Konflikt med svärmor

TS behöver inte alls - och SKA inte förklara för svärmor hur hon och sambon har lagt upp sitt gemensamma liv. Det är deras ensak. Det finns två vuxna i deras parrelation, inte tre. De behöver inte svärmors godkännande och ska inte heller informera svärmor så hon kan ta "insatta beslut" om vad hon ska tycka och tänka om deras förhållande.

Jag tror problemet är att sambon pratar FÖR MYCKET med sin mamma och då ska inte TS börja göra samma sak. Svärmor behöver få veta av sin son att TS är kvinnan han har valt och att hon, hans mamma, ska lita på hans omdöme och förmåga att skapa ett gott familjeliv.

Vad svärmor gjorde när hon skällde ut TS var inte bara att underkänna TS utan även sin egen son som i hennes ögon inte ens klarar av att bryta med någon som det inte går att stå ut med.

Han borde vara minst lika besviken på sin mamma som TS är.

TS behöver inte alls - och SKA inte förklara för svärmor hur hon och sambon har lagt upp sitt gemensamma liv. Det är deras ensak. Det finns två vuxna i deras parrelation, inte tre. De behöver inte svärmors godkännande och ska inte heller informera svärmor så hon kan ta "insatta beslut" om vad hon ska tycka och tänka om deras förhållande.

Jag tror problemet är att sambon pratar FÖR MYCKET med sin mamma och då ska inte TS börja göra samma sak. Svärmor behöver få veta av sin son att TS är kvinnan han har valt och att hon, hans mamma, ska lita på hans omdöme och förmåga att skapa ett gott familjeliv.

Vad svärmor gjorde när hon skällde ut TS var inte bara att underkänna TS utan även sin egen son som i hennes ögon inte ens klarar av att bryta med någon som det inte går att stå ut med.

Han borde vara minst lika besviken på sin mamma som TS är.

Håller med.
TS ska inte ge sig in i en diskussion där hon förklarar sig eller redogör inför svärmor. svämor behöver inte godkänna det ts gör.
Svärmor ska sluta lägga sig i.

Håller med.
TS ska inte ge sig in i en diskussion där hon förklarar sig eller redogör inför svärmor. svämor behöver inte godkänna det ts gör.
Svärmor ska sluta lägga sig i.

Det du säger tycker jag är korrekt i den meningen att svärmodern har gått långt över gränserna avseende hennes rätt att lägga sig i TS och sambons privatliv.

Jag anser att TS inte BEHÖVER försvara sig och sina beslut om sambon. Hon har inte den skyldigheten alls.

Men eftersom jag tror att det mest sannolika beteendet  som löser konflikten är att reda ut ev. missförstånd och att åtminstone till en början visa en ödmjuk inställning till svärmoderns oberättigade känslor - är mitt råd detta.

Men det är absolut TS egna val och hon kan reagera precis som hon själv önskar.

Anser man det vara av större värde att inte diskutera sitt privatliv och att markera för svärmodern att hon har gått över gränsen än att lösa den akuta konflikten, då ska man givetvis välja en annan väg än den jag föreslagit.

Om svärmodern fortsätter trampa på TS och sambons gränser är det kanske dags att ändra strategi. Då kan det vara läge att kommunicera sin vilja om hur relationen ska se ut och prata om var gränserna går för svärmoderns inblandning. Det kan man i så fall göra på ett så ödmjukt sätt som möjligt för att inte trigga att svärmoderns känslor av kränkthet lägger ett lock på möjligheterna till en positiv utgång av konflikten.

Det du säger tycker jag är korrekt i den meningen att svärmodern har gått långt över gränserna avseende hennes rätt att lägga sig i TS och sambons privatliv.

Jag anser att TS inte BEHÖVER försvara sig och sina beslut om sambon. Hon har inte den skyldigheten alls.

Men eftersom jag tror att det mest sannolika beteendet  som löser konflikten är att reda ut ev. missförstånd och att åtminstone till en början visa en ödmjuk inställning till svärmoderns oberättigade känslor - är mitt råd detta.

Men det är absolut TS egna val och hon kan reagera precis som hon själv önskar.

