• Anonym (Ledse­n)
    Fri 6 Sep 2019 14:16
    4156 visningar
    192 svar
    -1
    192
    4156

    Konflikt med svärmor

    Är nu i vecka 30 och fick igår ett samtal från min svärmor som jag mår väldigt dåligt över. Jag har svårt att koncentrera mig och vill bra gråta. Hon verkar dock inte tycka att hon gjort något fel och nu känns det som jag är i ett vacuum med en helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om. Jag vet att jag är full i hormoner men tror att jag kanske skulle kunna reagerat på samma sätt om jag inte var gravid.


    För en vecka sedan fyllde jag 40 år. Eftersom jag är i 7:e månaden orkade jag inte ställa till med något stort utan bjöd de närmsta vännerna med familj vilket ändå blev 20 personer. Då jag fyllde år på en fredag så valde jag att ha festen på lördag för att hinna förbereda. När jag vaknar på min födelsedag på fredagen blir jag inte uppvaktad av min sambo och vår son. Jag är van att man får en liten sång och kanske framdukad frukost och en present. Så har vi alltid gjort i min familj och så har jag alltid firat min sambo och vår son. När jag kommer på jobbet frågar i princip alla hur jag blivit uppvaktad på morgonen. De som ringer och grattar mig frågar samma sak. Tillslut börjar jag gråta då börjar känna mig bortglömd då vi firade min sambo jättestort i två dagar när han 40 år.  Till slut bryter jag ihop och åker hem och gråter. Jag ringer min kompis som  och min sambo som båda fick höra hur ledsen jag var över att inte bli firad på min stora dag. Min sambo säger ?men du ville ju inte göra någon stor sak?. Nä jag ville inte bjuda in 50-60 personer men det betyder väl inte att jag inte vill bli uppvaktad av min familj och få en present?  


    För att trösta min så bjuder min kompis ut mig på middag på kvällen eftersom min sambo inte planerat något för kvällen heller. Min sambo erbjuder därefter samma sak men jag var för ledsen och besviken på honom vid det här laget att jag valde att gå ut med min vän istället.  Under dagen hade min svärmor försökt nå mig men jag hade antingen varit på jobbet eller hemma och gråtit så jag hade inte svarat. Istället fick hon under tiden jag var ute och åt med min vän fått tag i min sambo. Han är då jätteledsen och berättar att jag valt att inte spendera kvällen med honom och min son. Detta lämnade vi dock bakom oss och hade en trevlig fest på lördagen.


    Igår ringer som sagt min svärmor mig och skäller i över 10 min. Hon säger saker som ?hur länge ska XX stå ut med dig?. Att jag förstör hennes son och vårt barn med mitt temperament. Hon menar på att han gör allt hemma och jag gör inget. Att alla andra ser hur jag är men jag verkar inte fatta hur jag är. Hon refererande till att min sambos pappa och hans syster ska tycka samma sak. Jag ringde såklart båda två och svärfar som blev jätteupprörd då han menar på att han tycker jättemycket om mig och att han inte pratat med svärmor på två månader (de är skilda).


    Min sambo friade till mig i aug och säger att han älskar mig mer och mer för varje dag. Han har aldrig sagt till mig eller HENNE att han tycker att jag kör med honom eller är missnöjd med mig, förutom när han var ledsen på min födelsedag. Det jag kan förstå kan ha provocerat henne är att jag i somras bad honom göra mycket då jag hade en utsliten axel så jag fick absolut inte bära något tyngre än ett kilo. Jag sa; kan du lyfta det, kan du snälla packa in den här i bilen etc.


     


    Jag mår jättedåligt av det här. Vet inte hur jag ska förhålla mig till den nyuppkomna situationen eller göra. Jag vet att min sambo älskar sin mamma och vill inte komma emellan dem. Som de känns nu så kommer jag aldrig kunna vara naturlig runt henne eller tycka att det är kul att åka 120 mil för att hälsa på. Hur tänker ni? Är jag överkänslig för att jag är gravid?  Borde jag ta till mig hennes ?feedback? för att bli  en bättre människa och acceptera att bli utskälld.

