Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Ledse­n)
    192 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Konflikt med svärmor

    Är nu i vecka 30 och fick igår ett samtal från min svärmor som jag mår väldigt dåligt över. Jag har svårt att koncentrera mig och vill bra gråta. Hon verkar dock inte tycka att hon gjort något fel och nu känns det som jag är i ett vacuum med en helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om. Jag vet att jag är full i hormoner men tror att jag kanske skulle kunna reagerat på samma sätt om jag inte var gravid.


    För en vecka sedan fyllde jag 40 år. Eftersom jag är i 7:e månaden orkade jag inte ställa till med något stort utan bjöd de närmsta vännerna med familj vilket ändå blev 20 personer. Då jag fyllde år på en fredag så valde jag att ha festen på lördag för att hinna förbereda. När jag vaknar på min födelsedag på fredagen blir jag inte uppvaktad av min sambo och vår son. Jag är van att man får en liten sång och kanske framdukad frukost och en present. Så har vi alltid gjort i min familj och så har jag alltid firat min sambo och vår son. När jag kommer på jobbet frågar i princip alla hur jag blivit uppvaktad på morgonen. De som ringer och grattar mig frågar samma sak. Tillslut börjar jag gråta då börjar känna mig bortglömd då vi firade min sambo jättestort i två dagar när han 40 år.  Till slut bryter jag ihop och åker hem och gråter. Jag ringer min kompis som  och min sambo som båda fick höra hur ledsen jag var över att inte bli firad på min stora dag. Min sambo säger ?men du ville ju inte göra någon stor sak?. Nä jag ville inte bjuda in 50-60 personer men det betyder väl inte att jag inte vill bli uppvaktad av min familj och få en present?  


    För att trösta min så bjuder min kompis ut mig på middag på kvällen eftersom min sambo inte planerat något för kvällen heller. Min sambo erbjuder därefter samma sak men jag var för ledsen och besviken på honom vid det här laget att jag valde att gå ut med min vän istället.  Under dagen hade min svärmor försökt nå mig men jag hade antingen varit på jobbet eller hemma och gråtit så jag hade inte svarat. Istället fick hon under tiden jag var ute och åt med min vän fått tag i min sambo. Han är då jätteledsen och berättar att jag valt att inte spendera kvällen med honom och min son. Detta lämnade vi dock bakom oss och hade en trevlig fest på lördagen.


    Igår ringer som sagt min svärmor mig och skäller i över 10 min. Hon säger saker som ?hur länge ska XX stå ut med dig?. Att jag förstör hennes son och vårt barn med mitt temperament. Hon menar på att han gör allt hemma och jag gör inget. Att alla andra ser hur jag är men jag verkar inte fatta hur jag är. Hon refererande till att min sambos pappa och hans syster ska tycka samma sak. Jag ringde såklart båda två och svärfar som blev jätteupprörd då han menar på att han tycker jättemycket om mig och att han inte pratat med svärmor på två månader (de är skilda).


    Min sambo friade till mig i aug och säger att han älskar mig mer och mer för varje dag. Han har aldrig sagt till mig eller HENNE att han tycker att jag kör med honom eller är missnöjd med mig, förutom när han var ledsen på min födelsedag. Det jag kan förstå kan ha provocerat henne är att jag i somras bad honom göra mycket då jag hade en utsliten axel så jag fick absolut inte bära något tyngre än ett kilo. Jag sa; kan du lyfta det, kan du snälla packa in den här i bilen etc.


     


    Jag mår jättedåligt av det här. Vet inte hur jag ska förhålla mig till den nyuppkomna situationen eller göra. Jag vet att min sambo älskar sin mamma och vill inte komma emellan dem. Som de känns nu så kommer jag aldrig kunna vara naturlig runt henne eller tycka att det är kul att åka 120 mil för att hälsa på. Hur tänker ni? Är jag överkänslig för att jag är gravid?  Borde jag ta till mig hennes ?feedback? för att bli  en bättre människa och acceptera att bli utskälld.

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Konflikt med svärmor
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    #140
    Citera Visa endast Anmäl
    nihka skrev 2019-09-11 18:20:41 följande:
    TS har sagt att hon gillar dina råd och har inte svarat på någon av mina inlägg så hon går nog på din linje.

