärtade som han är. Deras mamma-son relation är lite utöver det vanliga vilket gör mig superstressad över att hon verkar vilja förstöra. Min sambo säger dock att jag inte har något att oroa mig över, han säger att jag ska lita på honom att han inte alls har några tankar på att lämna mig. Han friade för mindre än en månad sen vilket han tycker borde säga allt, och visst gör det mycket. Ändå skräms jag av henne och att hon vill skapa konflikt. 

Puh jag önskar verkligen jag behåller lugnet när hon ringer och inte börjar gråta så jag kan vara sådär saklig och snäll. Hon har trotts allt ljugit om flera saker och hittat på. Vill egentligen bara säga dumma saker men jag måste vara stark nog att vara sansad... Hon ringde aldrig igår så vi får se om det blir i kväll. 

Kram på er

I TS fall har hon ingen objektiv medlare som kan se till att styra riktningen på samtalet och t.ex. stoppa när diskussionen är på väg att barka iväg åt fel håll. Det är därför viktigt att hon (och svärmodern, men det är inte henne jag ger råd till nu) inte triggar svärmodern som uppenbarligen lätt kan hamna i ett tillstånd där hon skriker och anklagar. Ödmjukhet och försiktighet från TS kan göra att samtalet blir konstruktivt istället för att förvärra konflikten.

Fast sambon har nog sagt det här i förtroende till sin mamma, i tron att allt han säger till henne stannar mellan dem. Farmor kommer nog att få betydligt knapphändigare och mer formella rapporter om deras privatliv i framtiden. Hoppas farmor inser att den hon förstör mest för är henne själv, hon saboterar sin fina relation med sonen och avskärmar sig från hans familj. Just nu när hon börjar bli gammal och det skulle vara trevligt att få täta besök, prata i telefon med svärdottern ofta och kanske få låna barnbarnen en sommar, nu kommer ts och hennes sambo kanske inte att åka dit oftare än nödvändigt för att de inte litar på henne längre.

Det finns många saker som inte är lätta här i livet, men som ändå är det bästa.

I situationen är det faktiskt TS som har störst nytta av att situationen löser sig snabbt och smidigt. Och den enda hon har kontroll över är sig själv och sina egna tankar och beteende.

Om jag gav råd till svärmodern skulle jag absolut råda henne till att visa ödmjukhet och förståelse för den andra parten, precis som jag råder TS.

Det är svårt för sambon att på förväg att veta vad förtroenden till sin mor kan leda till. Men som en framtida lösning kan det mycket riktigt vara bra att han är mer försiktig med negativa uttalanden inför sin svärmor, så där håller jag med dig.

Hej alla som stöttat mig den här veckan. 

Nu har svärmor ringt efter samtal med min sambo. Vi pratade i nästan en halvtimme och hela samtalet gick ut på att hon bad om ursäkt för allt hon sagt. Ingenting av det hon sagt ville hon längre stå bakom. Hon bad om ursäkt för allt hon sagt, varenda sak. Allt ifrån att jag inte gör något hemma till att jag kör med min sambo. Hon erkände att hon inte visste något om hur vi har det och att det var antaganden. 

Orsaken till hennes utbrott var enligt henne att hon fått obehagliga och tråkiga minnen från sin egen graviditet då hon var gravid med min sambo. Hon valde då (hon var i 6-7 månaden) att separera från svärfar efter många år tillsammans och inom kort två barn ihop. Hon orkade då inte med mer bråk och hans temperamentsfulla sätt. När hon fick veta att jag inte kommit hem på kvällen på min födelsedag utan istället valt att gå ut med min kompis så brast allt för henne och alla tråkiga minnen kom tillbaka. Hon applicerade då hela registret av missnöje över svärfar på mig. Att jag tycker så mycket om svärfar var också jobbigt för henne. Hur kan jag gilla honom, han som enligt henne, är så elak. Därför ljög hon om vad han sagt. 

Hennes förklaring till att hon aldrig sagt ett enda snällt ord till mig, aldrig frågat hur jag mår eller gratulerat till förlovning och graviditeter var att hon aldrig fått några uppmuntrande ord hemifrån eller fysisk kärlek. Detta beklagade jag dock och sa att hennes son däremot är väldigt bra på att vara kärleksfull och det är så vi kommer att uppfostra pojkarna. 

Jag tackade henne massor för att hon ringde och accepterade såklart hennes ursäkter.  Så... nu är det bara att gå vidare. Försöka förstå varandra och tycka om varandra trots våra olikheter. 

Återigen, tack alla för stöttningen <3

Alla reagerar olika i själva situationen eftersom vi alla har olika temperament och olika sätt att hantera jobbiga situationer. Jag har full förståelse för det.

Men kanske du kunde vara ödmjuk och försiktig efter att ha bearbetat situationen och tänkt över hur du kunde agera på klokaste sätt. Det är skillnad mellan att efter noga övervägande ringa och samtala om de tankar man haft och att i vredesmod ösa ut sig saker som kan få ödesdigra konsekvenser och som man kanske ångrar längre fram.

Jag tycker det fortfarande är svårt för TS sambo att veta innan vilka katastrofala följder hans samtal med modern kunde få. Alla har rätten att bearbeta sina inre upplevelser med andra. T.ex. anser jag att man har rätt att anförtro sig åt en vän eller någon annan om högst personliga saker som rör sin relation i syfte att få råd och stöd. Åtminstone så länge man inte har anledning att tro att den informationen kommer att misstolkas eller missbrukas.