  • Svar på tråden Konflikt med svärmor
  • Anonym (...)
    Tue 10 Sep 2019 16:02
    Anonym (Gilla läget!) skrev 2019-09-10 13:28:22 följande:

    Ojoj.... Drama queen - hatisk, fienden... herregud, slappna av, det är barnens farmor du snackar om, inte Sauron av Mordor...


    Skaffa ett liv! Så slipper du sitta och förminska kvinnor anonymt på nätet.
  • Anonym (Gilla läget!­)
    Tue 10 Sep 2019 16:11
    MalinMalin skrev 2019-09-10 13:42:32 följande:
    Det var du som sa det. Härliga härskartekniker förresten. Har varit mycket sånt i denna tråd.
    Har aldrig någonsin skrivit att svärmor ska ha frikort till att bete sig hur som helst. Ordet frikort är ett av dina drastiska uttryck. Det är ett väldigt tjat om härskartekniker från din sida. 

    Jag ber verkligen om ursäkt över att du blir så kränkt över att du kritiseras för dina svartvita råd. Och du kan inte förstå varför dessa dina råd inte är konstruktiva för någon. Det får jag helt acceptera.
  • Tue 10 Sep 2019 16:27
    Anonym (Gilla läget!) skrev 2019-09-10 16:11:47 följande:
    Har aldrig någonsin skrivit att svärmor ska ha frikort till att bete sig hur som helst. Ordet frikort är ett av dina drastiska uttryck. Det är ett väldigt tjat om härskartekniker från din sida. 

    Jag ber verkligen om ursäkt över att du blir så kränkt över att du kritiseras för dina svartvita råd. Och du kan inte förstå varför dessa dina råd inte är konstruktiva för någon. Det får jag helt acceptera.
    Hur menar du då att man ska tolka det när du skriver "Slappna av!" "Ta det lugnt", "Det är barnens farmor vi pratar om"?
    Jag tolkade det också som att du menar att man ska sopa det under mattan och glömma och gå vidare.
    Om det inte är vad du menar så kanske du ska försöka förklara vad du menar istället för att slänga dig med nedsättande ord och härskartekniker?
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Tue 10 Sep 2019 16:51
    MalinMalin skrev 2019-09-10 15:22:38 följande:

    Varför har inte din sambo pratat med sin mamma? Du beskriver ju själv att de har ett nära och bra förhållande. Vill han inte att detta ska redas ut?

    Hon har inga riktiga exempel att ge, därför säger hon att det inte går att prata med dig etc.


    Jag har försökt få honom att ringa men han har varit bestämd med att han vill ta det öga mot öga då han ändå hade en resa ner till hemstaden. Var inte så glad då det var en vecka bort och jag ville få svar helst på en gång. Nu är det i morgon så bara vänta och se.
  • Anonym (A)
    Tue 10 Sep 2019 16:53
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-10 16:51:11 följande:
    Jag har försökt få honom att ringa men han har varit bestämd med att han vill ta det öga mot öga då han ändå hade en resa ner till hemstaden. Var inte så glad då det var en vecka bort och jag ville få svar helst på en gång. Nu är det i morgon så bara vänta och se.
    Förstår det.
  • Tue 10 Sep 2019 17:13
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-10 16:51:11 följande:
    Jag har försökt få honom att ringa men han har varit bestämd med att han vill ta det öga mot öga då han ändå hade en resa ner till hemstaden. Var inte så glad då det var en vecka bort och jag ville få svar helst på en gång. Nu är det i morgon så bara vänta och se.
    Jag hoppas han kan få henne att förstå. 
    Men samtidigt,ska han be henne be dig om ursäkt så lär det ju inte kännas särskilt äkta. Det är något som borde komma direkt från hjärtat från henne själv.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Tue 10 Sep 2019 20:41
    molly50 skrev 2019-09-10 17:13:21 följande:

    Jag hoppas han kan få henne att förstå. 