Anser man det vara av större värde att inte diskutera sitt privatliv och att markera för svärmodern att hon har gått över gränsen än att lösa den akuta konflikten, då ska man givetvis välja en annan väg än den jag föreslagit.

Om svärmodern fortsätter trampa på TS och sambons gränser är det kanske dags att ändra strategi. Då kan det vara läge att kommunicera sin vilja om hur relationen ska se ut och prata om var gränserna går för svärmoderns inblandning. Det kan man i så fall göra på ett så ödmjukt sätt som möjligt för att inte trigga att svärmoderns känslor av kränkthet lägger ett lock på möjligheterna till en positiv utgång av konflikten.

Hej TS!

Tack själv, för ditt fina och öppna svar i din jobbiga situation! 

Särskilt intressant tycker jag det här tidigare tillfället är då svärmodern visar missnöje mot dig i samband med att du förlägger saker, t.ex. din mobil. Detta får i alla fall mig att ana att hennes agg mot dig funnits redan då. Stämmer det har hon kunnat bygga upp de negativa känslorna mot dig under längre tid och det blir då eventuellt svårare för dig och din man att bryta dem. Kan nog vara bra att ha med sig den tanken och även ta höjd för i tankarna hur du kan tackla det här. 

Men det säger också något intressant om svärmoderns personlighet och sätt att fungera. En sansad person blir inte irriterad på en gäst eller släkting som förlägger en mobil. Det naturliga reaktionsmönstret skulle jag säga är tvärtom, d.v.s. att bli lite bekymrad över att den inte ska kunna hittas och att hjälpa till att söka efter den. 

Svärmoderns utbrott på dig när hon skällde ut dig via telefon, säger förstås också saker om henne. Men även en mer ihopsatt personlighet kan säga galna saker när känslostormarna blir höga. Men om man irriteras över en borttappad mobil i lugnt tillstånd ligger det närmare att det visar på en personlighet som har lätt att förlägga sin egen irritation på andra, och bygga upp felaktiga bilder på andra utan att ifrågasätta dem.

Sedan tycker inte jag att du på minsta sätt har ett ansvar för konflikten har uppstått. Du ska absolut inte tveka att motsäga andra människors felaktiga påståenden om dig, andra eller övriga sakförhållanden. Man kan vara taktisk och undvika känsliga områden i en situation när man har ett konfliktsamtal med syfte att lösa en konflikt. Men man ska inte ens i en sådan situation erkänna sig skyldig till den andres anklagelser som inte stämmer. 

Jag tycker inte att du ska behöva ändra dig och känna att du behöver bli bättre att komma ihåg din mobil eller andra saker bara för din svärmoderns skull. Alla har en rättighet att bli bemötta med respekt och vänlighet, trots att man förlagt saker här och där. 

Det som jag märker har hänt nu utifrån din beskrivning är att svärmodern har kastat ut sig en hel rad av anklagelser mot dig. Ingen av dessa anklagelser stämmer. Men jag misstänker att hennes ord har lyckats tränga in till din själ och blottat några av dina egna rädslor. En möjlighet som jag anar är att du kanske har en felaktig men ändå en inre osäkerhet om din sambos kärlek till dig. Kanske det bottnar sig i din självkänsla utifrån törnar i livet på ett eller annat sätt. Och när svärmoderns ord har trängt in just där gör det förstås extra ont, och väcker din egen osäkerhet till liv.

Du kanske kan prata med din sambo om hur han ser på svärmoderns anklagelser igen och fråga om det verkligen inte ligger något i det. Berätta om dina innersta rädslor om du har några. Lita sedan på din sambo, och inte på din svärmor. Låt aldrig någon få dig att tvivla på ditt eget värde genom elaka och felaktiga attacker på din person. 

Nu hoppas vi väl fortfarande att konflikten mellan er kan lösas, men om det inte skulle hända - kan ni säkert fortsätta ert liv oavsett. Det blir en aning knöligare, men inte omöjligt. Kanske det blir störst konsekvenser för din svärmor. Din och sambons relation verkar vara stabil och fungerande. Utifrån det verkar det osannolikt att din sambo skulle offra er relation enbart för att hans mor krävde det. Kan det vara så att också detta resonemang bottnar i tankar om att du inte är värd hans kärlek vilket jag var inne på tidigare?