    Jag ser inte att TS är med och äger någon konflikt. Hon är föremål för ett påhopp. Det finns bara en person som har betett sig illa. En part har ringt upp och skällt ut en annan person på basis av vad en tredje har sagt om födelsedagsfirande och passade då på att tillägga några "sanningens ord".

    Har man bestämt sig för att någon är oduglig och inte går att stå ut med brukar det inte hjälpa att vara ödmjuk. Sambons beteende är roten till problemet. Det är han som lämnar ut en massa information till sin mamma om deras relation som sedan mamman bakar ihop med lite egna observationer och tolkningar. Han behöver ändra sitt beteende och markera mot sin mamma.
    Hej Nichka, jag är ledsen om jag inte svarat på dina inlägg. Jag uppskattar verkligen dem och är glad åt flera olika synvinklar. Just nu fajtas jag mellan förnuft och känsla. Jag känner en sak, skulle vilja stänga ut henne ur mitt liv och aldrig mer ha med henne att göra. Tyvärr fungerar det inte då det är farmor till mina barn och min sambos mamma som han verkligen älskar väldigt mycket. Flera av inläggen uppfattade jag vara en konversation mellan dig och  jrockeyraccon så därför skrev jag inget där, men jag har läst allt du skrivit och håller med er båda på många punkter. Som du trodde visade det sig idag att min sambo faktiskt har pratat om mig till sin mamma vilket jag varken trott eller något han erkänt tidigare. Exakt vad han sagt vet jag inte men det har varit i samband med att vi tjafsat. Alla par tjafsar och speciellt när man har småbarn, är gravid och bygger samtidigt. Trötthet och graviditet gör i alla fall mig mycket mer känslig än i vanliga fall. Detta har hon fått höra av min sambo. Han skämdes att han pratat med henne om det, då han aldrig trodde att hon skulle använda det mot mig. Han sa också att hon måste förstå att jag är gravid och extra känslig, så det kanske inte är så konstigt att jag har nära till mina känslor då. 

    Han ville inte berätta mycket om vad hon sagt för det ville hon tydligen säga själv till mig. Inväntar nu ett samtal och hoppas jag är stark nog att inte visa känslor utan bara vara saklig. Återkommer efter samtal med svärmor. 

    Massor med tack till dig med <3
  • jrockyracoon
    jrocky­racoon
    #141
    Citera Visa endast Anmäl
    nihka skrev 2019-09-11 18:20:41 följande:
    TS har sagt att hon gillar dina råd och har inte svarat på någon av mina inlägg så hon går nog på din linje.

    Jag ser inte att TS är med och äger någon konflikt. Hon är föremål för ett påhopp. Det finns bara en person som har betett sig illa. En part har ringt upp och skällt ut en annan person på basis av vad en tredje har sagt om födelsedagsfirande och passade då på att tillägga några "sanningens ord".

    Har man bestämt sig för att någon är oduglig och inte går att stå ut med brukar det inte hjälpa att vara ödmjuk. Sambons beteende är roten till problemet. Det är han som lämnar ut en massa information till sin mamma om deras relation som sedan mamman bakar ihop med lite egna observationer och tolkningar. Han behöver ändra sitt beteende och markera mot sin mamma.
    Jag kan inte förstå hur du menar när du säger att TS inte äger konflikten. Det har inte med att göra om hon inte är upphov till den, hon är ändå i den givetvis.

    En interpersonell konflikt uppstår i ett möte mellan två eller fler personer. Om jag kallar dig något fult, och du går iväg utan ett ord, så undviker du kanske att lösa konflikten, men den finns ändå där och du är fortfarande ägare av den.

    Jo, du har fel när du säger att det inte brukar hjälpa att vara ödmjuk, enligt min mening. Mycket fel. Det hjälper väldigt mycket att vara ödmjuk i konflikter. Det som inte hjälper i konflikter är att försöka övertrumfa den andre med bättre vetande. Ingen önskar bli tillrättavisad och skriven på näsan med hur man ska uppträda. Inte ens när de är lugna och sansade. Ännu mindre när deras reptilhjärna styr och adrenalinet flödar.