    Men samtidigt,ska han be henne be dig om ursäkt så lär det ju inte kännas särskilt äkta. Det är något som borde komma direkt från hjärtat från henne själv.


    Håller med, det ska komma från henne så vi har ingen intention att be henne be om ursäkt. Det vi båda vill veta och förstå är vad hon ville med samtalet. Vad var hennes syfte med att ringa mig och säga allt det där. Mim sambo har aldrig klagat på mig inför henne och sagt att jag kör med honom. Ville hon hjälpa honom på något sätt? Hon pratade till mig som om han var åtta år och jag en mobbare. Så kändes det. Inte en enda fråga till mig eller omtanke. 10 min skäll och förminskande. I motion ska han prata med henne. Blir väldigt intressant att härs varför hon valde att störa bort mig. För det måste hon förstå att hon gjort.
  • Tue 10 Sep 2019 21:17
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-10 20:41:18 följande:
    Håller med, det ska komma från henne så vi har ingen intention att be henne be om ursäkt. Det vi båda vill veta och förstå är vad hon ville med samtalet. Vad var hennes syfte med att ringa mig och säga allt det där. Mim sambo har aldrig klagat på mig inför henne och sagt att jag kör med honom. Ville hon hjälpa honom på något sätt? Hon pratade till mig som om han var åtta år och jag en mobbare. Så kändes det. Inte en enda fråga till mig eller omtanke. 10 min skäll och förminskande. I motion ska han prata med henne. Blir väldigt intressant att härs varför hon valde att störa bort mig. För det måste hon förstå att hon gjort.
    Jag förstår att du vill veta. Det hade jag också velat.

    Du får gärna uppdatera när han har pratat med henne och berätta vad hon hade att säga till sitt försvar.
  • Tue 10 Sep 2019 22:00
    -3

    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-10 09:26:53 följande:
    Tack jrockyracoon <3 Helt relevanta frågor som jag funderat på sedan i går kväll. Jag är verkligen så tacksam för er feedback och att ni tar er tid. Ni känner ju inte ens mig så att jag fått denna stöttning är för mig helt fantastiskt. 

    Jag vet att det du skriver om att jag göder konflikten är korrekt. Jag är till och med ansvarig för att det är en konflikt. Hade jag vänligt vid samtalet sagt till henne, "Ja oj, ser du på det på det sättet. Ok, jag har inte sett det ni ser etc. Jag ska tänka på hur jag beter mig framtiden etc. " och sen vänligt och gulligt sagt hej då, ja då hade det inte varit en konflikt.

    Mitt problem är att jag har svårt att göra detta när jag inte tycker att den feedback jag får stämmer. Hon har vid ett tidigare tillfälle kommenterat och kritiserat mig för att jag lätt förlägger saker och glömmer var jag exempelvis lagt min mobiltelefon. Jag tänker inte alltid att nu lägger jag den här saken här, utan det sker i farten och jag minns inte. Hon var väldigt irriterad på detta när vi hälsade på vid påsk och den typ av kritik tar jag inte personligt. Jag VET att det hon säger stämmer och funderar på hur jag kan göra för att bli bättre. Det är därmed inte svårt att glömma och gå vidare när jag vet att det är befogad kritik och feedback. 

    Nu känns allt så svårt för jag vet inte vad ett brev eller ett samtal skulle innehålla för information. Ska jag förklara mig? Ska jag säga att det hon säger inte stämmer? Ska jag säga hur mycket det sårade. Vet inte Läget känns låst då hon flera gånger säger att det inte går att förklara för någon som inte fattar. Hon säger att "Alla andra ser tydligen hur du är och det går ju inte att prata med dig om du inte fattar själv". Vilka är alla andra. Sitter de nere i min sambos hemstad och pratar skit om mig. 