Och om han skulle offra er relation för en mor som får okontrollerade utbrott och sprider hat till andra utan någon anledning, då skulle det säga en del om hans syn på vad äkta kärlek och trofasthet innebär. 

Jag ger nedan ett förslag på ett utkast, som du skulle kunna få idéer och inspiration av om du skulle behöva skicka till svärmodern. Jag fantiserar ihop lite saker här som att du lagar goda köttbullar, och också att din svärmor har varit respektfull mot dig i början av er relation. Det går säkert att byta ut mot påståenden i samma anda.

Jag försöker hålla en respektfull ton och ser det som en inledande konversation utan hot, anklagelser eller tillrättavisningar. I ett senare läge, om inte konflikten löses, skulle jag nog i slutänden bli väldigt tydlig med att det är hennes val. Antingen bidrar hon till att lösa konflikten eller också blir kontakten mer kylig och hon kan då inte räkna med att vara en självklar gäst i huset. Men i den här inledande kontakten vill jag inte sätta ultimatum och väger  mina ord så att hon inte hamnar i försvar.

X = förnamnet på din sambo
Y = förnamnet på svärmodern

Kära Y!

Jag skriver till dig Y, för att jag önskar kunna hitta ett bra sätt för oss båda att kunna njuta av en god kontakt och relation.

Jag vill börja med att säga att jag redan från början har sett dig som en trevlig ny bekantskap i mitt liv som har varit snäll och respektfull mot mig. Jag är tacksam för det, för jag förstår hur svårt det ibland kan vara att släppa in nya människor i sitt liv. Du Y, har varit väldigt rar mot mig, och ibland har det känts som om du är lika mycket min mor som X:s. Du har även glatt mitt barn som ofta längtar efter dig. Jag har tyckt att det varit sorgligt att du bott så långt ifrån oss för jag inser givetvis hur viktig du är som farmor till våra barn och mor till min man. Jag har förstått att X och du alltid har stått varandra nära och det är något jag gläds av och uppmuntrar.

Det jag vill säga dig Y är att jag blev väldigt ledsen av dina ord i ditt samtal häromsistens. Jag blev förvånad av din beskrivning av mig i dina uttalanden, och vill gärna här kunna berätta min sida av saken, jag hoppas att du vill lyssna på mig.

Jag vill nu säga att jag blev häpen av din uppfattning av att jag låter min man göra allt hemma. När jag frågar X så uppskattar han att jag gör ca 80% av hemarbetet hemma. 

Dock har jag behövt sova lite extra p.g.a. min graviditet och jag har dessutom haft ont i en axel under en period som sammanföll med en vistelse hos dig. Den här skadan innebar att jag inte kunna göra några tunga lyft. Kanske har detta lett till någon form av missförstånd? Både jag och X har fullt upp eftersom vi samtidigt försöker bygga klart garaget. Och det är något vi båda önskar och har kommit överens om att genomföra.

Sedan vill jag säga att jag älskar X och månar om hans bästa precis som han månar om mig. Jag är inte perfekt på alla sätt men jag försöker förbättra mig på de punkter jag inte gillar samtidigt som jag är stolt och glad över mina positiva egenskaper. Jag försöker göra mitt bästa. 

Men på min födelsedag blev jag faktiskt ledsen. X hade inte firat mig på morgonen, trots att jag fyllde jämnt och jag valde att äta middag med min kompis. Dock kan jag i efterhand tycka att mitt beteende var lite barnsligt, men jag och X försonades dagen efter och vi insåg att allt hade varit ett missförstånd. Vi kom överens om hur vi skulle göra i framtiden för att undvika att samma sak händer igen.

Visst är det konstigt hur missförstånd ibland kan sätta igång konflikter, utan att det egentligen är någon som är skyldig till det? Jag tänker så om det här samtalet som du och jag Y har haft tillsammans. Att allt bara kan ha varit ett missförstånd. Hur ser du på den möjligheten?

Jag skulle gärna vilja få chansen att visa dig mina verkliga sidor, att du besökte oss och kunde umgås med oss under avslappnade former. Jag lagar t.ex. väldigt goda köttbullar! Dem är du verkligen välkommen att smaka när du besöker oss nästa gång!