    Vi vet inte exakt vad sambon har sagt till svärmodern och det är därför svårt att säga säkert att han har gjort fel, enligt min mening. Jag anser inte det är fel att tala om problem i sin relation med t.ex. sin bästa vän, eller sin förälder om man vill ha råd eller bara behöver få ur sig något så länge som partnern inte har förbjudit en att prata om såna saker. Däremot håller jag med dig om att en möjlig lösning för framtiden kan vara att sambon enbart talar positivt om TS för att förebygga att  sådana här konflikter uppstår igen. Men det löser inte den aktuella konflikten.


  • jrockyracoon
    jrocky­racoon
    #142
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-11 19:40:36 följande:
    Hej Nichka, jag är ledsen om jag inte svarat på dina inlägg. Jag uppskattar verkligen dem och är glad åt flera olika synvinklar. Just nu fajtas jag mellan förnuft och känsla. Jag känner en sak, skulle vilja stänga ut henne ur mitt liv och aldrig mer ha med henne att göra. Tyvärr fungerar det inte då det är farmor till mina barn och min sambos mamma som han verkligen älskar väldigt mycket. Flera av inläggen uppfattade jag vara en konversation mellan dig och  jrockeyraccon så därför skrev jag inget där, men jag har läst allt du skrivit och håller med er båda på många punkter. Som du trodde visade det sig idag att min sambo faktiskt har pratat om mig till sin mamma vilket jag varken trott eller något han erkänt tidigare. Exakt vad han sagt vet jag inte men det har varit i samband med att vi tjafsat. Alla par tjafsar och speciellt när man har småbarn, är gravid och bygger samtidigt. Trötthet och graviditet gör i alla fall mig mycket mer känslig än i vanliga fall. Detta har hon fått höra av min sambo. Han skämdes att han pratat med henne om det, då han aldrig trodde att hon skulle använda det mot mig. Han sa också att hon måste förstå att jag är gravid och extra känslig, så det kanske inte är så konstigt att jag har nära till mina känslor då. 

    Han ville inte berätta mycket om vad hon sagt för det ville hon tydligen säga själv till mig. Inväntar nu ett samtal och hoppas jag är stark nog att inte visa känslor utan bara vara saklig. Återkommer efter samtal med svärmor. 

    Massor med tack till dig med <3
    Lycka till med ditt samtal. Jag tror vi alla håller tummarna för att allt ska gå bra!
  • Anonym (o)
    Anonym (o)
    #143
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-11 19:40:36 följande:
    Hej Nichka, jag är ledsen om jag inte svarat på dina inlägg. Jag uppskattar verkligen dem och är glad åt flera olika synvinklar. Just nu fajtas jag mellan förnuft och känsla. Jag känner en sak, skulle vilja stänga ut henne ur mitt liv och aldrig mer ha med henne att göra. Tyvärr fungerar det inte då det är farmor till mina barn och min sambos mamma som han verkligen älskar väldigt mycket. Flera av inläggen uppfattade jag vara en konversation mellan dig och  jrockeyraccon så därför skrev jag inget där, men jag har läst allt du skrivit och håller med er båda på många punkter. Som du trodde visade det sig idag att min sambo faktiskt har pratat om mig till sin mamma vilket jag varken trott eller något han erkänt tidigare. Exakt vad han sagt vet jag inte men det har varit i samband med att vi tjafsat. Alla par tjafsar och speciellt när man har småbarn, är gravid och bygger samtidigt. Trötthet och graviditet gör i alla fall mig mycket mer känslig än i vanliga fall. Detta har hon fått höra av min sambo. Han skämdes att han pratat med henne om det, då han aldrig trodde att hon skulle använda det mot mig. Han sa också att hon måste förstå att jag är gravid och extra känslig, så det kanske inte är så konstigt att jag har nära till mina känslor då. 

    Han ville inte berätta mycket om vad hon sagt för det ville hon tydligen säga själv till mig. Inväntar nu ett samtal och hoppas jag är stark nog att inte visa känslor utan bara vara saklig. Återkommer efter samtal med svärmor. 

    Massor med tack till dig med <3
    Hoppas din sambo lär sig en läxa av detta. Han ska inte prata om dig eller er relation med sin mamma.
  • nihka
    nihka
    #144
    Citera Visa endast Anmäl
    jrockyracoon skrev 2019-09-11 20:12:14 följande:
    Jag kan inte förstå hur du menar när du säger att TS inte äger konflikten. Det har inte med att göra om hon inte är upphov till den, hon är ändå i den givetvis.