    Det som absolut sårade mest och som jag gråtit över i flera dagar är att hon sa "jag har funderat på hur länge  XX stå ut med dig". Som höggravid, med barn och huslån, är ett sådant uttalande smärtsamt. Jag älskar verkligen min sambo över allt annat och tycker att vi trots garagebygge och uteblivet firande av mig på min 40-årsdag har det väldigt bra. Hon satte griller i mitt huvud att han skulle lämna mig och jag fick väldigt mycket ångest. Relationen till henne är inte det viktigaste utan det viktigaste är att jag och min sambo har det bra. Jag tror dock inte att det är hållbart att jag inte har en bra relation till henne då han älskar sin mamma högt. Att jag inte är omtyckt av henne skrämmer mig och skrämde mig då jag alltid sett det som en förutsättning för att alla ska må bra. Min sambo skulle inte må bra att hon och jag har en konflikt och i längden skulle det skada honom massor. Att inte vara omtyckt av henne känns skärmande för jag är rädd att det förändrar min sambos syn på mig. Han är uppvuxen med henne och hans syster helt utan pappa och de tre är väldigt nära varandra. Hon och svärfar separerade när hon var gravid med min sambo, varför exakt de gjorde det vet vi inte. Hon har därefter, i 41 år, inte haft någon som hon levt ihop med. Min sambo är med andra ord "mannen" i hennes hus och har en lång lista av arbetsmoment han ska göra varje gång vi kommer dit. Laga taket, bygga brygga och bygga hundgård var tre saker han gjorde när vi var där sist. 

    Jag skulle aldrig kommenterar detta eller missunna henne den hjälp han ger henne. Jag är bara sååå ledsen över att hon inte tycker om mig då jag ser det som en förutsättning för en bra familjerelation. kom gärna med förslag på vad ett brev eller samtal skulle innehålla för budskap, Jag känner mig helt låst. 

    Massor med kramar till er alla <3


    Hej TS!

    Tack själv, för ditt fina och öppna svar i din jobbiga situation! 

    Särskilt intressant tycker jag det här tidigare tillfället är då svärmodern visar missnöje mot dig i samband med att du förlägger saker, t.ex. din mobil. Detta får i alla fall mig att ana att hennes agg mot dig funnits redan då. Stämmer det har hon kunnat bygga upp de negativa känslorna mot dig under längre tid och det blir då eventuellt svårare för dig och din man att bryta dem. Kan nog vara bra att ha med sig den tanken och även ta höjd för i tankarna hur du kan tackla det här. 

    Men det säger också något intressant om svärmoderns personlighet och sätt att fungera. En sansad person blir inte irriterad på en gäst eller släkting som förlägger en mobil. Det naturliga reaktionsmönstret skulle jag säga är tvärtom, d.v.s. att bli lite bekymrad över att den inte ska kunna hittas och att hjälpa till att söka efter den. 

    Svärmoderns utbrott på dig när hon skällde ut dig via telefon, säger förstås också saker om henne. Men även en mer ihopsatt personlighet kan säga galna saker när känslostormarna blir höga. Men om man irriteras över en borttappad mobil i lugnt tillstånd ligger det närmare att det visar på en personlighet som har lätt att förlägga sin egen irritation på andra, och bygga upp felaktiga bilder på andra utan att ifrågasätta dem.

    Sedan tycker inte jag att du på minsta sätt har ett ansvar för konflikten har uppstått. Du ska absolut inte tveka att motsäga andra människors felaktiga påståenden om dig, andra eller övriga sakförhållanden. Man kan vara taktisk och undvika känsliga områden i en situation när man har ett konfliktsamtal med syfte att lösa en konflikt. Men man ska inte ens i en sådan situation erkänna sig skyldig till den andres anklagelser som inte stämmer. 

    Jag tycker inte att du ska behöva ändra dig och känna att du behöver bli bättre att komma ihåg din mobil eller andra saker bara för din svärmoderns skull. Alla har en rättighet att bli bemötta med respekt och vänlighet, trots att man förlagt saker här och där. 