Eftersom du är en så viktig person för mig, min man och mina barn Y så hoppas jag med hela mitt hjärta att vi tillsammans kan hitta ett sätt att lösa denna konflikt. Jag skulle önska att vi alla kunde umgås utan ilska och svarta tankar. Om du och jag i framtiden inte kan träffas och umgås tillsammans ser jag det som en stor personlig förlust. 

Det här är mina tankar på hur jag ser på den här tråkiga incidenten. Vill du förmedla dina Y, så är det alltid fritt fram. Vi kan skriva till varandra brevledes, ringa eller träffas någon gång efter förlossningen om du vill. Jag är beredd att lyssna och prata och försöka hitta lösningar till den här konflikten.

Med hopp om en nystart
Z

****************

Svårt att formulera ett brev åt en annan person. Men jag försökte. Hoppas att du får någon nytta av det, kanske nån tanke dyker upp om hur ditt brev kunde se ut.

Jag håller inte med dig. Om man börjar gå längs den vägen är det stor risk att det kommer fler krav om förklaringar längre fram. Anser att man stänger den vägen i stället.

Just för att inte trigga tanten ska sonen ta det. Han kan säga saker som TS inte kan just för att han är hennes son.

Dessutom är TS höggravid och behöver tänka på sig själv och det kommande barnet, inte sin svärmor. Sambon kan sköta det även av den anledningen. Det kan ju också bli fler förvecklingar. Lika bra att hålla lite distans nu.

Tack vilket engagemang från din sida. Hur ska jag kunna tacka dig? Jag har känt vissa vibbar att hon inte gillar mig, exempelvis att hon stör mig på att jag tappar bort saker och har mycket energi. Hon är en otroligt lugn person men för den sakens skull inte så tolerant. Hon säger aldrig bra saker eller ge någon en komplimang. Hon pratar ständigt dåligt om kollegor, grannar, systern etc. Det har jag lärt mig leva med och lyssnar bara. Både jag och min sambo är väldigt "spralliga och känslomässiga".Den sidan har han fått av sin pappa. Att jag kan skratta högt, kramas och engagera mig i andra förstår jag stör henne då det är hennes raka motsats. Hon skulle exempelvis aldrig fråga någon hur de mår. Hon har aldrig någonsin frågat mig om hur jag mår eller grattat till förlovning eller graviditeter. Jag har dock accepterat henne för den hon är. Såklart hade det varit "roligare" med en svärmor att skratta ihop med men hon är ju den hon är och hittills har hon inte varit elak. 

Min sambo hade tydligen varit förbi redan igår och det enda jag vet nu är att hon ska ringa mig. Vi får därefter se om jag behöver skriva ett brev eller om det löser sig på telefon. Jag ska försöka mitt yttersta att vara ödmjuk och inte gå till motattack på något sätt. Hon ljög ju om svärfar och jag ska försöka att framföra det så bra som möjligt. 

TACK så hemskt mycket för ditt förslag till brev. Det var som att jag skrivit det själv på en av mina mer ödmjuka och bra dagar, förutom köttbullarna då ;) 

Om ni vill så uppdaterar jag efter samtalet med henne som tydligen ska komma snart. 

Kram 

Börjar man gå den vägen så är det stor chans att konflikten ebbar bort. Det är svårt att upprätthålla en konflikt med någon som visar uppskattning, ärlighet och ödmjukhet i direkt kommunikation.

Din hållning, att sonen försöker medla i konflikten, är en sämre lösning eftersom han är en part i målet, om man nu kan uttrycka sig så. Konflikten kan lätt börja inbegripa flera person och växa sig onödigt stor ju fler personer som blandas in i den. Dessutom så löser man konflikter bäst genom att låta de personer som äger konflikten lösa dem. Jag anser att det endast är svärmodern och TS som äger konflikten.

Den enda TS kan kontrollera är sig själv. Om hon senare behöver sätta tydliga gränser, så är det bara en person hon behöver övertala för att ta det steget, och det är henne själv. Det behöver inte vara särskilt svårt.

Just eftersom hon är höggravid är det viktigt att hon tar tag i konflikten och löser den snabbt med effektivaste möjliga metod.