    En interpersonell konflikt uppstår i ett möte mellan två eller fler personer. Om jag kallar dig något fult, och du går iväg utan ett ord, så undviker du kanske att lösa konflikten, men den finns ändå där och du är fortfarande ägare av den.

    Jo, du har fel när du säger att det inte brukar hjälpa att vara ödmjuk, enligt min mening. Mycket fel. Det hjälper väldigt mycket att vara ödmjuk i konflikter. Det som inte hjälper i konflikter är att försöka övertrumfa den andre med bättre vetande. Ingen önskar bli tillrättavisad och skriven på näsan med hur man ska uppträda. Inte ens när de är lugna och sansade. Ännu mindre när deras reptilhjärna styr och adrenalinet flödar.

    Vi vet inte exakt vad sambon har sagt till svärmodern och det är därför svårt att säga säkert att han har gjort fel, enligt min mening. Jag anser inte det är fel att tala om problem i sin relation med t.ex. sin bästa vän, eller sin förälder om man vill ha råd eller bara behöver få ur sig något så länge som partnern inte har förbjudit en att prata om såna saker. Däremot håller jag med dig om att en möjlig lösning för framtiden kan vara att sambon enbart talar positivt om TS för att förebygga att  sådana här konflikter uppstår igen. Men det löser inte den aktuella konflikten.
    I så fall skulle jag se det som att du har ett problem som jag inte vill göra till mitt problem. Det finns inget för mig att "lösa" om du ringer upp mig och skäller på mig över något som påstås ha hänt mellan mig och en annan person. Det tar jag med den andra personen, inte med dig. Med den personen kan man vara ödmjuk, men inte med någon som helt fräckt lägger sig i något den inte har med att göra. Det var inget möte utan ett fordom som körde in i en parkerad bil.

    Om du sedan väljer att be mig om ursäkt så skulle jag se det som att du har löst ditt problem.

    Man anförtror sig bara till personer som man litar på och som klarar av att hantera informationen på rätt sätt. Uppenbarligen klarar inte TS svärmor det och sambon får tänka om.
  • nihka
    nihka
    #145
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-11 19:40:36 följande:
    Hej Nichka, jag är ledsen om jag inte svarat på dina inlägg. Jag uppskattar verkligen dem och är glad åt flera olika synvinklar. Just nu fajtas jag mellan förnuft och känsla. Jag känner en sak, skulle vilja stänga ut henne ur mitt liv och aldrig mer ha med henne att göra. Tyvärr fungerar det inte då det är farmor till mina barn och min sambos mamma som han verkligen älskar väldigt mycket. Flera av inläggen uppfattade jag vara en konversation mellan dig och  jrockeyraccon så därför skrev jag inget där, men jag har läst allt du skrivit och håller med er båda på många punkter. Som du trodde visade det sig idag att min sambo faktiskt har pratat om mig till sin mamma vilket jag varken trott eller något han erkänt tidigare. Exakt vad han sagt vet jag inte men det har varit i samband med att vi tjafsat. Alla par tjafsar och speciellt när man har småbarn, är gravid och bygger samtidigt. Trötthet och graviditet gör i alla fall mig mycket mer känslig än i vanliga fall. Detta har hon fått höra av min sambo. Han skämdes att han pratat med henne om det, då han aldrig trodde att hon skulle använda det mot mig. Han sa också att hon måste förstå att jag är gravid och extra känslig, så det kanske inte är så konstigt att jag har nära till mina känslor då. 

    Han ville inte berätta mycket om vad hon sagt för det ville hon tydligen säga själv till mig. Inväntar nu ett samtal och hoppas jag är stark nog att inte visa känslor utan bara vara saklig. Återkommer efter samtal med svärmor. 

    Massor med tack till dig med <3
    Så känner du nu, men den känslan kommer så sakteliga att gå över om det visar sig att det här övertrampet var en engångsföreteelse. Låt henne prata på och var inte snabb med att "förlåta" innan du faktiskt är där.