    Det som jag märker har hänt nu utifrån din beskrivning är att svärmodern har kastat ut sig en hel rad av anklagelser mot dig. Ingen av dessa anklagelser stämmer. Men jag misstänker att hennes ord har lyckats tränga in till din själ och blottat några av dina egna rädslor. En möjlighet som jag anar är att du kanske har en felaktig men ändå en inre osäkerhet om din sambos kärlek till dig. Kanske det bottnar sig i din självkänsla utifrån törnar i livet på ett eller annat sätt. Och när svärmoderns ord har trängt in just där gör det förstås extra ont, och väcker din egen osäkerhet till liv.

    Du kanske kan prata med din sambo om hur han ser på svärmoderns anklagelser igen och fråga om det verkligen inte ligger något i det. Berätta om dina innersta rädslor om du har några. Lita sedan på din sambo, och inte på din svärmor. Låt aldrig någon få dig att tvivla på ditt eget värde genom elaka och felaktiga attacker på din person. 

    Nu hoppas vi väl fortfarande att konflikten mellan er kan lösas, men om det inte skulle hända - kan ni säkert fortsätta ert liv oavsett. Det blir en aning knöligare, men inte omöjligt. Kanske det blir störst konsekvenser för din svärmor. Din och sambons relation verkar vara stabil och fungerande. Utifrån det verkar det osannolikt att din sambo skulle offra er relation enbart för att hans mor krävde det. Kan det vara så att också detta resonemang bottnar i tankar om att du inte är värd hans kärlek vilket jag var inne på tidigare?

    Och om han skulle offra er relation för en mor som får okontrollerade utbrott och sprider hat till andra utan någon anledning, då skulle det säga en del om hans syn på vad äkta kärlek och trofasthet innebär. 

    Jag ger nedan ett förslag på ett utkast, som du skulle kunna få idéer och inspiration av om du skulle behöva skicka till svärmodern. Jag fantiserar ihop lite saker här som att du lagar goda köttbullar, och också att din svärmor har varit respektfull mot dig i början av er relation. Det går säkert att byta ut mot påståenden i samma anda.

    Jag försöker hålla en respektfull ton och ser det som en inledande konversation utan hot, anklagelser eller tillrättavisningar. I ett senare läge, om inte konflikten löses, skulle jag nog i slutänden bli väldigt tydlig med att det är hennes val. Antingen bidrar hon till att lösa konflikten eller också blir kontakten mer kylig och hon kan då inte räkna med att vara en självklar gäst i huset. Men i den här inledande kontakten vill jag inte sätta ultimatum och väger  mina ord så att hon inte hamnar i försvar.

    X = förnamnet på din sambo
    Y = förnamnet på svärmodern

    Kära Y!

    Jag skriver till dig Y, för att jag önskar kunna hitta ett bra sätt för oss båda att kunna njuta av en god kontakt och relation.

    Jag vill börja med att säga att jag redan från början har sett dig som en trevlig ny bekantskap i mitt liv som har varit snäll och respektfull mot mig. Jag är tacksam för det, för jag förstår hur svårt det ibland kan vara att släppa in nya människor i sitt liv. Du Y, har varit väldigt rar mot mig, och ibland har det känts som om du är lika mycket min mor som X:s. Du har även glatt mitt barn som ofta längtar efter dig. Jag har tyckt att det varit sorgligt att du bott så långt ifrån oss för jag inser givetvis hur viktig du är som farmor till våra barn och mor till min man. Jag har förstått att X och du alltid har stått varandra nära och det är något jag gläds av och uppmuntrar.

    Det jag vill säga dig Y är att jag blev väldigt ledsen av dina ord i ditt samtal häromsistens. Jag blev förvånad av din beskrivning av mig i dina uttalanden, och vill gärna här kunna berätta min sida av saken, jag hoppas att du vill lyssna på mig.

