Konflikt med svärmor

För det första ska din svärmor ge fan i sin vuxna sons relationer och låta honom reda ut dem själv. Hon kan inte ha alla hästar hemma om hon gör sådär.

För det andra så jävla slappt av din sambo att inte uppmärksamma dig, trots att du gjort det för honom. Min sambo gjorde ungefär samma sak när jag fyllde 30. Jag var utomlands och firade med vänner, och kvällen innan min födelsedag skrev han "hoppas du får en bra dag imorn". Och jag trodde nog ändå att jag skulle få vakna till ett gulligt grattis-sms på min 30-års dag, men icke! Dagen gick och det var knäpptyst, till slut skrev jag och frågade varför han inte grattade mig, varpå han svara "men gjorde jag inte det igår?".
Var såååå besviken och kände mig så oviktig. Han skulle kompensera sen med att köpa fina saker, men det var så uppenbart att han försökte köpa sig fri från sitt dåliga samvete...

Svärmor ska inte vara där med näsan i blöt. Pojkvännen ska inte bli sur om du firar lite med polare. Och du bör släppa lite på kraven vid födelsedagen. Ni spelar ut er mot varandra. Snacka igenom och blicka framåt.

Jag har försökt få honom att ringa men han har varit bestämd med att han vill ta det öga mot öga då han ändå hade en resa ner till hemstaden. Var inte så glad då det var en vecka bort och jag ville få svar helst på en gång. Nu är det i morgon så bara vänta och se.

Det är ju inte så att TS haft några synpunkter på svärmor som hon delgivet henne utan svärmor som har avfyrat en salva.

Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur. Ibland är det bästa att göra ingenting, så flippar personen tillbaka utan den andres inblandning. På en direkt fråga kan man svara så sanningsenligt som man bedömer personen orkar ta till sig, men jag tror inte på att försöka styra upp när någon omotiverat har gått överstyr. Ofta handlar det dessutom om en reaktion på något helt annat som först måste rätta upp sig för att personen öht ska vara talbar.

Om man inte diskuterar något kan man naturligtvis inte komma in på någon skuldfråga. Ibland ska man inte ge sig in i en diskussion just för att man känner sig så omotiverat påhoppad och därför inte känner sig så förlåtande. Bara för att en person har lust att be om ursäkt betyder det inte att den andre parten är där att den kan stryka ett streck över allting. Den som har gjort ett övertramp får anpassa sig efter den övertrampades takt och inte tvärtom.

Haha! Jag vet inte om du enbart är envis och vill ha sista ordet trots att du inser att du har fel eller om du saknar en logisk förmåga att dra slutsatser.

Du har ju själv nyss erkänt att du sade:
"Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur."

Om vi försöker vara pedagogiska och byta ut lite ord utan att ändra det semantiska innehållet kan vi skriva.

"En människa ska inte känna ansvar för relationen med människor som flippar ur".

Om vi då antar att svärmodern är en människa (rimligt antagande) så innebär det att hon inte ska känna ansvar för relationen med människor som flippar ur.

Och om vi vidare antar att svärmodern ansåg att TS flippade ur, betyder det att svärmodern inte ska känna ansvar för relationen med TS.

Du kan givetvis ducka för det här genom att säga att du råkade skriva fel, att du skrev "man" men menade "TS" eller liknande. Det hade jag i så fall köpt fullständigt. Men att vägra erkänna att du har skrivit fel här och att din mening inte innebär det den gör trots att du är vida överbevisad gör mig lika chockad som när jag läser något av Donald Trump. Anledningen att jag fortsätter den här absurda diskussionen är faktiskt att du inte verkar inse enkel logik, och det gör mig faktiskt lite brydd eftersom logiken är det mest sanna vi har.

I vilket fall. Nu är cased closed för min del. Oavsett om du begriper min förklaring eller ej, kommer jag nu inte att fortsätta plåga dig. Ha en trevlig kväll!