    Däremot kan du säga uppmuntrande saker om att hon faktiskt ringde och säga att du uppskattar att hon valde att ta kontakt igen - om du nu gör det på något plan. Då har du varit tillmötesgående utan att du går i fällan att trösta henne när det är du som behöver tröst.

    Sök den trösten hos din sambo. Han verkar ha förstått var han gått snett och väldigt snabbt därtill. Han låter som en schysst kille som bara inte tänkte sig för. Ni kommer stärkta ur det här tillsammans.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    #146
    Citera Visa endast Anmäl
    nihka skrev 2019-09-11 23:33:56 följande:
    Så känner du nu, men den känslan kommer så sakteliga att gå över om det visar sig att det här övertrampet var en engångsföreteelse. Låt henne prata på och var inte snabb med att "förlåta" innan du faktiskt är där.

    Däremot kan du säga uppmuntrande saker om att hon faktiskt ringde och säga att du uppskattar att hon valde att ta kontakt igen - om du nu gör det på något plan. Då har du varit tillmötesgående utan att du går i fällan att trösta henne när det är du som behöver tröst.

    Sök den trösten hos din sambo. Han verkar ha förstått var han gått snett och väldigt snabbt därtill. Han låter som en schysst kille som bara inte tänkte sig för. Ni kommer stärkta ur det här tillsammans.
    Oj, vad jag skulle vilja träffa era alla. Ni är så bra och har så bra input till mig. Han är verkligen den bästa (enligt mig), kanske lite självupptagen ibland där han missar att uppvakta mig och såna saker. Han har däremot ett hjärta av guld och har inte problem att säga förlåt, inse sina fel och vilja bättra sig. Jag brukar säga till svärmor att hon gjort ett fantastiskt jobb med honom och att jag önskar att mina söner ska bli lika trygga, snälla och godhjärtade som han är. Deras mamma-son relation är lite utöver det vanliga vilket gör mig superstressad över att hon verkar vilja förstöra. Min sambo säger dock att jag inte har något att oroa mig över, han säger att jag ska lita på honom att han inte alls har några tankar på att lämna mig. Han friade för mindre än en månad sen vilket han tycker borde säga allt, och visst gör det mycket. Ändå skräms jag av henne och att hon vill skapa konflikt. 

    Puh jag önskar verkligen jag behåller lugnet när hon ringer och inte börjar gråta så jag kan vara sådär saklig och snäll. Hon har trotts allt ljugit om flera saker och hittat på. Vill egentligen bara säga dumma saker men jag måste vara stark nog att vara sansad... Hon ringde aldrig igår så vi får se om det blir i kväll. 

    Kram på er
  • jrockyracoon
    jrocky­racoon
    #147
    Citera Visa endast Anmäl
    nihka skrev 2019-09-11 23:00:53 följande:
    I så fall skulle jag se det som att du har ett problem som jag inte vill göra till mitt problem. Det finns inget för mig att "lösa" om du ringer upp mig och skäller på mig över något som påstås ha hänt mellan mig och en annan person. Det tar jag med den andra personen, inte med dig. Med den personen kan man vara ödmjuk, men inte med någon som helt fräckt lägger sig i något den inte har med att göra. Det var inget möte utan ett fordom som körde in i en parkerad bil.

    Om du sedan väljer att be mig om ursäkt så skulle jag se det som att du har löst ditt problem.

    Man anförtror sig bara till personer som man litar på och som klarar av att hantera informationen på rätt sätt. Uppenbarligen klarar inte TS svärmor det och sambon får tänka om.
    En konflikt är en konflikt. Om du väljer att låtsats som den inte finns försvinner den inte för det.

    Du har rätt i att det kan vara nödvändigt att vara försiktig med vilka personer man delar sina innersta tankar. Om man gång på gång blir sviken av en person ska man kanske sluta delge denna person information som den använder för att attackera en med vid ett senare tillfälle.

    Men det är en annan typ av situation. Svärmodern har visserligen uppträtt med viss irritation tidigare men hon har inte varit lika bångstyrig och öppet föraktfull tidigare. Det är mycket möjligt, kanske till och med troligt, att relationen kan återupprättas och växa sig stark om de kan hitta en väg förbi den här händelsen. Det är mycket som står på spel. Att vräka ur sig sina negativa känslor är därför inget bra sätt att hantera situationen. Att skicka anklagelser tillbaka eller gå in i detaljerade diskussioner om vem som har gjort fel är inte heller en konstruktiv lösning. Inte att prata om gränser.