    Jag vill nu säga att jag blev häpen av din uppfattning av att jag låter min man göra allt hemma. När jag frågar X så uppskattar han att jag gör ca 80% av hemarbetet hemma. 

    Dock har jag behövt sova lite extra p.g.a. min graviditet och jag har dessutom haft ont i en axel under en period som sammanföll med en vistelse hos dig. Den här skadan innebar att jag inte kunna göra några tunga lyft. Kanske har detta lett till någon form av missförstånd? Både jag och X har fullt upp eftersom vi samtidigt försöker bygga klart garaget. Och det är något vi båda önskar och har kommit överens om att genomföra.

    Sedan vill jag säga att jag älskar X och månar om hans bästa precis som han månar om mig. Jag är inte perfekt på alla sätt men jag försöker förbättra mig på de punkter jag inte gillar samtidigt som jag är stolt och glad över mina positiva egenskaper. Jag försöker göra mitt bästa. 

    Men på min födelsedag blev jag faktiskt ledsen. X hade inte firat mig på morgonen, trots att jag fyllde jämnt och jag valde att äta middag med min kompis. Dock kan jag i efterhand tycka att mitt beteende var lite barnsligt, men jag och X försonades dagen efter och vi insåg att allt hade varit ett missförstånd. Vi kom överens om hur vi skulle göra i framtiden för att undvika att samma sak händer igen.

    Visst är det konstigt hur missförstånd ibland kan sätta igång konflikter, utan att det egentligen är någon som är skyldig till det? Jag tänker så om det här samtalet som du och jag Y har haft tillsammans. Att allt bara kan ha varit ett missförstånd. Hur ser du på den möjligheten?

    Jag skulle gärna vilja få chansen att visa dig mina verkliga sidor, att du besökte oss och kunde umgås med oss under avslappnade former. Jag lagar t.ex. väldigt goda köttbullar! Dem är du verkligen välkommen att smaka när du besöker oss nästa gång!

    Eftersom du är en så viktig person för mig, min man och mina barn Y så hoppas jag med hela mitt hjärta att vi tillsammans kan hitta ett sätt att lösa denna konflikt. Jag skulle önska att vi alla kunde umgås utan ilska och svarta tankar. Om du och jag i framtiden inte kan träffas och umgås tillsammans ser jag det som en stor personlig förlust. 

    Det här är mina tankar på hur jag ser på den här tråkiga incidenten. Vill du förmedla dina Y, så är det alltid fritt fram. Vi kan skriva till varandra brevledes, ringa eller träffas någon gång efter förlossningen om du vill. Jag är beredd att lyssna och prata och försöka hitta lösningar till den här konflikten.

    Med hopp om en nystart
    Z

    ****************

    Svårt att formulera ett brev åt en annan person. Men jag försökte. Hoppas att du får någon nytta av det, kanske nån tanke dyker upp om hur ditt brev kunde se ut.
  • Tue 10 Sep 2019 23:10
    +3

    TS behöver inte alls - och SKA inte förklara för svärmor hur hon och sambon har lagt upp sitt gemensamma liv. Det är deras ensak. Det finns två vuxna i deras parrelation, inte tre. De behöver inte svärmors godkännande och ska inte heller informera svärmor så hon kan ta "insatta beslut" om vad hon ska tycka och tänka om deras förhållande.

    Jag tror problemet är att sambon pratar FÖR MYCKET med sin mamma och då ska inte TS börja göra samma sak. Svärmor behöver få veta av sin son att TS är kvinnan han har valt och att hon, hans mamma, ska lita på hans omdöme och förmåga att skapa ett gott familjeliv.

    Vad svärmor gjorde när hon skällde ut TS var inte bara att underkänna TS utan även sin egen son som i hennes ögon inte ens klarar av att bryta med någon som det inte går att stå ut med.

    Han borde vara minst lika besviken på sin mamma som TS är.

Svar på tråden Konflikt med svärmor