    Eftersom det är så lätt att hamna i en återvändsgränd när man diskuterar skuldfrågan bör fokus ligga mer på framtiden. Hur vill vi att vår relation ska fungera för att vi båda ska må bra? Hur ska vi ta upp saker med varandra? Hur kan
  • jrockyracoon
    jrocky­racoon
    #148
    Citera Visa endast Anmäl

    Fortsättning, råkade skicka för tidigt...

    ... Hur kan vi göra så att relationen blir som vi vill att den ska bli?

    I många konflikter med elever har jag varit medlare i konflikter enligt en KBT-metod som jag fått lära mig en gång i tiden.

    Den handlar om att kortfattat låta var och en prata och beskriva situationen och vad som hände utan att bli avbruten av den andre. Efter möjligen en kort analys går man vidare och pratar om hur man tänker att det kunde vara istället. Vad kan personen ifråga göra för att situationen inte ska uppstå igen. Sedan kan man göra ett kontrakt och boka ett uppföljningssamtal. Den här metoden är ofta betydligt mer effektiv än att fastna i skuldfrågan som många oerfarna medlare gör.

    I TS fall har hon ingen objektiv medlare som kan se till att styra riktningen på samtalet och t.ex. stoppa när diskussionen är på väg att barka iväg åt fel håll. Det är därför viktigt att hon (och svärmodern, men det är inte henne jag ger råd till nu) inte triggar svärmodern som uppenbarligen lätt kan hamna i ett tillstånd där hon skriker och anklagar. Ödmjukhet och försiktighet från TS kan göra att samtalet blir konstruktivt istället för att förvärra konflikten.

  • jrockyracoon
    jrocky­racoon
    #149
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-12 10:00:50 följande:
    Oj, vad jag skulle vilja träffa era alla. Ni är så bra och har så bra input till mig. Han är verkligen den bästa (enligt mig), kanske lite självupptagen ibland där han missar att uppvakta mig och såna saker. Han har däremot ett hjärta av guld och har inte problem att säga förlåt, inse sina fel och vilja bättra sig. Jag brukar säga till svärmor att hon gjort ett fantastiskt jobb med honom och att jag önskar att mina söner ska bli lika trygga, snälla och godhjärtade som han är. Deras mamma-son relation är lite utöver det vanliga vilket gör mig superstressad över att hon verkar vilja förstöra. Min sambo säger dock att jag inte har något att oroa mig över, han säger att jag ska lita på honom att han inte alls har några tankar på att lämna mig. Han friade för mindre än en månad sen vilket han tycker borde säga allt, och visst gör det mycket. Ändå skräms jag av henne och att hon vill skapa konflikt. 

    Puh jag önskar verkligen jag behåller lugnet när hon ringer och inte börjar gråta så jag kan vara sådär saklig och snäll. Hon har trotts allt ljugit om flera saker och hittat på. Vill egentligen bara säga dumma saker men jag måste vara stark nog att vara sansad... Hon ringde aldrig igår så vi får se om det blir i kväll. 

    Kram på er
    Jag tror på dig, och att du finner styrkan att säga bra saker som leder situationen åt rätt håll! Det värsta du kan göra är att bli arg och börja skälla ut henne. Försök behålla lugnet och fokusera på det friska som har varit i er relation och på det fina som er relation skulle kunna ge er i framtiden.

    Antagligen kommer hon, åtminstone till en början, vara mer mottaglig för en fredlig lösning på konflikten. Annars skulle hon inte ringa. Själva samtalet i sig är en signal att hon vill försöka lösa det här.

    Jag tror att den här historien kan vara bra för din personliga utveckling och att du märker hur konflikter kan lösas genom direkta samtal. Du lär dig något viktigt, som du kan ha nytta av i fler situationer i livet.

    Om svärmodern inte ringer kanske du kan göra det. Det måste vara jobbigt att sitta som på nålar och vänta på ett samtal. Om du ringer själv besparar du svärmodern det och sedan river du av plåstret på en gång.

    All lycka!
Svara i tråden
Svar på tråden Konflikt med svärmor

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies